Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
OPINION. Länge har vi funderat över varför ett kritiskt tänkande inte följer med utbildning. Vi tänker då på hur olika vi förhåller oss till den här ”pandemin”. Vi tror att vi inte ens en sekund övervägde att låta oss injiceras, men alla i vår närmaste omgivning, medelklassmänniskor med hygglig utbildning, har med självklarhet eller med hopp om frihet tagit sina sprutor.
“Sverige är de förströddas land – man älskar så ljumt, man hatar så grunt, man glömmer så fort vad som varit” – Lars Gyllensten
Vi har nu lärt oss att vi svenskar skiljer oss från andra nationaliteter i flera avseenden. Vi behöver inte mutas, hotas, tvingas för att underkasta oss. Vi gör det helt frivilligt. Ingen arresterar oss om vi inte bär munskydd, ändå ser man folk göra det.
Ja, svenskarna är blåögda, naiva, konfliktundvikande och ständigt konsensussökande. Lättlurade, konformistiska med en nästan hundlik tilltro till auktoriteter, myndigheter, “experter”, politiker och media. Hur blev det så här?
- Uppfostran?
- Godhetstyranni?
- Hjärntvätt från förskola till universitet?
- Den socialistiska värdegrunden?
- Den socialistiska kollektivismens inhamrade budskap att statens trovärdighet och legitimitet är överordnad och viktigare än din individuella frihet?
Vi har haft hundra år av nästan oavbrutet socialistiskt styre och tidig institutionalisering och indoktrinering av barn.
Jag (Christer) skrev en gång i Finsk Tidskrift om nazismen och hur det kunde komma sig att ett helt folk lät sig duperas av Hitler:
“Men även vi (svenskar) är vår egen tids barn. För oss är det lovvärt och fint att fördöma grymheter och mord. Men är inte också
vi konformister inom vår egen tidsanda? Vad är det som säger att vi hade uppfört oss annorlunda om vi hade levt där och då? Måste vi inte först lämna bevis på att vi kan gå mot strömmen, följa vårt eget samvete, även om det medför ekonomiska nackdelar, hindrar vår karriär, fördöms av våra närmaste – eller kan medföra hot om bestraffning?
Hur kan vår moraliska indignation i frånvaro av sådana bevis anses trovärdig?”
Många har försökt förklara universaliteten i detta manipulerande.
Det är inte svårt att applicera detta på världens vaccinvansinne och det tryck som utövas på de oinjicerade. Alla ska med för kollektivets bästa. Alla injicerade blev inom kort statens nyttiga idioter (utan att de knappt visste om det) och utan att staten har behövt använda så mycket tvång. Simsalabim – mediernas skräckpropaganda, masspsykos, gruppdynamik och tvång, snart var den obarmhärtiga jakten i gång.
“Det handlar om att för regeringen göra hemläxan och försöka kartlägga vilka som inte är vaccinerade, var de bor, vad de gör, hur gamla de är” – Socialminister Lena Hallengren i december 2021)
Emmanuel Macron, Frankrikes president, sa häromdagen att ”jag vill jävlas med de ovaccinerade”. Han pekar ut en viss grupp i samhället som oönskade – och det har vi haft nog av i vår svenska historia, minns samerna, judarna, romerna med flera. Man pekar ut de oinjicerade som smittbärare, som orena.
Kom ihåg också att vaccinationsbevisen är just vaccinationsbevis. De är inte immunitetsbevis.
Ska vi göra med de ovaccinerad som i Australien, sätta dem i interneringsläger? Detta är inget annat än auktoritära, totalitära återklanger från ett fascistiskt Europa på 1930-talet.
Inser du som tagit sprutan att detta vaccin inte skyddar dig från covid? Det skyddar dig däremot från regeringens trakasserier och förtryck.
Till sist en reflexion, kan den som blivit injicerad med genpreparatet mRNA någonsin bli blodgivare eller donera organ?
Text: Margareta Lundström, legitimerad sjuksköterska och Christer Nilsson, medicinhistoriker, författare