Börje Peratt: Vad präglade mig?

publicerad 10 januari 2023
- Börje Peratt
Ritva Peratt, Börje Peratt och Kersti Wistrand, 2016-05-07. Foto: T. Sassersson

KRÖNIKA. Uppvuxen i en familj där kampen för överlevnad periodvis var extrem och med en far som vägrade sin familj att ta hjälp av sociala myndigheter, trots att det inte fanns någon mat hemma. Han söp bort lönen och det blev inte bättre av hans galna våld.

Text: Börje Peratt (1949-2021) | Denna krönika publiceras idag för första gången postumt. Texten skrevs 2021, enligt Börjes bror.

Jag förstod tidigt att hans okontrollerade ilska handlade om frustrationer från jobbet, men det gjorde ändå ont. Samtidigt saknade jag honom outhärdligt då han försvann långa tider på jobb utomlands.

Hans hat mot kommunismen och Socialdemokratin var oförsonligt samtidigt som han vurmade för högern och hade Mein Kampf på nattduksbordet. Konsekvenserna av hans ideologi fick mig att bli intresserad av andra tänkesätt.

Som tonåring kunde jag provoceras av att det endast fanns ett parti (Socialdemokraterna) som hade stora visioner om ett fritt och blomstrande samhälle. Var det verkligen sant?

Vi var många som vägrade tro och som fastnade i den orättvisa kritiken om ett betongparti, men i verkligheten befrämjade Socialdemokratin den lilla människan och uppmanade till att vara kritisk mot överhöghet och att utbilda sig för att förverkliga sina drömmar och att bli en god samhällsmedborgare.

Ideologin värnade jämställdhet och verkade för ett samhälle där alla skulle ha det bra. Man tog bort fattigstugan och hade en klar och tydlig jobblinje som gick ut på en god arbetsmoral där vi tillsammans kunde bygga samhället.

Kommunismens och fascismens nedbrytande maktfullkomlighet var då de reella hoten, men aldrig trodde jag att de skulle kunna förenas. Bådas aversion mot fri marknadsekonomi, den totalitära ideologin och det auktoritära synsättet gör det möjligt.

Socialdemokratin höll rent åt båda håll och särskilt mot den sovjetvänliga kommunism, men det fanns och finns även en extremvänster inom S som jag upplevde som farlig och inskränkt, som föraktade den fria företagsamheten och som spydde på religiösa.

Min mor var både socialdemokrat och troende så när jag såg detta kunde jag för mitt liv inte associera mig till den intoleransen och trots allt våld älskade jag min far. Han gjorde inte bara ont. Tvärtom, jag minns också mycket gott. Livet är inte svart-vitt.

Mamma kämpade för att försörja oss tre barn. Hon var damfrisör och “sin egen” och slet oftast mer än 12 timmar för att få det att gå ihop. Själv tog jag jobb som bud genom att ljuga om att jag var 15 fastän knappt 14 år. Denna kamp för överlevnad även på helger som jul och nyår gjorde att jag senare kunde identifiera mig med bonden som fick arbeta dygnet runt alla dagar på året.

När jag som ung vuxen efter några år som framgångsrik programmakare på SVT och SR fick frågan från arbetarrörelsen om att arbeta med deras kommunikation sa jag som det var. Jag är mer Center än Socialdemokrat. Svaret jag fick var: “Det är inte därför vi vill köpa dina tjänster”.

Jag kom att jobba för både Socialdemokraterna och facken i många år och gör på sätt och vis det fortfarande, men nu i ett fantastiskt samarbete med arbetsgivarna.

Nästan alla radio-, TV-, teater-, och filmproduktioner jag gjort har ett gemensamt och det är att värna människan mot maktmissbruk.

Jag kom ganska tidigt att förstå att humanismens grundpelare var inte bara min utan mänsklighetens framtid.

Rätten till sitt eget liv, öppenhet för olika synsätt och möjligheter, mänskliga fri- och rättigheter och tolerans inför olika tro och livsåskådningar.  Jo jag vet, dessa principer eller rättesnören är inte alltid så lätta att leva efter, särskilt “om man vet att man har rätt” (!) men de är bra som påminnare och som ideal. Att det idag finns ett förbund som kallar sig Humanister men där man för fram en auktoritär, intolerant ideologi är förskräckligt.

Inte för att jag på något sätt är perfekt. Jag har nog gjort min beskärda del av blunders. Och vi kan alla drabbas av dippar. Men det är en sak som kan få mig på rätt köl och det är musik. Inget kan som musik förena mig med allt och alla. Här kunde jag också få utlopp och rensa ut sorg och ilska och förvandla det till kärlek och ren och skär berusning.

Än idag finns inget som på samma sätt kan röra och beröra mig som musik. Top Greatest Singing audition på youtube kan läka den mest såriga själ.

Min egen kärnenergi har på senare år mycket kommit att handla om att försvara, ta tillbaka och utveckla humanismen. Kring 2009 blev jag chockad över vad som hänt och kunde pågå i Sverige. Backar vi till min ungdom och insikten om antihumanismens hot så kan jag idag efter 6 års granskning se hur de gått tillväga för att förorsaka svår samhällelig skada.

Det som sköt Socialdemokratin i sank var nog den myndighetsfascism som genom rigida byråkrater kom att köra över inte bara enskilda utan hela verksamheter och fortfarande på sätt och vis har stor påverkan och åverkan i myndigheter som Socialstyrelsen (IVO, HSAN) och Naturvårdsverket, utbildnings- och forskningsinstitutioner som KTH och KI.

Detta är en hydra med komplexa kopplingar som jag har granskat och redogjort för i ett stort antal artiklar. Det förekommer också en ohelig allians mellan socialism, storföretag som Bonniers och en exempellös materialistisk antihumanism. Se Dagens nysning. En konsekvens av detta är förföljelser av holistiska läkare pådrivet av läkemedelsindustrin som jag nu har gjort en dokumentär om.

Se Läkaren som vägrade ge upp. Att ta en enskild persons utsatthet och visa hur det går till blir som en beskrivning av ett helt samhälle i förfall.  Maktfullkomlighet maler ned den som tänker annorlunda och det är många som drabbats särskilt bland läkare.

Mina hjältar bönderna har sett ett annat slags förfall där extremliberalismen vandrat ut på yttersta högerflanken och tagit Centern med sig. Landsbygden har inte längre något parti i riksdagen.

Vi må uppröras över det som sker på ytan samtidigt som något djupt egoistiskt verkar i det fördolda. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare.

Hur ser det ut med solidaritet och rättvisa? Vad har hänt med moralen? Vi lider med pensionärer som nu kastas ut på gatan och de som kämpar för sina liv kring och i Medelhavet. Här har Europas och svenskt politiskt ledarskap visat en oerhörd brist på framsynthet. Det är konsekvenserna av ett samhälle som låtit oförmågan ta över med en förlamning av att göra “rätt sak” istället för på “rätt sätt”.

Sverige är numer genom Moderaternas trägna arbete en lydstat till EU. Vi är inte längre en suverän nation. Den överstatliga byråkratin har flyttat till Bryssel. En ny järnridån har med NATO:s understöd upprättats mot Ryssland. Vari ligger fredsprojektet i detta? Jag oroas av den krigshets som nu pågår från amerikanskt och EU-håll gemensamt.

Samtidigt påminns jag om mina studier i Medvetandets uppkomst och insikten om att “livet prövar varje möjligt alternativ för att få veta vad det inte önskar”. Eftersom olika liv kommer till olika slutsatser vid olika tidpunkt riskerar det bli konflikter och det i sig kan orsaka de problem och krig som människan idag tvingas uppleva.

Somliga menar att kärlek är vägen till frihet andra menar att man måste kämpa för denna frihet. Jag minns åter min mor som av kärlek till sina söner kämpade för deras överlevnad.

Text: Börje Peratt

Börje Peratt ville skapa en värld som styrs av goda människor

Bildannons för Dieseltrim.se

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Jag känner fortfarande tomhet över att Börje är borta. Vi diskuterade så mycket och ofta. Vi pratade om vår barndom och uppväxt, om våra liv, om politik och orättvisor och tokigheter i världen. Börje var en kämpe som alltid hade flera projekt igång. Jag sa’ ofta att han var född med en blåslampa i ändalykten! Dock, trots att han ständigt arbetade, lyckades han ändå ge sej själv tid att njuta av tillvaron. Han målade, skulpturerade, höll på med musik, höll kurser, reste, vandrade i naturen med sin bror, överraskde sin fru Ritva med ett härligt firande av deras många år tillsammans. Dessuom höll de båda i trådarna i flera organisationer. Man kan undra HUR han hann med allt?! Jag översatte (med min man som proofreader) Börjes bok, The Origin of Consciousness, vilket tog sin rundliga tid. Detta berodde främst på att Börje hela tiden kom med fler översättningar inemellan – och det var lika bråttom varje gång. Det var brev, olika manuskript (film/teater), artiklar etc. Det var både jobbigt och roligt och jag undrar så … om allt detta kommer att användas någon gång i framtiden. Under de åren vi samarbetade, såg jag verkligen fram emot att få uppleva de intressanta texter jag översatt – de filmer han planeret men inte hann slutföra ..suck.

  • Blev överraskad idag över artikeln, men det var ett glatt överraskande. Jag kände Börje men visste inte allt om hans svåra bakgrund. Att han kämpade för rättvisan och gick helt och hållet sin egen väg det upplevde jag starkt vid alla våra sammankomster av Humanism och Kunskap. Varmt tack för publiceringen av artikeln.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *