OPINION. “Sverige står inför en djup kris. Det finns dock en möjlighet att inför valdagen den 11 september komma till rätta med detta”, skriver Lennart Ljungqvist en av tre debattörer som föreslår att Sverige inför en ämbetsmannaregering som ersätter den nuvarande och i stora drag inkompetenta ledningen i Sverige.
Text: Ingemar Ljungqvist (fd V, numera Knapptryckarna), John Bouvin (fd Ny Demokrati) och Dick Jonefelt (fd KD, numera Knapptryckarna) | #valet2022
Sverige lever farligt – och så gör invånarna. För varje månad sker det märkvärdigheter i vår vardag och folkets förtroende för såväl regering som Riksdag sjunker alltmer.
Ökande dödsskjutningar, ökande elpriser, ökande bränslepriser och så till råge på allt en regering med Magdalena Andersson i spetsen försöker genomföra en statskupp både mot stora delar av sitt parti, men framför allt försöka sig på ett NATO-medlemskap där hon inte ens läst in sig på regeringsformens reglemente och grundlagen.
Sverige har faktiskt de senaste 20 åren deltagit i strider tillsammans med NATO. ISAF – styrkan i Afghanistan fick lämna det landet efter mer än tio års strider där.
Under 2011 bidrog Sverige med halvdussinet JAS- plan i Libyen. Det innebar att den fred Sverige haft sedan frederna 1814 och 1815 avbröts. Det blev inte 200 år av fred för Sverige, men vad blev utgången av dessa två krig? Vem tjänade och vem förlorade?
I båda fallen ledde det till massiva flyktingströmmar, död och förstörelse i de två länderna. Folket fick bära umbäranden och i fallet med Libyen ledde det till en destabilisering av stora delar av norra Afrika då såväl soldater som militärt material spreds över flera länder.
I vissa fall gynnade detta tillväxten av våldsextremistiska organisationer. Den enda stora vinnaren verkar vara Saab, och dess ägare, som kunde demonstrera inför en världspublik hur effektiva deras JAS-plan för att fullständigt eliminera en motståndare.
Afrikas mest välmående land [Libyen], med den högsta levnadsstandarden, smulades sönder under bomber och sedan ledde interna stridigheter till rena kaoset.
Läs mer: Vad du behöver veta om Krim, Assad, NATO, IS och Libyen innan du kan bilda dig en åsikt
För att Sverige på grund av inre strider och anpassning till oligarker på andra sidan Atlanten inte ska gå Libyens öde till mötes krävs att våra folkliga institutioner återupprättas.
De senaste 20 åren har också visat att Riksdagen inte haft förmåga – det verkar rentav som dess ledamöter blivit hypnotiserade av den rädsla som sprids från WHO och WEF att debatt och beslut ligger långt ifrån Folkets intressen.
Ett utslag av den rädsla som smetades på under den värsta coronahysterin betydde att Stefan Löfven satte Sverige i skuld med miljardlån hos den europeiska centralbanken, sommaren 2020. Lån som ska vara återbetalda 2058. Sveriges barn är alltså satta i pant.
Flera har uppmärksammat detta och bildat nya partier en masse: vilket bara betyder att dessa sinsemellan konkurrerar ut varandra i jakten att klara fyra-procents spärren.
Inget samlande större alternativ finns.
Ämbetsmannaregering
Därför föreslår vi som undertecknat denna opinionsartikel att Sverige snarast bestämmer sig för att upprätta en expeditionsministär, synonymt med en ämbetsmannaregering bestående av de människor vars främsta meriter är att de har personlig integritet, livserfarenhet och gedigen kunskap inom sina områden.
De personer vi föreslår till de olika ämbetena behöver inte vara tillfrågade, än mindre att de accepterat en sådan roll, men deras roller som debattörer eller skribenter tyder på att de inte skulle tacka nej.
Detta skulle också vara en vitalisering av demokratin om man på olika röstmotorer ger dessa en röst som stöd för deras medverkan skulle kunna ersätta en gängse regeringsbildning, där de senaste årens överenskommelser förskräcker. Riksdagen har ju tillfälligt varit rena JÖK-boet.
Detta måste ersättas med något helt annat. Det kräver vi för vi känner starkt att dagens parlamentarism har förlorat sitt förtroende hos svenska folket – speciellt den äldre generation som vuxit upp under ett helt annat ledarskap. Då skulle också denna ministär ha en stor folklig förankring
Det förslag som vi nu kommit fram till är att en kvintett bestående av Inga-Britt Ahlenius, Elsa Widding, Leif Östling, Lars Bern och Ann-Marie Pålsson utgör ledningen för denna ministär. Dessa skulle sedan i sin tur kunna välja som medarbetare i sin ministär.
Text: Ingemar Ljungqvist, John Bouvin och Dick Jonefelt
Relaterat
- Inga-Britt Ahlenius: ”All korruption försiggår i högsta ledningen”
- “Vi kom. Vi såg. Han dog” – Därför krossade Hillary Clinton & Co Libyen och Muammar al-Gaddafi 2011
- Kriget mot Muammar Gaddafi och Libyen skapade flyktingkatastrofen
- Bok om Libyenkrigets geopolitik: Humanitär intervention eller kolonialkrig?
- Statsterrorism – Svenska regeringen och militären anmäls för krigsbrott i Libyen