Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
På temat Afrika har Lars Hässler på DGS fått publicerad en insiktsfull artikel om u-landsbistånd. Kopplingen till massinvasionen i Sverige sägs till del bero på det obefogade och villkorslösa u-landsbiståndet från olika länder och organisationer.
Text: Jan Norberg | Bild: Accra City i Ghana (Afrika). Foto: Kwasiog, CC BY-SA 4.0
Lars Hässler säger det väl inte rent ut men om det jorden runt i sk i-länder finns cirka 500,000 människor som har sin utkomst av att administrera skattepengar för vidare distribution till u-länder i främst Afrika och då begriper ju alla att det är mycket viktigt för dessa 500,000 människor att detta fortsätter, dvs att skattepengar fortsätter att finnas för distribution till u-länder.
Det villkorslösa givandet skapar korruption och förtryck och kommer endast till en bråkdel de breda folklagren till godo, så varför fortsätter då det vansinniga u-landsbiståndet?
Om till exempel SIDA skulle stängas ned och allt u-landsbistånd slopas helt skulle givetvis en massa skattefinansierade tjänstemän bli arbetslösa, men cirka 50 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar kunde sparas.
Jag ställer mig oreserverat bakom en sådan ordning, då förutsatt att man istället upplåter lån till dessa bidragstagande u-länder. Lån med mycket tydliga villkor, eller som Hässler säger:
”man kan lura bidragsgivarna (genom att inte uppfylla villkor respektive att inte redovisa) gång på gång men långivarna bara en gång.”
Ghana verkar ha insett det korkade med villkorslöst u-landsbistånd, och andra afrikanska länder verkar själva förorda att givarländerna istället tar bort olika former av handelshinder.
Jag har själv varit inne på liknande tankegångar i en artikel nyligen publicerad i NewsVoice.
Av en del kommentarer att döma så finns det dock en stor andel protektionister som anser det viktigare att Sverige är helt självförsörjande istället för att lyfta olika handelshinder gentemot afrikanska länder. Jag har respekt för det argumentet, men i en valsituation måste man alltid väga olika intressen mot varandra.
Att bli av med ca 50 miljarder kronor i bistånd, rensa i träsket av biståndsorganisationer och deras Deep State-anställda, reducera vår nettokostnad till EU, väcka upp franska bönder från sin bidragsslummer och många andra fördelar mot att få ge hjälp till självhjälp via villkorade lån.
Framför allt tillgodoser vi ett bedövande stort konsumentintresse i bland annat Sverige och vi skapar sunda handelsrelationer.
Vad som skall väga tyngst kan man ha olika uppfattningar om.
Det finns också en del kommentarer som jag inte respekterar och det är de människor vilka ständigt ser att slopade handelshinder enbart skulle gynna globala storföretag att investera och suga ut dessa länder.
Det är att inkompetensförklara alla afrikanska länders egen förmåga att organisera sina respektive länder på det sätt som de själva anser bäst inom ramen för olika långivares villkor. Villkoren är främst till för att förhindra att pengarna försvinner i korrupta ledares fickor.
Text: Jan Norberg
Relaterat
- Afrikabilden – Ghanas president läxar upp Macron – Vi ska inte vara beroende av ert stöd
- Jan Norberg: Förbättra EU:s jordbrukspolitik – Stöd afrikansk jordbruksproduktion
- Lilian Negs artiklar om Afrika i NewsVoice