VETENSKAP & FILOSOFI. Den fria viljan är en illusion, men existerar på samma gång. Det menar Erik Forsman i en filosofisk analys av vår förmåga till fritt tänkande och fria beslut. Anmärkningsvärt är att hjärnforskning visar att vi tar beslut i det undermedvetna, men att vi efteråt upplever att vi tagit ett medvetet beslut.

Text: Erik Forsman | Medvetandet och det undermedvetna. Bild: Shutterstock. Licens: redaktionell

Erik Forsman om den fria viljan, pressfoto
Erik Forsman, pressfoto

Den fria viljan har länge varit ett religiöst, filosofiskt samt existentiellt problem som historiens vassaste hjärnor varit upptagna med att försöka knäcka. Den teologiska grunden tänker sig en allvetande etnicitet (Gud) som fastlägger handlingar som vi människor gör eller inte gör genom endera känna till våra handlingar innan de sker (deterministiskt) eller att aktivt bestämma våra gärningar i förväg. Jag avfärdar bägge perspektiven.

Dels hävdar bibeln att vi har en fria vilja och dels att Gud bestämmer och råder överallt, samtidigt. Men här får Gud bestämma sig. Antingen har vi en fri vilja eller inte. Har vi en fri vilja, bestämmer inte gud någonting samtidigt som det hävdas att Gud bestämmer och råder över allt. Hur kan då våra handlingar vara fria, om det finns en Gud som redan har bestämt eller känt till dem i förväg?

Neurovetenskapen om den den fria viljan

Benjamin Libet (1) visade vetenskapligt att den fria viljan är ett högt illusoriskt trick. Ett självbedrägeri. Försöken har senare upprepats med samma resultat av bland andra Haggard och Eimer (2). För dessa ändamål används elektroencefalografiska komponenter. Ammon och Gandevia (3) använda sig av transkraniell magnetstimulering. Även Álvaro Pascual-Leone (4) har nått samma resultat och fastställt Libets resultat en mångfald gånger.

Principen och metoden går ut på följande: försökspersonen uppmanas att tids-slumpmässigt röra sin hand. I samma ögonblick mäter man hjärnaktiviteten, samtidigt som man ber försökspersonen observera en sekundvisare och ange exakta position när försökspersonen hade en medveten vilja att röra handen.

Den fria viljan bevisas vara en illusion

Vad som framkom var att den omedvetna hjärnaktiviteten påbörjades en halv sekund innan försökspersonen blev medveten om att personen bestämt sig för att röra handen.


Alltså, beslutet som fattas av oss människor, fattas i förväg, i det undermedvetna. Vi upplever (efteråt) att det skett ett medvetet beslut – men de är en tro och inget annat.  Tänk på det när du hör andra uttala sig i termer av att dem fattat ett beslut efter moget övervägande. I själva verket beslutar sig hjärnan direkt, på en gång och under tiden man grubblar, sipprar det omedvetna beslutet upp till förmedveten nivå och vi anar var åt det lutar.


Hela samhället bygger på beslut som tagits i det omedvetna

Detta sker alltså tex när kärlekskranka människor skall besluta vem som skall gå vidare med efter att dejtat åtskilliga, eller vem som skall anställas till den och den tjänsten av olika kandidater som söker samma tjänst. Besluten fattas alltså omedelbart och upplevs senare som medvetna rationella genomtänkta beslut.


Det finns alltså inget som heter “en samlad bedömning”, utan den “samlade bedömningen” är ett retrospektiv syn på händelsen som vi tolkar som medveten. I första rummet dödar alltså denna forskning tanken om en fri vilja i termer av ett medvetet val.


Alternativ syn: Den fria viljan bevisas existera

Det existerar hur som helst även andra hjärnforskningsförsök med remarkabla resultat som det etablerade naturvetenskapliga forskningsidealet gör allt för att tiga ihjäl, och då tänker jag inte i först hand på dr Dean

Dean Radin, 2006 - Foto: Torbjörn Sassersson
Dean Radin, 2006 – Foto: Torbjörn Sassersson, NewsVoice.se

(5) som jag träffat och pratat med dessa resultat om, när han var i Stockholm; utan om försök som till och med bevisar att vårt omedvetna medvetande känner till vad som ska hända i verkligen, innan det sker. Medvetandet blir då någon helt, helt annat, men också påverkbart.

Försöken går ut på följande enligt Bruce Lipton: (6). Försökspersonen sitter framför en skärm, som slumpmässigt visar upp en serie bilder antigen av skrämmande karaktär (tortyrbilder och dylikt) eller behagliga bilder av romantisk karaktär eller vackra naturbilder. Samtidigt mäter man hjärnaktivitetens respektive delar som hanterar välbehag respektive obehag.

Det anmärkningsvärda är att strax innan bilderna visas, reagerar hjärnan korrekt på vilka bilder som visas. Alltså, den obehagliga bilderna registreras i hjärnan innan de visas på skärmen. Samma sak med de behagliga. Människans totala medvetandeförmåga sträcker sig alltså en bit in i framtiden – innan den gestaltar sig eller avkodas av oss.

Påverka vårt totala medvetande

Det är nu man kan begagna sig av tricket att bli medveten om att det förhåller sig på det sättet. Det medför att vi kan påverka vårt totala medvetande genom att vara medveten om vilka processer som sker i omedvetna, som i sin tur påverkar det medvetna valet.

Hjärnan och vårt totala medvetande måste också underkasta sig att den delvis är begränsad till ingående indata, som man alltså själv kan påverka. I det perspektivet kan vi alltså delvis styra vår egen framtid, genom att vara medveten om att vad som bestäms i vårt omedvetna, som blir medvetet och i slutändan vad som kommer att ske i framtiden – för det är ju samma sak.


Slutsats: Vårt totala medvetande vet i sin omedvetenhet, vad som kommer att ske i framtiden (några millisekunder) vilket, om man är dels är medveten om det och dels tränar upp förmågan, även kan påverka vad som skall ske och i förlängningen berör det fria valen samt fria viljan.


  • Lek med tanken att du tar bort tiden, kvar blir då allt som någonsin hänt, sker nu och någonsin kommer att hända i framtiden – fast allt på en gång samtidigt = där har vi definition på fältet. Jag menar att medvetenheten även kan påverka fältet eller är en del av det eller är fältet.
  • Vad har då hjärnan för roll då? Hjärnan är en dator som ska utvärdera händelser i nuet och hämta kunskap från det som redan hände. Det enda som existerar, som vi känner till är nuet. Allt vi upplever (tills det nåt medvetenheten) som vi definierar som nuet, tar sin lilla, lilla tid.

    Alltså upplever vi nuet i dåtid. Om om vi istället fokuserar på val, varje sekund händer det något. Detta lärde jag mig (smärtsamt) inom kampsporten. Detta att fokusera på val och träna på avslappning är den mentala biten inom kampsport. Du går in i buren, och vet inte vad som kommer att ske nästa tiondels sekund. De skapar en stress. Inte likt stressen du har för att du saknar pengar till hyran, och det är 10 dagar kvar tills den skall betalas, utan en stress i nuet.

    Rädslan alla känner inför en match är antigen kommen från minnen från din egen historia (som inte har någon relevans i en sådan situation) eller så kommer rädslan från fantasi, om vad som kan kommer att hända i framtiden. Allt det där kan du välja bort, då försvinner också rädslan i nuet.

  • Kanske skulle man kunna gå ännu längre och säga att det undermedvetna eller omedvetna äger vi alla och är därför något gemensamt, samt att det är personligt också, eller så skulle man också kunna säga att allt vi registrerar i det elektromagnetiska spänningsfältet, avkodar vi på exakt samma sätt, men tolkar olika.

Text: Erik Forsman

Referenser

(1) https://en.wikipedia.org/wiki/Neuroscience_of_free_will
(2) https://link.springer.com/article/10.1007/s002210050722
(3) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC488179/
(4) https://en.wikipedia.org/wiki/Alvaro_Pascual-Leone
(5) https://noetic.org/profile/dean-radin/
(6) https://www.brucelipton.com/

Relaterat

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

44 KOMMENTARER

  1. Jag har noterat i djup meditation (under intensiva Vipassana-retreats) att under det medvetna tankelagret där “pseudomedvetna” beslut tas finns djupare lager av processer av supersnabba tankar. Dessa kan förmodligen de flesta bara uppfatta genom att träna djup meditation.

    När jag lärde mig observera mina egna djuplager av omedvetna/subliminala tankar gjorde jag ytterligare en upptäckt, jag tar beslut där nere. Jag fann även att dess beslut inte alltid var särskilt rationella eller logiska!

    Min slutsats: Hela samhället är styrt av omedvetenhet och omedvetna beslut. Inte konstigt att samhället lider av kognitiv dissonans. Den politiska eliten fattar naturligtvis inte att den har ett skriande behov av introspektiv och meditativ egenvård.

    Med hjälp av denna upptäckt blir det lättare att sålla bland sanningar och lögner, fake news och propaganda.

  2. Tankeväckande och högst intressant och ett bevis på att vi, för att kunna skapa ett bättre liv både för oss själva och för allt levande, måste kontinuerligt återövra oss själva på ett djupare medvetenhetsplan.
    Att endast bejaka det vi ser utan närmare reflektion är inte vägen som leder till lycka och välgång utan en djupare betraktelse av vilka vi egentligen är och vårt sammanhang med allt som existerar.
    Om människan någonsin skall kunna utvecklas så måste, enligt min mening, vi själva söka inom oss för att komma framåt. Meditation och andra andliga tillvägagångs parat med studier av medvetenhet och orsakssammanhang och historia är vägen att gå.

  3. Ja, Torbjörn så förhåller det sig nog, men det är jag inte bekant med då jag är alldeles för rastlös och kreativ för att kunna meditera. Har gått på Transcendental meditationkurs (TM) i början av 80-talet. Att meditera två gånger per dag stressade mig till den grad att jag inte kunde sitta stilla, ens under meditationen eller så somnade jag. Men, drömmer det gör jag desto mer, och det fungerar kanske på samma sätt som djupmeditation?

    Har noterat att jag drömmer (eller mins mina drömmar) bara när jag känner mig trygg. Tror att det är en förutsättning för att kunna drömma om det som är allra svårast för oss att hantera och bearbeta. Säg ett reportage på TV om hemlösa personer och de uppgav att de aldrig drömde. I drömmen kan jag stanna i det jag är som mest rädd för länge, länge utan att vara det minsta rädd och vakna. Jag plockar isär mina rädslor och bit för bit läggar jag ut dem för beskådan och rädslan flyr då sin kos. När jag vaknar mins jag hela drömmen tydligt med alla färger. På så sätt kan jag använda mig av drömmar för att fatta bättre beslut för framtiden.

    Allmänt så tror jag att människor har ett ofantligt behov av att få bekräftelse på att dem finns och existerar och omvänt är därför den ultimata rädslan att tveka på vem dem är och dom ens existerar. Rädslan rör sig då kring tvivlet om all inkommande sinnesdata är sant, om dem ens finns och vad det betyder att finnas. Låter till och med konstigt när jag skriver och tänker på det, men faktum är detta att försätta människor i ett sådan tvivlande tillstånd är en av de modernaste och mest raffinerade sätt att tortera människor på, som t ex sker när man utsätter människor för sensorisk deprivation. Ironiskt nog är detta också en terapiform: sensory deprivation tank. Folk betalar alltså pengar för att flyta omkring i ljummet vatten under en längre period för att strypa just sinnesintrycken.

    Det som existerar är nuet och inget annat kan existera – allt du mins om forntiden, mins du alltid i nuet och kan inget annat göra. Säg att nuet existerar, som livsupplevelse, en sekund för att göra det enkelt. Lever du till du är 80 år och är 40 år i dag, har du alltså kommit halvvägs. Det enda beviset du har för att du existerar är en sekunds livsupplevelse. Dela 80 år med antalet sekunder: 60 x 60 = 3600 sekunder per timme x 24 x 365 x 80 = 2522880000 sekunder. Det enda beviset på att du existerar är 1 delat med 2522880000. Det är inte mycket att hålla sig fast vid.

    Åter till de 80 åren av liv. Allt fram till denna sekund är bara minnen och allt fram till döden är bara fantasier. Drömmar är något mitt i mellan minnen och fantasier. i drömmen förenar du forntiden med framtiden i ett nu. Där i finns mycket kunskap i det undermedvetna, att ta med sig.

  4. Sammanfattning: Om jag ställs inför ett val och samtidigt vet jag att mitt undermedvetna redan har fattat “sitt” beslut (utan att fråga mig först) men att jag är medveten om att processen ser ut just så, påverkar det också sättet som det undermedvetna fattar sitt beslut på. Förenklat: “rundgången” påverkar det opåverkbara. Jag kan alltså påverka den undermedvetna processen genom att jag känner till den, vilket kommer att påverka det undermedvetna beslutet. Även om denna påverkan är näst intill obefintligt minimal, så startar alla processer även i det minimala. Allt som vi ser i den klassiska fysikens världen, startar från kvantfysikens mista delar. Påverkan behöver inte vara stor för att påverka. Det är ena biten. Den andra biten är rädslan för att mitt undermedvetna i sin iver att fattat snabba beslut, fattat fel beslut 🙂 men det tror jag inte det undermedvetna kan göra det, om den totala medvetenheten inte är försatt i traumatisk chock eller ett känslotillstånd.

    Tänk på hur medierna påverkar oss: genom solskenshistorier? Knappas! Nej, vad dem gör är att mata oss med skräckscenarier med syfte att försätta oss i permanent rädsla. Sker det, störs hela organismen och du tappar tillgången till din totala medvetenhet. Rädsla är ett vapen, dem riktar mot oss i ett visst syfte.

    • Hej Erik.
      Intressanta funderingar om vårt medvetande. Är inte säker på att jag fattat allt rätt som du skriver om. Men jag tror också att vi ( som ngn uttryckte det ) ” Vet mer än vi vet om att vi vet. ”
      För många är hjärnan detsamma som medvetandet , men jag är inne på samma tanke som du, att hjärnan är en dator som tar emot och sammanställer intryck. Själva medvetandet anser jag , ( och kanske också du,) är något större och mer vidsträckt än en dator.

      Jag har själv vid flera tillfällen i livet plötsligt “vetat” något , utan att förstå hur jag kunde veta.
      Drömmar är också intressanta. Tror att vissa drömmar kan förutsäga sånt som kommer att ske, fast de flesta är nog ett sammelsurium av dagshändelser, minnen , mm.
      Drömde en gång i tonåren att familjen skulle flytta till en speciell plats i samhället. Det var inget som någon pratade om eller planerade att göra. Strax efter den drömmen drabbades vår familj av en helt oväntad händelse. Den händelsen ledde snart till att vi bestämde oss att flytta. Gissa vart ? Jo, till precis den plats jag sett i drömmen. Och det var inte jag utan min pappa som letade fram platsen åt oss. Jag hade inte nämnt något om den till någon. Men det kändes som jag haft en sanndröm. Det enda som inte var med i drömmen var den oväntade händelsen som orsakade flytten.

      • Hej eva-marie! Kul att du är på tråden igen. Dick Cheney (den amerikanske politikerns och presidentrådgivaren) lär ha sagt något som fångade mitt intresse: “Först finns det saker vi vet. Sedan finns det saker vi vet, att vi inte vet. Sist finns det saker vi inte ens känner till, som vi inte vet något om”. Det sistnämnda är kanske det som påverkar oss mest?

        Tror att vi människor drömmer efter hur vi väljer att tolka våra drömmar på. Jag ser på drömmar som ett utvecklingsprojekt, därför drömmer jag bara sådan jag utvecklas av. Fokusera du på att dina drömmar skall avslöja vad som kan tänkas ske i framtiden, drömmer du om det istället. Generellt tror jag att det existerar en avskild drömpersonlighet (svårt att hitta rätt ord… Entitet kanske?) som leder drömmare dit den vill. Har vid åtskilliga gånger upplevt att denna entitet, som aldrig avslöjar sig, liksom lett mig som regissören Bergman skulle leda sina skådespelare: “Hurr, hurr, hurrudu du, nu ska du få se på fan. Gå in i det där rummet du, och möt din demon, din, din lilla fegis där”.

        • Kul imitation av Bergman ! Fast i skrift-form. Jag riktigt hörde hans röst.

          Du har nog helt rätt i att vi kan fokusera på t ex drömmar för att drömmarna skall leda oss dit vi vill. Minns en kompis som hade en så bra dröm att hon ville fortsätta drömmen nästkommande och nästkommande natt. Som en filmserie. Och hon fortsatte verkligen drömma “filmen” flera nätter.

          Men att stanna kvar i en obehaglig/skrämmande dröm är inte lätt. Det slutar oftast för min del med att jag vaknar skräckslagen och svettig. Har ändå vid några tillfällen som barn (barn kanske har lättare för det här?) mitt i en otäck dröm plötsligt förstått att jag drömmer. Den insikten minskar rädslan och jag brukade vid något tillfälle tvinga mig själv upp genom drömmen för att vakna. Ungefär som en dykare simmar upp mot ytan.

          • Det kanske handlar om olika kynne, men att tvinga dig upp ur en mindre trevlig dröm, på grund av av du förstått att det var en dröm, är bakvägen ut ur drömmen och du kanske inte är riktig redo för budskapet. Skriver ner drömmen. I vaket tillstånd kan du väl inte vara lika rädd? Successivt avtar rädslan och drömmen kan då komma tillbaka. Drömma igenom hela rädslan, genom hela din kropp. Rädslan stannar aldrig speciellt länge och då upphör den. De flesta människor flyr sin rädsla, men det är en fantastisk befrielse att släppa all rädsla, all ängslan, all tvekan och all oro. Det är genom att gå hela vägen genom rädslor vi utvecklas. Tror inte att människor kan utvecklas, utan att gå igenom rädslor. Sker inte detta, stannar rädslor kvar i kroppen och ligger i bakgrunden och påverkar och styr. Tillslut återskapar människor det som de om är rädda för i sina liv. Livet blir så att säga deras rädslor.

            Om djupaste rädslan handlar om t ex separationer, återskapar människor sina djupaste rädslor genom att försöka fly dem. De gestaltar bokstavligen talat sina rädslor för separationer och följden kan bli att de separeras från de människor de minst av allt önskar separera från. Dem kanske (undermedvetet) utvecklar ett dominerade kontrollbehov, för att binda människor till sig, just på grund av rädslan för separationer, vilket gör att dem skjuter människor ifrån sig. Exemplar äro otaliga.

            Svårigheter att tolka drömmar, kan ibland uppstå. Fokusera på känslan i drömmen, då faller bitarna i regel på plats. Ju mer man klarar att stanna kvar i känslan, ju färre blir symbolerna och ju mindre behövs tolkas; men lite hjälp på traven kan alltid behövas då och då. Jag brukar ta hjälp av en här bloggen: https://dromtolkning.wordpress.com som i mitt tycke är den absolut bästa, skickligaste drömtydaren.

            Det är ingen konst att vara modig, om man aldrig varit rädd. Betrakta därför modet, som något större och starkare än rädslan. Tänk på att bara du vet vad dina drömmar vill säga dig, men att det är rädslorna som ligger i vägen för full insikt.

    • Precis, föräldrar skrämmer barnen med trollen i skogen för att barnen inte ska utsätta sig för faror genom att gå för långt in i skogen, men tyvärr stör barnens fantasier om troll sedan deras analytiska förmåga att vaska fram verkliga faror och skilja dem från ickefaror. De blir irrationella, åtminstone för en tid till dess de vet att det inte finns troll.

      I övrigt tangerar ditt resonemang ett typiskt zenbuddhistiskt koan, dvs en paradox. Vem är det som tänker? Enligt buddhistisk psykologi finns ingen tänkare, bara tankeprocesser i Sinnet. Beslut är tänkande. Likt förbannat spelar det dock ingen roll om vederbörande inser att ingen är hemma. Dåliga beslut kan tas ändå om det inte finns en kontinuerlig uppmärksamhet. Buddha menade att upplysning är kontinuerlig obruten insikt om tingens och det egna Sinnets natur.

      Buddha talade om det du beskriver: “Även om denna påverkan är näst intill obefintligt minimal, så startar alla processer även i det minimala.” Exakt så. Buddha uppmanade adepten att intensivt spana efter punkten som genererar alla påföljande reaktionsmönster. Det kan börja med ett stimuli av ett av de 6 sinnena och det leder normalt till impulsbeslutet att gripa eller undvika något.

      Om de som har makten att leda ett helt samhälle inte fattar dessa enkla mekanismer får vi ett styrande som ger oss ett samhälle i ständig irritabel reaktion.

      Nå’t sån’t.

  5. Nja… Erik, du läser Bibeln som man säger “fan läser Bibeln” och då är insikt och förståelse bortom horisonten. Bibeln är ingen historiebok. Bibeln är en andlig bok, dvs det exoteriska: historien med personer och platser, ordens yta är INTE det esoteriska, det som är förborgat. Inget förborgat kastas ut öppet till allmänheten i bokform. De som läser bibeln och är en troende i ordens yta, är de som “inte kan räddas”. Filosofier, Forskare kolon… säger eller bokserier om “Vad är medvetandet” kan inte göra annat än att leda på avvägar.

    Du skriver:
    “Dels hävdar bibeln att vi har en fria vilja och dels att Gud bestämmer och råder överallt, samtidigt. Men här får Gud bestämma sig. Antingen har vi en fri vilja eller inte.”

    Faktum är att svaret är mitt framför ögonen. Genom att härleda ord, hur bokstäver är utbytbara och se på “rotord”, så klarnar det fullständigt. Jag har skrivit en del om sådant tidigare, och blivit borttrollad och censurerad. Så jag kastar inga pärlor nu.

    • “Nja… Erik, du läser Bibeln som man säger “fan läser Bibeln” och då är insikt och förståelse bortom horisonten. Bibeln är ingen historiebok. Bibeln är en andlig bok, dvs det exoteriska: historien med personer och platser, ordens yta är INTE det esoteriska, det som är förborgat. Inget förborgat kastas ut öppet till allmänheten i bokform. De som läser bibeln och är en troende i ordens yta, är de som “inte kan räddas”. Filosofier, Forskare kolon… säger eller bokserier om “Vad är medvetandet” kan inte göra annat än att leda på avvägar”.

      Exoteriskt betyder populärt, lättillgänglig. Nu ska vi se då: Bibeln är en andlig bok, dvs det populära och lättillgängliga: historien med personer och platser, ordens yta är INTE det populära och lättillgängliga, det som är förborgat.

      Logiken haltar så till den grad i detta resonemang att inte ens en negation kan rädda meningen. Är ens inlägget seriöst menat?

      “Inget förborgat kastas ut öppet till allmänheten i bokform” Nej, vore det förborgade öppet, vore det inte förborgat, utan just öppet = motsatsen till det förborgade.

      “De som läser bibeln och är en troende i ordens yta, är de som “inte kan räddas”.

      Det vill säga att de som inte förstår utan enbart går efter vad som står i texten = orden (vilket är det enda som finns tillgängligt som går att få ut av bibeln, då den endast innehåller ord) kan inte räddas; men dom som förstår, det som inte står i orden, dom kan räddas trots att det inte står i orden vad texten eller orden betyder. Detta resonemang har en inneboende oändlig regress om inget alls. Man kan inte peka på att något finns, som inte finns, och samtidigt säga att bara jag förstår det. Detta är inget annat än intetsägande. Så fort en satsdel inte kan bära sin egen sanning, kan den heller inte knytas till nästa satsdel. Kvar blir bara en högre form av nonsens.

  6. Min “teologiska” syn på fri vilja är följande:
    Gud gav oss fri vilja, totalt fri vilja.
    Det innefattar även valet att INTE ha fri vilja.
    Man kan välja att låta någon auktoritet fixa allting, vilket på sikt betyder att den egna fria viljan
    försvinner. Under årens (möjligen t o m inkarnationers) lopp glömmer man de val man har gjort, och man blir alltså en produkt av egna val.
    Fri vilja betyder på samma sätt att det finns ett val att gå emot Guds vilja. Ondskan vi ser överallt är resultatet av fri vilja. Gud straffar inte ondska, eftersom Gud isåfall vore en hycklare.
    Istället låter Gud oss ta konsekvenserna av de val vi gör. Vi måste också ta fullt ansvar för de negativa energier (Karma) som vi skapar. Därmed är det fel att säga att Gud skapade ondskan.
    Därmed blir reinkarnation ett nödvändigt inslag. Vi får helt enkelt reinkarnera tills dess att vi städat upp all vår Karma.
    Lucifer var en ärkeängel som protesterade just mot Guds beslut att ge oss fri vilja. Det vore bättre att ingripa i folks liv, och tvinga dem för deras eget bästa.
    Därför finns en maktelit på jorden som vill tvinga folk och sätta sig över folk. Det finns alltså en maktelit som bestämt att de kan göra att bättre jobb än Gud!

    Min “vetenskapliga” syn liknar Torbjörns. Jag har också sysslat med meditation (på 70-talet), och varseblev på djupet vad som egentligen sker. Det finns nivåer av medvetande, och man kan träna upp en självdisciplin för att låta sitt medvetna jag nå ner till det undermedvetna. Då blir det bättre korrelation mellan beslut/medvetande om beslutet. Hjärnan är en receiver, ingen generator!

    Materialister, som t ex Sam Harris, gör stor sak att i bevisa att fri vilja inte existerar, och att vi kanske helt enkelt är produkter av vår omgivning (jag tror hellre på det jag sa ovan, att vi kan bli produkter av egna val). Här får man vara vaksam, för det finns helt säkert agendor som vill styra oss, och som inte vill att folket ska anamma konceptet “fri vilja” överhuvudtaget, då skulle folket bli svårare att kontrollera.

    Vi borde vara YTTERST misstänksamma mot alla läror som säger “VI ÄR” något. Det stämmer inte. Inget är konstant, inget är absolut! Det finns oerhört mycket att upptäcka för den som vill ägna sig åt det introverta, och inte ENBART det extroverta. Genom detta påverkar vi i hög grad vetenskapliga mätresultat. Se t ex Ken Wilber:
    https://www.youtube.com/watch?v=LFFMtq5g8N4

    • “Min “teologiska” syn på fri vilja är följande:
      Gud gav oss fri vilja, totalt fri vilja.
      Det innefattar även valet att INTE ha fri vilja.
      Man kan välja att låta någon auktoritet fixa allting, vilket på sikt betyder att den egna fria viljan försvinner”.

      Visst, jag förstår vad du menar. Man avsäger sin sig sin fria vilja, även om det valet är ett resultat av just den fria viljan.

      Men experimenten som nämns ovan i artikeln förkastar fri vilja på ett medveten plan, dock någon sorts “vilja” på ett omedveten plan. Hur skulle vi kunna känna till om det finns en fri vilja i det vi inte känner till, som det omedvetna måste beskrivas som.

    • Det finns möjligen ett slags “interconnected consciousness”:
      https://www.activistpost.com/2012/02/911-foreknowledge-caught-on-computers.html
      Kanske ett slags “Oneness” som vi alla delar? Vi är alla unika entiter som delar ett medvetande?
      Jag kan ansluta mig till det. Jag är ateist i den bemärkelsen att jag inte tror på en Gud som en (teistisk) entitet “därute”. Men jag lutar mera mot Buddhism, Taoism.. Hinduism kanske. Ramana Maharsi och Nisargadatta fascinerar. Här är Gud en inre resurs. Helt enkelt högre nivåer av medvetande.
      Uppenbarligen har vi fri vilja att koppla upp oss mot detta “Oneness”, eller skita i det. Jag ska inte ge mig in på att försöka förklara Gud, vilket jag inte heller tror du är ute efter.
      Poängen är kanske att vi inte har exakt “fri vilja” ens här? Men då kommer följdfrågan: Om man kopplar loss sig, separerar sig totalt, erhåller man fri vilja då?
      Jag minns någon som sa “Ingen kan vara en ö”, och det är nog så.

      Som barn, 3-5 år kanske, hade jag ett slags inre förvissning om att vara del i något som är större än mig själv. Jag hade inre säkerhet, trygghet. Men när jag blev äldre gick det här åt helvete.
      Det ersattes av tanken att det istället är något därute som är större än mig själv – och som jag borde frukta. Något som var kopplat till SKULD.
      Både Gud och vetenskap kan anta denna entitet “därute”. Mentalt spelar det ju ingen roll: vi ser Gud eller vetenskap som instanser av den yttersta Sanningen, eller hur? De är mentalt utbytbara!
      Men denna gud därute är inte Gud, och denna vetenskap därute är heller inte vetenskap. I alla fall ingen vetenskap som gagnar oss. De är tvärtom entiteter som vill förslava.

      Se nu ett av de senaste inläggen här, där någon på bästa sändningstid i TV4 förespråkar kannibalism i vetenskapens namn. Detta vill ingen fri människa, men de som tror på vetenskapen som en makt “därute”, faller offer för detta. Här används klimatet som skuldbegrepp. Vi “förtjänar” det här.
      Men de som faller offer är de som separerat sig från detta “Oneness”, tror jag. Sverige är särskilt sårbart. Svenskar är världens mest materialistiska folk. Vi har handlöst utlämnat oss åt vetenskapen.

      Är inte det den intressanta frågan? Huruvida fri vilja INTE existerar, utan att vi när som helst kan falla offer för onda krafter därute?
      Det är en fråga om idenitet. Och det är också ett val. Vi kan välja att spela en roll på en teaterscen, “bli” någon annan….

      • “Är inte det den intressanta frågan? Huruvida fri vilja INTE existerar, utan att vi när som helst kan falla offer för onda krafter därute”?

        Du menat motsatsen mot att frivilligt ge bort sin fria vilja, ersätts med att den blir “bestulen” genom list, så vi inte märker att vi just gav bort vår fria vilja, men resultatet förblir det samma? Det är väl vad som sker hela tiden, i någon mening. Tänkare tillika trendsättare kan få oss att tro på deras tro; och deras tro får konsekvenser som för oss innebär att vi blir bestulen på vår fria vilja utan att vi är medvetna om det?

        Lån. Att sätta sig i skuld medels ränta, är väl just så.

  7. Ja, Torbjörn det är aldrig bra att skärma barn, men ujj vad effektivt metoden är för att sätta stopp för barns diva later. Själv blev jag itutad, att om jag petade i näsan när vinden vände, går fingret av och fastnar i näsborren. Djävlar vad fort jag slutade med otyget.

    “I övrigt tangerar ditt resonemang ett typiskt zenbuddhistiskt koan, dvs en paradox. Vem är det som tänker?”

    Bra att du för in det fortsatta samtalet på österländsk filosofi, som många inte är så värst bekant med, inte jag heller för den delen men ju mer jag försiktigt närmar mig den kinesiska Feng shuin, inser jag att oavsett om jag tror eller inte, fungerar det. Märkligt att människan i öst visste så pass mycket redan för 5000 år sedan, och att denna kunskap kom som en funktion mellan erfarenhet och intuition. Inom Feng shui har man till fullo kommit underfund med hur totalt underkastade vi är vårt totala medvetande. Möblerar du efter Feng shui, försätts du omedelbart i ett mentalt avslappnat viloläge. Grundtanken är att hjärna på ett ögonblick registrerar allt, precis allt i ett rum: färger, former, planeringar ner till varje liten detalj; och denna process sker helt omedvetet och som sagt blixtsnabbt. Hjärnan scannar av för faror. Ett fyrkantigt bord, aj, aj… Inte bra. Här kan man stöta i kanten osv, osv. Vare hörn och vrå gås igenom som tillsammans bestämmer rummets energi – hur energin influerar och samspelar med oss. Här påverka vi vårt omedvetna, för att påverka vårt medvetande.

    “Vem är det som tänker? Enligt buddhistisk psykologi finns ingen tänkare, bara tankeprocesser i Sinnet. Beslut är tänkande”.

    Inom västerländsk idéhistoria, filosofi och framför allt igenom hela psykologidisciplinens utveckling ligger idén om jaget centralt. Jaget tillskrivs här förmågor att på rationella grunder analysera situationer och att utforma rationella motiv för människors agerande. Inom österländsk filosofi är upplösning av jaget den högsta personliga utvecklingsnivå du kan nå, nirvana. Många meditationstekniker inom tibetansk buddhism går just ut på att upplösa jagets dominerande tankeprocesser. Finns det ett jag, och på vilket sätt finns ett jag samt hur manifesteras detta jag i så fall? Bara tanke på att det finns ett jag som styr, leder helt fel. Anser att jaget, om det uppmuntras, blir ett hungrigt ego som traktar efter ytlig bekräftelse och detta matande av ett omätligt jag, leder inte till utveckling, utan snarare tvärt om till regression. Idén om ett styrande jag, leder till en olycklig sammanblandning av behov av uppmärksamhet och jaget förmågor. Jagpsykologerna tänker sig att jaget är allt man kan säga “jag” framför: Jag ser, jag tänker, jag är smart osv som förväxlas med att vara bra, duga och uppskattad för sin egen skull. Istället borde man mer korrekt betrakta jaget förmågor som gåvor, gåvor man bör dels vara ödmjuk inför samt ta ansvar för. En smart människan kan åstadkomma så mycket mer lidande än, en mindre bemedlad persons jagfunktioner.

    Finns det ett jag; en brännpunkt där allt samlas? Där minnen, anlag kort sagt allt samlas och som man då tydligen kan upptäcka mer och mer? Lär känna ditt jag? Bli kompis med ditt jag?
    Hjärnforskningen ovan nämnd i artikel dödar dessa idéer.

    Våra förmågor går långt utöver jaget förstånd och betraktar du på dina förmågor som gåvor som sagt, skilt från ditt jag, öppnas perspektiv som saknar spärrar. Intuitionen – samtliga sinnen i samarbete ger ögonblicklig förståelse bortom både tid och rum, är visdom anser jag i vart fall. Denna visdom går långt utöver jagets begränsade perspektiv.

  8. Erik Forsman, du skriver; Dels hävdar bibeln att vi har en fria vilja och dels att Gud bestämmer och råder överallt, samtidigt. Men här får Gud bestämma sig. Antingen har vi en fri vilja eller inte. Har vi en fri vilja, bestämmer inte gud någonting samtidigt som det hävdas att Gud bestämmer och råder över allt. Hur kan då våra handlingar vara fria, om det finns en Gud som redan har bestämt eller känt till dem i förväg?

    Så, har vi en fri vilja eller inte ? Jag anser att Gud har lagt ut grunden och spelreglerna för våra liv – och det smarta är att han har lagt in sig själv i våra skapelser utan att många har fattat det. Så han är i högsta grad en del av oss – och därför kan man inte säga att Gud är något fristående beslutsorgan utanför oss.

    Jag anser att Gud har givit människan en fri vilja att bestämma över sitt liv, dock inom en given ram. Den fria viljan är också en förutsättning för att människan ska kunna utvecklas till en suverän individ. Men det är ingen som dömer oss, inte ens Gud dömer oss eller straffar oss för det onda som vi har gjort under vårt liv på jorden – det är bara vi själva som bedömer oss efter att vi har insett att vi har gjort fel.

    Det viktiga här är att förstå att människan först och främst är en gudomlig och själslig varelse som har antagit en fysisk kropp. Så när vi får en idé eller en signal från vårt undermedvetna så sker det på en själslig grund som sedan vidarebefordras ner till det fysiska planet, den fysiska hjärnan – och ja, kanske tar denna process en halv sekund.

    Så, frågan är vilket beslut som vi tar när vi står inför ett val – antingen så kan man följa den högra hjärnhalvans signaler (den undermedvetna känslan, våra diffusa erfarenheter som talar till oss) – eller låta den logiska vänstra hjärnhalvan helt styra ens handling – eller så kan man göra en kompromiss mellan dessa hjärnhalvor – eller så låter man begäret ta över – eller så kan man helt enkelt skita i allt tänkande och kännande och bara ta sakerna som de kommer. Det behöver inte vara konstigare än så.

  9. Nja, jag är skeptisk!
    Självklart finns det ställtider av olika slag som gör att fattat beslut och handling inte infaller samtidigt. Rimligen finns det också viss ställtid för beslutsfattandet. Det bevisar dock inget om framtidsvision eller så.
    Den som har bollsinne kan beräkna en bollbana och träffa en boll i rörelse för att ändra dess riktning i önskad riktning.

    Tycker en del av du beskriver liknar det som ibland kallas för magkänsla. Man är alltså MEDVETEN om att det finns en tolkning av tillvaron som pockar på uppmärksamhet. Men det är först med erfarenhet man kan avgöra om magkänslan är rationellt grundad eller om den är grundad i rädsla (troligen flyktinstinkt från reptilhjärnan).

    Jag har idrottat mycket men aldrig varit rädd inför tävling.

    Jag har provat meditation, men tyckte jag var skit och complete waste of time. Mental träning är bättre, troligen för att den är inriktad på specifika saker. Istället för meditation föreslår jag att läsa poesi, lägga pussel, eller jaga älg. Andra har säkert andra förslag.

    • “Den som har bollsinne kan beräkna en bollbana och träffa en boll i rörelse för att ändra dess riktning i önskad riktning”. Hjärnan måste beräkna bollens utgångshastighet, axelrotation, fallhöjd, på grund av gravitation, och jämka detta med avståndsbedömningar delat med tiden osv. Detta kan endast låta sig göras tack vare matematiska beräkningar, som sker med ohygglig fart i det omedvetna – själva beräkningar alltså. Denna process ligger dolt för oss. Vad är det då som talar emot att vi kan ha andra förmågor med samma förslagna hastighet, låt vara efter år av övning?

      • Jo, även andra förmågor att komma till snabba beslut kan övas upp, eller är mer eller mindre medfödda.
        Bedragare sägs läsa av folk snabbare än vad ärliga människor kan. Därmed kan de avgöra vilka som går att lura. Som exempel.

        • Bedragare är intressanta att närma sig. Utan att förhäva mig, brukar jag känna runt hjärttrakten när jag möter dem. Pulsen stiger. Då gäller de att vara på sin vakt. Bedragare vill alltid någonting. Träffar man andra människor som inte är bedragare, har dem inte samma driv till att vilja något på samma sätt. Bedragare är intressanta, för det är så svårt att förstå hur dem fungerar. Tror ändå att förslagna bedragare är modigare än andra människor, då dem inte räds att lära sig hur människor fungerar. Tycker ibland att det är like läskigt att få insikt i hur människor fungerar – ty man vet aldrig riktigt vad man stöter på. Bedragare är ofta tämligen kreativa i sitt kall, men det är en kreativitet utan glädje och utan att vilja dela sin glädje med andra, utom när de skryter om hur smarta dem var när dom lurande andra, men det är ju inget glädjefullt att lyssna till.

  10. Med en enklare förklaring kan man säga att:
    1. Självklart finns det fri vilja! Vi är ju fria att göra något annat än vad andra gör eller som logiskt skulle följa av vissa fakta. David Hume hade en del att säga om detta.

    2. Självklart finns det ingen fri vilja! Vi har alla PRIORITERINGAR av olika slag. Det är dessa som får oss att bete oss till synes irrationellt, men det är inte fri vilja. Det är en rationell respons på viktade och eventuellt o – eller undermedvetna prioriteringar.

    • Mats Jangdal: Det skulle även kunna förhålla sig så att allt, precis allt är förutbestämt (ett deterministiskt universum) och att allt är orsaksbestämt ner till sista kvanta, men att vi upplever att det vi väljer, är ett resultat av fri vilja. Skulle det förhålla sig så, eller tvärt om, så spelar det ju ironiskt nog ingen roll. Har vi ingen fri vilja, för att allt är förutbestämt skulle vi vart fall uppleva att vi hade fri vilja och därför fria val. Har vi en fri vilja och därför fria val skulle vi uppleva det på samma sätt. Slutsats är att det inte spelar någon roll, vilketdera, om vi ändå upplever bägge teorierna som likartade.

      • Håller med i stora stycken. Frågan om en fri vilja gentemot ett eventuellt deterministiskt universum är inte så intressant.
        Frågan om fri vilja blir mycket mer intressant när man ställer frågan om egen tankeförmåga och handlingskraft mot påverkan från kompisar, lärare, föräldrar, chefer, TV, FB etc.

        • Ja, he, he… Men då är vi tillbaka till den trista verkligheten igen. Makt är väl en faktor bland många andra, vad gäller påverkan av kompisar, lärare, föräldrar, chefer, TV, FB etc. Ytterligheten är väl att man avsäger sig allt detta eller omvänt alltid omger sig. Den fria vilja (ponera att den finns) är väl ett sammelsurium av påverkan utifrån. Inte desto mindre kan man gå i ide och utkristallisera vad man egentligen vill göra med sin fria vilja. Det är ju ett val, i dubbel bemärkelse.

  11. Vilken intressant artikel! Påminner mig om en bra bok jag läste för rätt mpnga år sedan som heter “Märk världen” av Tor Nörretranders. Som jag ser det vi är ju i lika hög grad vårat undermedvetna som vårat medvetna jag, de kan ju inte separeras utan är som yin och yang delar av varandra och delar av samma helhet. Och det undermedvetna är som jag ser det byggt av det vi fått med oss i arv och på annat sätt från våra förfäder och det vi själva erfarit och förstått genom livet. Med det som grund tar vi beslut på det omedvetna eller undermedvetna planet men verkställer det på det medvetna planet. Vårt medvetna sinne lär ju bara kunna processa en väldigt liten del information i taget medan det undermedvetna kan processa stora mängder “data”. Så ju mer vi erfar och drar lärdom desto bättre beslut kan vi fatta. Ju bättre omdöme kan vi utveckla. Genom att lära känna sig själv kan man nyttja sina intuitiva förmågor mer medvetet tror jag. Och därmed få tillgång till mer av sin fria vilja.

  12. Vill bara säga att jag uppskattar det teologiska intellektuella motståndet. Det glädjer mig att så pass många öppet går ut med att de är troende kristna. Tycker mig se fler i dag som gör det. Är själv uppvuxen i ett borgerligt närmast tokkristet hem samt både döpt, konfirmerad samt gifte mig enligt den svenska kyrkans ordning. Högaktar Kristen moral. Skulle jag sälla mig till en religion, skulle kristendomen vara given.

    Sedan detta att tro på gud? Kan det vara så att dem som tror på gud, är dem som är rädda för att hamna i helvetet, emedan dem som är religiösa, redan varit där?

  13. Bevis på att intuition samt kreativitet är överlägsen i sin visdom, ställt mot allt annat, lär väl Einsteins teori om gravitationsvågor vara, som sånär på dagen 100 år senare kunde bevisas i två olika gravitationsvågsdetektorer. Detta borde om något annat bevisa intuitionens överlägsenhet?

  14. Sist jag djupdök ner i partikel- och kvantfysikaliska konstighetsteorier snubblade jag över fler och fler fysiker vars teorier gick ut på att allt just är deterministiskt – samtidigt som fotoner i dubbelspaltsexperimentet befinner sig i superposition, innan de observeras. Den egenskapen, superposition, kan kanske våra neuroner också anta (hjärnceller). I så fall är vi åter till ruta ett: allt är förutbestämt, men påverkas av observationer – dvs medvetandet. Den yttersta fråga blir då vad som är fundamentalt – kom först? Är medvetandet fundamental närmar vi oss en medveten skapelse av en medveten skapare. I så fall skapades allt av ett medvetande, om nu medvetandet är fundamentalt? Om medvetandet skapades ur materia eller ur strålning, är inte medvetandet något fundamental och då borde inte heller fotoner kunna anta antingen våg- eller partikelform efter att vi observerat den eller så kan den det utan att medvetandet är något fundamental. Återstår dock faktum att fotoner påverkas av medvetandet.

    Intressant se denna video från 08.09 till 14.30 https://www.youtube.com/watch?v=iVpXrbZ4bnU

    Se resten också på https://www.youtube.com/channel/UCJ0yBou72Lz9fqeMXh9mkog

    • Det där är ju en väldigt intressant fråga. Men om universum är oändligt och alltid existerat så finns ju inget “kom först”. Finns de som hävdar att tiden inte finns utan allt egentligen sker samtidigt nu, då och förr. Då är det bara vår uppfattning, vårt medvetande som är begränsningen som bara kan uppfatta ett nu. Då ligger hela svaret kanske i att det är vårt medvetande som är begränsat till ett val av alla sannolikheter. Nu blev det riktigt snurrigt kanske vårt medvetande inte kan greppa detta riktigt….

      • “Det där är ju en väldigt intressant fråga. Men om universum är oändligt och alltid existerat så finns ju inget “kom först”.”

        Men något måste ha kommit först, för att skapa det som finns. Inget mig veterligen kan finnas, utan att det först skapats. Om något alltid funnits, så skulle inget heller kunna skapas på nytt, från början, och inget skulle kunna utvecklas. Inget utveckling skulle ske, då inget någonsin skapats från början, då allt redan fanns från början. Det blir en negation.

        Om det alltid funnit något, hur kan då detta något kunna utvecklas? Utvecklingens motsats går ju tillbaka till en startpunkt eller nollpunkt. Denna nollpunkt måste ju vara start- eller nollpunkten vars allt startade ifrån. Något måste skapas för att utvecklas. I alla skapelseprocesser, så måste något vara tidigare än något annat, som i sin tur genererat något annat eller nytt. Om du har rätt, att något funnits från början, har det i så fall aldrig skapats – från början. Du kan ha rätt i vart fall. Här skulle medvetandet kunna vara just den pytti, pyttelilla som krävdes, för att sätta igång allt. Vilket leder till vad som i så fall skapade något så komplicerat som ett medvetande.

        “Finns de som hävdar att tiden inte finns utan allt egentligen sker samtidigt nu, då och för” = fältet.

      • Detta med oändlighet är faktisk mycket enklare, och svårare samt mer motsägelsefullt än man kan tro. Det går att förstå. Det klassiska exemplet är en naturlig tallinje: 1, 2, 3, 4 …. till det oändliga. Allt ryms inom denna tallinje, om den bara är oändlig. Men anta att en annan tallinje endast innehåller alla tiotal: 10,20, 30, 40…. till det oändliga. Då innehåller den bara en tiondel av ovan nämnd tallinje, men är ändå oändlig. På samma sätt kan en oändlighet rymmas mellan talet 1 och 2: 1,0000000000000000000 … till det oändliga. En sådan tallinje innehåller knappt något alls, men är fortfarande oändlig. Olika oländigheter kan vara olika stora men ändå innehålla det oändliga, samtidigt.

        Lever i ett oändligt universum, behöver det inte alls innehålla allt, även om vårt universum är oändligt stort, så kan det samtligt innehålla bara en bråkdel av allt som den skulle kunna innehålla.

        • Men om universum eller världen så som vi känner den inte är oändlig blir det också svårt att föreställa sig. För var skulle den börja eller ta slut? Och vad finns före eller efter/bakom det? Om något skapat vårt universum så måste ju det i sin tur skapats av något om man tror att något kommit först. Då är oändligheten trots allt mer logisk. Om allt började i en singularitet (big bang) så kan man ändå undra vad som skapade den? Det mer logiska måste ändå vara att allt alltid funnits.

          Förändring är något grundläggande i vår värld. Allt är under ständig förändring. Om det utvecklas eller ej är mer än värderingsfråga tänker jag. Energi kan aldrig förstöras säger man bara förändras. Det faktum i sig talar väl för att universum är oändligt och evigt, att allt alltid funnits?

          Tror inte vi greppat de grundläggande lagar som råder i universum. Själv följer jag Electric Universe, Thunderboltsproject för jag tycker att de har intressanta idéer om hur vårt universum drivs som mer rimmar med min “magkänsla” och mitt logiska tänkande. Jag är inte fysiker.

          • Att vi inte “greppat grundläggande lagar” är mjukt skrivet, eller är en omskrivning… för att den gamla modellen med falska lagar och en klotjord som rusar fram som skjuten ur en kanon, spinnande… i ett oändligt universum där avstånd är så stora att nollorna inte räcker till – är FEL och nonsense från jesuiterna.

            Electric universe, Thunderbolts project med Thornhill och Wallace vågar ännu inte dra anden ur flaskan. Det gör inte heller Kim Wheeler. Det är som tabu, för det är elefanten i rummet. Men de flesta i eliten vet, Trump vet, tex.

          • Tog en funderare under bussfärden och är inne på samma spår som du. Något måste ha funnit hela tiden, och alltid funnits annars kunde inget ha kunnat skapats. Det blev lite missvisande att jämföra startpunkt med nollpunkt. Inget kan utvecklas eller skapas från noll, då noll inte innehåller något element. Har något alltid funnit, finns det heller inget slut eller början utan det som finns kommer att finnas i evighet. En evighet har möjligen en början, men aldrig något slut.

            Vilket i sig leder till att siffran noll (ett arabiskt ord som betyder just inget) i grunden är falsk. Inget kan vara absolut ingenting men kanske tomt? Ha något alltid något funnit, kan man inte skapa ingenting som inte innehåller något. För ska vi kunna identifiera inget, måste detta inget ha egenskaper som skiljer sig från något, och så fort något har egenskaper är det eller har det något. Har inget, inga egenskaper finns det inte heller – detta inget finns inte, för att vi inte kan identifiera några egenskaper hos ingenting, mer än att det just tomt, och då har tomheten en egenskap, skiljt från något och inget och är något – sina egenskaper, och så länge något har egenskaper är det något. Slutsats tomt finns, men inget finns inte. Tomheten har något, nämligen sin tomhet. Inget har inget.

    • Einsteins formel E=mc2 har vållat en revolution. Den visar att materia egentligen är energi. Och sedan, att energi i sin tur, är medvetande. Be mig dock ej att bevisa det sista här. (jag tror inte det går!)
      Kvantfysiken uppstod (grovt uttryckt) pga denna formel. Experiment som företagits har visat att forskarens eget medvetande börjar påverka utgången av experiment, när man närmar sig de allra minsta partiklarna (subatomära partiklar). En serie böcker utgavs i ämnet på 80-talet; det var Fritjof Capra: Fysikens Tao, Gary Zukav: De dansande Wu-Li-mästarna, och Paul Davies: Gud och den Nya Fysiken. Oerhört intressant läsning. Försök få tag i dessa böcker om ni hittar dem idag!

      Fysiken klövs (grovt uttryckt) i två läger: #1: de som anammar kvantfysiken med Einstein. #2: de som underkänner Einstein och håller strikt på Newtons “gamla” fysik.
      Det kom sedan en film runt 2006 nån gång: “What the Bleep do we know?”, som – än om det var en rätt fånigt gjord film (tycker jag själv) – satte fart på en debatt. Kvantfysiker lät sig intervjuas i filmen, och fick sedan “stå till svars” inför övriga fysiker! Pengar och karriär stod på spel och många av dem tvingades till “avbön”.

      Men det väsentliga som jag minns var att de alla frenetiskt försökte försvara tesen “det existerar ett objektivt universum”.

      Bägge sidor, faktiskt, försökte ge stöd åt detta.
      Och man får förstå: Om forskarens medvetande påverkar experiment – dvs om det finns en subjektiv påverkan – kan man inte längre bevisa nånting! Hela den empiriska bevismodellen – som bygger helt på objektiva mätningar och vägningar av objekt – faller som ett korthus!!

      Det kan alltså inte existera ett fristående, oberoende, objektivt universum! (detta har jag otaliga gånger efteråt fått bekräftat från helt andra håll!)

      Jag var med i en del forum (Zeitgeists forum tex, som var enormt) runt 2009, och jag insåg då att det rådde ett regelrätt propagandakrig inom fysiken, som ingen hörde talas om! Och det var MYCKET hätska ord som utväxlades. Dessutom har Einsteins namn svartmålats på ett mycket raffinerat sätt. Man har t ex gått igenom Einsteins privata brev för att hitta “bevis” på att han var mentalt labil, etc.
      Ja, det här är ett stort ämne, alltså 🙂 ! Finns hur mycket som helst!

  15. Jag har läst någon bok om fri vilja (fria viljor). Jag trodde under en lång tid att man hade fri vilja men så verkar det inte vara… tyvärr. Enligt boken vill man gärna tro att man har fri vilja till att välja utbildningar, hur man vill leva och så vidare men det mesta verkar inte alls vara fri vilja.

    • Lutar ändå mot att i trots allt ha en “beskuren” fri vilja. Det finns en berömd bok som heter “tärningsspelaren” som är tänkvärd. Idén är att låta tärning avgöra beslut i vardagen, inte den fria viljan. Om den fria viljan inte kan bemästra tärningarna, så får slumpen utgöra valet i en människas liv.

    • Anta att en människa aldrig har läst filosofi och således aldrig heller har funderat i filosofiska banor utan går genom livet fången i de fördomar som enbart kan härledas från det sunda förnuftet. Tankarna kan då aldrig frigöra sig från de gängse rådande föreställningarna i hennes eget tidevarv eller hennes egna kultur. För en sådan människa är världen bestämd, ändlig, uppenbar och vanliga föremål kring henne väcker aldrig frågor och ges heller aldrig alternativa svar – i vardagslivet tas därför en mängd saker för givna. Men, så snart hon får ta del av filosofiska frågeställningar och börjar filosofera kommer, hon däremot att finna att till och med de mest vardagliga tingen leder till problem på vilka endast mycket ofullständiga svar kan ges. Detta påverkar den fria viljan som i sin tur påverkar det fria valet. Är detta i så fall inte ett bevis nog på att den fria viljan existerar? Alla som läst genom artikeln samt alla inlägg, frågor och funderingar kommer på samma sätt påverka tankar och i förlängningen ha bäring på alternativa svar och tankar som kan ge upphov till andra val i vardagen som kan innebära att livet tar en annan vändning. Då påverkar har vi ju vårt fria val.

      I samma stund vi inte nöjer oss med vedertagna åsikter med det uppenbara och etablerade, utan börja ifrågasätta och kräva argument eller motargument, förändras också våra val. Bara en sådan sak som vad är skillnaden mellan att “ha” kunskap och att tro på något?

  16. Detta ämne är stort som vi nu “ventilerar”…Ja, att ha en fri vilja kan man ju känna när man säger och gör det man tycker för stunden, men då kan jag känna detta med, vad blir konsekvensen av det jag säger, gör och tänker i denna fria vilja? Jag var hos en man vid namn Stefan Guzikowski, som är författare till två böcker om Destiny Cards-Nyckel till Din framtid- efter en “sittning” med honom så måste jag säga, att det han sa var precis det jag hade gått igenom i livet, och det nästkommande händelseförloppet i mitt liv stämde också väldigt bra. Så vad styr våra liv? Jag vill rekommendera böckerna, -KVANTMEDVETANDET av Peter Smith, Livsenergi förlag,denna bok handlar om en resa genom verkligheter. Nästa tips är 2 böcker med Lynne Mc Taggart- BANDET, “tomrummet som förenar oss”, samt FÄLTET-“jakten på universums hemliga kraft”…Dom är lite “tunglästa, men skapar en eftertänksamhet…Ja, frågan är väl, vilket kom först, hönan eller ägget? Tack för spännande kommentarer! Och ett spännande ämne!

  17. Ja, Sune Sylthammar Ståhlberg, du har så rätt…klart att ägget finns ju redan i hönan…tänkte inte på det, som Peter Dalle sa en gång…

    • Jepp. Men vi ska ju inte veta det, vi ska tro att vi kommer från en fisk… som kom från en sten… som vi snart får veta allt om… bara vi satsar lite mer på f-o-r-s-k-n-i-n-g (utanför oss själva) och så hittar vi också svaren via NASA och deras eviga spejs-fejk – vi ska glömma att “sanningen är inom oss”. Svaren finns ALLTID mitt framför ögonet. Om folk tog sitt sanningssökeri på det minsta allvar, så skulle tex en text som denna artikel aldrig sett dagens mörker…

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here