En vision om att framavla en övermänniska som kapar humanismens begrepp och har som mål att bilda en världsregering! En sådan omnipotent ambition kan ju knappast tas på allvar. Det skriver Börje Peratt för NewsVoice i ytterligare en granskning av antihumanismens utbredning i Sverige.
Text: Börje Peratt | Illustration: Jan Peratt | Artikel i kortversion (PDF) | Artikel på MyNewsdesk
Sverige har idag två föreningar i allians med varandra som många uppfattar som förkämpar för vetenskap, folkbildning och humanism. Men tänk om det bara är en fasad. Tänk om sättet det verkar på visar sig vara allt annat än humanistiskt, med en livsfientlig vetenskapstro och en agenda som går mot mänskliga rättigheter: rätten att tänka, tro, mötas, arbeta och leva enligt sin egen livsåskådning med respekt för andras.
Tänk om de med falska förespeglingar om goda uppsåt lyckats dupera högt uppsatta akademiker, kända kulturmänniskor och mediafolk så till den milda grad att de kan tillsätta ”rätt” folk på centrala positioner och därifrån driva sin agenda mot dessa mänskliga rättigheter.
Steg för steg har man utmanövrerat vetenskap som rör metoder och områden man anser vara tabubelagda, kränkt dem som prövat nya vägar med förvillarpris och förföljt dem som tror på en andra sida.
”Humanisterna tiger om grunden för sin tro”
Jesus Alcalas artikel ”Humanisterna tiger om grunden för sin tro” publicerad i Svenska Dagbladet 2010-05-23 gav det första underlaget till denna artikel. Rickard Berghorns historiska genomlysning i Tidningen Kulturen 2012-02- 01 visar hur dåvarande Humanistunionens ordförande Mihailo Markovi?, utvecklade Slobodan Milosevics ideologiska strategi som låg till grund för serbernas folkmord på sina grannar i Jugoslavienkrigen på 1990-talet. Rickard Berghorns research kring den internationella humanistorganisationens framväxt visar även att några av de begrepp som jag kommit att använda såsom ”antihumanister” redan myntats av Louis Althusser (1919-1990), en fransk marxistisk filosof som ifrågasatte begrepp som mänskligt värde och ansåg att humanismens ideal var oförenligt med marxism.
Vad som tydliggjorts är att särskilt två herrar ligger bakom antihumanismens organisation och det är engelsmannen Julian Huxley och amerikanen Paul Kurtz. Den senare kan fortfarande idag betraktas som chefsideologen för Humanistunionen och dess förgreningar. I Sverige är dessa representerade av föreningen Vetenskap och Folkbildning som ingår i en allians med Christer Sturmarks Humanisterna.
Förvandlingen av humanism till antihumanism började med ett gott uppsåt som handlade om att särskilja tro och vetenskap. 1933 publicerades Humanist Manifesto I. Då ville man klargöra skiljelinjen mellan tro och vetande – vad som hör till religionens sfär och vetenskapens sfär. De kallade sig själva för ”religiösa humanister”. Rörelsen skulle verka för samförstånd, inte splittring.
Med det första Humanist Manifesto fanns en ambition att skapa respekt mellan andlighet och vetenskap men låta dem spela på varsin planhalva. I stället för samförstånd växte dock efterhand fram en motsättning. Marxisterna hade svårt för andligheten. Karl Marx sa ju rakt ut att ”religion är ett opium för folket”. Kan vi av detta motstånd mot tro och andlighet ana hur det växte fram krafter som kom att avhumanisera rörelsen med intolerans och förföljelse av oliktänkande?
Strategi begreppsförvirring!
Begreppet ”antihumanism” myntades av Louis Althusser (1919-1990), fransk marxistisk filosof som ifrågasatte begrepp som mänskligt värde och ansåg att humanismens ideal var oförenligt med marxism. Men just denna rörelse kom ändå att lägga beslag på det positivt laddade begreppet humanism. Den brittiska rasbiologen Sir Julian Huxley (1887-1975) tog initiativ till ”The International Humanist and Ethical Union” IHEU bildat 1952. Genom att Huxley också hade grundat UNESCO redan 1945 och var dess generalsekreterare åren 1947-49, fick rörelsen direkt inflytande i FN.
Du sköna nya värld
Julian Huxleys teser kom att handla om att undanröja religion, andetro och Gudstro, hinder som ansågs vara i vägen för ”sann vetenskap”. Han gick i bräschen för eugenik, som eftersträvade rashygien och hänvisade redan 1941 till:
”den faktiska elimineringen av de lägsta och mest degenererade typerna”…”De lägsta skikten reproducerar sig för fort därför … får de inte ha alltför enkel tillgång till understöd och sjukvård så att man inte förhindrar det naturliga urvalet som gör det lätt att avla barn eller få dem att överleva, lång arbetslöshet bör därför vara en grund för sterilisering.” (The uniqueness of Man, 1941)
Julian Huxleys bror var Aldous Huxley, känd för sin novell ”Du sköna nya värld”. Man kan ana att skräckvisionen växte fram som en motpol till Julians idéer där Aldous rent av kanske försökte få brodern att förstå vart hans idéer skulle kunna leda.
Julian Huxley utarbetade ett ”vetenskapligt” handlingsprogram för det monstersamhälle som Aldous varnade för. Här skulle bara människor med egenskaper värdefulla för samhället få ”reproducera sig”. (Eugenics in evolutionary perspective, 1962)
Precis som science fictionförfattaren H.G. Wells hade föreställt sig så ansåg Julian att den nya världsordningen skulle styras som en vetenskaplig diktatur och ledas av eugeniska principer. Den 20:e mars 1962, strax före sin död, höll Aldous Huxley ett tal på Berkeley Universitet. Han sade att ”Brave New World” och George Orwells ”1984” inte var ren fiction utan beskrev en plan utformad av en elit för att åstadkomma ett kontrollerat och ett förslavat samhälle.
Ja, ja konspirationsteorier har vi hört om tidigare och det har oftast landat i något sektliknande utan något varaktigt inflytande. Men kan vi då avfärda en rörelse som är officiellt representerad i FN, UNESCO, EU och Europarådet?
Den ateistiska skeptikerrörelsens tillkomst
Paul Kurtz, professor i filosofi vid State University, USA blev ordförande i Humanistunionens styrelse och skulle bli Julian Huxleys vapendragare i den slutliga omformningen mot en ren ateistisk agenda.
I och med Humanist Manifesto II, 1973 blev kampen för ateism och mot religion själva utgångspunkten för rörelsens verksamhet med målet att gradvis ta över samhällets institutioner. I detta ingick att överta motståndarnas begrepp och slagord. Man eftersträvade att inrätta en världsregering på marxistisk grund:
”we look to the development of a system of world law and a world order based upon transnational federal government.”
Här föddes skeptikerrörelsen med dess ifrågasättande av oliktänkande och andligt troende. Kurtz blev också den som anstiftade kritiken mot och förföljelsen av det paranormala. Under 1976 års kongress för American Humanist Association grundade Kurtz och en professor Marcello Truzzi föreningen CSICOP, The Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal, numera förkortat till CSI, The Committee for Skeptical Inquiry.
CSI påstod sig vilja undersöka sanningen angående paranormala fenomen, men målet var snarare att bekämpa utövarna, dem som hade tro på det andliga och det övernaturliga. Inom några år efter grundandet av CSI tog Marcello Truzzi avstånd från organisationen, eftersom han ansåg att den bestod av falska skeptiker som inte var intresserade av att undersöka sanningen om paranormala fenomen, utan redan hade sina åsikter fixa och färdiga, något som i sig är dogmatiskt och strider mot naturvetenskapliga ideal.
Marcello Truzzi myntade uttrycket ”pseudoskepticism” för denna attityd. Ur detta perspektiv är det adekvat att kalla representanter för denna rörelse ”pseudiker” och rörelsen som sådan antihumanistisk.
Intresset för den marxistiska ideologin förenade Kurtz med Sven Ove Hansson, professor i filosofi vid Kungliga Tekniska Högskolan. 1982 grundade de i samverkan med framträdande socialdemokrater en svensk avdelning av CSI, Vetenskap och Folkbildning. Här lades en strategi upp som gick ut på att motverka dels fascism men också New Age, övertro och pseudovetenskapligt inflytande över kunskapsbildning.
Hur kommer det sig att de istället har blivit en rörelse för förtryck och hot mot mänskliga rättigheter? Hur blev de representanter för pseudovetenskap? Hur kom det sig att deras språk och angrepp på oliktänkande blev alltmer förråat?
Sven Ove Hansson har tillsammans med en av sina adepter Jesper Jerkert, musikforskare vid KTH, skrivit boken ”Vetenskap eller villfarelse”. Syftet påstås vara att granska forskare och vetenskapsmän som studerar fenomen i vetenskapens utkanter som astrologi, homeopati och parapsykologi. Av de redovisade fallen bygger 19 ”analyser” på allvarliga slutledningsfel. Till denna pseudovetenskapliga demagogi skrev författarikonen PC Jersild ett lyriskt förord.
Avsikten i ”Vetenskap eller villfarelse” var aldrig att ta reda på sanning, enbart att kränka och förlöjliga de vetenskapsmän som forskar på ”förbjudna” områden. Man kan med fog påstå att författarna utgör sinnebilden för pseudikern, driven av fördomar och systematisk nedgradering av kollegor. Dessa ledargestalter med sina raljerande kränkningar är förebilder för sina unga följare. Här får vi svaret till den förråande debattnivån och tonen.
Sven Ove Hansson sitter också som ämnesexpert på Bibliotekstjänst (BTJ) och censurerar, dvs. tar bort sådana böcker från hyllorna som alltför mycket avviker från hans ideologi. Samtidigt ser han till att hans egna böcker hamnar på bibliotek och som kurslitteratur. Hanssons granskningsområde för BTJ är paranormal litteratur!
Sven Ove Hansson är också något av expert på demagogi och övervakningssamhällets strategi. Från sin tjänst på KTH har han påverkat tillsättningar av tjänster och sett till att placera VoF-associerade på centrala positioner medan olämpliga har rensats bort. Här har genomförts en vetenskapens inkvisition med häxjakt på programmet. Rädslan över att få sin karriär förstörd har lagt ett lock på flera forskare på institutionerna.
Martinsonprisets avledande manöver
När Vof och Humanisterna hösten 2011 låg under skarp kritisk beskjutning behövdes en uppmuntran. Då ringer Någon sin partikollega i Olofström kommunalrådet Margaretha Olsson och talar om att det vore lämpligt att ge Harry Martinsonpriset till VoF. Att VoF inte alls uppfyller statuterna för priset spelar ingen roll. Utnämningen skapade en kritikerstorm just därför att Martinson själv råkade ut för en sådan förföljelse och mobbing som VoF ägnar sig åt och om ledde till att Martinson ändade sitt liv.
Debatt kring Vofs förvillarpris har även den omfattats av suicidrisken då flera gått ut med att de känt sig så attackerade och kränkta att de börjat fundera på den lösning Martinson valde. Att VoF i detta sammanhang prisas blir en ytterligare förstärkning av att man centralt har makt och möjlighet att förvandla också ett stackars kommunalråd i Olofström till en ulv i fårakläder.
Osher Centrum-donationens förvillelse
Risken att drabbas av detta mobbingpris har gjort många forskare till lydiga VoF-redskap. Kring 2005 fick Karolinska Institutet en donation för att forska på alternativmedicin. Dåvarande ordförande för VoF, Jesper Jerkert anvisade vägval för vad man skulle forska på Osher Centrum och hur man absolut inte skulle gå tillväga för att undvika att framstå som ”omdiskuterad och ifrågasatt person”. Mot detta uppenbara hot kan vi se hur Martin Ingvar professor på Karolinska Institutet, lät Osher centrum bli ett instrument för VoFs kampanj.
Martin Ingvar gick emot Osher donationens syfte (att forska på alternativmedicinen för att bli ett komplement till skolmedicin) och lät det istället bli ett instrument mot alternativ medicin. Och forskningsmedlen gick till allt annat än de var avsedda för. Vi ser fram emot den revision som KI nu genomför i ärendet. Frågan är hur lyckat det är med revision på sig själv?
Läs mer: Osher Centrum Leaks
Dubbelspelet – En ulv i fårakläder
1999 ändrade det dåvarande Human-etiska förbundet namn till Humanisterna samtidigt lade man en grund till ett strategiskt samarbete med Vetenskap och Folkbildning. Taktiken innebar att avlösa varandra och angripa från olika håll mot dem man utsåg till fiender. Det resulterar i ett flockbeteende med uppenbara kännetecken för mobben och dess översittare. Attityden kommer till uttryck i den engelska tidningen New Humanist som på framsidan hävdar:
”You have the right to be offended and I have the right to offend You.”
Ungefär: ”Du har rätt att bli trakasserad och vi har rätten att trakassera dig!”
Här måste vi betrakta Humanisterna och VoF som ett intimt samverkande organ. Internationella humanistunionen slog fast att Humanisterna arbetade för ”en universell tillämpning av vetenskapliga metoder på den mänskliga välfärdens problemfält”. I förändringen för att anpassa sig till dagens gångbara åsikter har den internationella styrelsen tagit fram en deklaration som man påstår speglar Humanisternas vetenskapssyn. Man får det att låta som om man nu går i den ursprungliga humanismens fotspår.
Tredje punkten i Amsterdam-deklarationen lyder:
”Humanismen stödjer demokrati och mänskliga rättigheter…
Man avslutar med: ”
…Genom att använda fri forskning, vetenskapens kraft och kreativ fantasi för att främja fred och medkänsla, har vi en tro på att vi har möjligheter att lösa de problem som ligger framför oss alla…”
Hur stämmer den ”kreativa fantasin” med att VoF försvarade svininfluensan och rekommenderade alla att vaccinera sig? Vems ärende gick VoF då? Och varför utsåg VoF den som med rätta ifrågasatte pandemin, för ett oförsonligt förvillarpris? EU har riktat kraftfull kritik mot WHO som drev på ett ”hysteriskt pandemilarm”. Avslöjandet om otillbörlig påverkan från jäviga experter som arbetade för läkemedelsindustrin, har lett till att WHO förlorat både trovärdighet och finansiering. VoF fortsätter ändå att försvara detta folkhälsofiasko.
”Mänskliga rättigheter” bryter antihumanisterna mot dagligen i sin jakt på dem med avvikande livsåskådning och med en nitisk förföljelse av vissa av dess utövare. Ordförande i svenska Humanisterna, Christer Sturmark anser att sjukvårdspersonal ska avskedas om de inte vill delta i abort på friska foster. Han uppmanar till spionage på andliga möten och vill förbjuda medier att arbeta yrkesmässigt. Detta är direkta kränkningar av mänskliga rättigheter kring mötesfrid och att: var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, och tillfredsställande arbetsförhållanden.
”Fri forskning” har man övergivit redan från start. Snarare utsätter man vetenskapen för mycket målmedvetna gränsdragningar där den som inte håller sig innanför dem trakasseras, hotas och till och med förlorar jobb, karriär och yrkesmöjligheter.
Jag vill betona att det spelar ingen roll vad jag tror på utan vad det handlar om är att försvara både humanismens och vetenskapens grundläggande värden. Diskussionen borde vara öppen för vilka värden vi anser viktiga och vad vi önskar oss av vetenskapen.
Demokratins innebörd är rättvisa och jämställdhet, inget av det som dagens antihumanister eftersträvar. Av detta skäl har också väldigt många lämnat VoF och Humanisterna därför att man inte längre känner igen sig.
En ulv i fårakläder kan göra mycket skada. Och en av de otäcka är att locka med sig kända och respekterade förebilder i samhället med fagra ord som man inte avser att leva upp till. Att sätta sig i en dialog eller ett försök till samförståndslösning med denna ulv är som att be djävulen om hjälp att komma till paradiset. Deras bild av samhället är en helt annan än den som den ursprungliga humanismen eftersträvar.
Av detta skäl är det angeläget att återerövra humanismen och upprätta dess innebörd och värde som är:
- Respekt, tolerans, förståelse, empati och försoning.
- Acceptans av vars och ens rätt att leva sitt liv och ha sin åsikt och sin tro.
- Vetenskapligt sökande där alla metoder är tillämpliga inom ramen för etablerad etik.
- Fritt skapande i en kultur som stimulerar en mångfald av uttryck och innehåll
Text: Börje Peratt
