Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
GEOPOLITIK & DEBATT. Ännu en gång har de Polska väljarna visat sina politiska preferenser och givit sin nationalkonservativa president Andrzej Duda sitt förtroende, till SVT:s och andra vänstermediers stora förtrytelse.
Text: Jan Norberg
Helgens val visade åter att Polen har taktpinnen inom EU för en mer sansad inriktning, förvisso är jag ingen särskilt religiös person själv, men som motvikt till den pågående massimporten av islamister föredrar jag och många andra en fortsatt kristen dominans i Europa.
Det är starkt av Polens befolkning att stå emot påtryckningar från ett genomkorrupt EU vilka i sina försök att indirekt styra en suverän nationalstat gjort precis allt för att kuva Polen.
Landet har också, liksom Ungern, tydligt tagit ställning mot den otäcke finansmogulen George Soros ohemula försök att lägga sig i Polens inre angelägenheter. Globalisternas försök att nå inflytande inom EU möter allt större motstånd i fler och fler länder, den värdekonservativa nationalismen ses av alltfler som den motvikt vilken kan stoppa globalisternas framfart.
Polen har också skickligt manövrerat sig till en särskilt positiv relation gentemot USA (läs främst Donald Trump) som en effektiv motvikt till EU:s försök att få Polen ut ur EU.
EU:s påtryckningar kan ju leda till att Polen endera blir uteslutna ur EU, eller så begär de själva utträde. Om Donald Trump klarar av att bli omvald så växer nog Polens motstånd mot EU:s påtryckningar, skulle Polen själva begära utträde ur EU och få de ca 10,000 amerikanska NATO-soldaterna från Tyskland flyttade till Polen som Trump viskat högt om för ett tag sedan.
Ja, då har Polen skakat inte bara EU, utan också Ryssland vilka med detta sannolikt får se ett förstärkt militärt stöd från USA mycket nära sina gränser. Maktbalansen är därmed kraftigt förändrad och Polen blir en med USA mycket nära lierad stat.
Den polska befolkningen anses ha en väl utvecklad ryss skräck och har därför sannolikt inget emot en särskilt positiv relation med USA, kan detta dessutom ge EU:s vänsterliberala ledargarnityr en ordentlig näsknäpp så tror jag man är sanningen ganska nära.
Jag roar mig ibland åt att lyssna på en amerikansk nationalkonservativ och mycket rolig kille vilken har huvudet på skaft och dessutom på ett otypiskt amerikanskt manér följer den politiska utvecklingen i Europa mycket ingående. Ta dig gärna tid och lyssna på hur han beskriver det polska valresultatet nu i helgen.
Steve Turley var namnet!
Text: Jan Norberg
Relaterat
- Dr. Steve Turley: Poland’snationalist president triumphs over Soros-Linked liberal challenger
- NewsVoice: Lika illa i Sverige som i Polen gällande nepotism och korruption i rättsväsendet
- NewsVoice: Polen nästa land att lämna EU (Poxit)?
- NewsVoice: ”No more Mr Nice Guy” mot vänsterdårarnas framfart
- NewsVoice: Polarisera debatten mer – Det tvingar de fega att ta ställning
- NewsVoice: Migrantionssprickan mellan PK-etablissemanget och Europas folkvilja mer tydlig än någonsin
- NewsVoice: Den mest utsatta religionen runt om i världen är Kristendomen
Ibland måste man sätta ner foten och våga säga STOP! Hit men inte längre! Detta även om det ekonomiska priset för detta stop, på kort sikt kan bli högt. Det politiska priset för att inte sätta ner foten i det här fallet med EU:s utveckling i riktning mot en federation, blir på sikt att vi säger upp vårt nationella självbestämmande och därmed våran demokrati som den ser ut idag. Var det det vi röstade för 1994? Det faktum att Tyskland nu till slut har fattat att det är lättare att erövra Europa ekonomiskt än militärt, håller nu på att omvandla Europa till en ny ekonomisk ”Festung Europa”. Man behöver inte längre stridsvagnar för att krossa andra länders självbestämmande. Det räcker nu med en ”expansiv federativ ekonomisk politik”.
”Vill vi behålla vår demokrati och yttrandefrihet, så är det hög tid för ett Svexit, dvs. ett ”svenskt” Brexit.”
Att hävda att det finns ett ”spel i kulisserna ”inom politiken är väl inte kontroversiellt. Att hävda att ”pengar” ger politisk makt är väl heller inte att ”dra för stora växlar”. Att anta att globalisterna med Bilderberggruppen och George Soros i spetsen, vilka kontrollerar huvuddelen av världens största företag, sitter på pengarna och därmed mycket av den politiska makten, är väl inte heller det orealistiskt. Nästa steg, att hävda tesen att dessa globalister, genom EU och andra globala aktörer, försöker styra migrationspolitiken så att strömmar av billig arbetskraft, når världens stora ekonomiska centra, kallas av våra politiska företrädare och av ”Main Stream Media” för konspirationsteorier. Att Bilderberggruppens möten är ”privata” möten och att flera av våra mest kända svenska politiska företrädare har bjudits in till och närvarat på dessa möten, mot att dom har accepterar ”tystnadsplikt”, har definitivt fått mig att börja fundera. Kan detta verkligen vara en bakomliggande, pådrivande faktor vad gäller utvecklingen av EU i en federativ riktning? Och i sådana fall, hur demokratisk skulle en sådan ”politik” vara?
”Vill vi behålla vår demokrati och yttrandefrihet, så är det hög tid för ett Swexit, dvs. ett ”svenskt” Brexit.”
Ja, jag är demokrat ut i fingerspetsarna och förstå mycket väl hur den representativa demokratin fungerar. Jag tycker även att tanken på ett EU från början var en bra ide. Mellanstatligt samarbete, harmoniering och fri rörlighet som motvikt mot nationalchauvinismen och därmed sammanhängande risker för nya krig. Men är det där vi är idag? EU känns mer och mer som en federativ superstat, där mer och mer makt flyttas uppåt från medlemsstaterna till anonyma byråkrater och tjänstemän, helt utan ansvar inför väljarna. Det känns även som om att många av våra folkvalda politiker spelar med i charaden, inför utsikten att själva en dag få stoppa fingrarna i syltburken. Att få bli EU byråkrat, måste ju vara den ultimata politikerkarriären. Att våra demokratiska representanter sitter allt längre och längre bort och i allt högre utsträckning omvandlas till anonyma byråkrater utan ansvar inför oss väljare, gör att den representativa demokratin känns allt mer och mer som en guldplätterad ruin av vad den en gång varit.
”Vill vi behålla vår demokrati och yttrandefrihet, så är det hög tid för ett Svexit, dvs. ett ”svenskt” Brexit.”
Nyamko Sabune ”Även om vi nu får på plats ett verktyg som rätt utformat kommer att koppla rätten till EU-bidrag till medlemsstatens efterlevnad av de grundläggande värderingar som ska bära upp den Europeiska unionen är det olyckligt att länder som nedmonterar mediefriheten och politiserar domstolarna igen lyckats vattna ur texter som alla demokratiska länder borde kunna ställa sig bakom.”
Sverige får alltså bidrag av EU om vi efterlever EU:s grundläggande värderingar. Vi betalar avgifter till EU som vi får tillbaka som bidrag av EU, om vi följer EU:s grundläggande värderingar. Vart tog vårat nationella demokratiska självbestämmande vägen? Det känns här som om att globalisterna har kommit ganska långt med sin ”nya världsordning”. Ungern och Polen anklagas här av företrädare den svenska regeringen, för att ”nedmontera mediefriheten och för att politisera domstolarna”. För det har vi ju inte gjort i PK-Sverige med ”Åsiktskorridoren” och ”MSM” (Main Stream Media). Vill vi behålla vår demokrati och yttrandefrihet, så är det hög tid för ett Svexit, dvs. ett svenskt Brexit.
Lite spännande och se om EU:s liberala vänsterflygel nu under helgens ministerrådsmöte kan enas om den linje som Sverige går i spetsen för.
Dvs att koppla den fördelning av stödpengar till kraven på Polens självständiga rätt att utse domare inom sitt eget rättsväsende.
Sverige och alla andra länder utser precis på samma sätt som Polen sina jurister inom rättsväsendet, snacka om dubbelmoral att kritisera Polen bara för att det är en konservativ regering och president.
Lyckas EU i sitt uppsåt kan Polen mycket väl svara med att gå ur EU och istället närma sig USA, då faller EU ihop som det korthus det är.
Ungern gör då sannolikt gemensam sak med Polen och då är det bara en tidsfråga innan EU är historia.
Jag tycker att detta är inressant som den EU motståndare jag är.
Det måste väl ändå vara positivt att utrensningen av socialister i domstolarna förmodligen har folkets stöd.
Vem är Mats Melin?
Vi kanske skulle sopa framför egen dörr?
Mats Melin är en vida befaren statlig jurist som far land och rike runt med uppdraget att radera dokument som inte är konserkventa med gängse uppfattning. Allt finns i hans CV.
Förvisso är det bra att utgången av det något segdragna polska presidentvalet slutade med en nationalkonservativ seger. Något som är betydelsefullt endast i den meningen, att det leder till en ”Poxit” och sedan ett rungande EU-finis!
F ö ger jag inte särskilt mycket för Polen; dess ”track record” avseende internationella förehavanden och internationella relationer efter landets återuppstående efter första världskrigets slut och fram till 1990, är då inget att skryta över. Då bjöd ju Helmuth Kohl, grundlagsvidrigt, polackerna på långt mer, än dom någonsin har förtjänat. Oder-Neisse linjen, den östra gränsen för Tyskland, var sedan Potsdam-konferensen bara en provisorisk gräns, i avvaktan på ett slutgiltigt fredsfördrag, som skulle reglera efterkrigs Europa. Den kom aldrig tillstånd (ungefär som för Korea!).
Det är knappast välkänt att Josef Stalin strax före sin död i Mars 1953, hade föreslagit att Tyskland skulle få återförenas och bli en neutral stat. I Västtyskland var då förberedelserna för ett NATO-medlemskap under gång. Östtyskland var en Sovjet zon. Warszawa-pakten och ett slut på krigstillståndet kom först 1955. Men ”The Free World” ville annorlunda. P s s blev det f ö efter Murens och Sovjetunionens fall 1989/91. Inte heller efterlevdes de västliga försäkringarna, att NATO minsann inte skulle utökas österut. Polen har ofta stått i rampljuset, bl a genom att tillåta utplacerande av amerikanska anti-ballistiska missiler i avsikt att ge USA s k first strike capability för sina ballistiska kärnvapenrobotar. Polens relation med Ryssland har varit besvärlig och man kan tveklöst säga att Putin och Polen inte är helt kontanta. Trots att dom ju är rätt nationellt betingade.
Polen har haft mer tur genom historiens gång än dom har varit värda. ”The Anglo-Zionists” har gång på gång spelat ut Polenkortet och alltid till Tysklands stora nackdel. Tyskarna och deras allmänna duglighet, som hade gjort dom till Europas främsta makt efter det tyska enandet 1871, var ju det som sporrade först det brittiska imperiet, dess adel och nobilitet, att genom de 1891 bildade hemliga sällskapen, att bereda mark för det mesta vi fått uppleva, genom (tre) världskrig. Ja, hela skiten fortsätter ju, som vi alla erfar. Nu i universell skala med helt nya medel, i form av en virus pandemi (såvitt inte ”spanska sjukan” kan räknas dit)
Ulf, i vanlig ordning stor respekt för ditt historiska kunnande.
Förvisso har Polen haft en del tur rent historiskt, men de har ju varit ansatta från alla möjliga håll genom historien.
Du skriver:
”Polens relation med Ryssland har varit besvärlig och man kan tveklöst säga att Putin och Polen inte är helt kontanta.”
Instämmer med tillägget att detta också gäller historiskt, Polen har alltid kommit på mellanhand och inte helt styrt sin egen historia.
Idag är ryss skräcken högst betydande så rent logiskt kan åtminstone jag förstå dem, även om Ryssland idag inte kan anses vara världens största hot mot världsfreden.
Vad skall 10000 ineffektiva soldater kunna göra mot EU eller Ryssland? Vad alla nationer behöver är givetvis en folkarmé med hög beredskap. Inget annat skyddar mot imperialister.
Vad grundar du påståendet att soldaterna skulle vara ineffektiva på? Förmodligen både väldigt vältränade och välutrustade.
Det är givetvis en symbolisk styrka i rent avskräckningssyfte men skulle nog utgöra en otrevlig överraskning om det skulle dyka upp ”små gröna män”.
Martin, gör dig inte dummare än du är. Dvs du vet mycket väl om det geopolitiska spelet där Polen av egen kraft inte kan påverka maktbalansen.
Polen är en Nato medlem, man tycka vad man vill om detta, som sådan har Polen skickligt hittat en väg till närmare relationer med USA.
USA:s militära närvaro i Tyskland är ett resultat av ww2 och till mindre del en ök mellan Tyskland och Nato, där iofs USA är en dominant spelare.
Trump irriterar sig på att Tyskland tack vare denna amerikanska militära närvaro slipper lägga så mycket pengar på sitt eget försvar, därför kräver han att Tyskland skall betala den avgift som de är bundna av gm sitt medlemskap i Nato, dvs 2 %.
När Tyskland envist vägrar efterkomma sina avtalsenliga åtaganden (2 %) så hotar Trump med att ta hem ca 10.000 soldater och en del utrustning då han anser att USA gm sin militära närvaro i Tyskland i praktiken betalar för Tysklands försvar.
Självklart inser Trump och andra att Polen vore en betydligt bättre partner då deras geopolitiska betydelse gentemot Ryssland är större.
Inrikespolitiskt i USA betyder detta att Trump med fog kan säga att han minsann inte ägnar sig åt någon eftergiftspolitik mot Ryssland, vilket, i spåren av alla anklagelser mot honom om att vara en agent för Ryssland, sätter stopp för dessa spekulationer.
Glöm inte att ett av Trumps första besök i Europa var just Polen, där han också togs emot som en räddare av väldigt många polacker.
Trump är måhända narcissistisk men han är en skicklig taktiker och insåg givetvis tidigt hur han med sin strategi också samtidigt kunde slå in en kil i EU. Något vi EU-skeptiker skall se som den främsta fördelen.
Polen behöver en EU-exit strategi som inte tvingar dem att återuppta sina relationer med Ryssland, det är skickligt manövrerat av den konservativa ledningen i Polen att då istället hjälpa Trump att ge Tyskland en ordentlig knäpp på näsan.