Fd president Lula da Silvas öppna brev från fängelset i Brasilien

2
12
Luiz Inácio Lula da Silva var president i Brasilien 2003-2011. Foto: Ricardo Stuckert. Licens: CC BY 3.0 br, Wikimedia Commons
Luiz Inácio Lula da Silva var president i Brasilien 2003-2011. Foto: Ricardo Stuckert. Licens: CC BY 3.0 br, Wikimedia Commons
Hans Berggren mars 2015 - eget verk
Hans Berggren mars 2015 – eget verk

BRASILIEN. ”Den 7 april 2019, har ex-president Lula da Silva suttit fängslad i ett år, dömd för en lägenhet han aldrig har ägt och för odeterminerade handlingar. Främst hindrades Lula från att ställa upp i presidentvalet 2018”. Det skriver Hans Berggren som översatt Lulas öppna brev från fängelset för NewsVoice läsare.

Översättning: Hans Berggren, journalist, Florianópolis, Brasilien | Brevet publicerades först i tidningen Folha de São Paulo | Rättelse: Bolsonaro*

Lulas brev:

”Sedan ett år sitter jag oskyldigt fängslad, åtalad och dömd för ett brott jag aldrig har begått. Varje dag jag har tillbringat här har ökat min indignation, men jag bibehåller tron på en en rättvis dom i vilken sanningen ska segra. Jag kan sova med lugnt samvete. Jag tvivlar på att de som dömde mig i vad som var en juridisk fars sover lika gott.

Det som oroar mig mest är emellertid vad som händer med Brasilien och hur vårt folk lider. För att godtyckligt kunna döma mig överträdde de lagens och konstitutionens gränser och försvagade demokratin. De är på väg att avskaffa de mänskliga och medborgerliga rättigheterna, lönerna skärs ned, arbetstryggheten minskar och levnadskostnaderna stiger. De lämnar över den nationella suveräniteten, våra rikedomar, våra företag och till och med vårt territorium för att tillfredsställa utländska intressen.

Idag står det klart att min dom var en del av en politisk manöver som började med omvalet av president Dilma Rousseff 2014. Efter att ha förlorat vid valurnorna för fjärde gången i rad valde oppositionen kuppvägen för att återta makten och återgå till den brasilianska överklassens auktoritära ovanor.

Dilmas rättsvidriga impeachment var en kupp riktad mot den modell för utveckling med social inkludering som landet byggt upp sedan 2003. På 12 år skapade vi 20 miljoner jobb, lyfte 32 miljoner människor ur misären, femdubblade bruttonationalprodukten. Vi öppnade universiteten för miljoner unga som tidigare varit uteslutna. Vi övervann svälten.

Den modellen var och är outhärdlig för ett privilegierat och fördomsfullt skikt av samhället. Den modellen skadade mäktiga utländska ekonomiska intressen. Samtidigt som pre-sal-oljan väckte utländska oljebolags habegär började brasilianska företag konkurrera om marknader med traditionella exportörer från andra länder.

Avsättandet av Dilma Rousseff skedde för att återinföra neoliberalismen i ännu radikalare form. I det syftet saboterade man regeringen Dilmas alla ansträngningar att bemöta den ekonomiska krisen och rätta till sina misstag. De försatte landet i en fiskal kollaps och en ekonomisk kris som ännu fortsätter. De lovade att det skulle räcka med att få bort PT från regeringen så skulle landets problem vara lösta.

Folket förstod snart att de blivit lurade. Arbetslösheten steg, de sociala programmen skrotades, skolor och sjukhus förlorade anslag. En självmordspolitik från Petrobras sida gjorde gasen för dyr för de fattiga och ledde till lastbilsförarnas strejk. De vill avskaffa pensionerna för de gamla och för lantarbetarna.

Under mina karavaner runt landet i fjol såg jag i människornas ögon hoppet och längtan efter att återuppta den modell som börjat rätta till ojämlikheterna och gett möjligheter till dem som aldrig haft några. Redan i början av 2018 visade alla mätningar att jag skulle vinna valet i första omgången.

Det var nödvändigt att till varje pris hindra att jag kandiderade. Operation Lava-Jato, som utgjorde bakgrunden till kuppen mot Dilma, bröt mot skovbestämmelser och försvarets prerogativ för att kunna döma mig före valet. De hade olagligt avlyssnat mina samtal, mina advokaters telefoner och till och med presidentens. Jag utsattes för ett lagvidrigt gripande utan minsta anledning. De rotade igenom mitt hus , vände uppochner på min madrass, beslagtog telefoner och till och med mina barnbarns pads.

Ingenting fann de som kunde inkriminera mig, varken samtal med banditer, resväskor fulla med pengar eller bankkonton utomlands. Ändå blev jag dömd på rekordtid, av Sérgio Moro och fjärde federala regionsdomstolen, för “odeterminerade handlingar”, utan att de någonsin fann minsta samband mellan den lägenhet som jag aldrig har ägt och påstådda svarta pengar från Petrobras. HD avslog en lagenlig ansökan om habeas corpus, under påtryckningar från massmedia, marknaden och till och med försvarsmakten, vilket nyligen bekräftades av Jair Bolsonaro, den som dragit störst fördel av denna förföljelse.

Min kandidatur förbjöds i strid mot vallagen, rättegångsordningen och ett beslut av FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna för att garantera mina politiska rättigheter. Trots detta fick vår kandidat Fernando Haddad nästan hälften av rösterna och besegrades bara av Bolsonaros industriella spridande av lögner via de sociala nätverken, vilket finansierades med svarta pengar, inklusive utländska, enligt pressen.

De mest framstående juristerna i Brasilien och andra länder betraktar domen mot mig som absurd och pekar på domaren Moros partiskhet, vilken i praktiken bekräftades när han tackade ja till att bli justitieminister för den president han hjälpt till att få vald i och med domen mot mig. Allt jag begär är att de visar mig ett enda bevis för min skuld.

Varför är de så rädda för Lulas frihet om de redan har uppnått sitt mål, som var att hindra att jag blev vald, och om det inte finns något som stöder den här fängelsedomen? Det de egentligen fruktar är organiserandet av folket som identifierar sig med vårt projekt för landet. De fruktar för att tvingas erkänna vilka vettlösheter de har begått för att få till stånd valet av en oduglig president [*Bolsonaro] som bara drar skam över oss.

De vet att min frigivning är en viktig del av återupprättandet av demokratin i Brasilien. Men de är oförmögna att leva med den demokratiska processen.”

Översättning: Hans Berggren som utropar fredspriset till Lula

Läs mer av Berggren och om Brasilien

Relaterat

  • Wikipedia: ”Luiz Inácio ”Lula” da Silva, mer känd under smeknamnet Lula, född 27 oktober 1945 i Caetés nära Garanhuns, Pernambuco, är en brasiliansk vänsterpolitiker som blev vald till president i Brasilien 2002 och innehade ämbetet från 1 januari 2003 till 1 januari 2011. Den 12 juli 2017 dömdes da Silva till 9,5 års fängelse för korruption.”

  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

2 KOMMENTARER

  1. Intressant och det som ser ut som en kupp mot Lula ser också ut att passa utmärkt i USA;s planer på ta full kontroll över Latinamerika. Galna högerextremister som Bolsonaro verkar stå högt i kurs hos den primitiva krigarklan som leder USA. Vi får se om dom lyckas med sitt kuppförsök mot Venezuela också. Dock ser det inte ut att gå deras väg riktigt i nuläget. Kanske har också krigsherrarna fått lite problem med Trump, som tycks stå lite vid sidan av deras inre krets och verkar högst ovillig att skicka amerikanska soldater utomlands.

  2. De är redan två odugliga presidenter i rad, först Temer och nu den här, men Temer blev aldrig vald, han klev in efter Dilma i egenskap av vicepresident. Det är alltså Bolsonaro som Lula menar. Stryk Temer, Torbjörn.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här