I varje ideologi, som driver fram stora samhällsförändringar och globalism, enligt New World Order (NWO), är självfallet dess människosyn väsentlig och bör naturligtvis vara acceptabel. Något allmänt och klart erkännande av de stora skillnaderna mellan olika människors egenskaper, värderingar och mål, och den roll individualism spelar i människors liv, kan dock inte konstateras.
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Se även övriga artiklar i serien: Den nya världsordningen etableras (Del 1), Fem utvecklingsförlopp mot absolut makt (Del 2), Synen på människan och samhället (del 3) och Hur skapa ett gulag utan taggtråd? (del 4)
Synen på människors fria vilja eller deras mänskliga förmåga att agera rationellt och även under stark press (såvida inte exempelvis massindoktrinering med katastrofscenarios genomförs av internationella organisationer och enskilda stater) är okänd. Betydelsen av individens fria val och dennes allmänna rättigheter berörs inte.
Man kan säga att människosynen är alltför oklar, men vad som ändå framtonar är, att människan genomgående ses som en lättpåverkad, osjälvständig varelse med stort behov av hjälp och stöd. Hon kommer vanligen att godta alla former av vägledning och kontroll.
Den samhällssyn, som ligger bakom NWO, är också oklar. Vilken roll riktig demokrati byggd på yttrandefrihet och fria politiska val ska ha i det nya systemet är dunkelt, liksom om alla de mänskliga rättigheter, vilka 1948 definierades i FN, bevaras.
Att nationalism och länders oberoende och suveränitet ses som förkastliga är dock tydligt. Att man siktar mot en världsregering (global governance) syns klart, vilket då gör det särskilt viktigt att precis veta vilka ideologiska mål NWO egentligen har. Dessa kan utläsas i Agenda 2030 och identifieras i den hord av generaliteter och honnörsord, som pryder dess formuleringar.
Man finner ingen nämnvärd betoning alls av marknadsekonomins betydelse
Inte heller prioriteras individers eget ansvar, att bygga egen verksamhet och egen trygghet, betydelsen av vilja till hårt arbete och acceptans av risktagande – allt som varit grundläggande för Västs skapande av den moderna världen, och som länder nu överallt drar nytta av.
Istället förespråkar World Economic Forums (WEF:s) ledare (Klaus Schwab) inte kapitalism utan en påstådd form av så kallad stakeholder capitalism, vars tillämpningar man empiriskt inte har någon kunskap om. Beskrivningen av systemet tyder dock på, att kapitalismens drivkrafter slås sönder.
Teorin ger något intrycket av, att en socialist dolt försöker omforma kapitalismen till sitt eget system. Målet för systemet sägs som vanligt vara bl a bättre jämlikhet och uthållig miljö. Den första förutsägelsen av åtta stycken om samhället år 2030 (framtagna inom WEF) är: ”All products will have become services”. En tolkning framförd på WEF:s hemsida är (1): ”I don’t own anything. I don’t own a car. I don’t own a house. I don’t own any appliances…”.
Om du inte ska äga något – vem ska äga det åt dig?
Såvida inte allt är gratis, torde då sakerna hyras. En fråga är naturligtvis: Vem äger då den lösa och fasta egendomen?
Inverkan på människan av ett sådant system är naturligtvis fundamental, då äganderätt är ett basvillkor för de flesta fria människors existens och är en grundläggande mänsklig rättighet. Historiskt sett är det slavar, som i vissa kulturer inte tilläts äga något.
Uppenbarligen tror WEF att dess påstående: ”You’ll own nothing and [you’ll] be happy” kommer att accepteras av de flesta medborgare.
Innebörden är naturligtvis ett fundamentalt angrepp på individen och samhället, men visar förutom en ny politisk princip också en facett av den bakomliggande människosynen.
Meningen innebär, att man förutser att vanliga människor inte längre har någon väsentlig äganderätt. Men ägandet av mark, egendom, och kanske även lösöre (?) måste då så småningom föras över till någon annan.
- Är denna de olika länderna och delvis kanske multinationella företag (tex BlackRock, Inc)?
- Får de stora företagen exempelvis ta hand om den egendom, som är av intresse för dem, och länderna resten?
En socialisering av förmögenheter
Vi har här då den socialisering av förmögenheter, som självklart skulle förväntas i socialistiska länder. Det torde då inte gälla egendom tillhörande en av de globala organisationernas samarbetspartners – det Internationella Ekonomiska Etablissemanget (IEE).
Många företag såsom de oligarker, vilka äger amerikanska teknikföretag eller sociala media, avser troligen att bli de internationella organisationernas kompiskapitalister. Men med hänsyn till maktförhållandena och utvecklingens logik sker nog socialisering av dem också så småningom – till det etablissemangets förskräckelse.
De ”Globala Organisationernas” (GO) och den tänkta världsregeringens erfarenheter av de globala företagen kommer att underlätta en senare socialisering av dessa och ju större och inflytelserikare de företagen blir på vägen, desto bättre för de nya makthavarna.
En nämnvärd del av medborgarna förvandlas i omvandlingsprocessen hän mot en global stat naturligtvis till bittra motståndare. Man kan därför förstå den vikt som förespråkarna av NWO fäster vid system för övervakning och social kontroll. Det blir naturligtvis nödvändigt att övervaka alla på jorden. Vilken roll riktig demokrati och folkets val får spela i detta händelseförlopp är okänt.
Det sätt, på vilket grupperna bakom NWO agerar och argumenterar, väcker misstankar om den bakomliggande ideologin och de angivna målen. De bakomliggande skälen för omvandling av världen på detta sätt är mycket svaga.
Man anger såsom alla politiker höga och välklingande mål på ett stort antal områden av vikt för människan, men berättar alltså föga om metoderna – och naturligtvis inget om alternativa sätt att nå målen.
Historiskt är det marknadsekonomier och fritt företagande, som skapat den enorma tillväxten och världens välfärd. Elimineringen av fattigdom har varit djupt imponerande under efterkrigstiden. Socialism och statlig ekonomisk planering har vid en jämförelse alltid misslyckats.
Världsorganisationens vackra målangivelser är mindre intressanta, ja triviala, jämfört med frågan hur dessa ska uppnås och till vilket pris, och varför detta sätt, som föreslås, är att föredra framför andra t ex dagens. Mycket tyder på, att de avsedda samhällsförbättringarna ändå är mindre viktiga än det klara syftet att globalt ta kontroll över jorden.
Är det som beskrivs egentligen socialismen, vars totala misslyckande visades för världen i slutet av 1980-talet, men som nu försöker göra en come-back?
När det gäller ansvaret för åtgärder, och hur detta fördelas mellan olika nivåer av olika statsbildningar, sägs föga om det. Det är förklarligt, eftersom allt som redovisas troligen skulle anses som högst kontroversiellt – eller oacceptabelt.
Mänskligt styrd artificiell ointelligens?
Vad man gör i beskrivningen av framtiden är istället att linda in syften/mål och åtgärder i den tidigare berörda (Del 1) filten av teknologi. Det verkar som den avsedda utvecklingen av Artificiell Intelligens (AI) ska ta hand om många beslut, och att dessa då måste accepteras av allmänheten. Man missuppfattar troligen mycket svårigheterna med att utveckla relevanta beslutsmodeller, att ta fram vettig aktuell information till dessa och sedan möjligheten att använda dem i en miljö, som kanske snabbt förändras.
Man får på många områden troligen uppleva samma sak som de företag, vilka på 1970-talet sökte utveckla datormodeller för total strategisk planering avseende sina bolag. Projekten misslyckades och lades ner. Prognossvårigheter, detaljrikedomen och föränderligheten inom företag och hos miljön hindrade en god strategisk verksamhetsplanering.
Att datorteknologin revolutionerats sedan dess hjälper inte. Dessutom döljer man, att bakom AI döljer sig mänskliga beslutsfattare, som genom sina parametrar styr dess modeller, så en neutralitet hos dessa finns inte.
Beträffande försök att allmänt planera den ekonomiska utvecklingen verkar man kollidera med samma faktorer, som ledde till östblockets sammanbrott.
En aspekt, som är klar, är att just de tekniska lösningarna förespråkade och marknadsförda via WEF verkligen framhävs i programmet. Det är ett av många oroväckande tecken på hur globala företag, västoligarker och IEE tagit ett grepp om FN beroende på deras för närvarande gemensamma intressen.
Fördelarna, som den globala staten kan leverera (2) till IEE, dominerar över det finansiella etablissemangets kvarvarande ideologiska intresse för en fri marknad. Att kunna hindra nationalstater att tillämpa egen konkurrenslagstiftning, egna handelsregler, tullar och beskattningsregler är av stort värde för IEEs medlemmar. Bland annat WEF:s samarbete med FN – diskutabel från konkurrenssynpunkt – innebär betydande marknadsföringsmässiga fördelar för de transnationella företagen.
Vad man alltså finner är en kombination av ett urval av världens stora företag och GO, vars gemensamma syften och de för de senare just utvecklade metoderna, vid tillämpning runtom i världens länder leder till en form av överstatlig teknologisk fascism. Denna kan naturligen senare övergå till socialism. De två ideologierna är ju nära besläktade och har betydande likheter.
Medborgarna ska i kollektivets påstådda intresse följa globala policies och under stark övervakning lyda de beslut, som man delvis tror kan genereras av artificiell intelligens. Det är en mörk, pessimistisk och naturligtvis vettlös vision i global skala, som i första hand tagits fram inom WEF och dess verksamhet.
Text: Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Se även övriga artiklar i serien: Den nya världsordningen etableras (Del 1), Fem utvecklingsförlopp mot absolut makt (Del 2), Synen på människan och samhället (del 3) och Hur skapa ett gulag utan taggtråd? (del 4)
Relaterat
- Medium.com: World Economic Forum: 8 Deadly Predictions for 2030 (Great Reset)
- Nya Dagbladet: Företagsjättarna som möjliggör en totalitär samhällsutveckling
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han 1980 ett konsultföretag med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han haer gett ut boken ”Vakna upp – dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
