Inbyggt dödsdatum på kapitalvaror

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 4 september 2010
- NewsVoice redaktion

De yngre generationerna präglas allt mer att passa industrins krav på lönsamhet. I början på produktkedjorna arbetar fattiga för nästan ingen lön alls. I andra änden ska produkterna kvickt gå sönder för att mana oss att köpa nytt. Snart minns ingen att det en gång fanns något som heter kvalitet. Det ger bäst cashflow för industrin och vi upplever konstant tillfredsställelse av allt det nya vi köper.

Uppdatering: När denna krönika skrevs var inte begreppet planerat åldrande myntat, mig veterligen. Därför användes ordet inbyggt dödsdatum för att beskriva att produkter går sönder eller sluta fungera snabbare än rimligt. På svenskspråkiga Wikipedia registrerades begreppet planerat åldrande första gången 13 maj 2012. 

Text: Torbjörn Sassersson, uppd. 27 dec 2017

En person djupt insatt på hög nivå inom Electrolux sa till mig 2002 att Electrolux satsat 100 miljoner kronor i forskning på att få kylskåpen att gå sönder efter exakt 10 år. Jag la det på minnet och när mitt eget kylskåp gick sönder kollade jag inköpskvittot. Till min förvåning var det exakt 10 år gammalt plus-minus några veckor. Att be en kylskåpsreperatör att byta kompressorn som felat var meningslöst för bytet var naturligtvis dyrare än att köpa ett nytt kylskåp. Att laga en kapitalvara är idag aldrig meningsfullt för den nya produkten är alltid billigare än att reparera den gamla.

Även billiga varor tycks ha sina egna inbyggda dödsdatum. En kvinnlig bekant till mig nämnde exemplet med nylonstrumpor. Hon säger att hon minns att de kunde hålla i många månader på 70-talet. Nu håller de i några dagar.

Vid ett tillfälle ville jag köpa en datorskärm. Jag gick in på en stormarknad på Kungsgatan i Stockholm och diskuterade en Samsung-skärm med ett butiksbiträde. Jag sa att jag skulle kolla samma skärm på Siba några meter längre ned på gatan. Butiksbiträdet  skrattade och sa:

“Ja, gör det. Det är samma ägare bakom båda butikskedjorna”.

Det här är egentligen ingen nyhet för idag vet många att butikskonkurrenter har samma ägare och att ägargrupper medvetet köper eller skapar “konkurrenter” för att ge konsumenterna “upplevelsen” av att de kan välja bland produkter i olika butiker för att finna bästa tänkbara pris. Vårt möjlighet att välja är ofta skenbar.

Jag har arbetat i många PR- och marknadsföringssammanhang och kan intyga att den ledande tankegången är att skapa “upplevelser” hos kunden. Mottot är att ge kunden “upplevelsen” av tillfredsställelse. Det viktiga är inte att leverera bästa kvalitet, bästa tjänst eller produkt till kunden utan att skapa “upplevelsen” av just tillfredsställelse.

En finansman [som höll föredrag hos Tempelriddareorden] hade under flera år frågat sig hur till exempel en stor plattskärm kan vara så billig att inhandla. Den borde vara väsentligt dyrare än de få tusenlappar vi betalar. Hans svarade på sin egen fråga att orsaken var underbetalda arbetare i fattiga länder som under slavliknande förhållanden grävde fram malmen i gruvorna och att barnarbetare och deras föräldrar sätter ihop prylarna för nästan ingen lön alls.

Med andra ord är vi konsumenter konstant lurade av smart girighet och vi är beroende av slavliknande arbetsförhållanden i tredje världen för att få vår “upplevelse” av tillfredsställelse.

Text: Torbjörn Sassersson

Relaterat


Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

  • Instämmer helt med artikeln. Också när det gäller möbler får man vara extra vaksam om det råkar ingå någon del gjord av något plastmaterial. Sådana delar tenderar att upplösas eller förändras efter en viss (troligen kontrollerbar) tid, vilket kan nödvändiggöra ett nyinköp av en möbel som annars skulle hållit livet ut eller t o m i generationer. Jag har t e x en kontorsstol i fantastiskt fin kvalité, men dess armstöd är gjorda av ett syntetmaterial, och de börjar nu vittra sönder. Ingen möjlighet att laga. Jag har även ett stort dyrt vitrinskåp, som dessvärre har ett ytskikt av genomskinlig plast (jag såg aldrig detta vid köpet), som nu börjar ändra färg och helt enkelt bli grå. Ser hemskt ut! Skåpet är annars i ypperlig kvalité.

  • Att man medvetet konstruerar något som skall gå sönder efter ett visst antal år tycker jag låter långsökt jag tror snarare att kapitalvarornas allt kortare livslängd beror på att det skulle bli alltför dyrt att tillverka tex en tv med god kvalitet. När jag var barn på 60 talet var en tv apparat en stor investering men så höll en gammal Luxor ca 10/20 år skulle man bygga en lika hållbar tv idag fick man nog punga ut fett med floz

    • Jag kan försäkra dig om att det stämmer att man bygger in dödsdatum för kapitalvaror. Jag har en mycket säker högt uppsatt källa inom Electrolux som berättar det. När det gäller billigare ickekapitalvaror som tex nylonstrumpor ÄR det inbyggda dödsdatumet lika med den dåliga kvaliteten. / Torbjörn Sassersson

  • Jag har haft precis samma tanke, om att maskiner kan vara programerade att gå sönder. Det borde i vår tid inte ens vara svårt, med tanke på all tekniskt kunnande och dataprogramering. Artikeln bekräftar vad jag själv kännt på mig.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *