DEBATT. Vänsterns guldgosse Hamid Zafar eller rättare sagt pseudonymen @MikaelHakim har under flera år skrivit antisemitiska inlägg på nätet, samtidigt som han hyllats som Årets Svensk, som fick sommarprata och som skulle tävla i ”På spåret” i SVT i höst.
Text: Harriet Larsson
Av moderaternas partiledning fick han öppna famnen som rådgivare i integrationsfrågor, efter att ha varit rektor för Sjumilaskolan i Borlänge och ingen har väl glömt Meret Kaplan som frotterade sig med fascisterna “De grå vargarna”.
Bitte Assarmo ställer rätt fråga “Hur många fler som Hamid Zafar lever och verkar i Sverige?”
Chockade vänsteraktivister citerar nu på löpande band de röda feministernas försvar för Mona Sahlins kontokortsbedrägerier “den som är oskyldig kan kasta den första stenen.”
Själv skyller Hamid Zafar på sin ungdom och att han var ung och sökande. Förmodligen har han samma åldersuppfattning som de ensamkommande barnen, eftersom han var 33 år, när de senaste inläggen skrevs under 2015.
I SvD den 16 oktober frågar sig medarbetaren Josefin Holmström: Kan – och bör vi förlåta Hamid Zafar? Hon hoppas att det ska finnas en väg tillbaka för honom. Till vad framkommer inte. Hon avslutar med frågan “…om vi inte tror att människor kan förändras, hur skall vi då kunna leva tillsammans?
Svaret är nej, i detta fall kan vi det inte.
Vi kan inte förlåta en religion med dess förkunnare, som predikar död och förföljelse av alla otrogna, där judar, kristna, konvertiter, homosexuella och kvinnor är främsta måltavlan.
Att göra dessa antisemitiska uttalanden personliga är fel, det är islams rätta ansikte, som muslimer får i sig med modersmjölken. Att ljuga och bedra otrogna ger bara bonus av Allah. Utåt predikas ofta de mer fredsamma så kallade Mecka-verserna i Koranen, men inne i alltför många moskéer är det de krigiska Medina verserna som hyllas.
Min övertygelse är att det vimlar av dessa charlataner inom politiken och samhällets alla organ, tack vare vänsterns naiva och bristande kunskap om islam. Deras identitetspolitik har rullat ut röda mattan till offentliga tjänster, vars innehavare alltför ofta saknar kompetens, vilket orsakat stora samhällsskador, där tilliten nu sjunker både för regeringen och samhällets myndighetspersoner.
Arbetsförmedlingen var det senaste exemplet, där en tjänsteman har gynnat sina egna i förorten, men att påpeka denna risk om etniskt jäv på myndigheter, bland nämndemän och att ha farhågor för nepotism på till exempel apoteken, som journalisterna Ingrid&Maria gjorde, då åker man innanför skranket efter anklagelse om hets mot folkgrupp, vars definition nu är så vid, att där ryms allt av minsta mångfaldskritik.
Text: Harriet Larsson
Relaterat