28 Jun, 2016

Teorin om det expanderande jordklotet – Del 1

Enligt vissa forskare har jordklotet under de senaste 200 miljoner åren vuxit och närmast fördubblats i storlek. Denna teori baseras på samma vetenskapliga observationer som den hittills rådande teorin angående jordklotets utveckling, den så kallade ”plattektonikteorin”.

Den huvudsakliga grunden för ”växtteorin” är att geologiska och geografiska studier visar att jordens kontinenter passar exakt ihop som bitar i ett pussel på ett jordklot som är ungefär hälften så stort som det är idag.

År 1933 presenterade Otto Hilgenberg (1896-1976), tysk ingenjör, vetenskapsman och humanist, teorin att jorden under sin utveckling har vuxit i storlek. Enligt Hilgenberg var jordklotet ursprungligen mycket mindre än nu, och det existerade ännu inte något större hav, endast ett nätverk av grunda sjöar och sankmarker som täckte stora delar av planeten.

Detta påvisade Hilgenberg med hjälp av olika stora modeller av jordklotet och hans hypotes var att jordklotet genomgått en successiv utveckling eller expansion fram till vår tid. Det faktum att kontinentalplattorna rör sig ifrån varandra beror således enligt växtteorin på att jorden växer och expanderar.

Växtteorin börjar i våra dagar åter att aktualiseras bland moderna geologer och andra forskare.

Plattektonikteorin

Den nu rådande plattektonikteorin, teorin att kontinentalplattorna glider från varandra, möttes av skepsis när den introducerades. Med tiden har vetenskapliga studier dock lett till så omfattande bevis för att de olika kontinenterna en gång varit förbundna med varandra och att en förflyttning av dem ständigt pågår, att teorin nu är allmänt accepterad.

Enligt plattektonikteorin tänker man sig att Jorden från början uppstod med ungefär samma storlek som nu och att en stor sammanhängande kontinent kallad ”Pangaea” (från Grekiska Pan = hela och Gaea = Jorden) skapades, vilken med tiden splittrades och dess olika delar började därmed av någon orsak röra sig från varandra.

Teorin ger ingen riktig förklaring till varför tektonikplattorna först uppstod förenade i en superkontinent, eller varför de med tiden separerade och började röra sig från varandra. Den rådande uppfattningen är att de tektoniska plattornas rörelser uppstår på grund av ”konvektionsströmmar” i mantelns massa, dvs att varmare delar av manteln rör sig uppåt för att vid ytan kylas ner och därmed sjunka ned igen, men detta ger ingen förklaring till hur en sammanhängande kontinent kunde uppstå med dessa krafter aktiva.

Ett problem med denna teori är också att det inte finns några klara bevis för att det existerar några mer omfattande så kallade ”subduktionssprickor”, alltså ställen där man menar att jordskorpan återgår ner i manteln, som är så stora att de kan svälja den enorma mängd som krävs för att upprätthålla en statisk storlek.

Forskningsresultat visar även att en del av kontinenterna har mycket djupa rötter som går ner ända till 700 km (Kerr 1986, Lay 1988, Lowman 1985a). Att kontinentalplattor som sträcker sig så djupt ner skulle kunna röra sig menar man är mycket osannolikt.

Geologiska mätningar visar att i stort sett hela Stilla havets och Atlantens botten har nybildats och uppstått under de senaste cirka 180 – 200 miljoner åren så innebär det att för att jordens skulle upprätthålla en konstant storlek, som den rådande plattektonikteorin hävdar, så har en lika stor yta måst försvinna ner i manteln under samma tid.

Det finns ingen förklaring på vart all denna materia, som beräknas till cirka 1 miljon kubikkilometer, i så fall tagit vägen. Om den fördelades jämnt under de nuvarande kontinenterna skulle dessa ha varit cirka 7 km högre än de nu är, och då har man endast räknat jordskorpan under Stilla Havet, (Noël). Det finns inte någon logisk förklaring till den rådande plattektonikteorin, man menar helt enkelt att plattorna av en slump har separerat och glider omkring på manteln och kolliderar planlöst med varandra.

En växtprocess

Expansions- eller växtteorin däremot förefaller visa på en logisk växtprocess. Denna teori har förespråkats av flera andra forskare tex Roberto Mantovani redan 1889, Samuel W Carey, som var en av de mest betydande inom forskningen kring denna teori, och tex Jan Kozier och Klaus Vogel. Den australiske geologen James Maxlow är en av de moderna representanterna för expansions- eller växtteorin.

James Maxlow har gjort omfattande geologiska studier som presenteras i hans bok ”Terra non Firma Earth: Plate Tectonics is a Myth” i vilken han lägger fram en mängd vetenskapliga data som stöder teorin att Jorden har vuxit och växer i storlek. Han pekar bland annat på att olika expansionsfaser kan konstateras i jordskorpans utbredning på havsbotten, vilka är olika tjocka och ligger utmed de stora mittoceaniska ryggarna i de stora haven.

Tar man bort det ena utbredningsområdet efter det andra kommer man till sist fram till hur stor jorden var för cirka 200 miljoner år sedan när expansionen tog fart.

Enligt den av dagens forskare accepterade plattektonikteorin har kontinenterna varit förenade där nuvarande Atlanten ligger, och teorin kräver att vissa delar av kontinenterna flyttas för att delarna ska passa ihop, bla delar av Europa.

Enligt växtteorin krävs inga sådana anpassningar av verkligheten till teorin, här passar delarna ihop exakt på ett jordklot som är cirka 52 procent av dess nuvarande storlek.

Förespråkarna för växtteorin visar alltså på att jordens kontinenter inte endast passar ihop mellan Amerika och Europa/Afrika, men även på Stillahavs-sidan och övriga delar av klotet. Denna observation förefaller tala emot plattektonikteorin enligt vilken det skulle ha funnits en sammanhängande kontinent, Pangaea, på en i övrigt vattenfylld planet. Man menar att om jorden inte varit mindre i ett tidigare stadium i utvecklingen hur kan man då förklara att alla sidor av kontinenterna passar ihop?

Samma geologiska data

Alla de geologiska och historiska data på vilka både den nu rådande teorin om kontinentalförskjutning och expansions- eller växtteorin baseras, är identiska. Den enda skillnaden är att man drar olika slutsatser av föreliggande observationer.

Att hypotesen om kontinentalförskjutning blev accepterad av vetenskapen för cirka femtio år sedan berodde bland annat på att frågan om huruvida jordens radie med tiden förändras eller inte, på den tiden var helt hypotetisk eftersom det då inte var möjligt att på ett tillfredsställande sätt mäta den.

Sedan dess har det skett en enorm utveckling både när det gäller teknologi, datorer och människors förståelse av vårt fysiska jordklot, modern datainsamling och förmåga till databearbetning, etc.

Maxlows forskning bygger bland annat på verket ”Bedrock Geological Map of the World” (se bild 2) som är en modern kartläggning av berggrunden på hela Jorden och han menar att de viktigaste resultaten av hans forskning är:

  • Kartläggning av kontinentalplattornas position i förhållande till varandra som täcker 100 procent av jordens geologiska historia, från de tidigaste ”Archaean Era” till nutid.
  • En matematisk formel för bestämning av förändringen i jordens radie vilken visar att jordens radie har ökat exponentiellt över tid och nuvarande takt är 22 mm / år.
  • Äldre magnetiska poler och ekvator har lokaliserats på alla gjorda modeller varigenom man kan fastställa tidigare klimatzoner
  • Geologisk, geografisk och geofysiska data har satts in i alla modeller och dessa data visar sig sammanfalla exakt med förväntade ekvatoriala och biotiska förhållanden.
  • Animerade modeller som visar hur jordens radie utvecklats över tid.

Bild 2. Geologisk berggrundskarta över jordklotet (Commission for the Geological Map of the World and UNESCO, 1991).

Text: Bo Edvinsson

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

Comments

  1. Tack för att du lyfter fram detta viktiga vetenskapliga material. Upptäckte det själv via Mikael Wälivaara (8 juni 1955 – 1 april 2008) som just länkade till Neal Adams, och har sedan jag startade min lege.net sida haft en ”ledtrådslänk” i vänstermarginalen till Neal Adams sida – numera till en arkivkopia då han numera vill sälja DVD:er med materialet på sin egen sida.

  2. Per Nordgren says:

    Måste instämma i tacket ovan, äntligen publiceras lite av denna oerhört spännande forskning. Min dotter, 15 år, har precis fått lära sig i skolan om Pangea och hur sedan kontinentalplattorna rört sig. Jag visade henne klippet från artikeln, och hon konstaterade genast att det var så här det gått till. Helt naturligt, men hon har heller ingen teori att försvara.. Väntar på fortsättningen, kanske vi får en idé om varför Jorden expanderar, och gör Solen och de andra inre planeterna det också? Och, om det är så, vad betyder det för de vetenskapliga teorierna inte minst astronomin? Kanske är det dags att slänga teorierna i soptunnan och se med lite mer öppna ögon?

  3. Mycket intressant. Det rör sig dock om en otrolig mängd materia som kommit till. Men inser att det finns ett antal obesvarade frågor om den här planeten. Som till exempel – vad håller Jordens inre flytande? Om det var radioaktivitet, skulle då inte vulkaner spy ut rakioaktiv lava?

    Ser fram emot del två av det här.

  4. Det finns faktiskt ett patent på hur himlakropparna kan skapa energi och materia. Det europeiska patentet EP 1 770 717 A1 från 2007 på 126 sidor av Mehran Tavakoli Keshe beskriver hur stjärnor och planeter bildas, hur man kan använda samma principer för att skapa levitations- och framdrivnings- farkoster, energi och mycket mycket annat. Patentet beskriver även hur den nu patenterade reaktorn väldigt ofta bildas spontant i universum och hur den då skapar himlakroppar. Nyckelelementen är (1) Väte, (2) Strålningskälla, (3) Svagt magnetfält, (4) Turbulens och (5) Rörelse som t.ex. rotation.

    ”Om man tittar i MT Keshes patent så beskriver han hur man kan ta ut energi från två olika magnetfält, ett skalärt och ett transversalt. Detta stämmer väl överens med teorin om att det enda transversala fältet som vi nu ut nyttjar inte på långt håll när är lika stort som alla de fält byggda på spinn som finns inne i materia. Den skalära vågens energi består nämligen av summan av de underliggande spinnen. Det är som att jämföra vågorna från en roddbåt med en tsunami. När skolor och undervisningsanstalter börjar lära ut hur atomen egentligen ser ut kommer världen att ta ett rejält skutt in i framtiden. Den fria energin finns där och har snurrat på sedan urminnes tider, det gäller bara att lära sej att skörda den.” (Utdrag ur kommentar av Jan Rosbäck 2013-02-17 20:36 såsom citerat ur av undertecknad 2013-02-20 11:49 på gamla Sourze Forum.)

    Det är fortfarande religion (som vi även kallar vetenskap och politik) som hindrar oss. Bara vi släpper in ljuset så blir det snart bra. Kanske vi får hjälp av vår passage genom ett gigantiskt galaktiskt plasmaområde, tänker på Hannes Alfvéns och andras forskning som tyder på att starkt magnetiserat plasma mycket väl kan hysa intelligens. (Utvecklade det lite i en Sourze Forum kommentar 2012-10-15 12:57.)

    Se också Dewey B. Larsons arbete och många andra. I ett intressant dokument, ”Geo-Chronology: Hiding History in the Past, som jag hittat, förenas flera av de nu nämnda forskarnas arbeten på ett intressant sätt tillsammans med information från ovanliga källor.

  5. anders says:

    Vad är det som säger att jordens inre är flytande?

    Vad skulle motsäga att jorden är ihålig?
    Rent tankemässigt känns det lättare att förklara ett ihåligt klot om man tänker sig att jorden expanderar. Då behöver man inte förklara mer massa i kärnan, utan kan nöja sig med att acceptera lite bättre plats på insidan.

    Som en diskussionspunkt betraktat….

  6. Se min kommentar 17:54 som inte hade släppts fram när du kommenterade. Mehran Tavakoli Keshes reaktor är ihålig. Och han beskriver hur den naturligt bildas och skapar himlakropparna.

  7. … Fast den har en central kärna.

  8. Jan Rosbäck says:

    Jämför Teslas AC-motor med jorden. Man får tänka sej jordens mantel som rotorn som rör sej efter polariteten. http://youtu.be/_-WQZ1SGqi4
    Om man samtidigt betraktar massa som en kondensationsprocess av energi så bör man få en annan bild än det som dagens vetenskap beskriver. En annan bit av desinformationen är begreppet 0, som inte existerar i fysiken utan är en matematisk uppfinning. Gyllene snittet finns som en matematisk tillväxtfaktor eller som en nedbrytningsprocess som utgår från talet 1.

  9. Mycket bra blogginlägg. Jordens tillväxt har intresserat mig länge. Är det bara en expansion eller en reell tillväxt genom ackumulering av massa? Och kanske ännu viktigare, Var sker denna tillväxt? Jag tror att den sker i förna/ humusskiktet som absorberar molekyler via växterna och sedan i sin tur för dessa till jordens mineraljord.
    Det påminner lite om hur ett träd tillväxer i omfång.

    Vore tacksam för hur man i bokform får fatt i bl.a Maxlows arbeten.

    Ingemar Ljungqvist, http://www.2000tv.se

  10. Christian Lantz says:

    Tack för att ni på NewsVoice aktualiserar denna, i mitt tycke, mycket intressanta fråga.

  11. Mkt. pedagogisk video. Tack för den.

  12. Om jorden var ihålig, utan en tung kärna, skulle då inte dess rotation göra den mer platt – som ett Kurlingklot.
    Eftersom materia är inget annat än solidifierad energi, så kanske det finns processer som omvandlar olika energifält eller former till materia i himlakroppar. Kanske är det därför solar brinner så länge.
    När kommer det två?

  13. Per Nordgren says:

    Månen anses ibland som ihålig, NASA har konstaterat att när en sond träffar månens yta, uppstår en efterklang, ibland i flera timmar. Ett eko som studsar runt inne i klotet. Det finns intressant litteratur i ämnet.
    Kan det vara så att vi uppfattar det som ett ”tomt” skal, för att vi befinner oss i 3 D? Att vi bara ser en bråkdel av vad som finns runt oss och i universum? Personligen tror jag inte att något kan vara ”tomt”, ungefär som vad Rosbäck skrev. Att det inte kan existera 0 i fysiken.

  14. I dokumentet ”Geo-Chronology: Hiding History in the Past” som jag länkande till ovan 29 juni, 2013 at 17:54 så presenteras just en förklaring där de centrala delarna är i andra dimensioner. Så från vår dimension betraktat, ”tomt”. Men då bara för att det är utifrån ett så begränsat perspektiv.

  15. Per Nordgren says:

    Dokumentet du nämner har jag läst tidigare och uppfattar som bland det viktigaste jag läst, åtminstone sista året. Jag är ingen fysiker eller matematiker, men vad jag ville göra med min kommentar var att använda ett lånad idé ”I frågan finns svaret” som metodik. För att på så sätt komma fram till kärnfrågan: (för mig) Finns det en koppling mellan att inget kan vara ”tomt” i universum och att 0 inte kan existera i fysiken? Alltså att nollans uppgift i (o)vetenskapen är desinformation, så att vi faktiskt tror att stora delar av universum är ”tomt”? Det är den frågan jag vill ha svar på.

  16. anders says:

    Nollan kan ju alternativt betraktas som en övergångsfas mellan två tillstånd (analogt ej digitalt). Den är det vaccum som skiljer mellan två tillstånd (dimensioner).

    Min egen teori.

  17. anders says:

    Det skenbart uppenbara svaret ligger i att betrakta de jordlager som finns. Jorden växer på ytskiktet om man skall gå på det man kan observera i geologiska sammanhang.

  18. Jan Rosbäck says:

    Man kan väl iofs tänka sej 0 som ett matematiskt gränsvärde eller övergångsfas, se på till exempel ett begrepp som nollpunktsenergi som man ska försöka hitta i ett rörligt 3D system. Hastigheten 0 alltså finns inte, det finns alltid en rörelse i någondera riktningen. Redan William Crookes kunde 1879 visa på att det fanns rörelseenergi inne i ett katodstrålerör. Vi har alltså ett laddningsfält som byggs upp av något som sedan materialiseras. Jämför på makronivå med cellbildning där cellen så att säga växer inifrån och ut.

  19. Jag tror tidsperspektivet är gnaska betydande när det gäller kommunikation med ev utomjordiskt liv. Det vi ser som ”nu” och hur ett ”nu” kan tolkas ur ett rymdhistoriskt perspektiv skiljer sig enormt. Ett ”nu” för människan är exakt denna sekund /- kanske 50 år? Ur ett rymdhistoriskt perspektiv är motsvarande kanske exakt nu /- 10 miljoner år. Det krävs ju ganska mycket för att liv ska uppstå och ännu mer för att en civilisation ska kunna utvecklas. Här på jorden kan vi tacka Jupiter, som suger upp mycket metiorer/astroider som annars koliderat med jorden, för att vi har getts tid att utvecklas. Nu kanske jorden utsätts för ett förödande nedslag en gång per 100 000 år ca. Utan jupiters enorma dragningskraft hade det istället kanske varit en gång per 1000 år. Tiden hade inte räckt till för att människan skulle hinna utvecklas. När en annan planet, dess storlek, placering och dragningskraft helt plötsligt blir vital för utveckling av civilisationer kan man fundera på hur ”naturligt” högt utvecklat liv är? Kanske har många planeter förutsättningar men bara ett litet fåtal alla de som krävs för att skapa civilisationer? Sen är det ju inte säkert att andra civilisationer har samma grundläggande utforskartanke som människan.

  20. @ Ingemar Ljungqvist :

    ”Vore tacksam för hur man i bokform får fatt i bl.a Maxlows arbeten”

    http://www.oneoffpublishing.com/terranon.html

    http://www.jamesmaxlow.com/main/

  21. Thomas Andersson says:

    Hej, väldigt intressant!
    Har tänkt på detta flera varv och det kan vara så enkelt att alla asteroider som kommer in i jordens atmosfär (även de som brinner upp) lämnar stoftet kvar i atmosfären och faller ned med regnet!
    De son slår ned på jorden är ett antal per dygn och de som brinner upp är ännu fler per dygn, natthimmel och shooting star ser man ofta om man ligger och tittar uppåt en klar natt!
    Det lär vara flera hundra ton stoft per dygn och 11mm per år som jorden ökar med kan kanske till viss del förklara storleksökningen!
    Men materian kom från början från ingenstans, så teorin om att materia är en slaggprodukt, låter intressant! Sen som Erlingsson säger, jorden har en inre sol, som alla planeter har som funkar som motvikt till vår sol utanför, typ 2 magneter man försöker pressa ihop, fast lite mer avancerat!
    Läste just att gasplaneten Neptunus numer har 14 månar efter att man upptäckt en till!
    Men gas? Kan den verkligen hålla 14 månar kvar i omlopp!? Vi är lurade! Mvh Thomas!

  22. Heléne says:

    Stoftet i atmosfären som ”faller ner” från asteroider låter logiskt beträffande expansionen. Det lär ju bli en hel del under årens lopp. Tillägg till det kan vara att all rotation, kanske rentutav förvandlar jorden till en stor dammsugare, som faktiskt suger in stoft och lite annat också kanske (?). Vi vet ju att det kan uppstå saker i vaccum, någon som vet något om studier av gränslandet mellan atmosfären och rymden?

  23. C.J. Avén says:

    Min första tanke var förstås också material från yttre rymden, som Heléne föreslår. Det måste få jorden att växa. Men det förklarar inte kontinentalförskjutningen. Kontinenternas isärglidande beror på att jorden växer inifrån. Om jorden bara bombarderas med rymdstoft, skulle de äldre lagren begravas, snarare än flytta isär.
    Om jordens massa ökar i takt med expansionen, och den tillförda massan kommer utifrån, är det förstås lockande att tänka sig att denna nya massa kommer in via någon för oss svårobserverad dimension. Men det innebär också att jorden måste ha hål i denna dimension. Det är möjligt att så är fallet men det känns mer som ett sätt att rädda en annars haltande teori.
    En annan möjlighet är att vi ständigt bombarderas av partiklar, t.ex. från solen, som någonting i jordens inre har förmåga att fånga upp. Det skulle förklara varför det verkar som att bara jordens inre växer. Om all materia hade samma förmåga att växa, skulle ju kontinenterna också växa. Men de skulle ändå tunnas ut eller glida isär. Då är frågan snarare VAD det är som växer. Är det något speciellt grundämne? I så fall borde alla planeter växa, möjligen i olika tempo, om t.ex. solen råkar vara den främsta partikelkällan.
    Ett resultat, som delvis talar emot idén om att all materia kan fånga upp inkommande partiklar, är att jordens påstås växa exponentiellt. Om det är sant, betyder det att varje enhet växer generellt fortare, ju fler enheter det finns. Alltså att de hjälper varandra. Även den teorin blir vad jag kallat ‘haltande’ och kräver ytterligare teorier för att räddas. En sådan extra teori kunde vara att de passerande partiklarna bara kan fångas in av två eller flera samverkande andra partiklar (Ju större massa en plastisk kropp har desto större är trycket i dess inre. Ju större trycket är desto större är sannolikheten att två partiklar ska befinna sig inom ett givet begränsat område samtidigt).
    Vi vet redan att havsbottnarna växer. Det skulle alltså vara intressant att veta om även kontinenterna växer och i så fall i vilken takt.

    En annan intressant fråga jag funderat lite över i sammanhanget är var allt vatten kommit ifrån. Det var egentligen där mina funderingar startade. Och möjligen även Helénes. För om vattnet inte täckte jorden från början, måste det ha tillkommit efter att kontinenterna börjat glida isär. Det finns stora mängder vatten i solsystemet och det verkar rimligt att tro att jordens vatten kommit utifrån i form av kometer. Det underliga är att vattenytan legat någorlunda konstant i förhållande till kontinenterna hela tiden. Såvitt jag vet har den globala variationen inte varit större än något hundratal meter, beroende på istider och annat. Jag känner inte till de exakta värdena men jag förstår så mycket att det bara kan vara fråga om några procent av det totala medeldjupet i haven.
    Det verkar alltså som om vattenmängden på jorden hela tiden anpassats efter det tillgängliga utrymmet. Alltså havsbottnarnas utbredning. Alternativt kan man se det som att utrymmet anpassats efter hur mycket vatten som tillkommit. Det var det, som från början fick mig att tro att jordens expansion berodde på att material tillförs jorden från rymden. Jordens tillväxt måste ju vara en ofrånkomlig följd av allt sådant nedfall, även om 22 mm/år låter väl mycket. Parallellt med att sten och damm faller ner på oss, kommer också en viss andel vatten. Förhållandet mellan mängden fasta material och vatten som kommer in i vår atmosfär över lång tid gissar jag är någorlunda konstant (fast jag har inga konkreta bevis). Av allt som kommer in, har förstås vatten större chans att lämna jorden igen än de flesta tyngre ämnen. Och den andel som lämnar jorden behöver inte alls vara konstant ens över långa tidsrymder. Den beror på vattenmängden i atmosfären, avdunstningsytan mot rymden och gravitationen. Om jorden expanderat så som visas i videon högst upp, har alla dessa förändrats kraftigt under de ca 200 000 000 år det handlar om.
    Men om jag för en stund får bortse ifrån min osäkerhet i fråga om jordens avdunstning, borde jordens totala massa minus massan av en jord som är 48% mindre, motsvara en ungefärlig uppskattning av hur mycket material som tillkommit. Om vi dessutom ska tro på att jorden inte var täckt av vatten från början, har allt vatten som nu finns på jorden (grovt räknat) kommit med nedfallet från rymden. Och om det är så, borde också förhållandet mellan den totala materialökningen och mängden vatten i världshaven motsvara förhållandena i rymden. Jag har inte gjort några sådana beräkningar men jag anser att våra kunskaper om både rymden och jorden är tillräckliga för att vi ska kunna göra dem. Det kunde vara intressant att få reda på om en sådan beräkning stöder teorin eller ej.

  24. Peter Wehlin says:

    Det verkar som att Leif Erlingsson och många av er andra anser, att jorden är ihålig. Du, Erling, verkar ha förklaring till möjligheten därav. Men jag undrar också över möjligheten till att en inre sol skulle kunna finnas, med sitt korta avstånd till sin belysta solyta och hur en sådan sol kan vara fast fixerad i sitt lufthav. Med tanke på att jordens inre är flytande, är ju inte heller skalet mellan de båda jordarna solitt… Vore tacksam för nöjaktiga svar å dessa frågor!

  25. Peter Wehlin says:

    Ursäkta mig, Leif Erlingsson… Jag vet ju, att Du har Leif som förnamn -ingenting annat.
    Bästa hälsningar till alla!

  26. Heléne says:

    Jag röstar för flera av sakerna som Du skriver C.J., även de Du tycker räddar en haltande teori. Precis som en mänsklig kropp, så är säkert en kosmisk kropp mer komplex än vetenskapen tillåter den att vara. Förklaringarna till varför jorden expanderar, kan ju bero på flera orsaker. Det låter logiskt med solen ”…t.ex. från solen, som någonting i jordens inre har förmåga att fånga upp.” Kanske tryck, värme och/eller innehållet i jordens inre, får partiklar/energier/strålning från solen att stanna upp och kanske även transformeras till någon partikel eller också skapar det ökad värme som i sin tur bidrar till expansion?Mitt ospecificerade ”lite annat” i ovan tillägg kan nog även rymmas där. Och Ditt ”hål” kittlar dödskönt i kistan :).

    Just nu så kraschlandade dock några av mina tankar, då min ena katt, Lejonkungen, kort och koncist svarade att: ”jordens massa har inte ökat”… :)

  27. Peter Wehlin, att himlakroppar växer ser jag som bevisat. Då återstår hur detta ska förklaras. Jag har tänkt tanken att detta kanske inte ens kan förklaras från ett strikt tredimensionellt perspektiv. Eller också går det. Jag är osäker här. Men i mina kommentarer 2013-06-29 17:54 och 2013-07-03 18:32 tidigare i denna tråd hänvisade jag till en möjlig förklaring där de centrala delarna är i andra dimensioner. Då förvrängs även avstånd. Kanske allt blir ut-och-in. Kanske avståndet från den centrala solen upplevs liknande som vi upplever avståndet till den yttre solen.

    Det finns inget hinder för att det inre av jorden kan te sig på flera olika sätt samtidigt, beroende på ur vilket perspektiv eller dimension det betraktas. När väl fler dimensioner kommer med i leken så öppnas nämligen dessa möjligheter.

    Men jag skrev också att en inre sol kanske ändå går att förklara från ett strikt tredimensionellt perspektiv. Jag har läst Mehran Tavakoli Keshes patent, som jag berättar om 2013-06-29 17:54. Jag har därvid inte kunnat avgöra om dessa processer sker strikt tredimensionellt eller om fler dimensioner skapas i plasmat. Kan någon annan som också har läst patentet tillföra något här?

    Sedan kan jag själv tänka helt tredimensionellt logiskt och även då komma fram till att idén att gravitation skulle öka hela vägen in till centrum av en sfär är absurd. Det är den officiella teorin, ja. Jag säger att denna teori är absurd. Varför? Tänk efter, om du är längst in, åt vilket håll ligger all massa? – Svar: Åt alla håll utåt, för det finns inget mer inåt! Det logiska, efter att man klurat på saken, blir att massmaximum blir någonstans innanför sfärens yta, men en bra bit från centrum, där det inte kommer att vara någon gravitation alls eftersom gravitationskrafterna drar åt alla håll samtidigt. Jag kan inte ta åt mig äran av denna tanke, den är redan tänkt av andra. Se de olika länkarna om Hollow Earth upptill på länksidan ”Kan det vara så här?”.

  28. ”massmaximum” ovan skulle förstås vara ”gravitationsmaximum”.

  29. PS: Jag glömde kommentera dina funderingar om flytande/fast. Med de krafter vi här talar kan vi betrakta allt som plastsikt/flytande. Så vi måste förklara själva krafterna som ordnar till det hela i den konfiguration vi upplever. DS.

  30. Peter Wehlin says:

    Ett stort tack, Leif! -I sammanhanget vet jag också, att Bibeln i att tala om på jorden, i jorden och under jorden inte är främmande för tanken på en möjligen ihålig jord. I det att Du talar om flerdimensionalitet kanske flera förhållanden är giltiga samtidigt. Jag tycker att saken bör utredas genom en expedition till området i fråga. De bästa hälsningar till alla!

  31. Alfapartiklar är inte bara en sönderfallsprodukt, alla ämnen är uppbyggda med dessa som grund. Kemin är lite förtegen om sambandet som passerar bara som hastigast i all litteratur. Alfapartiklar är nämligen det samma som heliumatomer. Allt har en viss rotation och det som kallas för ljushastigheten c är egentligen en konstant för egenskaper hos materia som visar på sambandet mellan energi och massa (E= m x c^2). Det finns underliggande materia till protoner som har ett högre spinn än denna, vid alfapartikeln (som består av 2 protoner och 2 neutroner) har värdet på c sjunkit till 0,05 c och materia sublimeras. Sublimation är en kondensationsprocess som skiljer sej från kondensation genom att vid kondensation framträder en fast fas från vätska, vid en sublimering går man från gasfas direkt till en fast fas. 95% av materia har alltså ett högre spinn än alfapartiklar och det är detta som den etablerade vetenskapen kallar för svart materia/svart energi.
    Denna process sker ju ständigt, överallt och kan därför uppfattas som om den kom från en annan dimension. Fast den kommer ju bara så att säga inifrån materia. Den som varit i kontakt med något av de nya nano-materialen förstår lättare vad jag visar på, till exempel järnpulver i nanoform uppträder mera som en vätska. Om man tänker sej ännu mindre partiklar så blir de ju i gasform.
    Detta underliggande fält av spinn bevisas rent matematiskt av Miles Mathis på http://www.milesmathis.com

  32. Jag återvände till texten ”Geo-Chronology: Hiding History in the Past” som jag förut refererat till, det dokument där det ges en förklaring ang. jordens tillväxt där de centrala delarna är i andra dimensioner. Hade glömt bort det intressantaste: Hur radioaktivt sönderfall beskrivs som temporära explosioner. D.v.s. atomen är intakt där den alltid har varit rent 3-dimensionellt, men hur den sprids ut 3-dimensionellt i tiden. I tredimensionell tid.

    När jag tänkte på det blev det väldigt tydligt att vi ju inte bara existerar 3-dimensionellt, utan vi flyttar ju vårt medvetande även i tiden.

    Normalt då ”på autopilot”.

  33. JORDEN TERRA ÄR IHÅLIG – som jag ser det.

    I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ?

  34. zecharia says:

    och varifrån kom allt vatten? skapades det ur intet? Enligt den obekräftade teorin skulle det abra funnit några grunda pölar från början.
    Teorier som bara är spekulationer, som inte förklarar ner på detaljnivå, är tämligen ointressanta och inget att spilla tid på. Det finns mer överhängande problem att ägna sig åt.
    Eller?

  35. Heléne says:

    Sant Secharia! Det finns mer överhängande problem att ägna sig åt.

Speak Your Mind

*