Ge de unga en chans!

Sänkta ungdomslöner är nya stridsrop för att bereda plats för unga i arbetslivet. Innebär det möjligheter eller är det ytterligare ett försvagande av ungas chans att skapa sig en framtid.
Har Centern och Folkpartiet misslyckats på de områden de är satta att administrera? Nu ger man sig in i ungdomsarbetslösheten med en strategi som bevisligen inte har lett till ökade arbetsplatser för unga. Sänkt arbetsgivaravgift gav inte någon effekt. Inte heller sänkt moms inom restaurangbranchen så varför skulle sänkta löner ge effekt.
Det pågår just nu en politik som utgör ett direkt hot mot de unga både när det gäller att välja yrkesinriktning och att betala skäliga löner till dem som kommer i arbete.
Tanken med att hjälpa människor in på arbetsmarknaden är god men sättet tveksamt. Det finns idag praktikmöjlighet. Detta kan utnyttjas till gratis arbetskraft. Ska man ha en sänkt ingångslön för att prova en arbetskraft så kan man säga att den finns redan som en slags lägsta godtagbar lön.
Sänkt studiestöd!
Sommaren 2011 ville en intresseorganisation dirigera om utbildningsvalet genom att sänka studiestödet för vissa utbildningar.
Sveriges Radio rapporterade att Svenskt Näringsliv vill sänka studiestödet till utbildning för vissa yrkesgrupper som anses ha vara svårare att få jobb. Och det rör kultur i alla dess former.
När vi nu har goda tider så är syftet att få fler att utbilda sig till jobb där det saknas folk.
Visst det kan säkert påverka en del som är osäkra. Men det finns också andra som aldrig skulle göra ett annat val därför att det helt enkelt skulle gå emot hela deras mål med livet.
Jag har skrivit om den traumatiska kampen för min rätt att skapa mig min egen framtid vilket ledde till att jag tvingade fly hemmet innan fyllda 16. Ernst Hugo Järegård framförde ”Kaninen och rovdjuret” i konserthuset 1980. Den pjäsen skulle idag kunna spelas upp för Svenskt Näringsliv. ”Nej pappa jag vill inte bli ingenjör, varje cell i min kropp ropar efter något annat.”
Visst Svenskt Näringsliv har rätt i att många kulturarbetare har svårt att få jobb och svårt att få betalt. Den olagliga fildelningen som får fortsätta därför att internetleverantörerna inte gjorts till ansvariga utgivare är ett av skälen. De flesta människor skulle nog säga att de klarar sig inte utan musik, film eller böcker. Men är man beredd att betala för det när man kan stjäla det?
Svenskt Näringsliv borde kanske fundera ett varv till och komma fram till hur de kan medverka till att kulturen får den upprättelse, den erkänsla och de ersättningar den förtjänar.
Vill man sedan få mer folk till tekniken så ska man göra det med lock och intresseskapande inte genom tvång och hot med ekonomiska sanktioner.
Jag gissar att de unga kommer att visa sin uppskattning gentemot dem som tar de unga på allvar och ger dem alla chanser att skapa ett liv de önskar leva och att behandlas jämlikt med andra anställda.
Börje Peratt