I de etablerade medierna har det skapats en samstämmig berättelse om pandemin, en berättelse byggd enligt samma dramaturgiska modeller som en TV-serie med ideliga cliff-hangers och spännande vändningar.
Text: Margareta Skantze, dramatiker, regissör och föreläsare med ett förflutet vid SR | Bild (bearbetad): Det nya normala covidlivet. Originalfoto: John Cameron. Licens: Unsplash.com. Montage: NewsVoice
Så här lyder berättelsen:
- Världen drabbas plötsligt och oförklarligt av en förfärlig sjukdom. Det visar sig att den spritts från fladdermöss till människor.
- Det finns inga botemedel mot farsoten, som hotar oss alla med en kvalfull död.
- Det mest skrämmande av allt är att sjukdomen är så lömsk att vi alla kan vara smittbärare utan synbara symptom.
- Nu är mänskligheten på väg att räddas tack vare en samling forskare som arbetat hängivet natt och dag för att ta fram ett vaccin. Och de har lyckats över förväntan.
- På bara några månader har de skapat ett vaccin byggt på en helt ny revolutionerande teknik. Livet ska snart, snart bli som vanligt igen eller i alla fall nästan som vanligt.
- Tack vare våra vaccinationspass ska vi åter kunna röra oss fritt, resa utomlands, gå på restaurang, på teater och konserter, och krama barnbarnen.
Så lyder den ljusa berättelsen, framgångssagan med det lyckliga slutet.
Men det finns helt andra berättelser om pandemin. De är så mörka och skrämmande att de brukar avfärdas som konspirationsteorier uppdiktade av stollar och kufar för dunkla syften. En sådan teori är att viruset SARS CoV 2 har skapats vid Wuhan Institute of Virology för att användas som offensivt biologiskt stridsvapen, att verksamheten har finansierats med amerikanska skattepengar som betalats ut av Anthony Fauci, att viruset sannolikt sluppit ut av misstag och att WHO liksom en rad läkare, vetenskapsmän och regeringschefer vet precis vad som har hänt och samverkar för att dölja sanningen.
Läs mer: Svidande kritik mot WHO:s rapport om coronapandemins ursprung
Francis Boyle – upphovsman till Biological Weapons Anti-Terrorism Act
Den som hävdar detta är Francis Boyle, professor emeritus i internationell rätt vid universitetet i Illinois med ett livslångt engagemang i mänskliga rättigheter. Han har en gedigen bakgrund för sina påståenden i egenskap av upphovsman till Biological Weapons Anti-Terrorism Act of 1989, antagen som lag i USA år 1990 och undertecknad av president George H W Bush.
I boken Bio warfare and Terrorism (2005) skriver Francis Boyle om biologisk krigföring i ett historiskt perspektiv. Här följer en kort summering. Under Första Världskriget användes kemisk krigföring i stor omfattning, bland annat i form av den fruktade senapsgasen. Efter krigsslutet undertecknade en rad stater Genève-protokollet, som förbjöd användning av kemiska och bakteriologiska vapen i väpnade konflikter. Förbudet omfattade dock inte produktion och lagring av sådana vapen. Detta gjorde att framställningen av nya sorters biovapen kunde fortsätta obehindrat.
Problemet med den stora mängden biovapen uppmärksammades i samband med antagandet av icke-spridningsavtalet av kärnvapen år 1968. President Richard Nixon tog inför världens ögon ett radikalt beslut och beordrade att alla biovapen i USA skulle förstöras. Det främsta skälet till denna spektakulära åtgärd var att biovapnen ansågs som osäkra, eftersom de riskerade att skada avsändaren. Till detta kom oron att länder i Tredje Världen skulle börja använda dessa vapen, kallade ”de fattigas atombomb”.
En internationell överenskommelse om ett generellt förbud mot biologiska vapen, Biological Weapons Convention (BWC), undertecknades år 1972 i London, Moskva och Washington. Den trädde i kraft år 1975 och har till dags dato antagits av 183 länder.
Men, säger Francis Boyle, trots denna internationella överenskommelse har utvecklingen av biovapen fortsatt i sådan omfattning att man kan tala om en ren kapprustning. Detta har varit möjligt eftersom BWC-konventionen gör en skarp åtskillnad mellan offensiva och defensiva biovapen. Till den senare kategorin räknas vacciner avsedda att förhindra den smitta som sprids av fiendens biovapen. Ytterligare ett kryphål är att det inte finns något uttryckligt forskningsförbud i BWC.
”Defensiva” biovapen i form av vacciner och det militär-medicinska komplexet
På 1980-talet, under Ronald Reagans tid som president, tog satsningen på biovapen förnyad fart. USA hade vid denna tid skaffat sig ett starkt försprång inom den nya gentekniken. Genom statliga bidrag väcktes biotech-bolagens intresse för framställning av ”defensiva” biovapen i form av vacciner. År 1986 undertecknade Ronald Reagan The National Childhood Vaccine Injury Act. Genom denna lag befriades läkemedelsbolagen från allt ekonomiskt ansvar för eventuellt uppkomna vaccinskador.
Drivkraften bakom lagen utgjordes av de militära intressena i samarbete med läkemedelsindustrin. I sitt avskedstal år 1961 hade president Dwight D. Eisenhower varnat för det ”militär-industriella komplexet”. Nu skapades ”det militär-medicinska komplexet”. Läkemedelsbolagen har sedan dess fått ett allt större inflytande över alla politiska områden i USA och i resten av världen via internationella organisationer som WHO.
En stor del av forskningen kring genteknik för militära ändamål förlades under 1980-talet till de amerikanska universiteten. Utåt påstod man att det handlade om att finna vaccin för ovanliga tropiska sjukdomar. I själva verket, säger Francis Boyle, ingick denna forskning som en del i den stora upprustningen av biologiska massförstörelsevapen.
År 2001 inledde USA sitt världsomspännande ”krig mot terrorismen”. Sedan dess har USA satsat närmare 50 miljarder dollar på forskning och utveckling av ”defensiva” biovapen inom ramen för Project Bioshield Act. Det har lett till en accelererande kapprustning vid högrisklaboratorier runt om i världen.
CBRN-vapen
Enbart i USA finns över 13 000 forskare som arbetar med att utveckla och testa biologiska vapen. Alla dessa forskare har tillgång till smittoämnen avsedda för biologisk krigföring. Särskilt oroande är de privata laboratorier, bland annat i Indien, där denna typ av forskning utförs utan någon som helst statlig eller annan kontroll.
Relaterat: Journal of Vaccines & Vaccination: Coronavirus is a Biological Warfare Weapon
Detta, säger Francis Boyle, är en fullständigt livsfarlig utveckling. Han får understöd för sina farhågor av läkaren Lee Merrit, som tjänstgjort inom den amerikanska armén. Hon definierade redan i februari 2020 pandemin som ett led i ett pågående biologiskt krig. Hon menar att själva sjukdomen Covid-19 i sig inte är särskilt farlig. Den är bara triggern.
NewsVoice: Militärläkare (Lee Merrit): Covid-19 används som ett biovapen mot världen
Det verkliga biovapnet är mRNA-vaccinen. Vi vet inget om vad som finns i dessa sprutor. Vi vet inget om hur det genetiska material som skickas in i våra kroppar programmerar våra celler för de framtida injektioner som planeras.
NewsVoice: Mänskligheten injiceras med genetiska “marsvinsvacciner”
De så kallade vaccinen har fått ett nödgodkännande i USA. Sannolikt har detta skett enligt ett tillägg som gjordes år 2005 i Federal Food, Drug, and Cosmetic Act. Enligt paragraf 564 kan ett särskilt tillstånd utdelas:
”att använda icke testade medicinska produkter i en nödsituation för att diagnosticera, behandla eller förhindra allvarliga och livshotande sjukdomar eller hälsotillstånd som förorsakats av CBRN-vapen (min spärr), under förutsättning att det inte finns några verksamma, godkända eller tillgängliga alternativ”.
CBRN-vapen är den sammanfattande benämningen på kemiska (C), biologiska (B), radiologiska (R) eller nukleära (N) stridsmedel. Om nödgodkännandet bygger på denna paragraf innebär detta att den amerikanska militären klassat SARS CoV 2 som ett biologiskt stridsvapen.
WHO är en ej granskad ekonomisk-politisk organisation
Francis Boyle menar att WHO är en totalt korrupt organisation helt i händerna på ekonomiska och storpolitiska intressen, men det är inte den allmänna uppfattningen i Sverige. Här finns en naiv tilltro till WHO liksom till de svenska myndigheter och ansvariga politiker som lydigt går i dess ledband. En stor del av skulden för detta måste läggas på journalistkåren som inte förmår – inte kan? – inte vågar? – inte vill? – gå till botten vad som händer utan väljer att skriva vidare på den ljusa berättelsen med det hägrande lyckliga slutet.
Ett enda exempel: President Trump försökte röja upp i det militär-medicinska komplexet genom att dra in USA:s årliga bidrag på 400 miljoner dollar till WHO. Han drog också in bidraget till Eco Health Alliance, den ideella organisation som Anthony Fauci använde för att slussa amerikanska skattepengar till Wuhan Institute of Virology.
Video: Fauci’s NIAID Gave $3.7 Million To Wuhan Lab To Study Coronavirus in Bats?
Hur beskrevs då detta i svensk etablerad media? Jo, journalistkåren kastade sig likt en skolgårdsmobb över den allmänt förhatlige och förlöjligade Donald Trump utan att för ett ögonblick fundera över skälet till hans åtgärder.
Journalisterna måste inse vems ärenden de går och det är bråttom! För om hörnet väntar långt strängare tag mot vad EU-kommissionen kallar den pågående ”infodemin” . Med detta begrepp avses den ”desinformation” som sprids på nätet och som riskerar att ”skapa förvirring och misstro och undergräva en effektiv folkhälsoreaktion”.
Nyhetsbyrån AP har i samarbete med den amerikanska tankesmedjan Atlantic Council klassat Francis Boyle som en ”superspridare” av konspirationsteorier. Enligt den logik som råder i diktaturer brukar den person som betecknas som den värste lögnaren vara den farligaste sanningssägaren.
Text: Margareta Skantze, frilansande dramatiker, regissör och föreläsare med ett tjugoårigt förflutet vid Sveriges Radio som producent av kulturprogram