VÄRLDEN. Kinas kommunistparti under Xi Jinping har börjat vända sig inåt för att stärka hemmamarknaden genom att stödja den inhemska industrin och stimulera folkets konsumtion.
I detta ligger också en utjämnande strategi för att minska de stora ekonomiska skillnaderna mellan hundratals miljoner välbeställda i landets östliga delar och lika många mindre lyckligt lottade eller rent fattiga i landets västliga inre.
I näringslivet favoriseras kinesiska och särskilt statsägda företag. Dessa är ofta stora basindustrier med många anställda men låg teknisk nivå. Däremot har många högteknologiska företag helt eller delvis utländska ägare och ledare.
Minskande världshandel och färre och dyrare sjötransporter som följd av covidkrisen gör också Kina mer inåtvänt. Även Kina upplever nu elbrist, eftersom de bojkottar australiskt kol för att pressa Australien att inte stödja Taiwan.
Kina ersätter högkvalitativt australiskt kol med motsvarande från grannlandet Kazakstan i öster. Men i stället för att transportera det på järnväg hämtar Kina det per fartyg från Svarta Havet via Medelhavet, Suez-kanalen, Indiska Oceanen och Sydkinesiska havet. Denna långa sjötransport är dyrare och tar längre tid men för kolet direkt till Kinas västra del med större behov av högvärdigt kol.
Det minskar andra länders tillgång till sådant kol. Kinas större satsning på egen tung industri minskar också tillgången till andra råvaror. Det drabbar västländers leveranskedjor till fordons- och byggföretag och andra industrigrenar.
Helt eller delvis utlandsägda industri- och handelsföretag i Kina missgynnas nu i konkurrensen om material, arbetskraft och finansiering. Investerare i Singapore och Taiwan ser konkurrens med Kinas kommunistparti och regering, två sidor av samma mynt.
Från att ha hyllat rika företagare och populära artister för deras framgångar manar nu Kina dem till samhällsgagnelig gärning och framtoning. Samtidigt vill Kina förbättra sämre ställdas villkor för att skapa en mer enhetlig befolkning.
Bakom kulisserna har Kina stora spänningar mellan den rika växtkusten och det fattigare inlandet och mellan den kalla norden och den varma södern. Med mer inåtvänd politik och ekonomi försöker Kina nu mildra dessa spänningar. Då kan resten av världen hamna utanför.
Text: Tege Tornvall, nätverket Klimatsans