RECENSION. Varför har rasismen blivit så stark i Sverige, och varför ses invandringen i politik och debatt som nästan enda orsak till kriminalitet och samhällets misslyckanden? Det söker Andreas Magnusson, född i Hammarkullen, lärare, kristen och krönikör i kriminaljournalen Paragraf, svar på i boken ”När humanismens fördämningar brister. Personerna och partierna som drogs med.”
Recension: Hans Sternlycke | Bild: Andreas Magnusson, krönikör på Magasinet Paragraf. Pressfoto: Ola Kjellbye för Ordfront Förlag
De förklaringar som ges känns inte tillräckliga för att ge svar på varför det har skett en så stor förändring i samhällsklimatet efter 2015. Vi har haft en rekordstor flyktinginvandring.
Sverigedemokraterna har fått en stor tillväxt, och de andra partierna vill vinna tillbaka väljare, som gått till dem, genom att ta upp invandringen, och det har varit ett sluttande plan, där allt mer rabiata åsikter blivit opportuna att uttrycka. Men varför låter de andra partierna Sverigedemokraterna bestämma agendan för debatten, så att invandringen blir huvudfrågan och andra områden försummas?
Hur kan det komma sig att kända debattörer som Hanif Bali, Joakim Lamotte, Katerina Janouch, Björn Ranelid och Ann Heberlein, alla har fått sitt kapitel, som angrep rasism och försvarade flyktingar har tvärvänt? Bokens titel är ett yttrande av Hanif Bali som ung riksdagsman. Det kan inte bara vara opportunism, eller att man får fler gillanden på nätet och mer swish-pengar som sägs.
Hur kan det komma sig att partierna blivit högeropportuna och övergett sina grundåskådningar? Liberalerna står inte för liberal frihet, kristdemokraterna inte för kristlighet och moderaterna inte för systembevarande, som boken noterar i kapitlen om dem och om Sverigedemokraterna.
Boken är full av citat från debattörer och partier. Kanske lite tröttsamt många och med onödiga värdeomdömen. Man blir förbluffad över hur ytligt, antydande utan bevis, rasistiskt, invektivbemängt, okunnigt och ibland lögnaktigt kända människor kan uttrycka sig.
Svenska Dagbladet, Dagens industri och Göteborgs-Posten har drivit högervridningen. Peter Hjörne värvade Alice Teodorescu, skolad i Timbro, som ledarredaktör och många andra konservativa krönikörer som drev en kampanj för att släppa in Sverigedemokraterna för att kunna få en borgerlig regering.
Det finns en matchning i media mot mer nyliberalism där, välfärd jämställs med socialism, och då som ett behov till försvar mot orättvisor och ojämlikhet som uppstått de senaste decennierna. Då är invandrarna en lämplig bortförklaring för att inte rikta blicken mot de förändringar som skett i skatter och ekonomiska system, och som genomdrivits av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar påverkade av nyliberal ideologi.
Ett bra sätt att behålla makten är att låta underklass strida mot underklass för att hindra gemensamt motstånd. Att få missgynnade svenskar att se invandrarna som problemet i stället för den makthavande eliten.
Andreas Cervenka har i boken ”Girig-Sverige. Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” skildrat den systemförändring som skett i Sverige. Andreas Magnusson hade nog kommit närmare svaret på frågan varför rasismen blivit så stor om han gjort en ekonomisk analys också.
Recension: Hans Sternlycke