KULTURMARXISMEN. Postmodernismens djupa antipati mot all individualism berördes i den tidigare delartikeln. Om man betänker den djupa inverkan, som sker på medborgarna genom massindoktrineringen och upprätthållandet av politisk korrekthet, finns all anledning att vara djupt bekymrad. På ett sätt vi tidigare inte erfarit i det moderna Sverige, angriper nu en av det offentliga delvis sanktionerad, bred kollektivistisk ideologi människornas värderingar på otaliga sätt och krafterna bakom påverkan är ofta finansierade av det offentliga och sker via kanaler, av vilka vissa är kontrollerade av det offentliga (1).
Text: Dan Ahlmark
I ett par tidigare angivna artiklar (2;3) granskade jag, hur människor just påverkas psykologiskt av den pågående kontinuerliga attacken mot förnuftsmässiga föreställningar och värderingar. Angreppen bildar tillsammans med den sociala pressen på individen; lockelsen att tillhöra den inflytelserika gruppen; frestelsen att låta sig påverkas av irrationella och ansvarslösa känslor och den förtrollning som falsk godhet skapar, en mäktig kraft att överge sitt förnuft och egna värderingar.
Det är också tydligt, att en impuls eller drivkraft liknande religion ibland kan inverka. Djup tro på några enkla, men falska förklaringar gällande verkligheten, människans situation och vad godhet är; en djup personlig önskan att underkasta sig och helt tjäna det goda; den fasta övertygelsen att ha rätt och motståndaren så fel, att förklaringen måste vara omoral, kanske ondska; och därmed den irrationella och totala oviljan att beakta några som helst argument, som motsäger den egna tron.
Kulturmarxismen försöker genom passivisering av människans högre – rationella – medvetande (4) förvandla individer till osjälvständiga varelser, som är emotionellt styrda av sinnesstämningar och känslosamma berättelser (narrativ).
När alla massindoktrineringens kanaler och instrument under decennier är inriktade på individer, i skolan dåligt tränade i kritisk analys, och för vilka alternativ till kollektivistiska värderingar och lösningar sällan presenteras, blir resultatet just ”cancer i hjärta, sinne och själ” (2). Det leder till passivisering av det egna intellektet och istället omfattande acceptans av denna påverkan och därmed klonas ännu en kulturmarxist. Att deltagande i politik och offentlig debatt bör begränsas till de, som godkänner en viss bestämd värdegrund (naturligtvis kulturmarxistisk) sårar många samhälleligt intresserade och särskilt politiskt aktiva. Det är som gamla tiders förvisning ur kyrkan och samhällsgemenskapen.
Den ansvarslösa syn denna ideologi även har avseende känslor är direkt skadlig för människor. Att lita på känslor mera än på förnuftet – och därför kanske främst följa sina känslor – kan leda till konsekvenser, som direkt fördärvar individen. De negativa psykologiska konsekvenserna (och självfallet de materiella) kan bli stora. Den känslosynen formades av filosofer fientliga till upplysningen, och vilkas åsikter uppskattades av postmodernismens grundare. Den blev en naturlig del av de senares devalvering av förnuftet. En förnuftig syn på uppkomsten och funktionen av känslor ges istället av den biocentriska psykologin (5).
En bieffekt på det mänskliga beteendet av nedvärderingen av förnuftet är den ökade vikt andra personers åsikter då får. Hos en del människor leder det till abnormt beroende av andra (6), och hos främst yngre en viss attityd av levnadsoduglighet (7). Man kan också fråga sig vilken attityd avseende verkligheten och människor de personer har, som kan tro på den kulturmarxistiska synen på individen.
Inledningsvis anses människan inte kunna kommunicera med andra på ett sant sätt gällande exempelvis sin omgivning: denne påstås helt enkelt sakna förmågan att korrekt beskriva den objektiva verkligheten. Människan påstås också inte ha någon egen själ dvs unika individuella värderingar ytterst viktiga för denne och därför värda att försvara, utan hon är bara en produkt av sin ”grupptillhörighet”.
Det finns otvivelaktigt personer, som under barn- och ungdomen bara suger upp familjens och miljöns värderingar och senare okritiskt andra omgivande gruppers. De torde dock vara långt ifrån en majoritet. Det egna tänkandet leder ju ofta snart till personer, som utifrån sin livserfarenhet etablerar fasta och rätt individuella värderingar. Påståendet att Jaget antingen inte är gripbart eller också mycket flytande, genom att det lätt ändras över tiden genom yttre påverkan, är inte empiriskt grundat.
Människor tar självfallet intryck av sina erfarenheter och förändras därför en del under livet (i olika avseenden), och vissa påverkas mer än andra. Men att pga detta bortse från att uppenbarligen de flesta – efter ungdomen – i huvudsak etablerar en personlig och rätt varaktig karaktär och syn gällande viktiga värderingar, är ett grovt misstag.
Det är en helt annan sak, att en stat genom massiv och enhetlig påverkan genom talrika kanaler kan få många medborgare att tro på vissa fenomen och värderingar samt en viss politik. Detta gäller helt eller delvis ofria samhällen, där en styrande grupp i landet medvetet skapar och kan transmittera bestämda åsikter och föreställningar till många. Detta händer tyvärr också kontinuerligt i Sverige. I alla fall vänsterns partier förstår inte det skamliga i att ensidigt påverka medborgarna, bara för att partierna har möjlighet till det. En röstmajoritet i val i en demokrati ger regeringar ingen som helst rätt att avsiktligt indoktrinera människor.
När det gäller det ekonomiska systemet har vänstern pga östblockets kollaps tidigare varit för skrämt att åter hävda, att det socialistiska systemet är jämbördigt med marknadssystemet och fritt företagande. Det verkar nu ha ändrats. Anhängarna av dagens tillämpade postmodernism (kritisk teori) har övergett sin tidigare syn, att denna filosofi eventuellt kan ifrågasättas, till att hävda att den definitivt är sann. På liknande sätt finns nu en ökande tendens att upprepa de gamla lögnerna om planekonomins jämbördighet med eller överlägsenhet till marknadsekonomin.
Tiden, glömskan och nya generationer utan kunskap om planekonomins underlägsenhet har medfört, att vissa inom vänstern åter hävdar hur bra och hur ”rättvist” det socialistiska systemet är. Men om man alltså är beredd att ljuga på det viset, drivs man inte längre av hedervärda motiv (8). Är man verkligen en människofiende och beredd att utlämna människor till ett system, som kommer att skada dem så fundamentalt?
Om vi ser på grunden och beståndsdelarna i ett potentiellt kulturmarxistiskt samhälle, verkar det uppenbart, att mänsklig lycka generellt och varaktigt inte kan uppstå där. Den i grunden felaktiga synen på samhället, språket och den mänskliga naturen eliminerar goda samhällslösningar, harmoni och tillräcklig intressegemenskap. Kulturmarxismens samhällssystem inkl syn på ekonomin utesluter helt enkelt ett välfungerande land inriktat på att skapa mänsklig välfärd. Man skapar ett i många avseenden ofritt Sverige med subventionerad fattigdom.
Människorna blir osjälvständiga och dresserade, och många – särskilt yngre – helt fyllda av föreställningar, som strider mot sunt förnuft. Lögn och föreställning för att inte drabbas av repressalier blir – som det var i östblocket – vanligt beteende för människor, och den naturliga samverkan med andra möter ständiga friktioner.
När individualismen motverkas, kanske delvis kvävs, inträffar många konsekvenser, vilka inverkar negativt på alla typer av mänskliga relationer och aktiviteter. Det är därför en rimlig hypotes, att de flesta människor inte kan nå personlig lycka i ett kulturmarxistiskt land, utan detta är även i det avseendet helt underlägset det fria samhället.
Text: Dan Ahlmark
(1) https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/
(2) https://nyadagbladet.se/kronikor/kulturmarxismen-kranker-manniskans-sjal/
(3) https://nyadagbladet.se/kronikor/kulturmarxismen-skadar-manniskans-psyke/
(4) https://www.frihetsportalen.se/2020/02/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-5-tankande-och-kanslor/
(5) https://www.frihetsportalen.se/2019/06/dagens-syn-pa-kanslor-ar-forodande/
(6) https://detgodasamhallet.com/2019/06/29/gastskribent-dan-ahlmark-andrahandsmanniskan-och-politisk-korrekthet/
(7) https://nyadagbladet.se/kronikor/snoflingorna/
(8) https://nyadagbladet.se/kronikor/marxismens-ekonomi-leder-till-underskott-aven-moraliskt/