Recension: Sylvass svidande kritik av dagens psykiatri

156
5425
Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse

RECENSION OCH DEBATT. Den danske professorn Peter Gøtzsches* förra bok Dödliga mediciner och organiserad brottslighet landade blytung på bordet hos forskare, förskrivande läkare, läkemedelskommittéerna, läkemedelsverket och – inte minst – hos den skarpt kritiserade korrupta läkemedelsindustrin.

Text: Christer Nilsson, medicinhistoriker, författare – Läs mer av Christer Nilsson i NewsVoice

Nu har författaren följt upp denna bok med att kritiskt granska psykiatrin. Min spontana första kommentar är: läs boken, läs den, alla!

  • Alla ni som har fått en osynlig psykiatridiagnos inbränd i pannan och för evigt som ett stigma fått den införd i sjukjournalen.
  • Alla ni som av psykiatrin medikaliserats – ofta livslångt – och som lider av hemska biverkningar av psykofarmaka.
  • Alla ni som försöker ta er ur detta drogberoende, med svåra abstinensbesvär, värre än för heroinister och fått – ofta förödande – självmordstankar.
  • Alla ni som fått elchocker som förstört hjärnan.
  • Alla ni som fått en psykos och satts på tung och destruktiv antipsykotika och därefter blivit aggressiva och farliga för omgivningen.
  • Alla ni som fått diagnoser som schizofreni, bipolär störning, social fobi och demens och blivit medicinförgiftade.
  • Alla ni som tvångsvårdats, låsts in och tvångsmedicinerats, vi glömmer inte Thomas Quick!
  • Alla ni vars barn fått en ”adhd-diagnos” och som tar amfetaminderivat för denna falska sjukdomsepidemi, med risk för kronisk hjärnskada som följd.
  • Alla ni anhöriga och vänner som på nära håll sett hur en medmänniska förändrats och långsamt brutits ner av psykofarmaka.
  • Alla ni som känner stress, livsångest eller är deprimerade och funderar på att uppsöka psykiatrin.
  • Alla ni unga medicinare som tänker välja psykiatrin som specialitet.
  • Alla ni, läs boken!

I sjutton stringenta och väldokumenterade kapitel betar författaren av hela det psykiatriska fältet och utmanar stora delar av psykiatrikerkårens fördomar och inkompetens liksom läkemedelsindustrins arrogans, maktmissbruk och girighet. Peter Gøtzsche avslöjar myter och rena vetenskapliga lögner som ledande psykiatriker – författaren kallar dem skämtsamt ”silverryggarna” – skapat och underhållit i årtionden.

Hans slutsatser är en svidande vidräkning. Bruket av psykofarmaka som gör mycket mer skada än nytta, bör minska med 98 procent och är den vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer.


Psykofarmaka dödar årligen 500 000 människor över 65 år i Europa och USA. Detta ohyggliga individuella lidande kan omöjligen levandegöras med siffror och torr statistik.


Grottekvarnens nedmalande av dessa olycksaligas livsöden rinner som en fin blodig mäld mellan våra fingrar gäckande alla försök att få grepp om dem.

Peter Gøtzsche grubblar över hur det har kunnat bli så här. Några nyckelbegrepp är de bristande resurserna, avhumaniseringen och stressen inom sjukvården. Psykiatriker som inte ser människan utan bara – den oftast tvivelaktiga – diagnosen.

Bristande tid för varje patient leder till de ”enklare” lösningarna, att använda psykofarmaka, i stället för den rätta vägen – psykoterapi och samtal där tillräckligt med tid avsätts och där varje patient blir sedd och får komma till tals. Psykiatriker som är förblindade och vägrar erkänna att det är deras psykofarmaka som bryter ner människorna, inte dessas eventuella psykiska sjukdom.

Tongivande psykiatriker som vägrar erkänna att deras specialområde har spårat ur fullständigt, och när frågor väcks om överdiagnos och överbehandling är deras standardsvar att många patienter är underdiagnostiserade!

Jag har vissa synpunkter på författarens kategoriska sätt att skriva. Det mesta är mycket väl underbyggt, men han slår larm mest hela tiden. Tonläget är högt, vilket riskerar att till slut göra läsaren en smula tondöv. Han hade tjänat på att nyansera sitt språk bättre.

Gøtzsche borde också nämnt att utan akutpsykiatrin så hade suicidaltalen ökat dramatiskt. Bra psykiatri behövs, men måste reformeras och avmedikaliseras. Men psykiatrireformen i Sverige blev ett fiasko, även med så kallade mobila psykteam Det var också mer än naivt att sätta hospitaliserade kroniker i knät på outbildad hemtjänstpersonal.

I de två avslutande kapitlen ger författaren handfasta råd – vad kan patienten göra? – vad kan läkaren göra?

Kvinna dog efter injektion av antipsykotika

I slutet finns också en lång fallbeskrivning så outhärdligt hjärtslitande att den får mig att gråta. I boken Kære Luise skriver Dorrit Cato Christensen om sin dotter, vars liv togs av psykiatrin. Redan som 7-åring fick hon en påhittad diagnos, dold epilepsi, och tung psykofarmaka sattes in. Den långa psykiatriska Golgatavandring den unga kvinnan Luise sedan fick göra – ända tills hon föll ihop och dog i svåra kramper efter läkarens sista dödsbringande injektionen av starka antipsykotika – är så skrämmande makaber att man undrar om man har förflyttats till nazistläkarnas Auschwitz.

Peter Gøtzsches kommentar är att boken borde vara obligatorisk läsning för alla läkare som överväger att bli psykiatriker. Om de kan läsa ut den utan att gråta bör de söka sig till ett annat yrke.

Text: Christer Nilsson, medicinhistoriker, författare – Läs mer av Christer Nilsson i NewsVoice

Boken: Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse
Peter C. Gøtzsche
382 sidor
Översättning: Ulrika Junker Miranda
Karneval förlag

*Peter Gøtzsche nominerades 2015 till utmärkelsen ”Årets dansk” av Berlingske Tidende.

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

156 KOMMENTARER

  1. Förlåt, jag börjar bli lite trött på allt som inte fungerar inom psykiatrin.
    Det vore intressant att veta vad som fungerar och om alternativa vägar att må bättre.

  2. Den enda förnuftiga bok jag har läst om psykiatri, skrivet för allmänheten, är Själens Schamaner av Nils Uddenberg.
    Boken ger en insikt som kan skydda läsaren mot ytlig opportunism, ”skylla på nån” syndrom och den sjukdomsförnekelse som alltid är kopplad till mentala besvär.
    Det finns inga enkla lösningar, vägen till helvetet är stensatt med goda föresatser och en del psykiatriska besvär förorsakar personliga katastrofer.
    Peter Gøtzsches inkomstbringande författarskap har åstadkommit ett nytt alster, den skräplitterära boken ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse”, bara titeln är nog till att sky eländet, om man vill travestera på ett redan använt ordstäv kan man säga följande: Vägen till okunnighet är stenlagd med goda bokutgåvor!
    Man känner igen influensen från Arthur Hailey, en amerikansk författare som skrev kioskvältare på 60, 70 och 80-talet. Dessa filmatiserades och gick som såpor på dåtidens TV, publiken diskuterade ivrigt sina nya förmenta insikter i de brancher Hailey avhandlade. Titlarna vi bäst kommer ihåg är Flygplatsen, Hotellet och Stark Medicin.

  3. ”Psykofarmaka dödar årligen 500 000 människor över 65 år i Europa och USA”. Än fler dör dock av sina läkemedel för cancer- och hjärtsjukdomar. Överlag dödar läkemedel, och inte primärsjukdomen, 2 av 3 patienter.

    Pensionsåldern ligger på 65 år i de flesta länder världen över. Att så många människor dör av sina läkemedel, efter att arbetslinjen tagit slut, är anmärkningsvärt men föga politiskt kontroversiellt. Som människa är man tydligen inte särskilt värdefull för samhället efter att man tagits ur produktion. Att mediciner tar livet av pensionärer sk ”waste humans” kan naturligtvis inte ses som något problematiskt för makthavare utan tvärtom som något positivt som kan förbättra den samhälleliga utvecklingen.

    Kristina Persson, fd vice riksbankschef, sade 2006: ”Andelen äldre i befolkningen ökar i alla regioner i världen, vilket innebär att många andra länder kan få ökade svårigheter att finansiera framtida pensioner. Pensionssystemen är ofta, liksom tidigare i Sverige, uppbyggda för en annan demografisk situation.” Sveriges riksbank har i en tidigare rapport skrivit om bekymret med statens pensionsskuld till sina medborgare. Här nämndes bl a att en hög dödlighet efter pensioneringen skulle vara positivt för statsfinanserna eftersom pensionsskulden därmed minskar.

    Daniel Callahan har i sin bok ”Setting Limits: Medical Goals in an Aging Society”, beskrivit äldre människor som ”a new social threat,” a demographic, economic, and medical ”avalanche” waiting to happen. I anslutning till det här sättet att tänka om äldre människor har det vuxit fram en ny rationalitet där det blivit naturligt att tänka att samhället ”doesn’t have a duty to help those in their 70s and 80s ”become still older indefinitely.” I flera länder diskuteras och praktiseras därför s k ”death panels” (dödshjälp) som en lösning på ”problemet”.

    Götze föreslår att förskrivning av psykofarmaka ”bör minska med 98 procent” då denna ”är den vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer”. Det här kommer dessvärre nog aldrig att hända utan det troligaste scenariet är istället det motsatta. Vi kan förvänta oss en ständigt ökad förskrivning av dödliga mediciner för att minska det samhälleliga lidande av onödiga kostnader som sjuka och/ åldriga, och därmed onyttiga, människor förorsakar.

    http://www.riksbank.se/sv/Press-och-publicerat/Pressmeddelanden/2006/Persson-Pensioner-globaliseringen-och-det-aktuella-ekonomiska-laget-/

    http://www.motherjones.com/politics/2010/07/health-care-rationing-death-panels

  4. Birgitta
    Först och främst är det en sjukdom någon har och sedan får den sjuke medicin. Det är sjukdomen som startar processen.
    Du buntar ihop äldre som alla över 65 år, om man använder begreppet äldre och äldre-äldre för som är över 85 år nyanserar detta de generaliseringar som görs.
    Det är viktigt att förstå, få insikt i den åldrande människans hälsa och sjukdomsbesvär. Du avgör själv vilka behandlingar du vill ha och vilka du vill avstå ifrån, även som äldre.
    De allra flesta lever relativt friska hela livsloppet ända fram till frånfället eller åtminstone strax före, men det är stor skillnad på att vara 35 år eller 75 år om man blir drabbad av en depression till exempel, ännu senare som 90 åring och lätt förvirrad så blir kraven på vården än mer avancerade.
    Du gör rätt i att peka på de äldres situation med anledning av denna recension, där verkar det inte att förekomma vare sig någon äldre eller någon verklighetsförankring. Det bekräftar än mer min syn på boken som ren spekulation.
    Att äldre skulle få sämre vård för att de är just äldre och därmed ”olönsamma” håller jag inte med om, deras livssituation skiljer sig från andra åldersgrupper och därmed målet med rehabiliteringen. Exempelvis kan en skada i knäets ledband lämnas utan åtgärd för att man är för gammal, det hände undertecknad vid en ålder av fyrtiofem år och jag blev naturligtvis arg för det beskedet men efter ett samtal förstod mycket väl.
    Däremot opererar man mycket annat idag, för oss äldre går det på ett löpande band att få nya leder och den Grå Starren tas bort på mängder av äldre varje dag med resultat att livskvaliteten är betydligt högre för dessa drabbade.
    Åldrandets vanligaste sjukdomar är psykiatriska, det gör denna typ av verklighetsfrämmande litteratur ännu mer förkastlig.
    Min egen förhoppning är att fler kommer till insikt om sin egen utsatthet för dessa åkommor, psykiatriska symtom, depression och kognitiv dysfunktion, att de svåraste symptomen kan rättas till på ”löpande band” i vården och att vi lär oss och vår omgivning att leva med de lättare besvären.

  5. @Per Larsen

    Har du läst boken, eller orerar du bara för att verka viktig ? Att du kallar Gøtzsches popularvetenskapliga alster för kiosklitteratur och ”elände” tyder på att du aldrig öppnat hans verk.

  6. rent tekniskt sätt är psykiska problem enbart minnesbilder där tiden har kollapsat dem emellan och därför bildar ett svårdefinierat kluster. Själva kittet som får minnesbilder att ”klumpa ihop sig” är lågfrekventa emotioner. Detta är lätt att demonstrera genom att t.ex. ta och släppa en bordsskiva på exakt samma ställe under en timma kanske. Ett annat är att se en minnesbild och flytta den höger/vänster ett antal gånger.
    De här två enkla sätten gör mer nytta än vad som någonsin varit känt hos skolpuckologin. Återställ tidsfaktorn ibland minnesbilderna och den psykiska bördan evaporerar.

  7. @Markus
    Peter Gøtzsches alster och skriveri är väldokumenterad och kritiserad av kunniga människor, Googla själv, läser man recensionen här med sin totala brist på kritik och hållning så sjunker Gøtzsches bok än längre ner i kiosklitteraturens träsk. Naturligtvis skulle jag aldrig spilla min tid på att läsa sådan tendentiös dynga, det skriver jag också i kommentaren: ”..bara titeln är nog till att sky eländet..”.
    Jag har kommenterat recensionen och dess anledning, alltså så boken ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse”, och en annan kommentar. Tro mig eller inte, det behöver man inte att läsa boken för. Ingen behöver att läsa den boken!

  8. @Per Larsen 29 Aug, 2016 at 12:47

    De förhoppningar som du talar om i sista stycket kommer aldrig att besannas, så länge den läkemedelsindustristyrda skolmedicinen har makten över människornas hälsa. Däremot finns både kunskapen och viljan att åstadkomma det du säger dig önska, och med därtill, inom alternativmedicinen. Problemet är att läkemedelsindustrin/skolmedicinen inte tillåter dessa metoder och gör vad den kan för att hindra mänskligheten från att använda dem. Jag har själv inte läst ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse” ännu, men bara titeln beskriver faktiskt träffsäkert hur det går till.

  9. Per Larsen 29 Aug, 2016 at 20:17

    Jag kan inte ta det du skriver angående recensionen av ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse” på allvar. Dels sågar du boken jämns med fotknölarna utan att ens ha läst den, dels visar du prov på exklusivt dåliga kunskaper om, alternativt förnekelse av, vad skolmedicinen sysslar med.

  10. Som redaktör måste jag hålla med Per ovan. Larsen, dina kommentarer släpps inte igenom om de inte håller god ton, visar respekt för de som vill diskutera bokens innehåll och om du inte upphör med att kalla boken för skräplitteratur eller gör påhopp på författaren. Du har ju inte ens läst den, skriver du. / red

  11. Ja Per, boken är troligen full av eländes elände, men det är bättre att läsa om det presumtiva eländet än att själv få uppleva densamma i verkligheten. Jag har inte heller läst den nyaste boken och håller för tillfället på med Goetzes föregående bok som nyligen kom ut i svensk form. Det jag redan lyckats ta till mig av den är skrämmande, men tycker att boken är mycket ‘matnyttig’. Jag själv kommer inte att köpa några flera medel från dom som allt som oftast ljuger kring och fuskar med kliniska tester och dessutom hittar på egna data om det skulle behövas för att nå fram till produkt. Om denna nya bok från Goetze är lika full med information som den jag läser just nu: ”dödliga mediciner och organiserad brottslighet”, så är den rekommenderad läsning. Jag är dock inte lika intresserd av den nya boken men det är nog för att jag inte befattar mig med utövare av psykiatri eller psykologi. Den praktiska informationen Goetze ger mig via boken är vetskapen kring vilka av aktörerna som är värstingar och vilkas produkter man bör undvika. Hursomhelst så är det så jag resonerar just nu.

  12. Det är en recension vi diskuterar, ingen av er har läst boken! Jag håller exakt samma ton som den i inlägget eller kommentarerna.
    Era egna kommentarer är just grundlösa och nedsättande om en hel samhällssektor där hundratusentals människor arbetar.
    Boken likaså, sticker man ut hakan händer att man får snyting. Tål man inte leken skall man inte delta.
    Det påminner mig om bilföraren som fick varning på radion om att en bil som körde mot trafiken på motorvägen, bilföraren tänkte ”Nej, det är ju hundratals bilar som kör mot trafiken!”.
    Vilken sorts litteratur genre etiketterar ni själva boken med?

  13. Per.
    ” ingen av er har läst boken” Har du? Redan skriften målar dem som trots ögon inte kan se och som trots öronen inte hör..

    ”Boken ger en insikt som kan skydda läsaren mot ytlig opportunism, ”skylla på nån” syndrom och den sjukdomsförnekelse som alltid är kopplad till mentala besvär.”

    I de flesta fall är skulden någon annans pga övergrepp som alls inte behöver vara enstaka utan en långtgående process av förnekelse och nonchalans hos tex föräldrar.. Mobbingen i skolan fick ovanlig vind i seglen av lärarnas förnekelse och tilltaget att flytta den mobbade som alltså fick dubbelt trauma…

    I denna sjuka värld har det tagit lång tid att förstå att många dog av trauma… Att skapa trauma genom nonchalans, ignorans och förnekelse som ju du mångfalt gör dig skyldig till är vanligt i sjukvård och psykiatri.. Givetvis hade ju vården inte varit så sjuk om inte bristen på självkritik varit allena saliggörande. Den falska tryggheten i att det är patientens fel går igen som det spöke det fått förbli i en organisation så lite styrd av förnuft som den oftast visar sig vara… Akademiker inser inte att deras fördomar och förutfattade meningar alls inte är välsignade och saliggjorda av en examen från högskolan, men de tror det, hoppas det och kan som floskeln tävla med dig om uppmärksamhet. Krav på karriär och invändningsfri vardag som yrkesutövning. Alla dessa kommer ju som en konsekvens av sina egna krumma val alltid kalla fakta för något annat än vad det är.

    ”Era egna kommentarer är just grundlösa och nedsättande om en hel samhällssektor där hundratusentals människor arbetar.”.

    Är det något den och andra verksamheter alltid lyckas bevisa genom sina olika skandaler så är det att allt inte fungerar alls som det ska. Om sedan socialen, polisen, sjukvården lyckas bryta mot allt vad de borde kunna, hava lärt osv så är ju något med den rätt konsekvenserna kräver synnerligen fel..

    Vi tackar dig för den ståtliga helgonförklaringen och hoppas en aning kontemplation ska läka och hela misstaget, så att vi här kan skåda en ursäkt från hjärtat.. Dessutom imponerar det mer att låta hjärtat tala så att förståndet inte får löpa fritt och avslöja karriärdrömmarna..

    Vems dåliga förväntningar har vi barn inte fått avtvinga oss för att mogna och kunna inse att våra föräldrar, milt sagt, ville gärna men var inga gudar? Hade de trots allt rätt måste resten av verkligheten bestå av djävlar, eller hur Per!

  14. Börjar blir ganska trött på Per Larsens tirader

    Artiklarna och kommentarerna till artiklarna på Newsvoice är en fantastisk källa till information för den som vill bättre förstå sin omvärld. Med jämna mellanrum dyker det emellertid upp kommentatörer som verkar se som sin uppgift att ta död på dialogen i kommentarsfältet och göra artiklarna till icke-nyheter, helt enkelt sabba Newsvoice. Den senaste i raden är Per Larsen. Typiskt för Per Larsens kommentarsstil är:
    – Total nedsabling av allt som inte stämmer med Per Larsens verklighetsbild.
    – Totalt ignorerande av varje sakligt argument och referens som inte passar in i Per Larsens verklighetsbild.
    – Misstänkliggöranden och hänsynslöst nedsättande omdömen när argumenten tryter.

    Personligen tycker jag inte att den stilen hör hemma på Newsvoice.

    @ Per Larsen: Fundera på om de personer som du häcklar för att det inte ville höra talas om vad din släkting hade sysslat med kanske led av precis samma sjuka som du själv verkar göra, nämligen total oförmåga att ompröva eller ens nyansera sin egen verklighetsuppfattning? ( Anm: syftar på tidsbegränsat inlägg som Red. tagit bort.)

  15. En eloge åt Christer Nilsson som med medicinhistorisk bakgrund skådar experimentverkstadens alla vrår, låsta rum och mörka hålor över tid där livsöden glömts bort, journaler raderats, människor sopats undan, förnedrats och försvunnit i oblivion medan anhöriga förgäves klöst dörrar och portar efter ansvar. Frankensteins bålverk, byggnader och försörjning ser så skräckinjagande ut som de känns..

    Vanvårdens eget Mecka med knäböjare till läkemedelsindustrins härskarskaror, mindre begåvade anställda lockade med usla arbetsförhållanden, låga löner och garanterad hopplöshet skapande alla offer på bägge sidor som branschen egentligen vill ha, men saknar sjukdomsinsikt i. Den sjuka samhällskroppens alla symptom på svår brist har fortsatt strutta omkring som elefanten i porslinsbutiken, var ju hela tiden ett rop på hjälp om bättre resurser att effektuera krossen och lönsamheten på bekostnad av mänskligheten..

    Medan krukmakaren försöker återställa vanställda misshandlade kärl i originalskick…

    Visst finns det både mänskliga och kunniga inom verksamheten men deras möjligheter att verka begränsas hårt och gör det mesta förgäves trots den goda viljan. Att ”hopplösa fall” kan få mycket bättre hjälp utan mediciner säger mycket mer om vården och patienterna än vad de förra vill erkänna.. Dvs sina egna begränsningar, brist på intresse, nonchalans och fördomsfullhet.. Syndabockstänket har fungerat som medicin mot alla tvivel om sin egen förträfflighet och brister vanvården har visat sådan enastående omsorg om. Att den vita rockens förtrollning duger till mycket lärde redan religionen som sylvasst instrument åt förtrycket..

    Att den antidepressiva medicinen återställt förtroendet för ättestupan trots dess historiska belastning ska ingen vara underkunnig om. Alla dessa som med hjälp av biverkningarna ändat sina liv i hopplöshet har fått vårdens ”de gjorde det själva” slängda efter ryggen.. Ansvarslösheten och nonchalansen har fått tampas med ignoransen i ivern att dölja de mörka talens makt i verksamhetsstatistiken. Där kämpar redan bältningens djävulusiska siffror en fruktlös kamp mot den brutala verklighetens brist på relevans.. Skammen finns ju där omvandlad till kostnadsbefriande effektivitet, annars skulle man inte så medvetet dölja sina förehavanden.. Polis och vårdapparat har mer gemensamt än vad man kan tro.. Häktestortyren skiljer sig inte mycket från tvångsvårdens skadeglada insatser för det bristande intresset för en god utveckling.. Oskuldspreventionen har fått byta kläder med skuldpreventionen så att inga ingripanden ska se förgäves eller dystert misslyckat förgängliga ut.

    Nog är väl människan ett märkligt djur som under vad de kallar verksamhet lyckas etablera och uppnå apokalypsens takter och overkliga beskrivningar in i medvetandena på sina betraktare.. De goda föresatserna tyranni väntar tydligen på fler exempel att befläcka verkligheten med..

  16. @Castratpollux
    Du skriver att ”Akademiker inser inte att deras fördomar och förutfattade meningar alls inte är välsignade och saliggjorda av en examen från högskolan”.
    Kan du med din eminenta erfarenhet av akademiskt arbete upplysa oss andra om hur detta fenomen med fördomar och förutfattade meningar uppstår i just de akademiska kretsarna utan att vara välsignade av examen från högskolan och på vilket sätt kan detta ofog stävjas?

  17. @Per Larsen 30 Aug, 2016 at 00:49

    Jag kan inte etikettera boken ännu, eftersom jag inte har läst den. Du, Per Larsen, är så här långt den enda person jag har stött på, som har recenserat en bok utan att ens först ha öppnat den.

    Kritiken mot sjukvården är verkligen allt annat än grundlös. Man måste kunna se saker som de är och erkänna för sig själv och andra när något är på tok. Först då kan man gå vidare och hitta bättre alternativ. Jag har blivit väl insatt i hur skolmedicinen och läkemedelsindustrin fungerar och har därför inte mycket gott att säga om dessa. Läkemedelsindustrin är på det hela taget knappt mer än en sanslöst resursstark och mäktig maffia som langar skadliga kemikalier till medborgarna med statens goda minne. De som jobbar inom skolmedicinen är till inte ringa del hjärntvättade av läkemedelsindustrin till att tro, att de gör en enastående insats för mänskligheten, när det i själva verket är så att de nästan helt saknar verktyg till att förebygga och bota sjukdom. Som tur är börjar även allt fler anställda inom vården nu vakna upp ur sin hypnos och se, att det utanför den sjuka skolmedicinska vanvården finns en hel värld av olika alternativa terapier, som förebygger och botar sjukdom utan att skapa ytterligare lidande till följd av svåra biverkningar https://newsvoice.se/2016/08/29/svensk-sjukvard-radsla-for-alternativ-och-nya-sanningar-gar-igen/

    Snyting och snyting, du har ju så här långt inte fått in en enda träff.

  18. @Per Larsen

    Du hänvisar till ”google” men skriver, eller refererar till, inget utav substans. Gøtzsches förra bok bestod av 700 referenser (om jag minns rätt), mestadels mainstream-vetenskapliga sådana. Din kritik är så ihålig, att jag funderar om du egentligen försöker marknadsföra boken ..

  19. Kalle 01, Jag kan ta ansvar för vad jag skriver, inte vad du läser eller din läsförståelse.
    per, Det är en recension, vi diskuterar, av en bok. Snyting och snyting, det irriterar med en knäpp på näsan.
    Markus, http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2014/01/14/stridbar-professor-debatterar-psykofarmaka/ Läs om patientföreningens oro.
    Debatten är fri, den belyser ämnet och styr åsikterna, vilket är bra. Motviljan mot opposition tyder på att tron på fantasterierna börjar rämna.

  20. P.L.
    Med tanke på namnbytet du föranleder finner värt att bekräfta din hållning till akademien med verkar du inte ens ha ett behov av ett intelligent svar. Uppenbarligen är ditt leklynne och distans från den verklighet bokens fakta och cyniska värld representerar inget som du är beredd att ta på allvar. Så då kan vi räkna in en självbekännelse och totalt befriad från självkritik..

    För alla andra som undrar vad din bokkritik bygger på så är väl fördomarna och allt det andra något man inte kan skilja från verkligheten och inte vill heller. Det skulle vara alltför smärtsamt. Vilket alla dina kommentarer bekräftar… Du behöver ju inte ändra på något.

    Givetvis släpas ryggsäcken in i den större verkligheten och blir väl egentligen garanten för den hållning du så oförblommerat envist liknar vid en rätt.

    Bekvämlighet blir ett gissel särskilt när det visar sig att problemen som alltid funnits där har ignorerats… och givetvis skulle misshushållningen ge Gøtzsche ett ohyggligt underlag till en avslöjande bok. Jag måste ju anta att du och hundratusentals anställda trivs……..

  21. Och du Perra Larsen. 🙂 Rescentioner brukar spegla intrycken av verken de representerar. Tydligen har Chister Nilsson mer av sin heder i behåll och tycker tydligen att inget i boken utgör något hinder för att lovorda verket till den nivå det förtjänar och sätta sitt namn och rykte därunder..

    Visst förstå vi det som att du i detta nu beslutat att skriva en bok om hur bra du och hundratusentals har det i verksamheten som utgör svensk psykiatri… Du är så välkommen. Det behövs verkligen något betryggande så att karusellen och gungorna kan inkomstbringa några karriärer till..

  22. @Per Larsen 30 Aug, 2016 at 16:18

    Följande, som du skriver 29 Aug, 2016 at 10:05 på den här sidan, är helt klart en kortfattad recension: ”Peter Gøtzsches inkomstbringande författarskap har åstadkommit ett nytt alster, den skräplitterära boken ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse””. Du recenserar i samma text boken utifrån dess titel: ”bara titeln är nog till att sky eländet”. Den 30 Aug, 2016 at 00:49 skriver du: ”Era egna kommentarer är just grundlösa och nedsättande om en hel samhällssektor där hundratusentals människor arbetar.
    Boken likaså,…” Du har alltså redan recenserat boken tre gånger, men vidhåller att du inte har recenserat boken.

    Du har inte lyckats knäppa nån på näsan med dina kommentarer på den här sidan och mig har du åtminstone inte gjort irriterad. Jag tycker bara att det du påstår saknar grund och att du inte står för vad du skriver.

  23. Angélique och sultanen av Sergeanne Golon, Bill och Bull rider västerut, Natt utan nåd av Mickey Spillane är alla böcker ni kan ”recensera” utan att läsa dem. Gissa varför?
    Peter C. Gøtzsche skriver för de redan troende, det förstår man inte minst av det faktum att ingen av er här har läst boken men ni försvarar den med näbbar och klor. Han drar hem storkovan på eran och andras misstro.
    Fortfarande gäller att alla har rätt att neka behandling, man behöver inte att tro på läkaren diagnos och du behöver inte hämta ut eller sätta i dig de förskrivna preparaten. Lagen är helt tydlig här och det hade varit bra om ni inte utnyttjade den allmänna sjukvården för den har hög belastning utan era krämpor, efterfrågan på dess tjänster är stor.
    När det sen en dag gör tillräckligt ont så väljer ni alla kniv och piller ändå, ni kommer säkert att skylla på förvirring men kanske skall ni anmäla till Landstinget att ni inte vill komma i åtnjutande av deras förkastliga vårdmetoder eller förgiftas av Big Pharmas piller?

  24. Prrra! Du kan fortfarande skriva boken om hur bra vården och slippa vara svundsjuk.. Läkemedelsindustrin o status quo kommer lyfta dig till skyarna..

  25. @Per Larsen 30 Aug, 2016 at 22:12

    Du recenserar en bok som du inte har läst. Du förstår inte att man har rätt att kräva det som tillkommer en, det vill säga en bra vård för de pengar som man betalar i skatt. Du skriver generaliserande ”ni försvarar den med näbbar och klor”, alltså den recenserade boken, vilket inte stämmer. Du påstår att andra har skrivit sånt som de inte har skrivit och du förnekar att du själv har skrivit sånt som du bevisligen har skrivit. Det du får ur dig i det här kommentarsfältet är på det hela taget så oredigt, att jag börjar misstänka att du avsiktligt försöker hålla oss sysselsatta med oväsentligheter. Om det istället är så att du inte har bättre ordning på dina tankar, än vad dina inlägg antyder, så kan jag bara beklaga. Till råga på allt är du ganska ohövlig. Jag avslutar härmed min diskussion med dig, det är lönlöst och slöseri med tid och energi, att argumentera med en person som inte håller reda på vare sig vad han själv eller andra skriver.

  26. @Per
    Bäste namne, tack för kritiken. Du har mitt fulla stöd, att kräva din rätt till vård! Du är väl värd alla insatser som tänkas kan, det har jag aldrig förnekat dig. Naturligtvis försvarar ni inte boken, detta alster som bara är en i raden av utsugare näst de mer betvingande som skattemyndigheten och nomenklaturan.
    Stå på dig Per, ta strid för din rätt!

  27. Per Larsen>>>> Om vi bortser från din förmåga att recensera den här recensionen. Hur ser din egen erfarenhet av psykiatrin ut då? Berätta det istället. Vi andra som delar Götszches bild av verkligheten vill gärna höra!

    Du kan också se filmen Bought, eller (minns inte namnet riktigt) ”Merchants of doubt”. Kan det vara så illa att du var en av de som i många år inte trodde att rökning var skadligt? För du går på deras tricks igen, bara för att de säger att ”psykofarmaka kan skada”, betyder inte att de inte VET att den gör det.

    Eller så är du väl medveten om den sortens psykologi, och använder den själv i dina kommentarer? Söker du skapa ‘tvivel’ kring debatten?

  28. Ove, berätta alla ni istället hur galna ni är! Det skulle öka eran trovärdighet exponentiellt mot era konstigheter
    ,

  29. En del av Gøtzsches påståenden tycker jag är intressanta och bra, felaktiga meta-analyser, övertro på placeboeffekten och hans varningar för överkonsumtion av läkemedel för att nämna några. Hans gärning som forskare, ledare av Nordic Cochrane Center, debattör och intellektuell är storslagen, långt större än de flesta andra människor. Min egen livsgärning påminner om en semestertripp i jämförelse med Gøtzsches livsverk.
    Kritiken till hans författarskap och den bok vars recension vi nu diskuterar har att göra med de värderingar jag har, värderingarna kommer inte från ett koncept eller ideologi. Första gången mina underliggande värderingar gjorde sig påminda var efter att ha sett Miloš Formans film Gökboet, till skillnad från alla kompisar som var med på bion tyckte jag riktigt illa om filmen. Regi och skådespel var i världsklass men där finns också en människosyn som gör filmen till ett existentiellt haveri.
    Jag tror att alla som har skrivit kommentarer här, har eller har haft arbetskamrater, släktingar eller vänner som har insjuknat och behövt vård av psykiatrin. Om ni kan frammana några exempel är det bra.
    En arbetskamrat till mig, en nyckelperson på arbetet, uteblev från arbetet en dag. En släkting ringde in besked i slutet av dagen och senare framkom att det rörde sig om ett självmordsförsök med en bakomliggande psykiatrisk diagnos. Det var en nyhet för oss alla och den sjuke, han hade inte haft några problem förut eller visat några tecken på mental ohälsa.
    Hela arbetsplatsen drabbades, hans närmaste kamrater på arbetsplatsen blev arga på honom, de ansåg att han svek. Själv blev jag skrämd och ledsen, reaktionerna var många och allas syn på den drabbade ändrades. Efter en lång rehabilitering återkom han till arbetet, efter en kort tid slutade han. Jag tror inte att han klarade av förändringen i den sociala arbetsmiljön efter att hans sjukdom blev känt.
    Utrymmet räcker inte till, men ytterligare ett tiotal exempel skulle jag kunna berätta om varav några inte överlevde. Jag känner också människor som klarat en lång sjukdomsperiod med hjälp av den psykiatriska vården.
    I den verksamhet jag bedrev under många år kom jag i kontakt med människor inom kulturen, där träffade jag ett flertal med olika diagnoser. I umgänget med dessa måste man ta hänsyn till en del saker, det är inte ovanligt med känslor av utanförskap och en viss skörhet. Många känner också tydligt av omgivningens lätt nedlåtande syn på både den drabbade och den vård de behöver.
    Här påstår jag att Götzshes bok gör skada, de drabbade har först blivit sjuka och därefter drabbas de av en vårdapparat som påstås göra dem än sjukare. Patientföreningens oro för att de sjuka skall sluta ta sin medicin är bara en liten del av vad boken kan ställa till med.
    Det blir pengar till bokförlagen och Götzshe, det blir hopplöshetens avgrund till den sjuke.
    Meddebattörerna här föreställer jag mig som psykisk starka och känslomässigt stabila, om det inte är så ber jag om ursäkt för min raljerande arrogans. Jag hoppas att det tydligt framgår att det är utnyttjandet av de redan drabbade jag motsätter mig.

  30. Ja, det är en fantastiskt bra och välbehövlig bok, som Götzsche har skrivit. Han skriver exempelvis: ”ADHD är ett katastrofområde – både när det gäller diagnos, klinisk forskning och de skador som drabbar miljontals friska människor” och dokumenterar grundligt sina påståenden Och kan det beskrivas med ett bättre ord än ”katastrofområde” när mer än 10 % av pojkarna (10-14) i flera svenska kommuner nu får narkotikaklassad psykostimulantia (Ritalin, Concerta) för att de ”har ADHD”. Vi har en situation i landet som sades aldrig kunna inträffa; det skulle bara vara några få barn, som fick ”medicin” ett kort tag för att klara skolan. Nu är utskrivningen av amfetaminpreparat (amfetamin, metylfenidat) en miljardindustri i landet. Götzsches bok skulle vara en välbehövlig läsning för de lärare som gått på kurser i neuropsykiatrisk diagnostik och som placerar pedagogiska, sociala problem i enskilda barns hjärnor – och driver upp förskrivningen av amfetaminpreparat. Som Götzsche skriver: ”All ‘utbildning’ av lärare, socialarbetare, förskolepedagoger och andra i konsten att identifiera symtom på adhd och testa för det måste avbrytas. Sådan initiativ är skadliga och hindrar många av våra barn från att ha en normal barndom.”

  31. @Per Larsen 1 Sep, 2016 at 12:22

    Ursäkten tas gärna emot, även om jag är psykiskt stark och känslomässigt stabil.

    Vänligen

    Per

  32. ”Per Larsen 31 Aug, 2016 at 18:54
    @C-lux
    Tänk på doseringen, kanske skall minska lite nu!”

    Bra att du tog reson till slut.. En bok om hur bra psykvården trots decennier av vanvård, misshandel, övergrepp och undansmugglade dråp och dödsfall hade ju varit mycket intressant..

    ”Per Larsen 31 Aug, 2016 at 23:15
    Ove, berätta alla ni istället hur galna ni är! Det skulle öka eran trovärdighet exponentiellt mot era konstigheter”

    Du lyckas också med det bäst själv..

    Att psykvården är livrädd för att patienterna ska sluta ta sin medicin skulle ju tvinga den förra till regelrätt arbete…. Att tvingas engagera sig och bry sig måste ju för flertalet av de insyltade upplevas direkt motbjudande.. Att inte få håna och trakassera patienter kännas som en brist.

    ”Vi jobbar inte med känslor” deklamerade den avslöjade Ola Gävfert med emfas bara förakt och nonchalans kan uppbringa. Att detta är den ultimata sanningen för en stor del av 50 års verksamhet förvånas ingen över som träffat de ansvariga eller sett dem i aktion. Förmågan att skapa kroniker och hopplösa fall av de som oftast tvingas ta medicin på grund av och mot behandlingen är otaliga.. Att kritik mot hur man blir illa behandlad tas som skäl för ytterligare tvång och en belastning i journaler är inget ovanligt alls. Artiklar och vittnesbörd i ämnet visar en mångfald svär att förneka..

    Så har du Per Larsen till slut fallit till föga och visat att du ingen erfarenhet har av vården som anställd eller ansvarig.. Dina oansvariga inlägg vittnar om att bristen på självkritik är din enda tillgång och dina två citat därtill minskar inte förståelsen för faktum.

    Att du dessutom inte kan låta bli diverse personangrepp artbestämmer att utanför staketen är världen lika hänsynslös som innanför. Det är väl mest därför de kunnat hålla på med vanvården så länge.. De anställda har försett vänkretsen med intrikata beskrivningar av hur de behandlar patienter… Inte ens den gängs kroppsvården klarar sig utan skandaler kring tystnadsplikt och ansvar. De lärde sig ju inte det under utbildningen utan i arbetet.. Så mycket alltså för den kultur som uppvisar så mycket skadlighet i svallet efter läkemedelsbolagens vinster..

  33. @Castoropollux
    Det finns en sådan bok: Själens Schamaner av Nils Uddenberg.
    Professionell kritik finns här: http://dagensmedicin.dk/hvordan-kan-gotzsche-citere-sa-forkert/
    Professor Peter Gøtzsche bygger sin bok på statistik och meta-analyser. Det krävs en statistiker för att att kontrollera boken evidens och en läkare med psykiatrisk inriktning för utvärdera Gøtzsches slutsatser.
    Min negativa inställning till boken har inte ändrats, tvärtom, men Professor Gøtzsche har imponerad på mig.
    Om du, Castoropollux, anser dig utsatt för personangrepp från min sida måste vi ha nått status quo nu, …Dina oansvariga inlägg vittnar om att bristen på självkritik är din enda tillgång…
    Någon annan påstod att jag ville ta död på dialogen, mina inlägg har motsatt effekt.
    Men att ni andra allihopa är såna hängivna faktabitare och statistikvurmare blev en nyhet för mig, statistiken kan man lite på! Gøtzschestatistik litar vi mest på. 🙂

  34. Kritiken Larsen ovan hänvisar till är från 2013 och har att göra med ett (1) muntligt uttalande, specifikt en (1) mening, i dansk radio (programmet ”Aftenshowet”). Iofs. är det ju bra att Gotzsche rättas (? jag har inte sett hans svar), men det handlade inte om hans böcker.

  35. För egen räkning och med hedern i behåll så bekräftar Goetzes statistik och fallbeskrivningar på intet annat sätt än det jag redan visste.

    Alla kan se hur det är med din självkritik.

    Som den som kastade handskarna för gå i handgemäng med både recensenten och olika kommentatorer så är det ju tacksamt att du själv inte saknar någonting.

  36. Visst borde debatten kunna höjas till att handla om vad det här egentligen handlar om: Resultaten av den biologiska psykiatrins ”behandlingar”. Det är ju vad Götzsches bok tar upp. Och de som inte läst boken kanske gör bäst i att vänta med att recensera den tills de läst den. Har psykofarmaka några positiva långtidseffekter; vilka skador ger de vid längre tids behandling; vad händer med enskilda människor och med samhället i stort när allt fler människor får beteckningen ”psykiskt sjuka” – får veta att det är ett kroniskt tillstånd, som de inte kan påverka då det är en ”biokemisk obalans i hjärnan – och får en cocktail av psykiatriska droger i långtidsbehandling? Så plocka gärna upp den bollen.

  37. @Olov
    Om det hade varit en bok om medicinens förträfflighet baserad på statistik, så hade det varit annat ljud i skällan.
    Du har inte läst boken, vem ställer du dina frågor till?

  38. Ja, Per du kanske har något att säga med anledning av frågan: Har psykofarmaka några positiva långtidseffekter; vilka skador ger de vid längre tids behandling; vad händer med enskilda människor och med samhället i stort när allt fler människor får beteckningen ”psykiskt sjuka” – får veta att det är ett kroniskt tillstånd, som de inte kan påverka då det är en ”biokemisk obalans i hjärnan – och får en cocktail av psykiatriska droger i långtidsbehandling?

  39. @Olov
    http://www.forskasverige.se/vardet-av-forskning/psykisk-ohalsa/
    Här kanske du kan få svar på en del, mental ohälsa förgyller inte livet, behandlingarna och mediciner höjer inte livskvaliteten men de förhindrar kanske självmord och en del orkar upprätthålla sina sociala nätverk och leva ett liv. En del svarar inte eller dåligt på behandlingen, en del slutar i missbruk, misär och självmord.
    Det finns bra exempel, filmen om Nobelpristagaren Nash är ett sådant exempel.

  40. Jag är säker på att också Olov undrar över inte bara denna rad i din kommentar.. ”mental ohälsa förgyller inte livet, behandlingarna och mediciner höjer inte livskvaliteten”..

    Det du säger borde fått de ansvariga att byta riktning, byta fot, ändra verksamheten, för länge sedan om de haft människans väl och återställandet som sitt orubbliga ideal. Varför dina kommentarer bekräftar status quo är obegripligt.

    Den antidepressiva medicinens värsta och sämsta tillgång är att öka risken för självmord. Det är ju en märklig vetenskap som ser dagens ljus i det att den riskerar ta livet av patienten som redan när de söker hjälp oftast har försökt ända sina lidanden på egen hand i brist på alternativ. Att vården inte trots år och decennier av verksamhet inte är bättre än den mörka värld den tar emot offren för, kanske förklarar statistikens dystra siffror.. Att de gör allt för att minska betydelsen av dem talar också ett tydligt språk för den som vill se bakom..

    Inget av dem offren eller de lidande de aldrig och endast sällan lyckas hjälpa någon med har sett ut som den skrift på väggen det är att metoderna för behandling alltid varit grovt felaktiga och omänskliga…

    Som jag redan skrivit ovan om den moderna antidepressiva medicinen så likna den i mångt bara en återställare för ättestupan.. Särskilt som vårdapparaten så ofta bekräftar sitt eget dystra tillstånd med att det är patienternas fel.. Organisera man så effektivt hopplöshet så kan ju det mörkret i sig vara den värsta förklaringen som finns att tillgå..

    Finnes efter alla år av verksamhet inte en brunn full av möjligheter och hopp för den som överfallits av missmod, för många sorger, för mycket mobbing (i Sverige?), utsatthet, äktenskaplig misshandel, föräldrainducerad tortyr osv så är det garanterat själv skralheten och missunnsamheten som sett till att status qou råder, Det som skulle och borde vid detta laget vara en väloljad maskin, i att ta emot människor med öppna armar för att se dem tacksamma lämna dörrarna efter genomgången adekvat behandling. Tyvärr är ju ett vänligare och hjälpsammare samhälle inte så lönsamt ety de psykiskt och kroppsligen sjuka försvinna ju som i en rök.. Att de senare existera i lönsam mängd ha ju med den usla födans förmåga att bli giftrester på våra tallrikar.. De förras ofta kroniska tillstånd bara ser lyckat för den som räkna ekonomiska förtjänster är ingen nyhet men det länge normala. Att profitera på lidande är ju inget annat än förakt för livet och dess obändiga kraft att segra i alla lägen, växa och finna sitt unikum.

    När stafettläkarsystemet liksom garanterar att problemen i vården aldrig setts som självförvållade och det enda som bekymrat många akademiker är karriären står väl förklaringen inte så modest eller blygsam i sin framtoning… Slutresultatet på den ”reformen” låter inte två tredjedelssamhället vänta på sig..

    Framgången har lyckats gör de flesta besatta så till den grad att man för sin egen besvikelses skull upprätthåller vilka system som helst eftersom alternativen skrämmer mycket mer.. Utan att försöka göra sig lustig på fenomenet och viljan skulle det kunna liknas vid en lyckad nedfrysning av herr Moro..

    En olycka kommer sällan ensam och hur chefsläkaren för SIS i Radio kunde beklaga sig över att självskadepatienterna bildade pakter på deras behandlingshem skulle bero på det övermåtta valet av tvång och regler i behandlingen har väl den till sinnet uppsvällde akademikern ännu inte förstått. Vådan av och riskerna med, att tala med patienterna är ju att man förstår deras problem och kan bli deras lösningar, håller sig de medicinskt frälsta långt bort i från av skäl jag knappt vågar nämna.. Å andra sidan är ju de låga lönerna i den breda verksamheten garanten för att lejonparten av inkomsterna skall hamna i läkemedelsbolagens fickor. Någon risk för att statistiken skall tala till deras nackdel verkar de inte vara rädda för om man ska tro dig Per Larsen..

    Vinsten för mänskligheten är som alltid försumbar… Sannolikheten för att något ska ändras efter Goetzes kalldusch är tyvärr minimal.. Varför skulle gamarna lämna åteln..! Så fort privatiseringen fullbordats kommer ju inget bli sig olikt andra samhällen där de djupa klyftorna ser ut som vallgravar folk helt enkelt ska drunkna i.

  41. Ja, kapitlet om antidepressiva medel i Götzsches bok är ju i högsta grad relevant för Sverige. Hur Eli Lilly drog igenom godkännandet för Prozac/Fontex i landet med hjälp av mutor, och hur det ledde till en skärpning av den svenska mutlagstiftningen är intressant. Än mer intressant är analysen av Göran Isakssons ”forskning” om antidepressiva medel – ingen har som Isaksson genom en vinklad användning av svenska register propagerat för att antidepressiva medel skyddar mot självmord, också hos barn och unga. Men sanningen hann upp Isaksson till slut i och med hans indragna studie från 2010, vilket beskrivs utförligt av Götzsche. Den tragik som psykiatrins och läkemedelsindustrins lögner om antidepressiva medel för barn och unga skapat syns kanske bäst i självmordsstatistiken. Vi har sett en kraftig ökning i förskrivningen av antidepressiva medel till unga kvinnor de sista 15 åren. Vi har också sett att självmordstalen bland unga kvinnor visat en ökande trend, och vi ser i obduktionsrapporter att en ökande andel av de kvinnor som begått självmord behandlats ända fram till dödstillfället. Tragiken blir om möjligt än värre genom att förskrivande psykiatriker svalt propagandan om antidepressiva medels skyddande effekt och inte rapporterar självmorden bland de unga kvinnorna till Läkemedelsverkets biverkningsregister. 66 unga kvinnor (15-24) begick självmord med antidepressiva i kroppen under åren 2009-2013. Gissa hur många av dessa fall som anmäldes till biverkningsregistret? Rätt svar: 0. Götzsches kapitel om antidepressiva till unga är livsviktiga rader för läkare och föräldrar.

  42. Tack Olov. Även om jag blott kan skylta med att jag förstått genom att betrakta. Sanningarna Goetsche levererar är med sin svärta och kontrast ohygglig mot det pris vinsterna visat sig villigt offra för att hålla sina tempel upplysta…

    Wallrafflande och betydligt mer grotesk än någon serie på tv är verklighetens monster och blodsugare…

  43. @Markus
    Tack för den länken Markus, jag fäste mig vid denna mening: ”I den kraftiga kritiken av både psykiatrin och psykofarmaka som Peter C Gøtzsche levererar finns det helt uppenbara paralleller till scientologikyrkan och dess undergruppering Kommittén för mänskliga rättigheter, som under lång tid har fört en kamp mot allt vad psykiatri heter.” dessutom har ”Fria Tider” uppmärksammad Gøtzsches bok i mycket positiva ordalag. Du, Markus, och ni andra här är i gott sällskap!

  44. Om du Per kan lyfta dig till att diskutera sakfrågor för en stund, hur ser du på de fakta jag räknade upp om situationen när det gällde unga kvinnor, antidepressiva medel och självmord som jag skrev om ovan? Är de inte ett ”underbart” exempel på det Götzsche beskriver i sin bok? Nu menar jag att jag gärna vill höra dina egna argument, inte dem från ”silverryggarna” (de biopsykiatriska auktoriteterna med intima relationer till läkemedelsindustrin) som Götzsche skriver om. Hur ser du på det faktum att svenska psykiatriker skriver ut antidepressiva till unga (fr.a. kvinnor), för vilka preparaten inte ens i läkemedelsbolagens riggade kliniska studier kunnat bevisas ha någon positiv effekt, och för vilka de bevisats ge en fördubblad risk för självmordsbeteende? Hur ser du på det faktum att denna förskrivning avspeglar sig i begångna självmord på sådant sätt att alltfler unga kvinnor som begått självmord under de sista 15 åren har antidepressiva i blodet vid obduktion? Att inga fall rapporteras till biverkningsregistret? Personligen tycker jag det är en katastrof, ett bedrägeri, ett svek mot de unga som ville ha hjälp – men fick preparat som ger mängder av skadeverkningar samtidigt som det alltså är vetenskapligt bevisat att de inte har någon positiv effekt. Det allra minsta man kan begära är att de som diskuterar det här – som du Per – avhåller dig fullständigt från att raljera över den allvarliga situationen. Det är liksom inte läge för det.

  45. @ Per Larsen
    Du lyckades fästa dig vid det irrelevanta i artikeln; skribentens IMO billiga försök att skapa en mental association mellan psykiatrikritik och Scientologin.

    Historiskt har man kritiserat psykiatrins vårdmetoder sedan 1700-talet, både från höger och vänster, ateistiskt och teistiskt håll – kritiken är inte något nytt.

    https://en.wikipedia.org/wiki/Anti-psychiatry

  46. Att somliga (?) försöker skapa en mental koppling mellan Gøtzsche och scientologerna har vi sett förut, även här på NV. Det tycks vara en del i en propagandakampanj riktad mot Gøtzsche, hans bok och/eller institutet han verkar för.

    Gøtzsche:
    ”– Scientologikyrkan är en alldeles förfärlig pseudoreligiös och pseudovetenskaplig sekt. Det spelar
    ingen roll vad de tycker om psykiatri. Det finns säkert folk inom scientologin som gillar öl. Jag tycker
    också om öl, men det gör inte att vi har något gemensamt. Jag har aldrig haft något med dem att göra,
    och jag kommer aldrig att få det, säger han. I stället går han vidare [..]” – Från nämd artikel.

    Vanliga propaganda-tekniker (engelska)
    http://www.strategypage.com/dls/articles2005/200512203720.asp

  47. Ja, kanske går det att lyfta debatten från vem som har sagt vad och vem som tycker lika som vilka, till de viktiga sakfrågorna. Någon av de ovanstående som har några egna uppriktiga argument eller tyckanden om det jag skrev om unga kvinnor, antidepressiva och självmord? Kanske om långtidseffekterna av den psykiatriska behandlingen på individen och samhället. Kanske om den importerade psykiatriska lösningen att ge (fr.a.) pojkar narkotikaklassad psykostimulantia för att få dem att sitta still i klassrummen – var sjunde pojke (10-14) får psykostimulantia i vissa kommuner i Sverige. Kanske gjort något mer än att tycka att det var negativt och skadligt? Att komma med vass kritik och effektiva åtgärder i området – som i grunden är ett område för politisk kontroll, inte medicin – har annars alltid fört med sig kampanjer av smutsigaste slag från makthavare och (numera) en läkemedelsindustri som lever på förgiftningen. Man får ifrågasätta mycket och vara beredd på att bli halshuggen om man sticker ut huvudet.

  48. Olov@ skriver ”66 unga kvinnor (15-24) begick självmord med antidepressiva i kroppen under åren 2009-2013”. Detta faktum leder mig till att göra en mental koppling mellan psykiatri, förskrivning av antidepressiva läkemedel, som leder till en fördubblad självmordsrisk, och transplantationsindustrin som har ett kontinuerligt behov av ”nyskördade” organ.

    Sverige har, liksom andra länder, en mycket stor organbrist. Det är ett väl känt faktum att unga människor tar livet av sig på klinik, vilket är riktig ”mumma” för transplantationsindustrin som lever av en slags organparasitism. Inom klinikens väggar kan de kontrollera att inte ungdomarnas liv slocknar helt utan att de fortfarande är vid liv efter självmordsförsöket så att inte ”organsäkerheten” äventyras. Organ från kroppar vars hjärta fortfarande bultar är det bästa.

    I Kina används t ex 1,5 miljoner samvetsfångar (främst Falun gong-utövare) som ofrivilliga organdonatorer inom en mångmiljonindustri. Här i Sverige finns det en parallell till samhällets behandling av unga människor som mår dåligt. Dessa ungdomar har, liksom Kinas samvetsfångar, dömt ut sig själva från samhället genom att inte tänka rätt.

    Rådande biopolitik gör att systemet uppfattar ungdomarnas psykiska hälsa som en form av samhällskritik. Därmed rättfärdigas psykiatrikers behandling med antidepressiva med resultat att ungdomar s a s ”frivilligt” avskiljer sig från samhällskroppen, vilket därmed kastar välbehövliga dimridåer över den svenska regimens nattsvarta biopolitik.

    En kvinnlig släkting, 21 år, skrevs in på en psykiatrisk klinik 2009 efter problem med pojkvännen. Hennes mentala tillstånd försämrades efter förskrivning av tunga antidepressiva läkemedel. Behandlingen resulterade i ett självmordsförsök på kliniken och hon hamnade i en respirator. Genom aggressiv övertalningskampanj gav föräldrarna till slut sitt bifall till avlivning av dottern för organdonation. Totalt åtta ”paket” kunde senare levereras till väntande.

    Eva, en mycket vacker och sprudlande ung kvinna fick med systemets ”hjälp” ett brutalt avslut och hamnade till slut som siffror i statistiken över åtta ”donerade” organ 2000-2015;

    http://www.livsviktigt.se/omdonation/statistik/PublishingImages/Antal%20transplanterade%20organ%202000-2015%20%28f%c3%b6r%20webben%29.pdf

    http://www.theepochtimes.com/n3/2097522-1-5-million-potentially-killed-by-chinese-regime-for-their-organs-report-reveals/

  49. Nu tar jag upp en annan synvinkel på påståendet att antidepressiva läkemedel ökar den doserades självmordstankar och därmed benägenhet till att begå självmord.
    Det finns något som kallas ”det hårda problemet” av David Chalmers, Professor i filosofi, inom utforskningen av medvetandet, det går ungefär så här: Vi vet varför vi kan se, höra, känna och så vidare men vi har ingen aning om hur dessa blir till minnen och ger avtryck i vårt medvetande. Det finns mycket skrivit om detta på nätet.
    Läkemedel skapar inte tankar, retoriken där det ingår att läkemedel skapar tankar och leder till handling, självmordstankar och självmord, har ingen grund och är därmed falskt.
    Dessa resonemang om självmordstankar och självmord, uppstår när någon konstruerar ett falsarium med hjälp av amsagor och statistik.

  50. Per Larsen@ ”Läkemedel skapar inte tankar, retoriken där det ingår att läkemedel skapar tankar och leder till handling, självmordstankar och självmord, har ingen grund och är därmed falskt.” Det är helt tydligt att du talar helt i nattmössan. Tar du själv några syntetiska ”läkemedel” som kan förklara de förvridna tankarna?

    Jag talade nyss med en pensionerad sjuksköterska som bl a arbetat inom psykvården. Hennes erfarenheter av självmordspatienter är att de bara hade tankar om självmord, dvs ett ”tankemonster”, som de ville ha bukt med. Vården ”hjälpte” genom att ordinera antidepressiva ”läkemedlen” som gjorde att patienterna fick handlingskraft att aktivt ”göra slag i saken”.

    Utan läkemedlen hade de troligen inte vågat ”gå över tröskeln” pga av de naturliga spärrar som finns i vårt psyke mot att begå självmord, som strider mot naturens lagar. Syntetiskt framställda läkemedel bryter ned de naturliga spärrarna, vilket medför att patienterna får onaturliga, helt sjuka tankar.

    Nej du Per Larsen. Psykiatrikerna är falska profeter som talar lyrisk om antidepressiva läkemedel.

  51. Kanske skall tillägga om ABF arrangemanget: Så skriver Åsa om recensionen i Läkartidningen:
    Självrannsakan
    2015-10-17 11:21 | Tack för recension! Det är mycket man skulle vilja hinna, men som är ogenomförbart eftersom dygnet bara har 24 timmar. Till exempel att skärskåda den information glada läkemedelsrepresentanter serverar när de kommer och presenterar nya preparat. Vi kanske muttrar lite i korridoren efteråt om korta uppföljningstider eller strategiskt val av preparat det nya jämförs med, men sedan rinner det kritiska tänkandet lätt ut i sanden. Jag är tacksam över att en kompetent person tagit sig tiden och gjort jobbet åt oss andra. Kan bara säga läs, läs, läs. Kanske kan vi bli bättre på att ta vårt ansvar för vilka preparat som hamnar på medicinlistor, i medicinskåp hemma, och, inte minst, i våra floder och sjöar…
    Åsa Nilsonne, Senior prof., KI

  52. Per Larsen. På 80-talet själv till bristningsgränsen ångestladdad, bröstsmärtor, hjärtrusningar, åtsnörd i halsen, svårt att svälja, rädd för döden och med den kompletta övertygelsen att när som helst dö tog det inte lång tid efter några veckors medicinering att upptäcka och förfäras över tanken att totalt orädd sitta och planera sitt självmord. För min räkning aldrig utagerande eller våldsam i hela mitt liv kan jag bara ana effekten på andra betydligt mer våldsbenägna och hotfulla..

    Så vetenskapen har inget fog för påståendet att piller orsakar tankar. Nä du talar där sanning de har inget fog för att biverkningar är särskilt skadliga heller.. Särskilt som oviljan att rapportera dem är så respektingivande..

    Lobotomin som lösning på hammarlika problem ser ju inte så främmande ut för dem som inte förstår var tankar kommer ifrån eller uppstår och vad som så radikalt förändrar dem..

    Som grädde på moset kan inte nästa tröskel i verksamheten avhållas medvetandena som åtminstone fungerar.. Den antidepressiva medicinen som kombinerades med neuroleptika dubblades i dos när ”vetenskapen” blev varse att medikamenterna enligt patienten som inte befann sig på sjukhus ens, inte fungerade.. Var inte meningen att de skulle ge tankar som liknande tillfrisknande eller skulle de bara få dimman att se ljusare ut.. Människosynen som stod för lobotomin är inte alls så långt borta som man skulle vilja tro och hoppas.

    Diagnosen som ”identitetsproblem” bleknade snart i verksamhetens digra biblar.. och sedan dess följer stigmat mer korslikt än kristus alla gestalter som mött ”den vite flock”. Hånet och föraktet tar aldrig slut och då får ju jag som närvarande och vittne vid olyckan ändå skryta med och vara tacksam över alla de andra som hjälpte mig tillbaka genom det hopplös staket vården alltid behållit runt sina domäner. Att dessutom finna mer liv än jag trodde möjligt och livsglädje av äkta vara skulle ju straffa sig när argumenten mot vanvården blev alldeles för bra.. Då måste ju det hopplösa fallet ljugit hela tiden eftersom denne verkade mer frisk än sjuk… Det är skönt att ha ändan bak trots att de kloka vill ha det till en nackdel. Jag släpper det som inte nyttar mig eller andra och finner det naturligt. Jag vill inte vara till skada för någon annan men jag sätter pannan emot allt som ser ut som nonchalans och vanvård.

    Dig stackars Per Larsen som undrar om jag har rätt dos måtte jag ju göra besviken. Jag slutade redan 85 med tunga preparat.. En kort pers på några veckor med SSRI under 95 slutade givetvis med biverkningar som aldrig övergett sitt offer.. Alla kan ju se att du är vanvårdens främsta försvarare och hånet står alltså inte långt efter.. Ska man tro dina ord är du som behöver piller.

  53. Tack Birgitta och Castoropollux för intressanta och skrämmande inlägg i koppling till SSRI-preparat. (De otroliga data du Birgitta ger om Kina, Falun Gong och organindustrin låter som något som borde leda till massiva protester; har det berättats om i svensk media?) Jag vill ge lite mer data om SSRI-preparat och självmord. Vi kan jämföra data om självmord bland unga kvinnor med vad psykiatriker Göran Isaksson (se tidigare inlägg) skrivit. Isaksson skrev i sin avhandling från 1994 att 5% av befolkningen beräknades vara deprimerad men att bara 1 % fick behandling med antidepressiva medel. Och lyssna här: Om bara förskrivningen av antidepressiva medel ökade från 1 % till 5 % i befolkningen, så skulle 25 % av alla självmord förhindras. Vi tittar vad som hände med unga kvinnor (15-24). År 1999 fick drygt 1 % (DDD/TIND) av alla kvinnor (15-24) antidepressiva; antalet självmord var då 32 (6,35/100 000). År 2013, nådde förskrivningen för första gången upp till nivån 5 % av de unga kvinnorna. Antalet självmord var då 48 (8,07/100 000) – en ÖKNING, justerat efter befolkningsökningen, på 27 %. Har vi hört Isaksson säga att han hade fel? Har någon av alla de andra mytbildarna om att behandlingen med antidepressiva minskar antalet självmord sagt något om det här? Har någon av de myndighetspersoner som med jämna mellanrum dyker upp och säger att vi måste få ner självmordstalen bland unga, någon gång berättat om saken (det är inte särskilt svårtillgängliga uppgifter för de myndigheter som har tillgång till alla register)?

  54. Jag har läst boken. Och hans tidigare (Dödlig medicin) och uppskattar hans mod att säga det som de allra flesta med kunskapen INTE vågar (eller vill). Böckerna är viktiga som ögonöppnare och debattskapare.
    DOCK: han är extremt polemisk, vilket gör att man börjar undra hur mycket sanning det ligger i hans kritik. När man sedan hittar rena sakfel, blir man än mer skeptisk. Men låt oss säga att bara hälften är korrekt (rent hypotetiskt). Det är illa nog, och värre än de allra flesta av oss förstod. Ja, jag är övertygad om att BigPharma fuskar, ljuger och mutar. Deras incitament måste leda till sånt. Och jag är övertygad om att psykiatrin till stora delar famlar i mörker, till viss del missledda av BigPharma. Men att utifrån det låta pendeln slå över till att (som Götzsche) hävda att SSRI inte hjälper mot depression m.m. m.m., är bara sorgligt. Varför måste det alltid sluta med att något är antingen skräp eller guld? Tycker den synen genomsyrar även en del av kommentarerna här ovan.
    Man bör läsa böckerna, men allt han skriver är troligen inte korrekt, so what?

  55. @Birgitta
    Jag antar att du inte har brytt dig om att sätta dig in i denna ” det hårda problemet” problematik, det finns en programserie om medvetandeforskningen på http://www.axess.se/tv/program.aspx?id=4694 där detta tas upp men även eventuella lösningar på problemet. Det kommer att få stor inverkan på ämnet i denna tråd och för hela mänskligheten, det kan bli det största paradigmskiftet i vår historia.
    Du sätter likhetstecken mellan tankar och mod, läkemedlet ger mod. Läkemedlet kan möjligen dämpa eller stänga av tankeverksamhet. De tankar som återstår eller vi skapar med dessa begränsningar kan kanske vara ”monstruösa”.
    Men fortsätt gärna ditt resonemang runt detta.
    Jag är motståndare till organdonation, Neo-cannibalism, jag har gjort ett inlägg i NV om detta. Men det du talar om är en propagandistisk beskyllning mot Kina om organstöld som DN förmedlade http://www.dn.se/nyheter/varlden/rapport-kina-masskordar-organ-fran-samvetsfangar/, innan fick IS skulden för illegal organhandel och dessförinnan var det Aftonbladet som drev en beskyllningskampanj mot Israel om organstöld från Palestinier. Nu tar du upp hanteringen av organ för transplantation i samband med denna diskussion om Psykiatriska läkemedel, det är falskt och propagandistisk retorik.

  56. Efter att ha ”vårdats”, mestadels under tvång, i många tunga år vet jag att allt det som står i denna bok och som även beskrivits i R. Whitakers bok Pillerparadoxen är sant. Då jag först kom i kontakt med denna sk vård var jag ung tonårstjej som var vilsen och letade efter svar på hur livet kunde levas. Jag blev diagnostiserad som neurotisk och sattes omedelbart på neuroleptika. Några månader senare var jag en hallucinerande psykotisk schizofreniform ung kvinna med lite inslag av manodepressiva symtom. Jag grät nämligen av en för läkaren okänd anledning. Detta blev början på en tid då jag blev mer o mer sjuk . Ville aldrig ha dessa personlighetsförändrade droger utan så fort jag fick komma hem slutade jag att ta dem vilket fick till följd att jag åter blev psykotisk och tvångsintagen. Samma droger tvingades på mig med motiveringen att jag fått ett recidiv i den sjukdom de sa att jag led av. Ingen talade om för mig att för att undvika dessa sk återfall måste du trappa ned medicinen under lång tid. När jag äntligen själv förstod att de inte ville se mig frisk, det jag menar med ordet alltså fri från mediciner och med möjlighet att leva med arbete och fritid lyckades jag på egen hand trappa ut medicinerna och lämna denna sjuka vård.
    Jag fick arbeta länge med att återfå min fysiska hälsa som tagit mycket stryk av dessa droger. Har också förstått sambandet mellan vad jag äter. Avstår idag helt från sädesprodukter och mjölk vilket gör att jag idag inte har några rester kvar av de symtom som klassades som psykiatriska sjukdomar.
    Nu kommer nog medierna att försöka att som vanligt tiga ihjäl denna bok. Vi måste sprida detta . Jag kommer att göra det. Vi måste rädda våra unga från denna destruktiva vård. Kram på er alla

  57. Tack Cecilia för din berättelse. Det är fantastiskt bra gjort, att komma tillbaka i en miljö av sådana övergrepp. Det måste vara ett av psykiatrins mest djävulska brott att övertyga människor om att ex. antidepressiva är beroendeframkallande och att de symtom som dyker upp när man försöker sluta är abstinenssymtom, skador orsakade av preparaten, och att i stället säga att dessa symtom bara är den psykiska sjukdomen som visar sig – ett bevis på att mer antidepressiva, mer psykofarmaka behövs.
    Vad menar du Davidoff är rena sakfel i Götzsches bok och varför är det ”bara sorgligt” att hävda att ”SSRI inte hjälper mot depression m.m. m.m”?

  58. Korrigering. Det ska naturligtvis stå: Det måste vara ett av psykiatrins mest djävulska brott att övertyga människor om att ex. antidepressiva INTE är beroendeframkallande och att de symtom som dyker upp när man försöker sluta INTE är abstinenssymtom, skador orsakade av preparaten, utan att i stället säga att dessa symtom bara är den psykiska sjukdomen som visar sig – ett bevis på att mer antidepressiva, mer psykofarmaka behövs.

  59. Ja, korrigeringen kom med men inte ursprungstexten. Nåväl jag ville tacka Cecilia för den fantastiska historien. Otroligt att du kom igenom trots den miljön av övergrepp. Och så ville jag säga, som ovan, om psykiatrins djävulska brott när det gäller abstinensbesvär och symtom på den psykiska sjukdomen. Ville också fråga Davidoff vilka faktafel i Götzsches bok han syftar på. Och fråga vad som menas med att det ”är bara sorgligt” att ”hävda att SSRI inte hjälper mot depression m.m. m.m.”

  60. @Olov
    Han gör en hel del fel, som är onödiga (ett exempel är hans redogörelse för diagnostikkriterier i DSM, som inte stämmer, och han refererar forskningsrapporter på ett slarvigt sätt). Det är inte avgörande för hans stora poäng, men gör att jag tyvärr tappar förtroendet för att han har koll. Nu tror jag han har TILLRÄCKLIGT rätt och det räcker för mig, när det gäller att bedöma värdet av boken.

  61. @Olov igen
    Jo, att hävda att ”SSRI inte hjälper mot depression” är inte hederligt med tanke på forskningsläget. All forskning är pusselbitar och en slutgiltig slutsats finns inte vad gäller om/hur SSRI fungerar på vilka grupper/diagnoser. Konsensus kanske vi aldrig kommer att få, men lite tillspetsat kan man väl säga att idag finns åtminstone en hyfsad samsyn när det gäller att vissa SSRI har viss effekt hos vissa med vissa diagnoser, knappast motsatsen.

  62. @Davidoff
    Du som har läst boken, har Götzsche tagit tagit hänsyn i sin statistik till alla de som missbrukar andra preparat, blandmissbrukare? Hänsyn till de som inte tar sina tabletter, patienten följer inte ordinationen, köper ut medicinen men säljer den vidare eller kastar den? De som överdoserar vid valda tillfällen, festknaprar på Kronans droger? Bygger meta-analyserna enbart på amerikanska undersökningar, om eller hur kopplar han dessa till vårdens verklighet i Skandinavien? Märks det att han inte är psykiatrisk bildad?

  63. Jag förstår Per att du vill säga att SSRI-preparat inte är beroendeframkallande. Men här får vi titta på enkla definitioner, vad vanliga människor lägger i ordet, och vad läkemedelsindustrin omdefinierat begreppet till att betyda (för att kunna påstå att antidepressiva inte är beroendeframkallande). Lägger vi inte i begreppet ”beroende” (dependence) vad WHO och dess Expert Committee on Drug Dependence (genom T. Yoshida) skrev 1998: ”There is obviously some confusion about the concept of dependence … The simplest definition of drug dependence given by WHO is ‘a need for repeated doses of the drug to feel good or to avoid feeling bad’ (WHO, Lexicon of alcohol and drug terms 1994). When the patient needs to take repeated doses of the drug to avoid bad feeling caused by withdrawal reactions, the person is dependent on the drug.” Vad tror Per att läkemedelsindustrin gjorde för att omdefiniera begreppen så att man kunde skriva att SSRI-preparat INTE skapade ”beroende” (dependence) och INTE gav ”abstinenssymtom” (withdrawal reactions)? Hur omdefinierade man begreppen för att kunna skylla på patienterna och säga att deras ofta vansinnigt svåra försök att sluta med preparaten på grund av de intolerabla effekter ett avbrytande av behandlingen skapade, bara var ett bevis på hur fantastiskt bra SSRI-preparaten fungerade (i att förhindra återfall) och att patienterna absolut behövde ta dem i en närmast livslång behandling?

  64. @Olov
    Det står i FASS, det är svensk sjukvårdens medicin förteckning. Det är droger i klass med tung narkotika, beroendeframkallande och med starka abstinens när behandlingen upphör. Det vet alla, patient, läkare, apotekare och alla vet det och ingen påstår något annat, utom du.
    Bilden av att många ‘patienter i psykvården’ egentligen är missbrukare blir allt starkare. En annan grupp i Sverige som ökar i sjukskrivningar är ‘deprimerade’ och vården måste behandla och skriver ut medicin, som skolkaren kastar eller säljer.
    Missbruk av droger och statistik skapar självmord och sensationskriverier.

  65. @Per
    Du får läsa boken. Mycket forskningstolkning handlar om vilka som blandade vad, hoppade av, inte satte ut korrekt etc.

  66. Davidoff 6 Sep, 2016 at 16:40

    Att SSRI med tanke på den frivola förskrivningen, de vidlyftiga omskrivningarna av begreppen botar aktieägarnas problem mest och bäst har väl korruptionens art kommit i den dager de ansvariga vill att det ska ha.. Ett i sanning dystert rop på hjälp..
    …………………
    P.L.

    Missbrukarna/ägarna visar verkligen hur de vill ha maximal vinning utifrån den tvivelaktiga produktens något nedslående resultat komplett med undertryckta biverkningar som verkar mer adekvata än själva huvudeffekten. Att allt sker på mänsklighetens bekostnad går spöklikt igen vare sig det är SSRI eller preparat påstått verksamma mot ADHD.. All ljuger för att maximera försäljningen och gör det av fri vilja medan käre Per Larsen den fria viljan hos de som nu plötsligt är svaret på fusket ”missbrukarna” inte alls har så många val.. Inte ens när du ger luft åt unkenheten inom vården att behandla många enligt första föraktets modell. Här visar akademien inte större generositet än SD med omnejd gör i sina inskränkta utsagor, en beskärd del av mänskligheten hellre än bra gör sig till tolk av mänsklighetens egenskaper men aldrig inser att de speglar och projicerar sitt inre….

    Dödligheten i självförverkligandet av maximal vinst har format världen på det sätt vi känner igen från gamla skrifter. Maktens missbrukare ljuger lika mycket nu som då och missar inte tillfället att artbestämma sig vare sig de vet om det eller ej.. Inget annat än lockelsen att behålla sin position är det avgörande och oviljan att inte trampa på andra står lika främmande som omedvetenheten är parant och stolt..

    Ända sedan dokumentären Fördärvet visades och insikten om hur det går till har sedan dess bara bekräftats som om oblygt och fräckt inte existerade..

    Vinsterna och kraven från ägarna att låta börsen svälja, styr diagnostiken och viljan att forma mänskligheten, dess behov efter pillrens egenskaper står makabert solklar. Samma värld som låter krig och terror bestämma vad demokrati är…

  67. Är inte helt på det klara med Per om du håller med om den WHO-definition jag gav av beroende (som också är den som gemene man lär ha för begreppet) eller om du tagit till den omdefinierade version som läkemedelsbolagen bestått oss med? Om vi nu pratar om den enkla WHO-definitionen så lär det vara väldigt uppenbart att massor av människor är ”beroende” av antidepressiva och andra psykofarmaka. De har väldigt svårt att sluta på grund av de abstinenssymtom (withdrawal symtoms) som då dyker upp. Cecilias berättelse ovan är ett skrämmande exempel på hur psykiatrin förvandlar dessa symtom till ett ”recidiv” – till att ”sjukdomen” kommit tillbaka. Det är väl bekant att Eli Lilly redan på 90-talet lyckades ändra terminologin så att begreppet ”utsättningssymtom” användes i stället för withdrawal symtoms. Det satte uppmärksamheten åt rätt håll för Lilly, och andra bolag hakade på. Det är verkligen höjden av förnekelse att säga att de miljoner människor över planeten som gjorts beroende av psykofarmaka inte existerar.

  68. Visst finns det SSRI som har läskiga utsättningssymptom (t ex paroxetin), men de flesta andra har obefintliga/lindriga om man gör en korrekt utsättning. Generellt alltså, det är förstås personligt.
    Utsättningsproblem/abstinens/beroende etc: det där är semantiska spetsfundigheter, tycker jag. Men att kalla SSRI ”beroendeframkallande” leder helt fel, tycker jag.

  69. Här finns en lista med SSRI prepparat: https://sv.wikipedia.org/wiki/Selektiva_serotonin%C3%A5terupptagsh%C3%A4mmare, ett av dessa är Sertralin även kallad Zoloft och det står beskrivit i FASS här http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20060309000020#contraindication. Det varnas för beroendeproblematik och abstinensbesvär i stycket ‘Utsättningsreaktioner’ (withdrawal reactions). Detta står också på bipacksedeln.
    Olov skriver:
    ”Vad tror Per att läkemedelsindustrin gjorde för att omdefiniera begreppen så att man kunde skriva att SSRI-preparat INTE skapade ”beroende” (dependence) och INTE gav ”abstinenssymtom” (withdrawal reactions)?”
    Svaret är att Per inte tror att någon har omdefinierad något som helst.
    Det är tydligt att det inte är någon som ”mörkar” problemen med medicinen, det är inte läkaren, apotekaren eller medicintillverkaren som ljuger och lurar patienten. Vem ljuger då?
    Narkomaner ljuger, det finns en sidoeffekt av drogmissbruket och det är mytomani, narkomanens resa börjar med fest och slutar i psykopatins misär. Är människan på den resan då styrs hennes värderingar av beroendet, psykopaten tar plats i personligheten när missbruket börjar med små lögner för att sedan ta över mer och mer av knarkarens karaktär.
    Visst är det förvånande att cannabisliberaler är de som inte sällan förekommer mest i kritiken av psykvården?
    Mitt förslag blir att kasta ut missbrukarna ur psykvården och ta bort dem från vårdstatistiken, då kommer vi närmare sanningen om psykiska besvär och den vård som står till buds.

  70. Men lille lille vän P.L.. Klausulen är ju blott där av juridiska skäl inte medicinska.. Man får ta preparatet på eget bevåg.. FASS borde ju läsas FUZZ för att korrekt artbestämma djurets egenskaper att lägga skulden på individen inte de usla, riskabla, skadliga och dödliga lösningarna..

    Ett friskhetstecken består inte av inte självförnekelse eller projektion. Biverkningarna lär vara haltande logik.. och svepande formuleringar för att dölja djävulens nogsamma detaljarbete..

    Att under det som helst ska liknas vid prejudikat inte erbjuda annat än just de dåliga, riskabla, usla och dödliga lösningarna kan ju vara det yttersta tecknet på förakt, ohemult följsamma attityder till vinstmaximering avsett konsekvenserna..

    Allt missbrukarkött är hö Per Larsen och till halmstrå duga de till intet annat än bekräftelse. Du vet hur.

  71. Det är spännande att läsa denna Per Larsens kommentarer. Undrar vad han är så rädd för att se. Handlar det om att vi kanske kan få till en riktig diskussion om hur människor behandlas inom psykiatrin. Hur många är idag långvarigt sjukskrivna på grund av dessa droger. Av erfarenhet vet jag att det går inte att sköta ett arbete som kräver tankeverksamhet med psykofarmaka i kroppen. De har svåra och stora biverkningar. Dessa inlägg har betydelse men det viktigaste är att vi måste kräva en mänsklig, human vård av dem som inte riktigt orkar eller hittar rätt i livet. Inte enbart och genast lura i den som ber om hjälp att den här medicinen hjälper då allt beror på att dina signalsubstanser inte fungerar riktigt som de ska. De flesta får också höra den berömda liknelsen med diabetes. Du behöver ta detta hela livet. Nu måste tystnaden om dessa övergrepp brytas om vi ska kunna kalla det här landet civiliserat. Jag skulle kunna berätta hur många skräckscener från innanför dörrarna till en psykavdelning men jag avstår. Det finns redan så mycket berättelser. När ska alla dessa göra att något händer. Kram till er alla

  72. P.L.

    Att missbrukarna inte förtjänar hjälp är du tydligen en ohöljd frände av… Hur hantera du ett eventuellt barns beteende?

    Själv befriad från inte bara mycken destruktivitet och hopplöshet av entusiasmen, kärleken till yrket hos ett privat drivet behandlingshem i medicinfri miljö kan jag bara önska att vårdens offer alltså både de anställda och de ovillkorligen offrade skulle få njuta framgångens frukter och tillhörande tillfredsställelse med lön, villkor och arbetsmiljö. Tacksamheten vet inga gränser från dem som hittar tillbaka till sina verkliga rötter.

    Att arbetsglädjen är total utan biverkningar, tårarna såväl som glädjen äkta, ska ingen missta sig om.

    Som enveten representant för duvomånglarna och vårdhyckleriet tycker jag du borde falla till föga snart Per Larsen.. Du verkar inte vilja annat än följa skeppet ner i djupet..

    Och mina minnen, kraften, styrkan, tacksamheten och insikterna bara växer, stackars Per…

    Därmed inte sagt att Vårdcentralen 2016 enveten kallar, beskriver och hånar mig trots att missbruket tog slut 78.. hälsan och initiativförmågan, språket, viljan och skaparkraften motsäger allt de helst vill tro. De anklagar mig för att sitta fast i det gamla fastän att den egna cementen murar fast varenda argument i forntidens inskränkthet..

    Egentligen är man ju besviken över att akademien inte gav mer än en halvdan karriär utan andra än små glädjeämnen och lika formlösa som uddlösa framgångar.

    Att lyckas, när tvärsäkerheten så frankt som också din framhärdar i det inte kan existera, är ju den olyckas enda osalige smed de hoppas syret håller varm..

    Jag är säker på att missbrukaren också hellre vill ha ett liv.. Det var iaf jag och som utkastad, övermedicinerad, förgiftad existens måste ju friskhetstecknet inte misstagits för missriktad längtan efter liv.. Kunde jag under hela skolan utmobbad, utfrusen individ hitta något av den varan i mitt härjade inferno så vet jag inte om jag vågar garantera att ingen annan kan eller inte vill… Missbrukarens främsta energi är ju att få sitt att likna något de innerligt önskar. Kan inte den kraften användas för att riktas mot något större, verksammare, bestående.? Ja du har förstått hur manipulativa de är, så dumma kan de ju knappast vara….

    Vad jag lärde mig i adekvat behandling var att jag inte skulle kunna straffa mig ut ur verksamheten med att göra samma dåliga val som alltid.. Javisst är det svårt att förstå…..

    Det är ju på sätt och vis förståeligt att förnekelsen är det bästa och enda draget man 2016 kan tillåta sig. Särskilt med så dåliga resurser och medel till hands.. Och är det inte nog, så verkar oviljan att se och känna igen bristerna som en del av den egna verksamheten den mest plågsamma varan.. Där finna ju prestige och brist på självkritik på råd att undslippa dilemmat..

    Hur skulle det se ut om man tvangs erkänna alla sina misstag, fel och grava fall av vanvård.. Det vet du inte Per L. Det känns ju alldeles för jobbigt att tvingas ändra sig själv..

    Att mänskligheten ska få skylla sig själv kan jag inte hålla med dig om är rätt. Men det visste du väl..

  73. @Castoropllux
    Missbrukare skall vårdas för sig och inte blandas ihop med andra vårdbehövande,anser jag, vården av missbrukare är en väsensskilt disciplin från den allmänpsykiatriska verksamhet även om kopplingar finns. Vården av missbrukare är viktig och bra i Sverige, inte minst för att många av de som arbetar med vård av missbrukare idag själva har haft problem och kan tillföra ämnet särskild kunskap. Resurserna till vård av missbrukare bör ökas, tycker jag, liksom de till polis och tull för att minska distributionen av droger. Det är nästan dubbelt så många som dör i drogmissbruk än som omkommer trafiken, men den största skadan gör alla småknarkande smygpsykopater som vill sprida sin missbrukskultur till andra.

  74. Du har rätt angående smygpsykopaterna. Om inte låg lön och många tillfällen till förakt för de behövande kunde utövas under arbetstid skulle oerhört mycket vara vunnet i vården. Men som vården ropar efter arbetskraft får den tydligen svar.

    Om man istället sparade in på karusellerna skulle allt vara vunnet för gungorna..

  75. Så Herr Larsen menar nu mitt i allt patienterna som matas med psykofarmaka egentligen är sinnessvaga ”missbrukare”, ”psykopater” och ”narkomaner” ?

    Tycker du verkligen att man kan frånse läkemedelsindustrins ansvar, som du inte alls kritiserat ?

  76. Out of character ? Per Larsen 7 Sep, 2016 at 15:25.

    Ditt inlägg ser mer ut som något för de tal man håller för att äska medel till psykiatrin för att sedan fort försnilla dem på ovidkommande ting eller kasta dem i den mänskliga sjön..

    Inte långt från ovan skulle missbrukarna ut eftersom de förstörde statistiken. Det är väl skämt åsido samma typ av problematisering som polisen organiserade pinnjakt genererar….

  77. @Markus
    Beroendesjukdomarna är objektivt sett bara en sjukdom, men de drabbade kan ställa till med en hel del innan de kommer ur beroendet. De undviker medvetet vård och avvänjning, manipulerar sin omgivning och så vidare. De gör det medvetet även om de är sjuka och de, missbrukarna, har ett ansvar för sina handlingar. Det finns många interner i Kriminalvården som har insett det.
    Det är naturligtvis obegripligt att någon vill vara drogmissbrukare, det förstår till och med missbrukaren förr eller senare. Ingen vill ju vara psykopat, en svikare utan riktiga vänner, ett liv som går mot misär och vara helt fjärrstyrd av sitt beroende!
    Därför finns det en stor vårdapparat i Sverige för de som har en beroendesjukdom och när väl missbruket är under kontroll så kan andra mentala krämpor behandlas, det är min åsikt.
    Läkemedelsindustrins ansvar, vad är det? Deras produkter köps av en skolad medicinare (läkaren), medicinen kontrolleras av Läkemedelsverket, distribueras av farmakologer (apotekare) och slutligen tar patienten, som kan läsa ( t.ex. bipacksedeln), preparatet. Det förs journaler, görs statistik och det enskilda ärenden följs upp av försäkringskassan.
    Att peka ut läkemedelsindustrin som ”stora” boven i den kedjan är tendentiöst, det är till och med att stoppa huvudet i sanden. Att blunda för sjukskrivningsproblematiken i Sverige, behandlingskravet och missbrukare i psykvården är praktexempel på ‘skylla ifrån sig mentaliteten’.
    Ställ frågorna:
    Hur kan läkare skriva ut ett prepparat med sådana biverkningar till den patienten?
    Hur kan apotekaren lämna ut prepparat till någon när missbruk är uppenbart?
    Hur kan apotekaren lämna ut prepparat till någon när överförskrivning är uppenbart?
    Hur kan Läkemedelsverket missa potentiellt farliga mediciner?
    Varför läser inte patienten bipacksedeln?
    Varför slår inte Försäkringskassan larm när patienterna inte blir friska trots bra prognos?
    Alla i denna kommentarstråd ger hittills givit samma svar på alla frågorna: ”Det är läkemedelsindustrins fel” då är det kanske lite sinnesvagt?

  78. På 80-talet blandades dementa, självskadepatienter, krigstortyroffer, deprimerade, könsrollsoffer allt efter det behag bara ^vi jobbar inte med känslor^ kan få för sig.. Att framtiden skulle visa hur man satte självskadepatienter på rättspsyk tillsammans med mördare osv ger väl vid handen att biverkningarna är något vårdansvariga är förmöjda med. Man sätter blott missbrukarstämpel på självskadedilemmat eftersom de blott inte vill bli friska..

    Det ljugs, förvanskas, förfalskas och vanvårdas i en omfattning som inte bara Goesche funnit kriminell…

    Vad kan man alltså inte göra för att bli rationell, effektiv, lönsam och vårdslös.

  79. Kaka söker ovillkorligen maka Per Larsen. Det vore konungsligt väl att spara in på karusellerna så skulle gungorna få alla resurser de behöver.. Nu göder man utan betänkligheter den gökunge läkemedelsindustrin alltid varit och den har onekligen satt villkoren till att försämras i en takt tillfrisknandet måste undra var det blev av..

    ”Varför slår inte Försäkringskassan larm när patienterna inte blir friska trots bra prognos?
    Alla i denna kommentarstråd ger hittills givit samma svar på alla frågorna: ”Det är läkemedelsindustrins fel” då är det kanske lite sinnesvagt?”

    Dina slutsatser är mycket närmare sinnessvagt än någon annans. Vems prognoser om tillfrisknande talar du om? Få mediciner är ens tänkta att bota.. Utan kniper konceptet lindra på bekostnad av tillfrisknandet av inga andra skäl än lönsam cynism… Gøtzsches siffror må vara svarta men vem om inte läkemedelsindustrin har skapat dem och vårdens ansvariga i sinnessvaghet dolt dem…

    Läkemedelsindustrin är den som höstar in lejonparten av kostnader för vårdmaskinens framfart i verkligheten. Givetvis hinns de kanske snart ifatt av stafettläkarsystemet och sjuksjöterskeditons grabbnäve i skrevet på landstingen.. Där åteln är samlas onekligen gamarna..

    Din expertis i att klandra alla utom de skyldiga ser med ditt perspektiv rätt ut.. Allkemin kommer aldrig sluta fungera för alla de som ser vinsterna som det primära..

  80. -Ja, huga! Mina tankar kring allt detta vandrar nu allt oftare till boken ‘brave new world’ av Aldus Huxley. Som del i en framtida vision ponerade Huxley att maktfullkomliga skulle kunna använda sig av droger för att avtrubba och skapa en mer suggestiv, lättahanterlig befolkning. Detta medför att bl.a. propaganda kunde fungerara mer effektivt menade han. Lyssnade häromdagen på intervjun från ’57, där Huxley berättar om sina upplevda farhågor inför framtiden. Jag frågade mig då, är vi där än?

    http://www.youtu.be/kWKMwbuufLo?t=8m38s

  81. Ursäkta Danne men det lyckades de med redan på 60,70-talet… Tyvärr blev ju passiviteten, fredsälskandet ett ytterligare hot. Det vilsamma läget gav alltså tid till kontemplation och nya beslut. Att sedan kriget mot mänskligheten, jfr läkemedelsindustrin, bedrevs på nästan samma villkor ska inte förringa cynismen eller intentionerna.. Hade man inte ”kyrkans medlemmar” att skjuta John Lennon ”av kärlek”. Kulturmordet av Dixie Chicks” av patriotism och kärlek till kriget..

    Amerikanen lever under djupt ekonomiskt förtryck men ändå lever mardrömmen under den glättiga ytan som om hela befolkningen behövde medicin för att få logiken att verka ostörd..

    ulkojärvi närradio la ut texten så oförblommerad läkemedelsindustrin de facto är. ”förut ville jag inte leva, nu när jag har medicin, skiter jag i vilket”.. Att vinstmonstret fått som det vill kan ingen utom de invigda undgå..

    Skall vi gå med i NATO kommer vi definitivt behöva medicin för att kunna tro på fred..

  82. Danne@ Huxleys framtidsvision är på väg. Institutet för framtidsstudier arrangerade 2015
    ”ett seminarium om användningen av medicin för att förbättra mänskligt beteende och därigenom lösa det 21:a århundradets stora problem.”

    ”The greatest problems of the 21st century – climate change, environmental degradation, terrorism, poverty, global inequality, mass migration, depletion of resources, infectious diseases, abuse and neglect of children – are predominantly the result of human choice and behaviour. The greatest problems humanity now faces are not the result of external threat, but are the result of human choice.”

    De ”stora problem” som målas upp ovan beror främst på de dåliga beslut som psykopatiska militärer, bankägare, politiker och företagsledare har fattat historiskt, dvs de har skapat krig, utplåning av resurser, sjukdomar, klimathot m m. Inte lär det bli bättre beslut i framtiden om vi inte tar hand om dessa sjuka människor. För att få en bättre värld skulle ovannämnda personers omoraliska beteenden behöva oskadliggöras/behandlas så att vi slipper de problem som dessa skapat för mänskligheten. Problemet är alltså inte mänskligheten som förs fram i seminariet utan elitisterna.

    http://www.iffs.se/3591

    Julian Savulescu – The Future of Humans. Moral Bioenhancement: https://www.youtube.com/watch?v=4lH8ciCQtMw

  83. Men visst, Davidoff (7 september 12.35), tyckte väl Eli Lilly att det här gällde lite mer än ”semantiska spetsfundigheter” – i själva verket var det många miljarder på spel i begreppsstriden (på 90-talet). Skulle Prozac och andra SSRI-preparat komma att betraktas som preparat som gav beroende (som mycket tydde på), med en hög andel av svåra abstinensbesvär när man försöker sluta med dem, eller skulle man lyckas skapa en ”medvetenhet” om att patienter behöver SSRI-preparat i en närmast livslång behandling för att inte drabbas av ”återfall”? Skulle man alltså lyckas vända uppmärksamheten in mot en påstådd ”biokemisk obalans” i patienters hjärnor, hävda att ”depression” var en bristsjukdom, en brist på serotonin i hjärnan, och att alla svårigheter att sluta med preparaten var ett överväldigande bevis på SSRI-preparatens goda och välgörande effekter? Tänk att man lyckades plantera idén att preparaten var SÅ effektiva och livsviktiga att patienter drabbades av återfall så fort de slutade ta dem! Den enkla definitionen av ordet beroende som fanns hos gemene man och i WHO-referensen ovan måste bytas ut mot något som ”fritog” SSRI-preparaten, där man kunde säga att ”SSRI-preparat ger inte beroende”. Och så lade man, till den enkla definitionen av ”beroende”, till att det måste finnas ytterligare delar för att få kallas beroende, vilket på ett underbart sätt beskrevs av de eminenta Stockholmspsykiatrikerna Guterstam, Petrovic och Långström i ett svar (AB onsdag) på Götzsches debattartikel i Aftonbladet i måndags. Vi fick av dessa psykiatriker veta att många svenskar tar antidepressiva (och lyssna här!) ”men hur många har ett destruktivt ”sug” efter dem, så att de försummar sitt övriga liv för att skaffa ständigt högre doser?” Där har vi det. Tilläggen som läkemedelsindustrin och den biologiska psykiatrin gjorde, till den enkla och förnuftiga definitionen av ”beroendeframkallande”, a) ett destruktivt sug, b) att man försummar sitt övriga liv, för att c) skaffa ständigt högre doser. Och så blev SSRI-preparat ”icke-beroendeframkallande”. Det är fantastiskt det här med omdefinieringen av ord: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”

  84. Lång. Och eftersom du tyckte att SSRI-preparat inte gav beroende, att det jag berättar ovan om läkemedelsindustrins och psykiatrins agerande mest var en fråga om ”semantiska spetsfundigheter” kanske du kan ge argument för din sak. Du kan ju gärna också mer i detalj berätta vad som var fel med Götzsches argumentation i området (i hans nya bok).

  85. Det är fascinerande att se de argument som psykiatrin nu använder för att slå sönder den kritik som Götzsche fått framföra om psykiatrin. Det främsta – och riktigt klassiska – argumentet är att de som kritiserar exempelvis antidepressiva medel dödar psykiatrins patienter. I Läkartidningen berättar svenska psykiatriska föreningens ordförande (Mofors) om att man fått ta hand om en person ”för psykotiska symtom och suicidtankar. Orsaken till denna plötsliga försämring var att han sedan en vecka satt ut sina mediciner, påverkad av uppmärksamheten kring den senaste tidens mediala budskap: 98 procent av läkemedel fungerar inte – och läkarna i psykiatrin ljuger medvetet för sina patienter.” Jag vet inte hur många gånger kritiker av antidepressiva medel har berättat att man kan få fruktansvärda effekter, när man försöker sluta med antidepressiva, neuroleptika rakt av (”cold turkey”), att man måste trappa ner gradvis under noggrann övervakning. Att abstinenssymtomen kan vara fruktansvärda. Och så kommer då det klassiska psykiatriska bemötandet av kritiker: ni dödar våra patienter. Kan ni ta ansvar för det? Nej, det är nog bäst att ni tiger. Har herr Mofors någon gång framträtt i media och bekymrat sig över att en mycket stor, och de sista femton åren starkt stigande, andel unga kvinnor tar självmord med antidepressiva och annan psykofarmaka i kroppen? Har herr Mofors (och Isaksson som också i Läkartidningen drar fram sina gamla unkna argument om att antidepressiva skyddar mot självmord) bekymrat sig om det faktum att INGEN enda biverkningsrapport skrevs om de 66 unga kvinnor som under åren 2009-2013 begick självmord, med psykofarmaka i kroppen? Nej, naturligtvis inte. Behovet av att snabbt få tyst på offentlig kritik av den psykiatriska medicineringen är så starkt att man tar till alla medel för att kväsa och tysta kritikerna. Det är inte många kritiker av betydelse som ”överlevt” de samlade attackerna från läkemedelsindustrin och psykiatrin någon längre tid. De som gjort det och fortfarande vågar föra sin kraftfulla kritik (som Peter Breggin) är beundransvärda.

  86. Per Larsen..

    Recensionen av Själens Chamaner … http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/nils-uddenberg-sjalens-schamaner-personliga-essaer-om-psykiatri/

    ”Det är inte att förtrycka. Det handlar om att ta ansvar för sin yrkesroll och att respektera patientens upplevelser, hennes lidande, hennes sjukdom. ”

    Av responsen att döma tar du inte särskilt mycket intryck av de böcker du de facto läser och rekommenderar heller..

    Ska läsekretsen med tanke på titeln tro att patientskaran har för stora förväntningar?

    Att bota dessa är i första steget att ge dem så mycket tid och respekt eftersom de flesta har så låga förväntningar på sig själva. Å andra sidan brukar de som har höga förväntningar på sig själva inte kunna lyssna på fakta eller råd..

    Totempolarna i läkemedelsindustrin kommer svårligen ge upp sina krigsdanser… Så skrevs det 2010 om saken och bevisen hopar sig allt och förskräckligt mer. https://castoropollux.wordpress.com/2010/02/16/smokey-mountain-lullaby/

  87. @Castoropollux
    ”Det där, psykiaterns hjälplöshet inför det som plågar patienten, är ett genomgående tema i Uddenbergs bok. Insulinchocker, lobotomi, vattenterapi, blodiglar, ECT – alla de där mer eller mindre obehagliga och mer eller mindre effektiva metoderna är ett uttryck för just detta, läkarens hjälplöshet och förtvivlan över att inte kunna bota. Man har famlat sig fram och famlar kanske fortfarande.” Står det i samma recension och ”Den psykiskt sjuka är sjuk på samma sätt som den cancersjuke – hon saknar förmåga att leva ett gott liv.”
    Missbrukare och egoistiska pundare skall inte parasitera på den vård som sjuka människor såväl behöver, eftersom deras ”läkemedelsleverantör” är langarna så får ni väl klaga hos dom. En rehabilitering från ett drogmissbruk börjar med att avstå från drogerna inget annat!
    Den kompletta inkompetens som kritikerna av mentalvården uppvisar i denna kommentarstråd är så tydlig att ämnet så här långt börjar bli uttömt. Det är med knarkarens totala empatilöshet ni skäller på psykvården, den närstående cannabis aktivismen, Scientologi kyrkan och Nya Tider indikerar var ni står.
    Hur mycket ni än ljuger och manipulerar kommer Kronans apotek aldrig att levererar gratis knark till er, i en snar framtid kommer förhoppningsvis istället en allt hårdare kontroll av ”patienten” så låtsassjuka hobbyknarkare sållas bort innan de tar resurse som sjuka människor behöver.

  88. Så knöt du ihop säcken ordenligt för att kvävas själv däri. Maken till usel harang finns inte. Kallar du, liknar mig vid en en missbrukare….! Vårdapparaten behöver verkligen sådana som du för att slippa ändra på något och länge har de kunnat hålla på med hjälp av sådana som du..

  89. Är psykiatrin hjälplös är det derasveget fel. Metoder för att hjälpa återställa och ge livskvalitet har funnits även i kroppsvården… Vill man hålla sig till gökungen gårcdet tydligen för sikäg om man kan leva med konsekvenserna och det kan man ju Per Larsen du är ett av de ohyggliga bevisen..

  90. cecilia 6 Sep, 2016 at 13:53

    Intressant att du märker en förändring till det bättre efter att ha slutat med sädesprodukter och mjölk, Cecilia. Människor förstår oftast inte vilken kraftfullt negativ inverkan de här födoämnena kan ha på kroppen och psyket. Glädjande att du har lyckats göra dig fri från psykiatrin och är frisk.

  91. ”hon saknar förmåga att leva ett gott liv.” Att bedra sig själv och andra eller de som behöver hjälp är ju just vad som i stort pågår i psykvården… Visst träffade jag några justa personer inom vårdens domäner men det var inte mycket de kunde göra hur mycket de än ville. En av dem fick jag beröm av. Han blev åsyna vittne till hur jag fick platta till den otrevliga överläkaren inför ett helt podium. Själv hade hon ju försäkrat alla närvarande att varken bot eller hopp fanns..! Efter det hälsade hon minsann alltid på stan… Det betyder respekt Per Larsen..

    Den som söker finner, men tyvärr inte i vården. De som känner sig maktlösa i psykiatrin borde för egen räkning byta jobb om de inte förstår att de gängse metoderna med mediciner inte fungerar… En dags besök på ett behandlingshem med adekvat terapi i grupp och enskilt skulle snart låta fjällen falla..

    Varför psykvården inte lika mycket ser till att återställa nivåer för mineraler, vitaminer och annat för kroppen nödvändigt är ju en gåta.. Forskningen visste ju redan på 80-talet hur viktiga näringsämnen påverkar psyket i positiv mening.. Varför de konsekvent undviker att se hela människan är ju inte så konstigt. Hur skulle läkemedelsindustrin kunna överleva utan att offra sgs allt..? Själv släntrade jag hem med en kasse vitaminer för 600 kronor i tvivel och djup hopplöshet. Tre veckor senare och därefter kommer jag aldrig ångra den utgiften.

    Med tanke på din attityd verkar ”missbrukare” vara lovligt byte och det känner jag igen från fler än du. Den destruktivitet som red mig långt innan jag började skolan bröts redan i slutet på 70-talet. Efter några års uppehåll började jag röka men 88 slutade jag definitivt och har sedan dess inte längtat tillbaka till det heller. Jag njuter i mångt och mycket av min framgång, den utveckling jag själv blivit en del av, råder över. Mitt liv har blivit mitt, vanligt folk vill vara ägda av prince, philip morris osv.. Jag kan se att intressen som dina aldrig kommer hjälpa någon.. Däremot upprätthåller det mycket starka krafters status quo och det är ju synd..

    Skriv några böcker vet jag så slipper du vara avundsjuk och missunnsam.. ska vi tro läkemedelsindustrin går det sälja vad som helst så oroa dig inte..

  92. Per.Tack för dina kommentarer. Maten vi äter betyder mycket mer än vad vi får lära oss. Detta trots att studier redan på 60-talet visade på att människor med psykiatrisk diagnos blev friska om de höll en diet fri från sädesprodukter och mjölk. Även barn/vuxna med autismstörningar kan bli fria från sina symtom på samma diet. Dessutom behövs ofta en komplettering av vissa viktiga mineraler, vitaminer och fettsyror. Men, men det inbringar ju inga pengar i läkemedelsbolagens kassor så detta är inget som ingår i läkarutbildning. Psykiatrin behöver patienterna mer än de behöver den ”vård” som erbjuds idag.
    Tyvärr kommer även denna bok att förpassas till glömskans mörka vrå av medier och medicinska reportrar.
    Som jag skrivit förut det är vi som kan göra skillnad. Sprid denna information. Rekommendera läsning av böcker som behandlar detta och visar på det absurda i att som svar på en bön om hjälp droga ned någon och kalla det för vetenskap.

  93. cecilia 12 Sep, 2016 at 13:32

    Roligt att du känner till studierna från psykiatriska kliniker i USA som visar, att många av de som uteslöt sädesslagen och mjölkprodukter ur sin diet kunde friskförklaras och skrivas ut från sjukhusen.

    Dr. Tom O’Bryan är sannolikt den forskare som idag vet mest om vilken negativ inverkan på många människors hälsa som sädesslagen har och varför:
    https://www.youtube.com/watch?v=7urLipUwtDY

  94. @Olov
    PG:s argumentation lyder:
    – många får utsättningsproblem, vilket gör att de har problem att sluta med SSRI
    – många fortsätter äta SSRI flera år
    – alltså är SSRI beroendeframkallande
    Jag ger inte mycket för den logiken.
    Och då spelar det ingen roll om BigPharma hållt på och trixat med att kalla det ”utsättningsproblem” istället för ”abstinensproblem”.

  95. Jag har egen erfarenhet av psykiatrin.
    Den har gett mig mycket hjälp.
    Även medicin.

    OBS! Se upp med felaktig Scientolog propaganda.

  96. Krister 15 Sep, 2016 at 15:37

    Scientologerna verkar vara kontrollerad opposition, men det finns så mycket annan alternativmedicinsk information, och kritik mot läkemedelsindustrin/skolmedicinen, som är seriös.

  97. Det finns många källor till information om faran med att se alla symptom som sjukdomar som obetvingat behöver behandlas med kemiska droger. Mina bästa tips är; Besegra din allergi, Peter Wilhelmsson, Nu räcker det , Ursula Jonsson, Pillerparadoxen, Richard Whitaker. Varför oroa sig för om det är scientologer som framför kritiken eller någon annan. Kritiken behövs både vad det gäller psykiatrisk och somatisk symtombehandling.

  98. cecilia 16 Sep, 2016 at 13:27

    Det blir problematiskt när en debatt som behöver vara nyanserad och leda framåt begränsas till att vara fastlåst i en dikotomi, där ingen av de två åsiktslägren presenterar en lösning på det aktuella problemet.

    Ett exempel är debatten mellan Kommittén för Mänskliga Rättigheter/Scientologerna och psykiatrin, om huruvida ADHD finns eller ej. Psykiatrin har rätt i att ADHD verkligen existerar, men fel i att den skall medicineras med skadliga mediciner i form av amfetamin och kokain. KMR/Scientologerna har rätt i att ADHD inte skall medicineras med skadliga mediciner, men fel i att den bara är påhitt.

    Denna debatt, sannolikt riggad av de som styr läkemedelsindustrin, är naturligtvis bekymmersam, eftersom den effektivt riktar människors uppmärksamhet bort från befintliga lösningar på ADHD-problematiken.

    Det finns enligt min mening anledning att på det hela taget fundera över KMR:s/Scientologernas roll i psykiatridebatten.

  99. Du kan bli kallad scientolog av media om du kritiserar psykiatrin. Det är som P. Whitaker skriver i sin bok Pillerparadoxen till glädje för läkemedelsindustrin att det nästan bara är KMR som står för kritiken.
    Då blir den lätt att avfärda. Till o med P.Götzsche har anklagats för att kanske ha samröre med dem.
    Därför menar jag att om kritiken kan avfärdas pga varifrån den kommer, hur ska vi då få en debatt värd namnet. Då måste vi som står utanför KMR inte bara tystna nu utan agera. Låt inte allt bara återgå till vardagen där allt bara har ett nyhetsvärde på max en vecka. Detta är livsviktigt för så många både barn och vuxna. Vi som vet får inte svika nu.

  100. Etablissemangets hantlangare Kropp & Själ i Sveriges Radio P1 gör u-sväng, erkänner att psykiatrin inte fungerar i sitt program den 1 november 2016. Intervjuar Peter Goetsche och psykiatri-skeptiska psykiatriker:

    http://t.sr.se/2f9eZ6W

    …men missar att mentala problem faktiskt ökar på grund av vacciner, läkemedelsindustripreparat, bekämpningsmedel, fluor, tungmetaller, kemikalier, onaturlig kost och så vidare:

    https://www.youtube.com/watch?v=ns1S4Belecg

    https://www.youtube.com/watch?v=o3P6wVUH0pc

  101. Ja, det var intressant och hoppfullt.
    …men man missade inget – anser jag – eftersom det (ännu inte?) finns belägg för att ”mentala problem faktiskt ökar på grund av vacciner, läkemedelsindustripreparat, bekämpningsmedel, fluor, tungmetaller, kemikalier, onaturlig kost och så vidare”.

  102. Dan Söderlund 1 Nov, 2016 at 17:42

    Jadå, jodå, Dan Söderlund, många vetenskapliga studier visar och många människor vittnar om, att det är så. Hur kan du ha (inte?) missat allt detta, nästan vem som helst som vill kan enkelt hitta denna information.

  103. Det vore ju sorgligt att gå in i en dispyt om vad Kropp & Själ MISSAT i programmet. Lite viktigare att titta på vad som togs upp. Jag skulle vilja säga att det här var ett av de viktigaste och bästa program som P1 någonsin sänt. Fantastiskt. Avslöjar psykiatrins grundlösa diagnoser och den katastrofala medicinering som sker utifrån dessa. Tar död på myten om den kemiska obalansen som vi fortfarande kan läsa om i massmedia var och varannan vecka. Måste säga att det var välgörande att höra de två psykiatrikerna i studion berätta om att det visst var så att också de ljugit för patienter – slagit i dem uppfattningen att de led av en biokemisk obalans. Och sedan som avslutning på programmet få höra den förra psykiatrisamordnaren Anders Printz säga att psykiatrin måste göras om från grunden – att den inte fungerar trots (eller rättare sagt, på grund av) alla miljarder som pumpats in i att pumpa alltfler människor fulla med toxiska preparat. Ja, visst kunde man när man lyssnat på det här programmet lätt dra den riktiga slutsatsen att psykiatrin är det största bedrägeriet vi har.

  104. Dan, vem ska ge ”belägg”? Det låter som den vanliga visan att vi ska lämna bort vårt eget tänk och förståelse till andra som ska tala om för en hur det är. Det är en slags hjärntvätt som eliten bringat över oss. Det har då ingen betydelse vad vi stoppar i oss, och kropp och själ eller det mentala har ingen relation… Var och en kan själva se samband bland människor – och vägra föra ut absurda saker på nätet.
    Råkostare som lever så dåligt, och andra socker/kolhydratmissbrukare, börjar må dåligt, kan inte äta, anorexi… självskadebeteende, söker utanför sig själv och färgar håret och sätter in spik i ansiktet, tatuerar sig… kallar sig ”hen”, osv.

    Folk blir störda och annat tar över och regerar dom.

    In the 1800s the phrase ‘Mad Hatter’ originated after people realised hatters, who used mercury to process felt for hats, often suffered mental health issues.
    http://www.dailymail.co.uk/health/article-2703896/Woman-toxic-dental-fillings-discovers-mercury-poisoning-blame-crippling-symptoms-mistaken-MS.html

    Tjejer/kvinnor kan få för mycket koppar i sig av spiral, vattenledningsvatten och annat, och det för med sig zinkbrist. Det i sin tur ger förändringar i människors välbefinnande, självuppfattning och annat, ger dålig mental utveckling, personlighetstörning, mentala störningar. Många tjänar pengar på dessa sjuka/störda flickor.

    ”Upptaget av zink begränsas starkt av fytinsyra som finns i fibrer och spannmål.”
    ”Zinkbrist förekommer hos veganer som äter en kalori- eller proteinfattig kost samt hos personer som lider av undernäring beroende på malabsorption, felaktig kost, njur- eller leversjukdom, kronisk alkoholism, Crohns sjukdom, celiaki, korttarmsyndrom, cystisk fibros och pankreasinsufficiens. Fytater och fibrer från spannmål hämmar zinkupptaget vilket kan vara ett problem vid en alltför ensidig kost.”

    Här kan man se hur koppar och zink ”står emot varandra”:
    http://realproculture.yolasite.com/resources/mineral_wheel-1.gif

    The dentists stressed the fact that the mental effects of mercury poisoning were most distressing and frightening. Each was so deeply affected by the feeling of hopelessness, depression and futility that they urged the physician (Smith) to bring the cases to the attention of the medical profession. The paper ends with the words: ”the medical profession must be on the alert for the appearance of mercury poisoning.”
    http://art-bin.com/art/hanson_en.html

    [kommentar kapad, max 300 ord, max 3 utgående länkar]

  105. Dan Söderlund 1 Nov, 2016 at 19:42

    Då har du alltså redan tillägnat dig all information för och emot som du anser dig behöva? Väl så långt kommen är det bara att använda sitt förstånd, dra sina egna slutsatser och skrida till verket.

  106. Psykiatrin är en krävande disciplin, i boken Själens Chamaner av Nils Uddenberg beskrivs en problematik. Människor som lider av en svår psykiatrisk åkomma ligger bältade i sängen i långa tider, samma metod hade använts i flera hundra år, men i samband med franska kom en humanistisk reformiver över psykvården men bältesläggningen blev även efter humanismens intåg ett nödvändigt ont. På femtiotalet kom det en medicin som gjorde att de flesta patienter kunde fungera och slippa bältesläggningen, medicinens biverkningar var stora, den medicinerade hade ryckiga rörelser, drog upp axlarna och gjorde märkliga vridningar på huvud och kropp. Men de slapp bältningen!
    I valet mellan att låta patienten slippa medicin och biverkningar eller slippa bältningen, så väljer vårdpersonalen medicinering troligtvis på grund av de humanistiska idéerna från den franska revolutionen.
    Vid hög ålder och demens finns nästan allt depression med i patientens status, det krävs medicinering för att lindra symptomen. Medicinen har givit många människor några extra år med rimlig livskvalitet.
    Påståenden om att psykofarma är bra eller dåligt måste ses i den praktiska och humanistiska tradition som läkemedelsbranschen arbetar i, forskar, samarbetet med läkare, vårdpersonal och patient. Tagen ur sitt sammanhang och med de manipulativa metaundersökningarnas statiska ljug är och förblir kritiken ren populism, intetsägande åsikter vars syfte här är att Peter Gøtzsche skall sälja många böcker men det känns igen från andra sammanhang där det är samma populism som motorn i högerpopulistiska media, scientologins läror och knarkliberalism grumliga frihetsideal även om argumenten och grundsyn skiljer. Historielösheten och kunskapsbristen syns tydligt i den bristande argumentationen, Wikipediaproffesorerna länkammunition kan aldrig dölja dessa brister.

  107. Olov 1 Nov, 2016 at 19:00

    Det är lika viktigt att notera vad Kropp & Själ missar som vad de avslöjar. Om vi inte tänker klart nu och är på tårna, så kan pendeln tillåtas svänga över åt rakt motsatt håll, mot åsikten att autism-, ADHD-, asperger- och besläktade symptom inte är ett problem, som ökar exponentiellt på grund av vacciner, p-piller, fluor, tungmetaller, aluminium, glyfosat, näringsfattig mat, tillsatser i maten, kemikalier, läkemedelsindustripreparat, mobilstrålning, Wi-Fi, och så vidare. Detta skulle kunna vara ett sätt för kemikalieindustrin, läkemedelsindustrin, livsmedelsindustrin, skolmedicinen, våra politiker och deras herrar, att på ett enkelt sätt slippa undan allt ansvar för denna epidemi av mentala problem. Om inte problemet finns, så kan ingen vara skyldig.

    Det är också viktigt att människor inser, att förekomsten och ökningen av dessa mentala problem är reell, så att de sätter sig in i hur man kan bota dem och engagerar sig i att få bort orsakerna.

  108. jonulf 1 Nov, 2016 at 20:06

    En mycket bra replik från jonulf på ”Dan Söderlund 1 Nov, 2016 at 17:42”. Bara sorgligt att den skall vara nödvändig, informationen finns ju sedan länge. Man måste ha levt i en grotta för att missa den, eller är anställd av läkemedelsindustrin/skolmedicinen.

  109. ”Upptaget av zink begränsas starkt av fytinsyra som finns i fibrer och spannmål.”

    Sanningen är ju den att alla vitaminer och mineraler binds vid FYTINSYRAN som bara kan brytas ner av FYTAS som bildas endast vid dygnslånga jästider och närvaron av surdeg. Det betyder att vi alla ”välsignats” med näringsbrist av vårt dagliga snabbjästa bröd. Tillsammans med det raffinerade saltet och sockret har livsmedelsverket deltagit i den landsomfattande galopperande näringsbrist man införde för ett mer än ett halvt decennium sedan.

    ””Zinkbrist förekommer hos veganer som äter en kalori- eller proteinfattig kost samt hos personer som lider av undernäring….”

    Veganer brukar vara de mest medvetna av kosthållets olika varianter. Så påståendena måste komma ur de mest skräckpropagandistiska propåerna.. Provsvaren kanske kommer ur anorektikernas dystra hälsotillstånd?

    Veganer äter verkligen bönor och linser i alla former och kan knappast lida varken protein- eller kalori-brist. En eventuell zinkbrist måste ha en annan förklaring.

    Att veganer och vanliga dödliga kan få B12 genom att äta mjölksyrade grönsaker förtiger tydligen dietister och https://sv.wikipedia.org/wiki/Veganism

  110. ”Dan, vem ska ge ”belägg”? Det låter som den vanliga visan att vi ska lämna bort vårt eget tänk och förståelse till andra som ska tala om för en hur det är. Det är en slags hjärntvätt som eliten bringat över oss”
    Jonulf, jag är inte forskare. Jag läser och tar till mig av de ”kunskaper” mänskligheten tillsammans löpande tillägnar sig, inte minst via forskningen. Och det är ju verkligen högt och lågt som kommer fram. Men jag försöker verkligen ha ett öppet sinne och en skeptisk hållning, oavsett vad som kommer fram och varifrån det kommer. Och SEN använder jag mitt eget tänk. Man kan göra tvärtom, lita på sin tanke och sedan omfamna allt som stödjer tanken och bortförklara det som motsäger ens egen tanke. Jag tycker det är en dålig hållning.
    Sen är det naturligtvis så att man inte kan snappa upp allt som händer, dvs man missar mycket och kan därför ha fel uppfattning i många frågor. Förutom att vi gemensamt faktiskt inte VET än.

    Alltså: det som skrevs ovan, tror jag faktiskt inte är sant. Jag tror inte att ”autism-, ADHD-, asperger- och besläktade symptom […] är ett problem, som ökar exponentiellt på grund av vacciner, p-piller, fluor, tungmetaller, aluminium, glyfosat, näringsfattig mat, tillsatser i maten, kemikalier, läkemedelsindustripreparat, mobilstrålning, Wi-Fi, och så vidare”. Alla dessa saker har sina problem, men inte sammantaget vad som hävdas i citatet. Jag kan ju ha fel, eller så kan det visa sig på sikt att jag hade fel nu, av ovanstående skäl. Men jag tror inte det.

  111. I Sverige får idag mer än 10 % av landets pojkar (10-17) psykostimulantia som ”behandling för ADHD”. I några kommuner får var sjunde pojke (10-14) psykostimulantia. Läkemedelsindustrin och biologisk psykiatri har, efter mönster från USA, sålt diagnosen med åtföljande medicinering till stora skikt i samhället. Det var fantastiskt att höra ett program i SR som för första gången presenterade det här för vad det var: ett stort bedrägeri.
    Beteckningarna ADHD, Asperger, Bipolär och så vidare är uppfunna av det amerikanska psykiatrikerförbundet, med stark uppbackning av läkemedelsbolag. De bör naturligtvis helt avskaffas då de grundlöst sägs beteckna verkliga sjukdomar. Problem med beteende, känslor och tankar – hur verkliga de än är – kan ha många orsaker och ska förstås inte betecknas som sjukdomar. Den första sjukdomen att bota måste vara diagnossjukan.

  112. För att inga missförstånd ska uppstå: Vi har alltså ett läge där mer än 10% av landets pojkar (10-17) i 22 av landets kommuner får psykostimulantia som ”behandling för ADHD”. Den explosion av diagnosticerade och medicinerade pojkar representerar förstås inte ett ”reellt” psykiatriskt problem, en kraftig ökning av ”psykisk ohälsa”.

  113. Olov, om man konstaterar att det finns stora problem med något (i detta fall psykiatrin, specifikt diagnosticering och medicinering), kan man antingen avskaffa det helt och hitta på något helt annat, eller så kan man verka för att man jobbar med att lösa problemen.
    Jag röstar på det senare.

  114. Dan, psykiatrins falska diagnossystem och toxiska botemedel måste avskaffas i sin helhet – då kan man arbeta med och lösa de verkliga problemen.

  115. Olov 2 Nov, 2016 at 11:40

    Jag håller med Olov och anser att ”Dan Söderlund 2 Nov, 2016 at 11:28” har fel. Det finns ingen chans, att den sinnessjuka läkemedelsindustrin skall acceptera en problemlösning som leder till vettig vård. Läkemedelsindustrins/skolmedicinens överhöghet/övertröghet måste avskaffas, därefter får de lov att konkurrera på lika villkor med andra existerande behandlingsmetoder, vilka idag motas bort med maffiametoder, bara för att de fungerar bättre och därmed hotar läkemedelsindustrins enorma inkomster på patenterbara preparat och apparater.

  116. Olov 2 Nov, 2016 at 11:03

    Autism och ADHD är exempel på diagnoser som har ökat explosionsartat de senaste decennierna och fortsätter att öka. Detta kommer sig dels av överdiagnosticering, dels av reella skador från till exempel vacciner, glyfosat, antibiotika, fluor och p-piller. Antingen kan man utnyttja situationen ekonomiskt och ge de drabbade livsfarliga, patenterade mediciner á la läkemedelsindustrin/skolmedicinen eller också kan man använda alternativa metoder för att verkligen läka de drabbade i grunden, utan att orsaka ytterligare skada. Jag röstar på det senare.

  117. Dan Söderlund 2 Nov, 2016 at 10:54

    Jag kan instämma i att det är mycket du inte har snappat upp, Dan. Det är verkligen mycket du har missat.

    Många har väldigt mycket riktiga kunskaper i det här ämnet. Men de tystas ner av det korrumperade mainstreammedia, det är endast av den orsaken ”vi gemensamt faktiskt inte VET än”. Men alltfler människor drabbas personligen av vaccin-, antibiotika-, kvicksilver-, fluor-, odlingsgift-skadade och så vidare barn och därför sprider sig den här kunskapen alltmer även till gemene man. Att du har missat allt detta visar på att ditt sinne inte är så öppet som du vill låta påskina.

  118. Per Larsen skrev.

    ”Först och främst är det en sjukdom någon har och sedan får den sjuke medicin. Det är sjukdomen som startar processen.”

    Av barn och dårar – Tomas Quick lärde vi oss att inte bara kriminologin och brottsutredandet bedrar sig bäst själv det gör också lärarkårens lika illvilligt trogna. Daniel Tarchys gjorde sitt bästa för att lägga skulden för Sveriges mesta rättsskandal på den sjuke vilket lyckades lika dåligt som dina försök att ge sjuka skulden för en konstig utveckling och lönsamma kroniska tillstånd..

    läkemedelsvärlden ser med närsynthetens konsekvens inte bättre ut än så som i nedan… Karriären är räddad. UPA som den ende sanne guden får stå komplex och staty för nonchalansen..

    ”Fortfarande gäller att alla har rätt att neka behandling, man behöver inte att tro på läkaren diagnos och du behöver inte hämta ut eller sätta i dig de förskrivna preparaten. Lagen är helt tydlig här och det hade varit bra om ni inte utnyttjade den allmänna sjukvården för den har hög belastning utan era krämpor, efterfrågan på dess tjänster är stor.”

  119. Och där har vi, som sagt, olika åsikter.
    Vad säger du till alla dem, som verkligen är hjälpta av diagnos och medicin?

  120. Per och Olov:
    ”Autism och ADHD är exempel på diagnoser som har ökat explosionsartat de senaste decennierna och fortsätter att öka. Detta kommer sig dels av överdiagnosticering, dels av reella skador från till exempel vacciner, glyfosat, antibiotika, fluor och p-piller.”
    Ja, de har ökat explosionsartat. Dels för att diagnoserna inte ens funnits i flera decennier, men främst pga överdiagnosticering. DÄR är vi överens. I USA är det ju helt bisarrt.
    1. Men att därav dra slutsatsen att diagnosticering och medicinering ska avskaffas helt, anser jag är ett misstag.
    2. Om jag nu missat något väsentligt, kan ni tipsa om forskning som visar att ”autism-, ADHD-, asperger- och besläktade symptom […] är ett problem, som ökar exponentiellt på grund av vacciner, p-piller, fluor, tungmetaller, aluminium, glyfosat, näringsfattig mat, tillsatser i maten, kemikalier, läkemedelsindustripreparat, mobilstrålning, Wi-Fi, och så vidare.”? Och jag menar inte anekdoter eller fria spekulationer, utan seriös forskning.

  121. Dan Söderlund 2 Nov, 2016 at 13:26

    Låt människorna välja vilken vård de vill ha. Idag är vården bara till för de som accepterar snabba diagnoser och giftiga, kemiska preparat, vilka kortsiktigt, i bästa fall, döljer symptomen. De som inte vill ha den typen av bemötande har ingenting annat att välja på, eftersom vårdapparaten styrs av läkemedelsindustrin. Då återstår bara att använda sina egna, ofta surt förvärvade slantar, om man nu överhuvudtaget har några, till att komma i åtnjutande av alternativa metoder som botar i grunden utan att ge biverkningar. Problemet är att många alternativ inte får användas, eller håller på att förbjudas, eftersom de är effektiva att bota sjukdom med i grunden.

  122. Ja Dan, vad sägs om att berätta sanningen för patienterna? Du kanske hörde i programmet hur vanligt det är att psykiatriker ljuger för sina patienter, berättar att de har en ”kemisk obalans” som de psykiatriska preparaten ska rätta till. Riktigt roande var det att höra svaren från de två psykiatrikerna i studion när de fick frågan om de ljugit någon gång för patienterna. Och visst det hade de. Nu hade just dessa psykiatriker kommit till insikt om att det den ”kunskap” de fått i sin utbildning (i stort dikterad av läkemedelsindustrin) om den kemiska obalansen och nödvändigheten av en närmast livslång medicinering – var en lögn. Så jag tror det första är att berätta för de patienter som fått sig detta itutat, att det är en fet lögn. Att mycket av de yttringar av sjukdomen som psykiatriker sett hos patienterna som medicinerat ett tag, i själva verket bara är skadeverkningar av preparaten.

  123. Per och Olov.
    Ja, det har förekommit och förekommer mycket i vården som inte är faktabaserat. Låt oss ändra det.
    Men att låta folk välja vilken vård de vill ha, oavsett faktaunderlaget? Aldrig. Speciellt inte om jag ska vara med och betala via skattsedeln. Inte ens om de betalar själva. Kvacksalverilagen har sitt berättigande.

    Men jag tror inte på ”alternativa metoder som botar i grunden utan att ge biverkningar”, så låt oss inte halka in på den diskussionen.

    Och som sagt, att skolmedicinen INTE heller alltid är faktabaserad, det håller jag med om. Men då får vi väl ändra det då!

    Hur blev det med länktipsen?

  124. Dan Söderlund 2 Nov, 2016 at 13:53

    Du visar på mycket dåligt vetenskapligt omdöme, Dan Söderlund, med orden ”Och jag menar inte anekdoter eller fria spekulationer, utan seriös forskning”. Här har vi svart på vitt det kardinalfel som läkare och andra inom skolmedicinen så ofta begår: Att bortse från människans egna vittnesmål, anekdoter, om hur, och av vad, de uppger sig ha blivit skadade.

    Anekdoterna är en mycket viktig del i den vetenskapliga processen mot att förstå vad det var som gick fel, men inom skolmedicinen vill man mycket hellre orientera efter den karta som läkemedelsindustrin har ritat upp och försett en med, än efter den verkliga terrängen. Denna hållning är ett bevis på medfödd eller inlärd känslokyla inför andra människors erfarenheter och lidanden.

  125. Det är fel att påstå att det är läkemedelsindustrin som styr universitet och utbildning av läkare och annan vårdpersonal. Men omvänt är det på universiteten det görs den grundforskning som styr läkemedelsföretagens forskning och utveckling av produkter och metoder som i slutändan används i vården.
    Jag anser att det är politikerna som inte inser problemen i tid, när jag kritiserar transplantationsindustrin stöter jag på problemens ursprung. Det är inte någon Frankenstein som lägger grunden för transplantationsindustrin, det är forskningen inom biologi och kemi som gör transplantationer möjliga. Kritiken hittar ni här, https://newsvoice.se/2016/01/01/neo-kannibalism-sag-nej-till-organdonationer/ , det är i följderna av att transplantationstekniken utvecklas som problemen uppstår, illegal organhandel, grunden för dödförklaring ändras, ‘liken’ skall hållas vid liv tills de kan skördas mm.
    Jag erkänner gärna att de som transplanteras och lever lyckligt i många år är väl värda detta öde och jag erkänner att jag inte har något bättre alternativ i nuläget.
    Om Peter Gøtzsche hade erkänt något som helst, givit förslag på användbara alternativ och så vidare då hade hans utspel kanske haft någon substans och värde.

  126. Per Larsen skrev:
    ”Först och främst är det en sjukdom någon har och sedan får den sjuke medicin. Det är sjukdomen som startar processen.”

    Dan Söderlund skrev:
    ”Vad säger du till alla dem, som verkligen är hjälpta av diagnos och medicin?”

    Men det är ju inte så att det finns ”mentala sjukdomar”, de står inte att finna någonstans.

    En ”ärthjärna” kan inse att det är smidigt för de skadande delintressenterna att att få ut en ”diagnos”. för att skydda sig själva och kamouflera sin illasinnade verksamhet och hela hoaxet kring vitrockar/forskning och dithörande pseudoscience med sina löjliga rapporter.

    Det blir ofta en ”lättnad” för tex föräldrar som av vitrock fått diagnosen ”autism” för ett barn, att få det. Det är dock ingen lösning utan en del av problemet, för diagnosen innebär inget, utan döljer bara orsaker – bakom en etikett. För vitrocken kommer inte att ta upp något om vacciner och vaccinationskada i sammanhanget, eller säga något om avgiftning och läkning, han/hon kommer inte att bena i något, och ”läkaren” ger bara ”lättnad på grund av etiketten”, men bidrar till att skadlig verksamhet mot oskyldiga barn kan få fortsätta.

    Så angående vad Per L skrev, att ”sjukdomen” startat processen – du rör ihop orsak och verkan.

    Dan S – det beror på hur djupt eller ytligt du vill se på varför människor är sjuka, vad ”bot” verkligen innebär. Den västerländska medicinen kan inte bota människor.

    Jag upprepar vad jag postat tidigare:

    Enligt WHO:s Världshälsorapport 2000, så spenderar amerikanen mer pengar på att få detta ”godis” från läkarna… än några andra. Tre andra länder har direkt tagit till sig USA:s ”hälso”-system: Australien, Kanada och New Zealand. Då skulle USA, och kanske dessa andra länder toppa listan som visar på den hälsa som dess befolkningar har.

    [kommentar kapad, max 300 ord]

  127. Jonulf,
    ”Den västerländska medicinen kan inte bota människor”?
    I rest my case…

  128. Per,

    ”Du visar på mycket dåligt vetenskapligt omdöme, Dan Söderlund, med orden ‘Och jag menar inte anekdoter eller fria spekulationer, utan seriös forskning’. Här har vi svart på vitt det kardinalfel som läkare och andra inom skolmedicinen så ofta begår: Att bortse från människans egna vittnesmål, anekdoter, om hur, och av vad, de uppger sig ha blivit skadade.”

    Här har vi olika åsikter. Jag tror att man når bättre resultat om man utifrån anekdoter genomför strukturerad forskning för att klargöra fakta, istället för att betrakta ”människans egna vittnesmål” som fakta.

  129. PerSöderlund, kan du lista upp det bästa från tex wikipedia på de bästa sjukdomsbotande forskningsresultaten som kommit fram sedan sextiotalet, som botat, gett minskade sjukvårdskostnader och som medfört stängda sjukhusavdelningar – på den väg som då ”forskningsrapporter” och ”medicin” gett oss mot den nästan nu då totalt uppnådda ”JÄRNHÄLSAN” hos befolkningen i västerlandet. För vi borde väl vara där framme vid målet nu… då efter att vi och våra föräldrar blivit så hårt beskattade under årtionden?

    Är det inte något som inte stämmer här? Men du Per S får om du vill resta ditt case ännu en gång.

    Det är väl bara fantasier att cancern nu nästan inte längre finns, eller att det hela tiden skulle dyka upp nya sjukdomar utan namn… självklart är det fantasier att den västerländska så kallade medicinen vad gäller lidande/karma bara skulle förmå att maskera, omforma, förvärra och/eller skjuta på sjukdom/symptom i tiden – det är ju som förtal… 😉

    Den västerländska medicinen har ett högt pris vad gäller mänskligt lidande, och det ris på ryggen den för med sig.

    Cancer:
    För drygt hundra år sedan fick kanske en av 20 cancer, högst
    På fyrtiotalet fick en av sexton cancer
    På sjuttiotalet fick en av tio cancer
    Idag är det en av tre
    I morgon är det hundra av hundra

    Så blir det om man fortsätter med bakvänt resonemang och begär lax på löken med fler ”seriösa forskningsrapporter”.

  130. Dan Söderlund 2 Nov, 2016 at 15:06

    Kvacksalverilagen har definitivt inte applicerats på läkemedelsindustrin/skolmedicinen, som står över alla lagar och trotsar allt förnuft.

    ”Men att låta folk välja vilken vård de vill ha, oavsett faktaunderlaget? Aldrig.” Med tanke på hur svårt du verkar ha att hitta faktaunderlag, så skulle det kunna gå hur illa som helst, om du fick bestämma.

    ”Inte ens om de betalar själva”. Jösses, snacka om att vilja sätta sig på andra människor och ta ifrån dem deras rätt att själva bestämma över sina liv. Diktatorisk överförmyndarmentalitet kallas det. Såna som du får man passa sig för. Med dig i en ledande ställning skulle det kunna bli riktigt obehaglig. Jag förstod redan utifrån din första kommentar ovan ”Dan Söderlund 1 Nov, 2016 at 17:42”, att något inte var som det skulle.

    ”Speciellt inte om jag skall vara med och betala via skattsedeln”. Men du tycker att det är rätt att vi andra, som inte önskar ta del av mer än en liten bråkdel av skolmedicinen, fullt ut skall bekosta denna usla, korrumperade verksamhet med våra skattepengar.

    ”Men jag tror inte på ”alternativa metoder som botar i grunden utan att ge biverkningar”, så låt oss inte halka in på den diskussionen.” Här har vi ytterligare ett bevis på din översittarattityd. Bara för att du personligen inte tror på alternativa metoder, så anser du dig ha rätt att anmoda oss andra att byta samtalsämne. Är du något slags moderator här på NewsVoice, vars uppgift är att styra vilken riktning diskussionen skall ta? Skulle inte tro att Torbjörn Sassersson har tilldelat dig den arbetsuppgiften.

    ”Ja, det har förekommit och förekommer mycket i vården som inte är faktabaserat.” Det skall Gudarna veta, där skrev du verkligen ett sant ord. Skolmedicinen är så nedlusad med behandlingsmetoder som saknar stöd i både vetenskapliga studier och beprövad erfarenhet, att det är synd och skam. Mindre än hälften av det man utsätter människorna för inom den offentliga sjukvanvården vilar på vetenskaplig grund, medan så gott som allt är skadligt. Det är därför man är så rädd för alla alternativa behandlingar som fungerar mycket bättre, utan att ge biverkningar.

    ”Och som sagt, att skolmedicinen INTE heller alltid är faktabaserad, det håller jag med om. Men då får vi väl ändra det då!” Dra den om rödluvan en gång till. Den västerländska sjukvanvården har terroriserat mänskligheten i mer än ett sekel och har aldrig visat någon vilja att gottgöra sina synder eller ändra inriktning mot att bli mer humana. De har försuttit sina chanser och vi har synat deras bluff för länge sedan. De som säger sig vilja ändra skolmedicinen inifrån saknar all trovärdighet, eftersom deras motto är ”Folk skall inte få välja vilken vård de vill ha ens om de betalar själva.”

  131. Dan Söderlund 2 Nov, 2016 at 17:16

    Om du tycker det är bra att ”man utifrån anekdoter genomför strukturerad forskning för att klargöra fakta”, varför är du då positivt inställd till läkemedelsindustrin, som har upphöjt forskningsfusket till en ny konstart.

  132. Dan Söderlund – en fälla gillrad med ost är det något lurt med, eller, den hette wikipedia – och du tog betet direkt – och vi ser dig nu än klarare. Du har verkligen inte tänkt själv – börja med det, gör basic hemläxa och återkom om tre år 😉

    per postade en länk, i den kan man läsa:
    ”Tyvärr finns det inget sätt för någon att värdera huruvida vaccinet verkar preventivt eftersom smittkoppssjukdomen inte längre finns.”

    Man omdefinierar bara, vaccin kan aldrig ”ta bort något”, såsom en ”sjukdom”.

    When vaccines do not work, the creative way to cover it up is to change the name of the disease.

    Smittkoppor/Smallpox Gets A New Lease Of Life

    Doctors around the world are being faced with children catching the diseases they have been vaccinated against.
    Rather than diagnosing these children correctly, professionals have discovered that the doctors are giving the diseases new names.
    This suggests a cover up is going on […]

    It has long been suggested that smallpox still exists and has simply been renamed to carry on the hoax that vaccination has saved us from the mighty jaws of the smallpox epidemics. In an article titled ‘Smallpox: a New Threat’ Susan Claridge (8) wrote:

    https://vactruth.com/2012/04/25/change-names-of-diseases/

    _____________________

    Läs denna långa text om vaccinationer jag postade en gång på vaken.se
    En bit ned så tar den upp om just smittkoppor – plus polio,och det påhittiga med fula saker som ofta tillämpas för att dölja de rätta siffrorna och sambanden – nämligen statistikmanipulation och omdiagnosticering, eller ”flytt av målstolpar”:
    http://vaken.se/modules/newbb/viewtopic.php?post_id=29881#forumpost29881

    ———————-

    Arguments are provided against typical vaccine justifications that diseases like smallpox and polio were eradicated by vaccination

    Historical data reveals that smallpox was eradicated through efforts like isolation, improved nutrition, hygiene, and sanitation

    Incidence of polio was dramatically “reduced” because the disease was redefined, and serological testing was introduced—not because of success of the vaccine

    http://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2015/01/18/history-vaccination.aspx

    [Kommentar kapad. Max 300 ord. Max 3 utgående länkar.]

  133. Jonulf, kan du förklara hur du tänker? ”Vaccin kan aldrig ‘ta bort något’, såsom en ‘sjukdom'”.

    Dvs, vad anser du är felaktigt i följande resonemang:
    – ett smittämne lever och förökar sig i människan, kan inte överleva i naturen utanför människan
    – ett vaccin skyddar tillräckligt bra för att skydda befolkningen för att hindra smittspridning
    – undan för undan, vartefter fler vaccineras, försvinner smittämnet från allt större geografiska områden på jorden. Ungefär som när man tar bort habitatet (gammal skog) för vitryggig hackspett, den försvinner från stora områden och finns bara där den kan leva vidare.
    – till slut har man vaccinerat även människorna som finns i de sista områden på jorden där smittämnet fortfarande grasserar, de sista ”habitaten”.
    – den sista individen av smittämnet dör. Organismen är utrotad från jordens yta (förutom i labb, förstås). Man har ”tagit bort” sjukdomen, som är resultatet av smittas av smittämnet, som nu inte längre finns.
    – Om vi fortsätter med hackspettsanalogin, hypotetiskt: den vitryggiga hackspetten är utrotad, men dess nära släktingar lever vidare, t ex större hackspett. Det är väldigt lik den vitryggiga, men just den vitryggiga är borta.

    Nåväl, nu är det ju inte så ofta som omständigheterna är så goda som ovan, ofta kan ju smittämnen överleva även utanför människa (ebola t ex). Då blir det inte lätt att utrota ett smittämne, då får man fortsätta vaccinera alla ”nya” människor.

    Men om vi nu tar exemplet ovan: varför kan ett vaccin ALDRIG ta bort en sjukdom?

  134. Svar till per 2 Nov, 2016 at 19:34

    ”Om du tycker det är bra att ‘man utifrån anekdoter genomför strukturerad forskning för att klargöra fakta’, varför är du då positivt inställd till läkemedelsindustrin, som har upphöjt forskningsfusket till en ny konstart.”

    Jag är inte positivt inställd till läkemedelsindustrin och tror inte jag antytt det någonstans.

  135. Det är dags att stänga denna diskussion. Artikeln handlar om psykiatri, inte vaccin.

    För mer kunskap om hur bra vacciner egentligen är besök Vaccin.me som samlar kritik mot vaccin. / red

Comments are closed.