Jan Norbergs bok: Kapitel 19-20: Dödsänglarna försöker mala ner Norberg

Newsvoice publicerar Jan Norbergs bok: “Det kunde ha varit din mamma – Fallet Mariana” kapitel 19 och 20. Boken handlar om hur äldreomsorgen och rättsväsendet i Sundsvalls kommun rättshavererar. Beslutsfattarna försöker mala ner Norberg och förgifta hans möjligheter att skydda sin mamma.

Lyssna nedan på det 19:e och 20:e kapitlet som ljudbok – Läs även kapitel 17-18 | Se alla publicerade kapitel

Kapitel 19: Dödsänglarna sätter nu allt på ett kort

Jag hade ju vid det här laget lärt känna dessa dödsbringande häxor och hur de tänkte, men deras nästa drag kom faktiskt ändå mycket oväntat. Striden oss emellan var nu så djupt infekterad att det gick och förvänta sig nästan vad som helst från dessa ondsinta och revanschistiska kvinnor.

Vad jag, vid det här laget, nästan helt glömt bort var ju hur pass enkelt jag kunnat tillintetgöra facket Kommunal, ni kanske kommer ihåg nederlaget i Hovrätten och Förvaltningsrätten men framförallt nesan att i SVT:s morgonprogram bli gruvligt förnedrade inför miljontals TV-tittare.

Sånt glömmer inte sanna socialister så lätt, hämnden är ljuv tycks alltid vara LO ledningens motto.

Tiden hade nu gått sedan jag några år tidigare, i samband med stackars Alvar 95 fallet i Karlstad, också lyckats trycka tillbaka Arbetsmiljöverket och dess dåvarande chef GD Mikael Sjöberg, för övrigt nära släkt med f.d. Statsministern, ärkemyglaren och nu sedan några år Storgodsherren och finansmogulen från Katrineholm, Göran Persson.

Tyvärr dog ju stackars Alvar en kort tid efter denna TV-duell, varför striden mellan mig och Arbetsmiljöverket och Kommunal kunde biläggas.

Temporärt skulle det visa sig.

Facket Kommunal, Arbetsmiljöverket, kommuner, åklagare och domstolarna skyddar varandra

Facket Kommunal och Arbetsmiljöverket är båda två genomkorrupta exempel på den Djupa Statens förlängda arm.

I Alvar fallet hade ju Kommunal och Arbetsmiljöverket laddat upp för en stor och mäktig strid i syfte att kväsa mig som banérförare för individens egenmakt gentemot samhällets alla korrupta representanter.

Dessa opportunister hade bidat sin tid men på olika sätt och i olika forum, bakom kulisserna, utnyttjat sina kontakter och sin makt för att trycka på för en ändring av lagstiftningen, eller rättare sagt den kommunala tillämpningen, kring webbkameror i miljöer dit den arbetsrättsliga lagstiftningen inte når.

Kommunal hade ju tidigare försökt hävda att hemtjänstens besök hemma hos min mamma i hennes lägenhet var att betrakta som en arbetsplats.

Med det som argument drev Kommunal uppfattningen att man via arbetsmiljörättsliga regler kunde åberopa arbetsmiljöproblem för att få stänga alternativt ta ned denna typ av kameror som fanns hemma i min mammas lägenhet.

Jag borde ju givetvis ha förstått att det var något i görningen då hemtjänstpersonalen så frekvent tog sig friheten att dra ur kontakten till routern som fanns i mammas lägenhet.

De visste ju alla självklart vad som var på gång.

Kommunal spänner musklerna och Sundsvalls kommun lyder fackets order

Så i Maj 2015 skickar därför Sundsvalls kommun ett brev till mamma där det på torrt byråkratspråk meddelas att kommunen med hänvisning till Arbetsmiljölagen 3 Kapitlet, 2 §, första stycket, stängt av hennes kameror.

Dokumentet var undertecknat av Carina Magnusson, tf Affärsområdeschef och Lillemor Lång, Huvudskyddsombud Kommunal.

Kommer ni ihåg kvinnan som redan den 6/9 2010, alltså ca 5 år tidigare, vid mötet hos Sundsvalls kommun, dit jag skriftligen blivit kallad, i hotfull ton skrek att jag skulle ta ned kamerorna annars skulle hemtjänstpersonalen hänga handdukar över dem.

Hon, Lillemor Lång, hade definitivt inte glömt nesan över att hon i sin egenskap av facklig ordförande inte med maktspråk kunde befalla mig att efterkomma hennes fackliga order.

Inget hade egentligen ändrats vad avser lagstiftningen, men man anförde att personalen känt sådant obehag av dessa kameror att de fått bestående hälsoproblem.

Självklart var man återigen ute efter att få ännu en ytterligare rättslig prövning till stånd.

Någon bevisning för sina påståenden presenterades därför självklart inte i detta besked.

Jag funderade på att inkomma med en anmälan om egenmäktigt förfarande eller övergrepp i rättssak, men det hade tagit tid och kraft av mig där jag nu satt på läktaren i Portugal.

Mitt praktiska och omedelbara problem var ju att snabbt få deras självsvåldiga avstängning av kamerorna upphävt i Förvaltningsrätten, något som vid mina inledande efterforskningar visade sig skulle ta lång tid i anspråk att få effektuerat.

Givetvis var Förvaltningsrätten redan då kontaktade av såväl Kommunal som Sundsvalls kommun med uppmaningen att lägga min överklagan längst ned i högen för inkomna mål.

Jag hade kontakter som inofficiellt bekräftade detta.

Det är så här det går till i den socialistiska och djupt korrupta rättsstaten Sverige.

När korrupta och samvetslösa samhällsrepresentanter vill visa sin makt över en trotsig konservativ man

Utan att kunna bevisa det så hade sannolikt Sundsvalls kommun i vanlig ordning fått muntliga försäkringar om att domstolen, med den ”legala” undanflykten av hög arbetsbelastning, inte skulle ha tid att prioritera detta mål.

Så hade de bevisligen gjort tidigare inför ansökan hos Tingsrätten då de olagligen lyckades få mamma omyndigförklarad och satt under oinskränkt förvaltarskap under nästan ett helt år.

Förvaltningsdomstolen ville ju inte med ett intermistiskt beslut inhibera detta fullständigt lagvidriga beslut från kommunen och när, jag med hänvisning till förtur för åldersrelaterade brott och brott mot kvinnor, pressade domstolen på ett besked när i tiden de kunde ta sig an detta ärende så indikerade dessa korrupta människor hos Förvaltningsrätten att det sannolikt inte skulle kunna ske innan hösten samma år.

Så går det till i banankungadömet Sverige. 

Min svåraste tid

Nu boende i Portugal och utan möjlighet till kommunikation med min mamma hade Sundsvalls kommun i triumfatorisk stil spelat ut ett högriskabelt kort, deras bedömning var ju att jag skulle få stora praktiska problem då jag inte så enkelt som tidigare kunde vara på plats och tillvarata min mammas rättigheter.

Ännu en satanisk plan som dessa militanta och mycket ondsinta kvinnor återigen försökte sjösätta.

Jag funderade mycket ingående på hur jag nu skulle bemöta detta oväntade drag, jag var i och för sig då ganska säker på att återigen vinna den rättsliga striden.

Men hur lång tid hade jag på mig?

Dödsänglarnas återupptagna aktiviteter för att med sina giftcockails snabbt kunna avliva mamma låg ju också i vågskålen för hur jag nu skulle agera.

Jag umgicks med tankarna på att snabbt flytta tillbaka till Sverige för att på nära håll kunna vara hos min mamma.

Jag var helt klart och utan omsvep ännu en gång nere för ordentlig räkning.

På ett eller annat sätt förstod jag att det nu kommit till dödsänglarnas kännedom att jag opererats för min cancer, de såg nu sin chans att sparka på den som redan ligger.

Jag hade nu börjat återfå mina krafter och jag tränade ganska hårt under min första tid i Portugal för att så snabbt som möjligt återfå den fysik som jag till stora delar tappat under min konvalescens efter operationen hösten innan, år 2014.

Återställandet av min personliga fysik innebar bland annat att återvinna min viktförlust från de ynka 68 kilo jag vägde efter min pärs i samband med operationen hösten 2014, våren 2015 hade jag lyckats återställa min vikt till ca 75 kilo och jag kämpade med att återfå min hälsa på alla plan.

Mentalt ser jag mig nog som ganska stark, men visst kom jag i ordentlig gungning när detta dråpslag drabbade mig och min kära lilla mamma.

Det fanns tillfällen när jag frågade mig själv om alla mina ansträngningar verkligen hade varit värda det pris som jag men framför allt min mamma trots allt hade fått betala längs vägen, så att säga.

Mitt personliga dilemma var ju att jag verkligen trivdes mycket bra med mitt nya liv i Portugal, att få återvända till livet efter att suttit i dödens väntrum bara några månader innan gjorde mig emellertid mycket ambivalent i den situation som nu uppstått.

På sätt och vis var det kanske bra att jag för egen del hade prövats hårt det senaste året, det gjorde mig mentalt stark och jag kände att jag förmodligen också skulle klara ut detta, men säker var jag definitivt inte.

Att kämpa mot samhällets väderkvarnar tar på krafterna, tilltron till människans goda sidor sviktade och jag tvingades fundera igenom hur jag nu skulle agera.

I motgång försöker jag emellertid alltid att tänka positivt och jag tvingade mig själv till uppfattningen att jag också skulle klara den här utmaningen.

Humor och självdistans underlättar också.

Dags för beslut

Som den envise och tjurige Norrlänning jag i botten är så har jag normalt lite svårt att ge upp och kasta in handduken.

Som den krasse analytiker jag själv bedömer mig vara, så insåg jag att ett flerfrontskrig sannolikt skulle ge dödsänglarna mer fritt spelrum för att så snabbt som möjligt kunna avliva mamma.

Med mig upptagen att driva process i förvaltningsrättskedjan mot Sundsvalls kommun betr deras lagstridiga beslut att stänga av kamerorna så kunde de ju få mig sysselsatt på annat håll under ganska lång tid.

Likaså visste häxorna att de i vanlig ordning hade ett kriminellt beskydd från åklagaren Peter Salzberg, han skulle ju självklart göra allt i sin makt för att undvika åtal som rörde min anmälan av Pia Magnusson.

Ibland känner man sig maktlös när samhället mobiliserar mot en enskild individ, att mamma i praktiken fick sitta emellan brydde sig dessa illviljans företrädare inte ett dugg om.

Nytt fokus blev att försöka rädda livhanken på mamma

Strategin från Sundsvalls kommun var att så snabbt som möjligt hinna med sina försök att avliva min mamma innan jag drivit processerna om rätten att ha kameror uppsatta och vunnit rent rättsligt.

Dessa aktiviteter betraktade jag därför inledningsvis som rena distraktioner med syftet att få fokus flyttat, från det som till slut ändå var överordnat allt annat.

Att rädda livet på min mamma.

Jag hade nära kontakt med mina två vänner Ulf B (1) och Ulf B (2), men nu rådgjorde jag med Ulf B (2) då denne bakom kulisserna varit med på hela resan och han hade själv en mamma i en liknande situation, även om hon var ett tiotal år yngre än Mariana.

Min fråga till denne hedersman var om han kunde bistå min mamma mer än jag själv nu kunde med kamerorna avstängda och med mig själv ca 400 mil bort i Portugal.

Han ställde utan minsta tvekan upp och hans enda villkor var att vi kunde få vår gemensamme vän Björn H som vår egen medicinske rådgivare.

Björn H hade ju varit mitt stöd under hela denna process men nu behövdes hans medicinska expertis mer än någonsin då jag och Ulf B (2) valde att fokusera på att stoppa det mordförsök som de ondsinta dödsänglarna vid Allégården bestämt sig för att sätta i verket.

Vi valde med viss tvekan inledningsvis bort alltför stora ansträngningar att driva långa rättsprocesser, min mammas liv stod nu på spel och det blev därför vårt gemensamma och prioriterade mål.

Våra första åtgärder

Vi lyckades med stora ansträngningar stoppa det hembesök av den s.k. läkaren Hassan Soleymanpour som initierats av dödsänglarna Pia M & Rose-Marie C, tyvärr så visade sig detta bara vara en Pyrrusseger.

Läkarbytet från hennes husläkare Henning Bohlin till denne ”hit man”, Hassan Soleymanpour, dvs ägaren till samma vårdcentral, saknade ju samtycke och det var nog detta faktum som ändå fick dem, att i sista stund, ställa in hembesöket.

Något som dock krävde en hel del intensiva och ”övertygande” e-postmeddelanden till dessa tre dödsänglar.

Återigen kraftigt störda i sin dödsbringande planering tog de i samråd med Hassan S snabbt en annan väg, de ”övertalade” hennes formelle husläkare Henning Bohlin att, utan att inhämta mitt samtycke, skriva en remiss till den ökända geriatriska kliniken vid Sundsvalls sjukhus, för att den vägen kunna styrka att mamma inte var lämpad att bo kvar i sin egen fullt legala lägenhet med ett alldeles normalt hyreskontrakt.

Ni inser sannolikt att den långvariga kemiska misshandeln som Mariana utsatts för, mer och mer, gjort henne till den zombie som varit dödsänglarnas mål.

Nu skulle bara ett inhämtat utlåtande från geriatriken vid Sundsvalls sjukhus bekräfta detta, sedan var vägen utstakad för att med ett LPT (Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård) kunna få henne flyttad.

Skrämmande, jomen visst som vi Norrlänningar brukar säga.

Fullmaktsfrågan ständigt i centrum

De två intet ont anande, ganska unga läkarna vid denna geriatriska klinik, behövde också de fås att förstå den korrekta innebörden av en fullmakt samt vilka personliga risker de tog om de inte accepterade att jag för min mammas räkning upphävde Henning Bohlins remiss.

De hade därför skickat frågan om hur de skulle tolka fullmakten till Landstingets chefsjurist, Thomas Olsson.

Jag och Ulf B (2) genomförde då ett inspelat samtal med denne Thomas Olsson och frågade honom om hans svar till kliniken var något han var beredd att stå fast vid om vi tog ärendet till rättslig prövning.

Ställd inför denna fråga backade han mycket snabbt när han insåg att han hade blivit gisslan i ett drama som han inte kände till mer än mycket perifert.

Att jag och Ulf B (2) visade honom att vi kunde lagstiftningen avsevärt bättre än han själv fick honom att under samtalets gång inse det tragiska med att, som han gjort, lita på vad andra självutnämnda experter vid andra myndigheter ständigt skickar ut som rekommendationer till berörda inom svensk sjukvård.

Här är SKR och IVO de allra största förbrytarna mot svensk lagstiftning.

Deras verksamhet kan jämföras med Cosa Nostra på Sicilien.

Vi avvärjde därmed också detta avancerade försök att få mamma bort från sin egen lägenhet.

Överklagan av kommunens beslut att stänga av kamerorna

Nu tog vi efter detta båda oss an ett formellt överklagningsärende till Förvaltningsrätten med en begäran om inhibition av Sundsvalls kommuns unilaterala beslut att stänga av dessa kameror.

Kommer ni håg det jag tidigare berättat om, hur Kommunal och Arbetsmiljöverket tvingades lägga ned sin strid om kamerorna efter förödmjukelsen i Hovrätten och Förvaltningsrätten.

De hade ju verkligen laddat för att det avgörande slaget skulle stå i Karlstad, tyvärr dog ju den stackars Alvar innan striden kommit igång på allvar.

Kommunals debacle i SVT:s morgonprogram gav dem emellertid ingen ro.

Kommunal har rejäla ekonomiska och personella resurser när de föresätter sig något.

Medlemsavgifterna används till jaga livet ur de medborgare som motsätter sig och trotsar fackets makt, vi pratar här om rena Hoffa fasoner.

Nu visade det sig långt i efterhand att Arbetsmiljöverket, på Kommunals uppdrag, ändå hade fortsatt att driva detta ärende för att kunna stoppa min framfart i senare skeden.

Jag var ett veritabelt rött skynke för Kommunal, den drivande var Lillemor Lång, lokal fackpamp i Sundsvall.

Initierade källor har under tysthetslöfte yppat att hon satt som ett av sina personliga mål att krossa mig.

När jag och Ulf B (2) tillsammans drivit på Förvaltningsrättens beslut om inhibition så kom svaret, föga överraskande hade Sundsvalls kommun och Kommunal med tips från sina kollegor inom Arbetsmiljöverket fått nys om vad som på juridiskt fikonspråk kallas för verkställighetsbeslut och laglighetsprövning.

Bakom dessa relativt oskyldiga termer döljer sig dock en mycket snårig men uppenbart snedvriden lagtext med syftet att åsidosätta medborgarnas rätt att formellt överklaga kommunala beslut.

Därmed kunde den korrupta Förvaltningsrätten med kommunens fulla samförstånd driva igenom Arbetsmiljöverkets krav på tolkning av gällande arbetsmiljölagstiftning.

För den vilken konkret vill se hur ännu en genomkorrupt sosse-rådman, Per-Olov Larsson, vid Förvaltningsrätten uttrycker sig för att skydda sina fackliga vänner inom Kommunal samt tjänstekvinnor i Sundsvalls kommun, så kan ni härnedan ta del av hans synnerligen krystade domskäl.

Det behöver påpekas att denna korrupta rådman tidigare tjänstgjort som Utredningssekreterare i en statlig utredning, SOU 2007:72, startad av den socialdemokratiska regeringen.

Utredningen handlade om ”kommunal kompetens i utveckling”.

I praktiken handlade utredningen om kommunernas rätt till utökade befogenheter att själva, utan möjligheter till s.k. förvaltningsbesvär, kunna fatta vissa beslut.

Fritt översatt till normal svenska var denna utredning ett beställningsjobb av sossarna som, efter regeringsskiftet året efter det att utredningen startats, år 2007, hamnade på det hopplöst inkompetente statsrådet Mats Odells bord, lurad upp på läktaren accepterade denna Kristdemokrat för alliansens räkning denna utökade kommunala rätt att fatta beslut utan möjlighet att överklaga vid Förvaltningsrätten.

Texten i Per-Olov Larssons domskäl är nästan en ordagrann avskrift från utredningens Kapitel 3.3 Laglighetsprövning.

Dvs den utredning där han själv just formulerat denna kriminella möjlighet för kommuner med endast ett syfte, att kunna öka den offentliga makten på medborgarnas bekostnad.

För den riktigt superintresserade så återfinns denna text i SOU 2007:72 på sidorna 75-77.

Som belöning blev denne utredningssekreterare något år senare av regeringen utsedd till rådman vid Förvaltningsrätten.

Det är så här den djupa statens vänskapskorruption ser ut i praktiken. Vilket inte många känner till.

Men först får ni se hur själva beslutet från Sundsvalls kommun såg ut.

Längre ned, efter Sundsvalls kommuns brutala beslut att stänga av kamerorna, finns också mitt överklagande till Förvaltningsrätten.

För att slutligen, som sagt följas av följas av denne vänskapskorrumperade rådman Per-Olov Larssons klart partiska domskäl.

Sida 1 av 4

Förvaltningsrätten i Härnösand 2015 05 25
Box 314
871 27 Härnösand

Begäran om inhibition av beslut Sundsvalls kommun samt prövning och överklagande av samma beslut.

I särskilt beslut från Sundsvalls kommun, se särskilt bifogad bilaga daterat 2015 05 12, med dnr SN- 2015-00136, har med hänvisning till Arbetsmiljölagen 3 Kapitlet, 2 §, första stycket meddelats att åtgärder vidtagits för att stänga av sk webb kameror i den kärandes egen privata bostad.

Sundsvalls kommun anför vidare att man stödjer sig på Arbetsmiljölagen 2 Kapitlet, 2 § och tidigare beslut från Arbetsmiljöverket (dnr IMÖ-2013 2702) samt hänvisning till Datainspektionens beslut (dnr 1558-2013) gällande kameraövervakning hos omsorgstagare.

Det fall som Sundsvalls kommun refererar till avser ett fall i Karlstad där undertecknad agerat som ombud för den anhörige i samband med att ärendet anmäldes till Arbetsmiljöverket. Undertecknad har också stöttat Karlstad kommun i deras utvecklade talan i samband med att ärendet pågick.

Omsorgstagaren Alvar 95  hann emellertid avlida innan ärendet hann avgöras varför det av Förvaltningsrätten i Karlstad 2014 04 16 (mål 5475-13E) lades ned.

Kuriosa i sammanhanget är att Kommunal internt förefaller ha olika uppfattningar, se bifogad kopia.

Undertecknad har också 2015 05 21 i dialog med Malin Ricknäs vid Datainspektionen diskuterat myndighetens svar på förfrågan som Sundsvalls kommun nu refererar till i sitt beslut, det framkom då att detta svar under inga betingelser är ett beslut som det hävdas i beslutet från Sundsvalls kommun.

D.v.s. svaret från Datainspektionen går ej att använda som hänvisning i det nu aktuella fallet som har helt andra förutsättningar.

Datainspektionens Malin Rickenäs gör också den bedömningen att om jag eller Förvaltningsrätten skickar in en frågeställning med de förutsättningar som gäller i det nu aktuella fallet kan Datainspektionens svar mycket väl bli ett helt annat.

Det framgår av Datainspektionens svar att det helt centrala i om Kameraövervakningslagen kan tillämpas eller ej handlar om 5 §, d.v.s. ”Lagen gäller inte vid kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde, om övervakningen bedrivs av en fysisk person som ett led i en verksamhet av rent privat natur”.

Datainspektionen utvecklar i sitt svar dessutom sitt resonemang på ytterligare en central punkt,

 ”kameraövervakning i en privatbostad som bedrivs av den som bor där bör normalt anses vara en verksamhet av rent privat natur.

Detta medför att kameraövervakningslagen inte blir tillämplig på övervakningen.”

Citerar vidare ur Datainspektionens svar, ”Av lagen framgår också uttryckligen att undantaget endast omfattar plats dit allmänheten inte har tillträde.”

Av svaret från Datainspektionen framgår vidare att, ” Enligt inspektionen bör dock rum/lägenhet på vårdhem eller motsvarande där vårdtagaren vistas permanent i de flesta fall kunna vara att bedöma som privatbostad. I sådana fall kan undantaget från kameraövervakningslagen således vara tillämpligt.”

Sida 2 av 4

Den kärandes bostad vid Allégården är en egen förhyrd lägenhet reglerat med ett sedvanligt hyreskontrakt styrt av hyresrättsliga regler under Jordabalken. Det torde därför utan tvekan kunna bedömas som en privat bostad dit allmänheten inte äger tillträde.

Vidare från Datainspektionens svar, ” av förarbetena till kameraövervakningslagen framgår vidare att undantaget 5 § kameraövervakningslagen – oavsett om det är en privatperson som övervakar sin egen bostad – inte är tillämpligt om syftet med kameraövervakningen är att sprida material från övervakningen till en obegränsad krets, exempelvis via Internet.”

 ”Om övervakningen bedrivs av den boende själv, anser inspektionen att undantaget i 5 § är tillämpligt och lagen gäller således inte för övervakningen.”

Vidare förtydligar Datainspektionen att, ”Om kameraövervakningen i vårdtagarens bostad däremot bedrivs av någon annan än den som bor där (t.ex. av anhöriga eller bekanta) och det inte sker på uppdrag av den boende (på ett sådant sätt att den boende kan anses bedriva övervakningen), bör privatundantaget i 5 § kameraövervakningslagen inte anses tillämpligt.”

 ”Av det följer att den som bedriver kameraövervakning bl.a. måste tillse att det finns ett rättsligt stöd för kameraövervakningen enligt 22 eller 23 §§ kameraövervakningslagen.”

Det framgår av 22 och 23 §§ att:

• ”Kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde får bedrivas om den som ska övervakas har samtyckt till övervakningen.”

”Den övervakade har rätt att när som helst återkalla samtycket. Ytterligare övervakning av honom eller henne får därefter inte ske.”

• ”Kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde får bedrivas utan samtycke om
• övervakningen behövs för att förebygga, avslöja eller utreda brott, förhindra olyckor eller andra berättigade ändamål, och

2. övervakningsintresset väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad, med särskilt beaktande av hur övervakningen ska utföras, om teknik som främjar skyddet av den enskildes personliga integritet används och vilket område som ska övervakas.”

Sålunda kan det anses som mycket viktigt att den boende verkligen har samtyckt till övervakningen, i den kärandes fall finns ett skriftligt samtycke, bifogat till denna överklagan som bilaga.

Ett av skälen för att sätta upp kameror har också varit att sonen skall kunna hjälpa sin Mor och bistå henne för att bl.a. undvika fallolyckor men främst för att hjälpa henne till en bättre tillvaro och en större trygghet. Omsorgstagaren kan när som helst själv få tillgång till kameraövervakningen men i den kärandes fall så har hon, ännu så länge, valt att avstå från denna möjlighet då det är hennes enda barn som på hennes uppdrag är den ende med tillgång till övervakningen.

Den överviktsprincip som ibland tillämpas vid Datainspektionens bedömning talar för den kärandes rätt att ha sin lägenhet kameraövervakad. Detta främst pga de aktiviteter som Sundsvalls kommun bedrivit mot den kärande sedan tidigare.

Sida 3 av 4

Sundsvalls kommun har, för att kunna kringgå kameraövervakningslagen tidigare i februari 2011, ansökt om och hos Tingsrätten fått den kärande ställd under förvaltarskap enligt Föräldrabalken. Förvaltarens första åtgärd blev också att plocka ned kamerorna. Att inrättandet av förvaltarskapet drivits av önskemålet om att få kamerorna nedmonterade bevisas av en kopia på e-post kommunikation mellan ÖFN handläggare Birgitta Morin och Eva von Scheele vid SKL (Sveriges Kommuner och Landsting), något som finns styrkt i bifogad bilaga.

Hovrätten upphävde dock Tingsrättens beslut om inrättandet av ett förvaltarskap i januari 2012 och den kärande återfick sin egen oinskränkta rättshabilitet.

Sundsvalls kommun har för att försöka undgå kameraövervakningslagen sommaren 2013 även fattat beslut om att med tvångsåtgärder försöka få den kärande flyttad från sin egen privata bostad till ett gruppboende för särskilt dementa. Ett beslut som överklagades av den kärande vid Förvaltningsrätten i Härnösand vilka också upphävde Sundsvalls kommuns beslut i Januari 2014 (Mål 3443-13).

I skrivande stund har också den kärande nyligen till åklagaren inkommit med en åtalsanmälan gentemot den sjukvårdspersonal vid Servicehuset Allégården som vid kontroll av journaluppgifter har visat sig ligga bakom att hos läkare verka för en våldsam överförskrivning av starkt vanebildande och psykos framkallande läkemedel. Det har kunnat styrkas att den kärande utan samråd och samtycke enligt Patientlag (2014:821) på sjukvårdspersonalens initiativ tvingats ta ca 6.000 st. tabletter under ca 11 månader. Den kärande har som mest fått i sig 14 preparat varav 4 st. är narkotikaklassade och som en följd därav börjat hallucinera kraftigt.

Servicehuset Allégården har tidigare också av misstag förväxlat mediciner och givit den kärande en annan patients läkemedel med uppenbar fara för hennes liv och hälsa. Se bif bilaga från IVO/Sundsvalls kommun.

Mycket talar m h t ovan sålunda till fördel för den kärandes rätt att också enligt den s.k. överviktsprincipen få ha sin bostad kameraövervakad.

Den kärande har således inte heller någon inskränkning av sin egen rättshabilitet och måste vid undertecknandet av den ingångna överenskommelsen med sonen anses ha varit vid sina sinnens fulla bruk, något som också framgår av den bifogade överenskommelsen som tecknades redan i April 2010.

Sundsvalls kommuns åberopande av Arbetsmiljölagen är överhuvudtaget inte tillämplig då den kärande på inget sätt har något avtalsenligt arbetsgivarförhållande med den omsorgspersonal som utför omsorgsarbete hos den kärande. Något som också är Karlstad kommuns uppfattning framförd i yttrande till Förvaltningsrätten (Mål 5123-13), se bifogad bilaga.

Det kan aldrig finnas skäl att åberopa arbetsmiljörättslig lagstiftning om den kärande på inget sätt kan anses som part rent arbetsrättsligt gentemot omsorgspersonalen, en privat bostad är en privat bostad och kan under inga som helst omständigheter betraktas som en arbetsplats. Detta har också behandlats i de förarbeten som legat till grund för den nya kameraövervakningslagen (2013:460).

Undertecknad hemställer därför för sin Mors räkning att Förvaltningsrätten omedelbart medelst inhibition undanröjer Sundsvalls kommuns beslut om åtgärder för att stänga av kameror i den kärandes bostad.

Skulle Förvaltningsrätten inte anse sig förmögna att omedelbart inhibera Sundvalls kommuns beslut så yrkas i andra hand att Förvaltningsrätten med stor skyndsamhet prövar denna överklagan.

Undertecknad bifogar till styrkande av sin ställning som fullmäktig sina fullmakter, se bifogade bilagor.

Sida 4 av 4

Bilagor:

• Bilaga 1 Sundsvalls kommuns beslut om avstängning av kameror i den kärandes egen privata bostad
• Bilaga 2 Datainspektionens svar på förfrågan om kameraövervakning hos omsorgstagare i Karlstad
• Bilaga 3 Marianas tre fullmakter
• Bilaga 4 Karlstad kommuns överklagande av Arbetsmiljöverkets beslut om vitesföreläggande
• Bilaga 5 Kopia på e-post kommunikation mellan Överförmyndarnämndens Birgitta Morin och SKL:s Eva von Schéele
• Bilaga 6 Förvaltningsrättens dom i överklagan av Sundsvalls kommuns beslut om tvångsåtgärder mot den kärande
• Bilaga 7 Hovrättens dom 2012 01 04 betr överklagat beslut om inrättande av förvaltarskap för den kärande
• Bilaga 8 Artikel i Aftonbladet betr förvaltarskapsärende 2011/2012
• Länk till Patientlag 2014:821 http://www.riksdagen.se/sv/Dokument- Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/sfs_sfs-2014-821/

– Länk till Kameraövervakningslag 2013:460 http://www.riksdagen.se/sv/Dokument- Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Kameraovervakningslag-201346_sfs-2013-460/

– Länk till Arbetsmiljölag 1977:1160 https://www.riksdagen.se/sv/Dokument- Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Arbetsmiljolag-19771160_sfs-1977-1160/

• Bilaga 9 Brev från MAS/IVO betr fel mediciner till den kärande
• Bilaga 10 Arbetsmiljöverkets delgivning till Karlstad kommun betr Arbetsmiljölagen 7 kap, 7
• Bilaga 11 2013_27082-11632 DOM FRÅN KARLSTAD FÖRVALTNINGSRÄTT
• Bilaga 12 2013_27082-12700 FÖRFRÅGAN från Jönköpings kommun

Estoril 2015 05 25

Jan Norberg
Rua Melo E Sousa 395, 1 B
2765-253 Estoril
Portugal

Läs hela beslutet (PDF)

Kapitel 20: Eftermäle till Förvaltningsrättens dom

Konsekvensen av denna förvaltningsrättsdom blir ju att kommuner med tjänstemannabeslut av den här typen, i princip kan fatta vilka beslut som helst och hävda att de inte är möjliga att överklaga, en fantastisk ordning, men likväl olaglig, och som strider mot Förvaltningsrättslig lagstiftning samt en lång rad EU-rättsliga direktiv vilka per definition alltid överträffar svensk lag, något svenskt domstolsväsende, i sammanhang som dessa, helt struntar i.

Men att överklaga till EU instanser tar flera år och då hade sannolikt dödhäxorna med aktiv hjälp av rådmannen Per-Olov Larsson och den likaledes korrupta åklagaren Peter Salzberg hunnit få död på stackars lilla mamma.

Denna rådmans beslut var givetvis ett mycket hårt slag mot mina möjligheter att via kamerorna kunna ha kontakt med min mamma men också för att faktiskt kunna stoppa den mördarverksamhet som bedrevs gentemot min mamma.

Jag var återigen nere för ordentlig räkning och mådde väldigt dåligt då jag insåg att en rättslig tvist skulle komma att ta mycket lång tid i anspråk, en tid jag inte hade till förfogande.

Avlivningsförsöken pågick ju för fullt och nu utan möjlighet till insyn och kontroll.

Att stå inför ett så omöjligt val som jag nu stod inför driver fram samvetskval av ett sällan skådat slag, jag mådde verkligen jättedåligt av insikten att det nu endast var en fråga om tid innan samhället genom ett samlat agerande fått död på min lilla stackars mamma.

Det finns massor av juridisk snårskog som jag skulle kunna redovisa i detta sammanhang men jag nöjer mig med att återge följande formuleringar, döm sedan själva vilken makt kommunala tjänstemän fått. Saxat ur förvaltningsrättens beslut.

“Ett tjänstemannabeslut utan delegation är enligt praxis och förarbeten inte överklagbart, oavsett om det är fråga om ett rent verkställande beslut eller inte. I rättspraxis har det vid bedömningen tillmätts betydelse om klaganden kunnat utverka ett överklagbart beslut av överordnad nämnd.

Kammarrätten gör bedömningen att det här är fråga om ett tjänstemannabeslut som har skett utan delegation och inte protokollförts av en nämnd eller ett partssammansatt organ. Med hänsyn härtill och till den form beslutet har gör kammarrätten bedömningen att det är fråga om ett beslut som inte är överklagbart enligt kommunallagen, varför länsrättens dom skall undanröjas.”

Översatt till vardagssvenska så säger man att om en tjänsteman/kvinna fattar ett beslut om verkställighet på eget bevåg och utan delegation samt genom att inte att fråga, (i det här fallet Socialnämnden), så är beslutet inte möjligt att överklaga.

Var är rättssäkerheten med den ordningen?

När tårarna torkat

Ulf B (2) blev som den rättskämpe han ändå är ett ovärderligt stöd i denna svåra stund, hans ihärdighet och enorma rättspatos fick mig till slut att ändå skicka in en begäran om prövning i Kammarrätten.

Svaret kom blixtsnabbt, inget prövningstillstånd hos Kammarrätten.

Korruptionens massiva dörrar slår igen hårt över fingrarna på den lille individen och hans möjligheter till upprättelse och rättvisa.

Den djupa statens alla maffiarepresentanter hade nu ledsnat på den oförtröttlige rättskämpen Norberg, nu skulle han krossas med alla till buds stående medel.

Att hans mamma skulle dö som ett direkt resultat av Davids kamp mot Goliat var ett pris samhällets alla djupt korrupta representanter tyckte det var värt att betala.

Hur skulle det se ut om en enskild individ kunde exponera alla dessa illvilliga mördare i deras fulla skrud?

Vi är nu framme i oktober 2015 och för ordningens skull skickade jag in en begäran om prövningstillstånd till Högsta Förvaltningsdomstolen.

Givetvis väl medveten om att detta i stort sett var en utsiktslös begäran.

Har Hilda & Ruben samt Legally Lady sällskapens korrupta samling av jurist medlemmar väl bestämt sig för att fullt ut skydda sina kriminella kumpaner i de offentliganställdas illustra samling så göre sig icke de sanningssökande medborgarna några besvär.

Blixtsnabbt kom därför också HFD:s avslag om prövningstillstånd, ”så talar maktens kreatur” som deras interna idol Olof Palmes bevingade ord en gång uttryckte det.

Tiden hade nu dragit i väg till februari 2016 och mammas kamp för överlevnad gick vidare.