5 KOMMENTARER

  1. Att makthavarna kan vara så enögda att dom fortsätter tramsa om vad som ”är sant” är otroligt. Upp till att Bush ljög om WMDs, Uranium från Afrika, Saddams samarbete Al-qeada, samt den overifierade förtalskampanjen som bedrevs innan det illegala angreppskriget på Irak började, trodde dom flesta av oss på det som MSM skrev, även om 911 hanterades på ett mycket totalitärt sätt så att en hel del av oss då började ifrågasätta.
    Sedan har påståenden framförda på samma grunder, alltså utan grund, följt slag i slag, utan att ifrågasätta, be om verifikation eller att neutralt skriva vad motsidan säger: Om Presidenten säger det (Bush) eller det står i NYT först, kan alla andra nyhetsmedia med något bättre aktnig för opartiskhet iaf skriva det som källa: ”.. ”. Men ”igår” skrev man källa, eller enligt obekräftade uppgifter, etc., och la till kommentar från motsidan eller angav att de ej kunnat nås, etc. Det var nyheterna, med en ”sanningshalt” lika svårbedömd av läsaren som av tidningen som skrev det, vilket uppmanade alla inblandade att söka mer information!
    Men det är knappast något för ett agendadrivet totalitärt system. Där bestäms ”sanningen” först av de som styr och ”vet”. Alltså krävs ett sanningsministerium, vilket man idag försöker uppnå genom att inrätta rent löjeväckande avdelningar som klassar det man inte tycker är sant, som fejkat, utan verifikation, varefter det kvarvarande blir ”nyheter”. Alltså MSM nyheter, som snart alla vet att man inte kan lita på mer än Pravda i Sovjetunionen.
    Man försöker alltså göra en distinkt flyttning från livsgivande analytisk diskussion till ren tro. Otroligt, men tydligen nödvändigt i totalitära sammanhang.

    Observerjournalisten Eric Arthur Blair insåg detta klart på 1940-talet, men han hade blickarna riktade Österut till Sovjetunionen när han år 1948 började skriva boken 1984 under pseudonymen George Orwell, idag en aktuell realitet mer än någonsin. Att de som styr riksmedia i västvärlden en dag skulle falla för den enfaldiga och kortsiktiga frestelsen att ”bestämma” vad som är sant tror jag aldrig Orwell förutsett!
    Men absolut makt korrumperar absolut, tydligen gränslöst. You can fool us once but try to fool us twice and you are the fool.

  2. Efter att ha svamlat osammanhängande i de första fem till sex styckena så kommer det: ”EU i sin desperation, för att klamra sig fast vid makten och dessutom försöka förverkliga globalismen”.
    Att det skulle handla om en filosofisk utläggning om sanningsbegreppet är lögn, att skribenten och redaktören fyller spalterna med dessa motsägelser är en gåta.
    Att tagga texten med filosofi, livsstil och ”medvetenskap” är skrattretande, rätta taggningen är politik, byfåne och dumhet.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here