Thomas Quick – Sveriges värsta rättsskandal – Del 2: En skicklig skådespelare som lurade experterna

5
Thomas Quick alias Sture Bergwall
Thomas Quick alias Sture Bergwall, 2016 – Foto: Per A.J. Andersson, Wikimedia Common, CC-BY-SA-4.0

ANALYS. Thomas Quick-skandalen har kallats Sverige allvarligaste rättsskandal. Dan Ahlmark har tidigare skrivit om ämnet i en bok och tar i denna serie på tre artiklar upp flera aspekter på fallet och Quick-kommissionens arbete. Detta är del 2.

Text: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand. | Del 1 | Del 2 | Del 3 (publ 11/5)

Psykologen och psykoterapeuten Margit Norell var hela livet en övertygad vänsterradikal och socialist, och många personer med liknande åsikter hade henne som terapeut. Hennes teori appelerade främst till många svenskar genom att den så klart främjade vänsterideer och kunde djupt skada en viktig borgerlig institution.

Tidiga övergrepp av föräldrar mot sina barn undergräver familjeinstitutionen och påkallar behov av samhällets stöd gentemot föräldrarna – och främst mannen. I vänsterns arbete att allmänt försvaga civilsamhället och därmed dess möjligheter att stå emot socialisering på många plan, innebar Margit Norells teori en klar möjlighet att skada den borgerliga uppfattningen om familjen.

Detsamma gällde den allmänna incesthysterin under 80- och 90-talen, som understödd av psykologer krossade familjer och genom långa fängelsedomar många oskyldiga män i Sverige. Den  legala varbölden är av väsentligt större betydelse än TQ-fallet och har ännu inte fått ett tillfredsställande samhällspolitiskt avslut.

En annan stor rättslig skandal – styckmordsmålet avseende läkaren och obducenten, där dessa anklagades för samma typ av mordgärningar som TQ – drevs också av terapeuter med Margit Norell i bakgrunden. Det var helt naturligt, att vänstermänniskor utan kunskap sympatiserade med Margit Norells hypotes i TQ-fallet, eftersom den passade deras ideologiska preferanser. Mördaren kunde därigenom också mera ses som ett offer än som förövare.

Hur agerade Thomas Quick?

Beträffande vissa mord kunde Quick, när han fortfarande tilläts att resa ensam till Stockholm på permission, på Kungliga bibliotekets tidningsavdelning läsa även äldre lokalpress om vad som skrivits gällande morden. Han fick då kunskap om detaljer, som han senare kunde krydda sin allmänna framställning med, och vilka ökade hans trovärdighet.

Thomas Quick är en någorlunda duktig skådespelare och kunde framställa psykiska sammanbrott och utbrott på ett sätt, som i alla fall lurade de psykoterapeuter och psykiatriker, som skötte honom på Säter.

Erfarna polismän, som börjat tvivla på underlaget för Quicks bekännelser, observerade exempelvis vid vallningar regulariteten i hans beteende att vid besvärliga frågor och situationer just använda skådespeleriet för avleda uppmärksamheten och komma ur besvärliga situationer genom att inleda något helt annat händelseförlopp.

Gällande de mord, som han inte hade någon detaljerad kunskap om, kunde han genom förhörsledarens beteende och ledande frågor så småningom – genom att förhören upprepades gång på gång – avancera från de inledningsvis helt felaktiga utsagorna om olika detaljer till någorlunda rättvisande svar.

Den processen informerade man inte domstolarna om. TQ är en begåvad och verbalt duktig opportunist med förmågan att kunna avläsa vad förhörsledaren önskade ha för svar. Skälet till att detta beteende vid olika mordfall inte fick förhörsledaren och undersökningsledaren att snabbt inse och erkänna, att han ljög, var att uppförandet överensstämde med, vad som enligt Margit Norells teori påstods utmärka förövare som Quick.

Beroende på psykisk plåga (eller vilja att för sig själv bevara vissa trofeer från morden!) sades TQ inte vara förmögen att snabbt erkänna många sanna detaljer runt dådet. Istället skyddade han sig från smärtan genom falska uppgifter vid många förhör, där han under en längre period långsamt började ge allt sannare och mera konkret information om brottet.

Att förundersökningsledaren – åklagaren Christer van der Kwast – inte tidigt kontrollerade, att Margit Norells teori verkligen var vetenskapligt accepterad gällande dess olika delar, var ett förödande misstag. Även om han inte kunde någon psykologi, borde han naturligtvis ha fastställt detta med hjälp av ett flertal allmänt erkända – kanske internationella – experter istället för att acceptera felaktiga hypoteser från några få.

Läs mer: Per Oskar Svensson: Mina synpunkter på van der Kwasts anmälan till JK

Mannen var tydligen inte tillräckligt kompetent för att på sitt område hantera en oväntad och komplicerad situation. Nu anpassade sig utredningen istället till en teoretisk föreställningsram, som hur absurda resultat den än ledde till, dessa sågs som bekräftelser på teorins korrekthet.

Fri tillgång till narkotiska preparat

TQ fick ”hjälp” att formulera färgrika bekännelser genom en ofta nästan fri tillgång till narkotiska preparat. Detta medförde dock också, att han ibland spelade ut och över på ett groteskt sätt. Hans agerande samt ordflöde och fantasier var då imponerande, och om man var en troende medlem av sekten (se nedan) och därför saknade realism och skepsis, syntes han övertygande.

Detta beteende har senare konstaterats vara typiska effekter av överdosering. Preparaten ledde uppenbarligen till många helt överdrivna och orealistiska berättelser runt morden. Ingen brydde sig heller om, att preparatens lockelse kunde orsaka eller medverka till falska erkännanden.

Skälet till att han fick denna tillgång till narkotiska mediciner var den ovan nämnda. TQ syntes uppleva det som oerhört plågsamt, när han började få tillbaka sitt minne om ett visst mord och anknytande gärningar vid dådet.

I syfte att helt enkelt få honom att kunna uthärda detta sakta avslöjande av hemskheter, måste han hjälpas genom medicinering, som minskade den enorma smärtan. Det medförde ju också att brottsgåtor kunde lösas, och att mordoffrens familjer kunde få ett avslut.

Att det istället gällde ett fritt ordflöde från en fantasifull narkoman hög på statligt finansierad narkotika tilldelad honom i ett rättspsykiatriskt sjukhus i Sverige föreställde sig ingen i utredningen.

Sekten

På basis av från början några anhängare på Säter kunde Margit Norell successivt åstadkomma, att alla nödvändiga personer i behandlingen av TQ och den rättsliga utredningen accepterade hennes teori och arbetade enligt dess riktlinjer. Det gällde förhörsledaren, som drev förhören med TQ efter hans första, mera definitiva utsagor om ett brott han begått.

Denne polis började snart just anpassa sin metodik för förhören efter teorins beskrivning hur en misstänkt för mord (orsakat av övergrepp i dennes barndom) sades bete sig. På liknande sätt, men kanske mindre entusiastiskt, kapitulerade ledaren av förundersökningen (åklagaren), som fruktade, att han eljest skulle bli kritiserad för att han inte utnyttjat ”modern psykologisk teori” för att lösa gamla eller välkända mordfall.

Senare förblindades han nog av sin professionella framgång orsakad av Quick-målen. TQs advokat blev en osjälvständig hantlangare åt sin klient och hjälpte TQ att på ett nästan oanständigt sätt övertyga domstolar, att klienten var värd att anses vara en mördare (som dessutom hade intresse av att stycka sina offer och ibland frossa på deras kött. I något fall ansågs då offrets slutmuskel vara en godbit).

Den viktigaste av de sakkunniga, som åklagaren utnyttjade, var minnesforskaren Sven Åke Christianson, leg. psykolog och professor vid Stockholms Universitet. Hans argument syns ha avsevärt påverkat ett flertal tingsrätter bl a genom att han som sakkunnig gav trovärdighet åt Margit Norells teori, vilken beskrevs som förenlig med aktuell vetenskap.

Detta var inte alls korrekt, men motsades inte av någon och var ovärderligt för åklagarsidan. Skälet till detta hans agerande framkom senare genom Dan Josefssons grundliga undersökning, som just upptäckte och klarlade Margit Norells huvudroll i skapandet av monstret och seriemördaren Thomas Quick.

Det visade sig då, att Sven Åke Christianson varit en patient till Margit Norell under tio år och hade en nära personlig relation till henne: han beundrade henne stort och såg sig som hennes son. Detta personliga förhållande syns ha varit orsaken till, att han trots sina professionella kunskaper och ansvaret som sakkunnig så kraftigt stöttade teorin i sina framställningar till tingsrätterna – och därmed vilseförde dessa.

De personer i den rättspsykiatriska kliniken, som hade det medicinska ansvaret för TQ, var också medlemmar i sekten. Psykiatrikerna dvs läkarna, skrev generöst ut medicin i den utsträckning, som behövdes enligt TQs huvudterapeut, TQ själv och sin förståelse för den stora plåga TQ genomgick vid återgestaltningen vid de ständiga förhören.

Volymen var så stor, att andra läkare senare fann att det var fråga om ett missbruk. Psykiatrikerna stöttade också aktivt arbetet att klarlägga brott. TQs psykologiska terapeuter inkl personen med huvudansvaret för den vården, hade Margit Norell som handledare eller var starka anhängare av teorin.

Alla dessa personer skapade en ogenomtränglig mur för alternativa tankar om Quick och hans beteende. Åklagaren rensade exempelvis ut personer, vars syn på TQ var skeptisk.  Utomstående hade således ingen möjlighet att påverka eller rubba det arbete eller den ”behandling” av TQ, som enligt sekten skulle leda till lösning av många mordgåtor (och därmed göra Margit Norell till en mycket berömd pionjär (något jämförbar med Freud) inom psykoanalytisk teori och praktik).

Text: Dan Ahlmark, ekon lic och jur kand. | Del 1 | Del 2 | Del 3 (publ 11/5)

Relaterat

Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
Prenumerera
Notify of
guest

5 Kommentarer
Nyast
Äldst Mest röstad
Inline Feedbacks
Se alla kommentarer
Erik Forsman
10 maj 2022 kl 11:40

Det allvarligaste är ju att det verkliga mördarna aldrig blivit fällda. Skrämmande.

stig lönnqvist
stig lönnqvist
Gäst
9 maj 2022 kl 22:47

Antagligen försökte och lyckades kriminalvården bli av med många kriminella handlingar genom TQ, enklast så.
Blir man frikänd från dessa grova beskyllningar som TQ blivit så är det väl definitivt, utan tvivel.
Är det korrekt så bevisar det hur korrupt svenska rättsystemet är.

Erik Forsman
9 maj 2022 kl 13:16

Det är bra Dan. Värt att nämna är de så kallade ”bortträngda minnen” i dessa sammanhang. En typiskt kvasiintellektuell skapelse utan grund i någon vetenskap. Om det mänskliga minnet: det explicita minnet lagrar fakta, det vill säga speciella händelser. Det explicita minnet kan i sin tur delas in i episodminnet där upplevelser lagras. Vidare det semantiska minnet lagrar kunskap och fakta.

Det implicita minnet lagrar “know-how” hur man gör när man cyklar eller går på två ben. Eller talar ett språk. Väl inövade och automatiserade procedurminnen blir permanenta och försvinner inte ens vid demenssjukdomar.

Sedan har vi kroppsminne sås om till exempel muskelminne osv. Vi mins ansikten väl även fast de kan förändras över år. Listan kan göras lång. Sist det vi kanske mest förknippar med minne nämligen korttidsminnet eller arbetsminnet: var vi lagt glödögonen osv.

Faktum är att traumatiska händelser mins vi kanske alla bäst. Detta är entydigt hos patienter som lidet av posttraumatiskt stressyndrom – att patienterna inte kan glömma bort det hemska.

Bortträngda minnen är en perfekt grogrund för att påverka patienter som söker hjälp för existentiell melankolin (som är priser vi betalar för vårt självmedvetande, något vi måste lära oss att leva – sålunda föreligger inget patologiskt.

Behandlare lägga in små, små stickord och i rätt tid och på rätt sätt påminna om dessa. Detta kan missbrukas och har missbrukats. Vi kan aldrig med säkerhet veta vad som hände i det förflutna och det har just med minnet att göra. Det finns inget annat än nuet. Var gång vi minst mins vi i nuet. Vi kan bara ha upplevelser i vårt medvetande. Aldrig utanför vårt medvetande .För var gång vi mins vår barndom, dammar vi av något gammalt och uppfinner det på nytt. För var gång kan en liten, liten förskjutning ske. Sedan mins vi den förskjutning osv. Sedan glömmer vi mer än vad vi minns.  

stig lönnqvist
stig lönnqvist
Gäst
Reply to  Erik Forsman
10 maj 2022 kl 22:41

Fakta är att TQ blev frikänd, hur kom det sej, å ena å andra sidan så är svenska domstolen väldigt opålitlig.

Erik Forsman
Reply to  stig lönnqvist
12 maj 2022 kl 15:28

Ja men det är inte isolerat till enbart svenska domstolar, utan juridiken är en inexakt vetenskap men svensk rättsväsen har gjort mycket bra ifrån sig också – tänker bland annat på friande domen av Krister Petterson. Där häll man emot. Starkt gjort för pressen måste ha varit omfattande.