NewsVoice-debattören Jan Norberg berättar om sina egna erfarenheter av en korrupt deep state i svensk tappning. Norberg ger ett hårresande exempel på hur IBM mutade en svensk myndighet att köpa in teknikjättens brutalt dyra IT-lösningar trots att IBM var långt ifrån det bästa alternativet på en konkurrensutsatt marknad. Cheferna på myndigheten fick åka på betalda casinoresor till Monaco om de lät IBM förbli huvudleverantör.

Text: Jan Norberg | IBM superdator. Foto: Skeeze. Licens: Pixabay.com (free use)

Jan Norberg 2019.Foto: T. Sassersson, NewsVoice.se
Jan Norberg

Det är inte enkelt att i detalj rekapitulera vad jag upplevt under hela mitt långa yrkesliv, men jag gör ett försök och är det någon läsare som varit delaktig i det jag beskriver är jag tacksam för din kommentar.

Året är 1988 och jag tillträder en tjänst som inköpschef vid den statliga myndigheten Centralnämnden för Fastighetsdata (CFD), numera en del av Lantmäteriet, en spännande utmaning då myndigheten var Sveriges näst största stordatorsajt. Minns jag rätt var bara Riksförsäkringsverket (numera Försäkringskassan) större.

Mina arbetsuppgifter var i stort sett två, sköt alla inköp och upphandlingar på ett korrekt sätt samt stimulera konkurrens och försök att spara pengar i verksamheten. Ambitiöst försökte jag då identifiera olika strömmar av kostnader och kunde ganska snabbt se att en jättepost i budgeten skickades till IBM, varför jag började grunna på vad som kunde göras åt detta för att spara på skattebetalarnas medel, myndigheten var ju skattefinansierad.


IBM var då den totalt dominerande leverantören av stordatorkraft (IBM 390) och självklart proprietär, dvs allt styrdes av IBM och prissättningen var brutalt hög. Idag skulle många skratta åt de prisnivåer alla stordatorsajter krävdes på av IBM.


Proprietär maktutövning

IBM gjorde då precis vad alla tech tyranny-bolag idag ägnar sig åt, att effektivt låsa in sina kunder i ett beroendeförhållande som av tekniska skäl var svårt att bryta. Inte heller kunde man därför räkna med att konkurrensutsätta denna gigant mot andra leverantörer. Dessutom fanns ett sk kundskydd som innebar att andra leverantörer ogärna försökte konkurrera med IBM då dessa med stor sannolikhet skulle ha svarat med att ta en annan av sina konkurrenters kunder.

Efter att ha djupdykt i denna problematik lyckades jag ändå hitta några avancerade tekniknördar inom myndigheten vilka tyckte som jag, dvs att det någon gång måste göras ett allvarligt försök att bryta IBM:s dominans på marknaden. Många och långa diskussioner internt gjordes för att kunna sätta ihop ett förfrågningsunderlag, något som bla krävde ett teknikskifte som några av oss insåg skulle komma förr eller senare.

Myndigheten kunde genom min försorg ändå sätta ihop en förfrågan om klustrad Unix och uppringd IP, idag passerat, men då en smärre revolution.


Offertförfrågan gick ut till ca 6-7 olika leverantörer, däribland IBM. Många och långa samtal samt möten med alla leverantörer resulterade så småningom i inkomna offerter och IBM kom att rankas som sist i denna samling av leverantörer.


Generaldirektören börjar agera

Nu började dock denna pågående upphandling väcka viss uppmärksamhet i myndighetens korridorer, så också hos Generaldirektören (GD) ett par dörrar bort i korridoren där jag satt. Så när den administrative chefen bad om ett möte tillsammans med GD så trodde jag i min enfald att jag skulle få några uppmuntrande ord på vägen till sänkta kostnader för myndighetens räkning.

Till min stora förvåning ber GD och hans administrativa chef mig att ge IBM en ny extra chans då de landat sist i vår ranking. Jag frågade då stillsamt vad skälet var att frångå alla kommersiella principer, svaret var lite svävande, men IBM hade ju varit en bra om än något dyr leverantör under många år.

Som den klarspråkstalande typ jag alltid har varit frågade jag varför jag skulle gynna just IBM? Då hade ju alla mina ansträngningar att skapa konkurrens varit förgäves och myndigheten skulle för överblickbar framtid alltid betraktas som korrupt och leverantörernas intresse att göra affärer med myndigheten vara noll.

Något förbryllad återvände jag till tjänsterummet med huvudet fyllt av funderingar. Ganska snabbt tog jag ändå beslutet att inte låta mig tubbas till detta påbud från GD, något som jag också klargjorde tydligt.

IBM:s högre chefsgarnityr gled in till Generaldirektören

När jag efter ytterligare några dagar ser IBM:s högre chefsgarnityr glida in hos GD så började jag förstå att mitt ställningstagande väckt ont blod hos IBM:s ledning. Sålunda blev jag kort därefter åter inkallad till GD, den administrative chefen och nu fanns även personalchefen med i detta möte.

Jag insåg att detta sannolikt skulle kunna innebära en del obehagligheter så jag försåg mig därför snabbt med ett sk fickminne (mobiler med inspelningsfunktion fanns inte på den tiden) och mycket riktigt var det nu med tydliga hotelser man bestämt sig för att kväsa mina ambitiösa försök att spara pengar genom fri och rättvis konkurrens. Jag sa ju av självklara skäl inte så mycket under detta inspelade möte, men jag började nu nås av rykten att det fanns en annan dimension bakom dessa hotelser.

På den tiden fanns inte samma möjligheter att via internet försöka söka information, så under primitiva förhållanden lyckades jag ändå få klart för mig att en hel del av IBM:s viktigaste kunder årligen blev bjudna på en flygresa till Monaco/Monte Carlo där IBM stod för allt, till och med spelmarker att spela med, om jag minns rätt. Och mycket riktigt fanns dessa tre herrar på myndigheten med i den illustra församling som årligen åkte till Monte Carlo på IBM:s bekostnad.

Spelade in samtalen – mer påtryckningar

Med kännedom om detta växte tuppkammen och jag klargjorde då att jag inte tänkte vika ned mig för dessa herrars ganska tuffa påtryckningar även om det skulle kosta mig jobbet. Då blev jag ju givetvis inkallad för tredje gången, väl förberedd och utrustad med mitt fickminne fick jag nu dessa herrar att medge denna otillbörliga koppling till IBM.


När jag sedermera blev utsatt för ytterligare påtryckningar av de rövslickare vilka alltid finns på myndigheter av den här typen släppte jag ut ryktet att allt fanns inspelat från våra interna möten och att detta nog skulle kunna platsa som en förstasidesnyhet i riksmedia.


Då tar GD till ett nytt drag, han kallar in mig i enrum och säkerställer att jag inte har inspelningsutrustning med mig. Han frågar då rakt på sak vad han skall göra för att jag skall ändra mig, jag konfronterade då honom och frågade honom om han med detta ville erbjuda mig att åka med de övriga till Monte Carlo nästa gång. Då var samtalet snabbt över och han yttrade sig därefter aldrig mer om denna sak.

Hur det slutligen gick i denna upphandling är i dagsläget en överspelad historia, men jag vill med detta försöka informera NewsVoice läsare att det faktiskt är riktigt illa ute ibland myndigheternas tillämpning av lagstiftningen som skall reglera all statlig verksamhet.

Text: Jan Noberg

Relaterat

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

15 KOMMENTARER

  1. Jodå, jag känner till hur det kan gå till av en konsult som berättade om korruption på en statlig myndighet i ett svagt ögonblick. Jag såg hur han skämdes och det dröjde flera år innan jag hörde av honom igen. Tyvärr minns jag inte själva sakfrågan men han pratade om detta i säkert 15-20 minuter. Hans bekännelse kom efter att vi pratat om moral och etik inom arbetslivet.

  2. Om jag minns rätt, ville Sollentuna kommun slänga ut sina IBM-datorer på 70-talet. IBM sände ut ett helt regemente för att få ordning på värdelösa datorer. Jag såg dem även tidigare när en liten körning kostade en hel bil. Unix 5 var bra.

    En kund satt i en rävsax. Hans företag gick bra, men han var helt beroende av gammal och dyr programvara från IBM. Jag rådde honom att tänka till. Skulle han kunna anställa två egna programmerare och göra sig fri?

    IBM behandlade mig som en prins. Jag fick gratis leverans av OS/2 till dörren.

  3. IBM:s metoder straffade sig till slut även om det krävdes att internet etablerades och att konkurrenterna på det sättet kom in hos kunderna. Samma övermod ser man hos dagens stora dvs Google, Apple, Mircosoft med fler som försöker stänga in kunderna i fållan. USA:s IT-krig mot Kina kommer att bli en vattendelare och jag har en känsla av att Trump skjutit sig i foten med att initiera den.

  4. Jag har i sommar haft en kort men intensiv debatt med par nära bekanta om offentlig korruption och maktmissbruk.
    Jag fick veta att minsta ifrågasättande av tjänstemäns oförvitlighet i princip borde jämställas med högmålsbrott. Kritiken alltså, inte tjänstemännens agerande.
    När jag gav egna exempel på sådant jag mött genom åren, avfärdades det som illasinnade lögner.
    Suck! Sweden is in deep, deep shit!

  5. Jag har bara en kommentar, starkt jobbat Norberg. Här ser men ett exempel på när din rakhet och hederlighet ger utdelning.

  6. Mats Jangdal: Mycket intressant erfarenhet. Har sett metoden när jag växte upp. När faran för upptäckt blir stor hotar man med storslägga för att försöka neutralisera kritiken. Sedan tar man ibland upp det som lojalitetsbrist eller som du skriver förstora “brottet” genom att ge det ett allvarligt/obegripligt namn (högmålsbrott!). Man försöker skjuta budbärare på bara frågan! Julian Assange sitter inlåst pga av att denna vitt spridda dubbelmoral (PK.moral) tydligen är minst lika mycket utbredd som korruption i sig. De går hand i hand.
    Skillnaden på korruption i u-länder och våra egna länder ligger nog i att den är betydligt mer sofistikerad här i i-länderna. Svårare att avslöja när de som kan hotas vanligen har en maktposition och det räcker med baktal och/eller befodrings-stopp för de “olydiga”, ytterst sällan mord! En “gren” av dagens PK-samhället. Intet nytt under våran sol.

  7. Mycket intressant Jan, att läsa denna din redogörelse för den svenska korrumptionen. Tyvärr är det inte någon enskild händelse, utan detta är oerhört utbrett.

    Skillnaden mellan bananrepublikers korruption och den svenska är att den är mer raffinerad och utstuderad i Sverige.

    Jag har själv inte så mycket erfarenhet av detta inom näringslivet, men väl inom den fackliga rörelsen. Det är minst lika illa där. Ock visst, även jag har inspelningar från denna tid på 90-talet som visar på hur falskt och korrumperat allt är.

    Jättebra Jag att du blottar denna historia! Tyvärr kommer de flesta svenskar bara att vända sig i sängen, dra täcket över huvudet och somna om.

    Tja, vad ska de göra? De är fast och fostrade i ett system med hjärntvätt som det effektiva vapnet. Och här har makteliten tyvärr onekligen lyckats!

  8. @ Örjan Wedin 24 July, 2019 at 11:41
    Du gjorde inga försök att gå vidare med frågan till JO eller någon annan instans ?

    Svar: Nej, JO är bara en del av det pk-etablissemang som alltid ställer sig på myndigheters sida, precis som alla andra pk-företrädare vilka är beroende av skattebetalarnas pengar för sin finansiering.

    Dessutom var jag vid den här tidpunkten inte ens 40 fyllda och med den försörjningsplikt jag, liksom alla andra hade, så fanns det andra hänsyn att ta. Hade samma sak hänt nu så hade jag definitivt gått vidare, men det är ju lätt att säga nu när jag är pensionär.

    Det är just faran för att tex mista jobbet som gör att denna dårskap kan fortsätta utan att någon på allvar gör något.

  9. @ stenb 24 July, 2019 at 13:59

    Det finns en skillnad betr korruption, dvs det finns pekuniär korruption och icke pekuniär korruption. Skillnaden är hårfin i vissa fall.

    Direkt utbetalande av pengar eller motsvarande är det som de flesta tänker på när begreppet korruption kommer på tal. Tyvärr är detta inte hela sanningen, den icke pekuniära korruptionen är precis som du säger betydligt svårare att upptäcka.

    Det kan handla om karriärutvecklingsmöjligheter inom offentlig sektor, dvs om du är lojal med vilka dumheter som helst så blir du belönad med karriäravancemang. Något som också innebär personliga ekonomiska fördelar, men det är så mycket svårare att komma åt.

    Ser man på de olika formerna av korruption i Sverige så är det den icke direkt pekuniära korruptionen som är den värsta. Den är också orsaken till att vi ser hur pk-samhället breda ut sig överallt, och då i synnerhet inom offentlig sektor.

    För var skulle vårt svenska rättsväsendet vara om tex polisen, åklagare, domstolarna följde lagarnas bokstav och inte tog otillbörlig hänsyn till pk-etablissemangets “värdegrund”??

  10. Bra skrivet! Min kommentar till detta känner en myndighet så känner man alla. Tyvärr är den typ av korruption mycket utbredd och dom som ser detta och påtalar detta blir utsatt av långvarig förföljelse. Jag tror att först på ålderns höst när man inte har så mycket mer att förlora kan man träda fram. Det skulle behövas en annorlunda ” METOO rörelse” som belyser denna mörka sidan.

    • Ja korruption och även nepotism känner man till från arbetslivet. Liknande händelse som beskrivs i artikeln av Jan finns det nog många av. Men alla är inte tuffa nog och säger ifrån. Och från att ha varit ett relativt friskt land tidigare från denna sjukdom så eskalerar det nu med rekordfart. Titta på taxibranschen. Och även bussbolagen drabbas nu.

  11. Suveränt gjort Janne. Har gjort likadant många ett par gånger. Det gäller att vara modig och ha nerver av stål; fast egentligen gäller här bara att man är ärlig, ogillar korruption samt nepotism. Denna integritet bodde alla ha och det tror man också, i sin enfald blir därför besvikelsen blir stor när man upptäcker att de flesta människor omkring en är ganska fega typer.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here