Förbättra EU:s jordbrukspolitik – Stöd afrikansk jordbruksproduktion

25
645
Jordbruk i Afrika, Mount Kenya-regionen. Foto: Neil Palmer (CIAT) Cgiar.org - Licens: CC BY-SA 2.0
Jordbruk i Afrika, Mount Kenya-regionen. Foto: Neil Palmer (CIAT) Cgiar.org – Licens: CC BY-SA 2.0
Jan Norberg (Portugal, 2018) - privat foto
Jan Norberg (Portugal, 2018) – privat foto

EU:s framtid skakar i grunden men ändå vägrar organisationen att göra en ordentlig översyn av sin verksamhet, istället har man föreslagit kraftiga utgiftshöjningar lite olika fördelat men generellt så har EU tänkt sig att göra av med bra mycket mer pengar än tidigare. Nettobetalande länder som Sverige krävs nu på betydligt ökade avgifter.

Text: Jan Norberg

Pliktskyldigast föreslår därför EU att de enorma jordbruksstöden skall reduceras med blygsamma 5%. Man bör då ha i minnet att ca 40 % av hela EU:s totala budget handlar om jordbruksstöd, Frankrike tar emot i särklass mest stöd totalt sett men även några andra länder är ganska stora bidragstagare inom denna sektor.

Istället för att göra en helt ny analys baserat på en ny doktrin så fortsätter EU på den inslagna vägen, något som inte stimulerar till innovationer och effektivitetsförbättringar inom jordbruket. Den franske bonden kan fortsätta sin överproduktion och därmed få gigantiska subventioner från EU. EU:s skattebetalare får se sina pengar gå ner i fickorna på tex sydeuropeiska och öststats bönder.

Det är därför förståeligt att Frankrikes president Macron slåss intensivt för att EU skall fortsätta på den inslagna vägen och helst expandera sin makt, han vet ju vad de franska böndernas ilska kan få för konsekvenser.


Vad EU istället borde göra är ju att istället ta bort dessa gigantiska jordbrukssubventioner, slopa handelshindren från de fattigaste länderna vilka då istället skulle kunna producera billiga jordbruksprodukter som de europeiska konsumenterna kunde köpa jättemycket billigare än i dag, om man i kalkylen då också tar in de gigantiska jordbruksstöden.


Frågan vad som bäst för konsumenterna borde sättas i förgrunden, inte vad som är bra för vissa näringar i vissa av EU:s länder.

Stimulera afrikansk jordbruksproduktion

Vill EU verkligen göra något för att förhindra massmigrationen från tex Afrika till EU:s länder så borde man lyfta handelshindren och stimulera afrikansk jordbruksproduktion. EU kan ju se detta som hjälp till självhjälp och det kan ju också betraktas som en sorts utvecklingsbistånd som går att villkora då man istället för villkorslös sk u-hjälp istället stimulerar afrikansk inhemsk jordbruksnäring.

Personligen tror jag att det bland annat är dessa möjligheter som tex Kina haft i sinnet när de investerar tungt i Afrika, kineserna ser ju långsiktigt på sina engagemang runt om i världen.

Det är oansvarigt av EU att tömma europeiska skattebetalares fickor och i stället till underpriser tvingas dumpa starkt subventionerade jordbruksprodukter på världsmarknaden. På det sättet omöjliggör ju EU för utvecklingsländer att kunna konkurrera på rättvisa villkor.

Vad är det för fel på våra EU politiker?

Text: Jan Norberg

Relaterat och källor

25 KOMMENTARER

  1. “Stimulera Afrikansk jordbruksproduktion” kan vare ett mycket tve-eggat svärd.
    Om man gör som gjorts i USA får industrijordbruket, alltså ett mycket kortvarigt ändligt jordbruk hjälp så att storfarmaren dels får hjälp idag och dels stöd att kunna köpa ny mark för att ersätta nedsliten, eroderad/förstörd/förgiftad mark.
    Afrika är dessurom extra känsligt då nedbrytning av organiskt material går mycket snabbare där=snabbare erosion med fel metoder. Dessutom medför ett sådant stöd en ytterligare massemigration, då våra större pensionsstiftelser m. fl “investerare” köper upp marken och driver bort folket från de marker deras förfäder odlat i årtusenden. Så gick det till i Etiopien, en anledningen till hungersnöden som AID for Africa hjälpte något emot på 1980-talet. Men samma år exporterade Etiopien mer bomull än någonsin, från de fruktbara markerna som innevånarna mer eller mindre tvingats sälja! Sedan FNstöd för att lära sig odla i torra stenöknar! Men det finns hopp om man läser boken “Growing a Revolution”, D. Montgomery. Sök på Afrika i boken och det beskrivs enkelt hur och var man bytt till småskaligt regenerativt jordbruk, det bruk som varar i tusentals år och inte tvingar befolkningen till massemigration likt de flesta av “våra” andra ulandsprojekt alltför ofta gör idag. Vi kan ju knappt inte ens sköta om våra egna jordar, alltså kan vi inte applicera våra standarmetoder i Afrika, där degenerationen sker flera ggr snabbare än här så snart man gör fel.

  2. Alla afrikaner jag diskuterat internationell politik med – utan undantag (ca 10-15 personer) – säger att afrikanska länder inte behöver “hjälp” utan de vill att andra länder ska sluta skapa kaos och sluta att plundra dem.

    Massmedierna i Väst ger även fel bild av de afrikanska ländernas kompetens. Den “vita” bilden är att Afrika ständigt behöver hjälp, på alla möjliga sätt, från utbildning till att borra brunnar och skapa “ordning” dvs skapa kontroll efter att de vita skapat kaos genom interventioner.

    Jag känner en fil mag från Afrika (en av flera). När jag nämnde det för mina svenska vänner blev ofta reaktionen: men det kan inte vara på samma nivå som en fil mag i Sverige, eller hur? Högskoleverket bedömde dock att en fil mag från det aktuella universitetet är lika med en fil mag i Sverige. Där tystnade svensken som just insåg att denne var fördomsfull.

    Att stimulera afrikansk jordbruksproduktion är samma sak som: att sluta ockupera länderna i Afrika med puppet regimes tillsatta av Väst, att ta tillbaka alla utländska militära trupper, att upphöra med att suga ut ländernas råvarutillgångar osv.

    Den Afrikanska kontinenten är förmodligen den rikaste kontinenten i världen. Återlämna Afrika åt afrikanerna. Väst, Nord, Öst kan sedan bedriva normal handel med Afrikas länder.

    Hjälp NewsVoice att sprida denna uppfattning till Sverige. Citera mig!

  3. @ stenbj 8 Maj, 2018 at 11:00

    Jag vill be dig notera att jag inte kommit med något som helst konkret förslag på HUR detta i praktiken skall gå att genomföra på regional eller lokal nivå. Därtill är jag personligen inte kompetent nog att gå i clinch med med de vilka anser sig bättre skickade.

    Jag har inte med ett ord nämnt att EU eller andra internationella investerare skall våldföra sig på den Afrikanska kontinentens bekostnad. Jag ogillar att man lägger ord i min mun som jag aldrig uttalat. Jag har dock pekat på att tex Kina redan investerat tungt i Afrika.

    Givetvis vore det ju bra om Afrikas länder själva kunde omhänderta sin egen utveckling av jordbruket. Tyvärr lyser denna förmåga med sin frånvaro i många av de bördiga afrikanska länderna. Orsakerna till detta är sannolikt historiskt betingade och beror väl till största delen på låg utbildningsnivå och ett tidigare kolonialt förtryck.

    MEN också till stora delar på att afrikaner själva inte lyckats förvalta den frihet de haft sedan avkoloniseringen. Dessutom har många ekonomiska biståndsprojekt varit villkorslösa och därmed gått rakt ned i fickorna på olika despoter vilket gjort dessa länders utveckling en ren björntjänst.

    @ Jan Rosbäck 8 Maj, 2018 at 11:58

    Ännu en vilken vill lägga ord i min mun som jag aldrig uttalat, sluta med det tack. Jag har tagit upp problematiken med EU:s jordbrukssubventioner inom EU och pekat på det strukturella fel som detta innebär.

    Men jag jag har ödmjukt insett att hur lösningen rent praktiskt skall gå till inte är lika lätt att beskriva. Det luktar flummig vänster om ditt inlägg.

    I teorin skulle man ju kunna förvänta sig att Afrikas olika länder själva skulle ha nått en sådan utvecklingsnivå att de kan omhänderta sin egen jordbruksutveckling. Om de inte kan detta så blir ju mitt förslag ett slag i luften.

    Hur ser ditt förslag ut??

  4. Jan Norberg at 12:40

    Jag vill bara skriva att min kommentar inte syftade till att förstärka uppfattningen att du på något sätt skulle vilja fördjupa eller vidmakthålla ockupationerna av de afrikanska staterna. Jag blev glad åt din artikels förslag att försöka göra något för de som flyr sina hemländer.

    När det gäller Afrikas allmänna matsituation så råder ingen större svält i Afrika. Återigen, västmedier har under decennier valt att selekterat blåsa upp exempel på hungersnöd tex på Afrikas horn. Alla som är lite äldre minns de ska Biafrabarnen (Västafrika) som effektivt placerade hela kontinenten som ett desperat område i sinnet på hela Väst. Det var snygg PR, måste jag säga. Därmed fredades alla typer av vit intervention i Afrika.

    Det finns inget som inte växer i Afrika (minus öknarna). Överallt i Afrika växer allt utom i öknarna. Jordmånen är fantastiskt. Ofta finns rikligt med vatten. Ingen konstgödning krävs. All mat blir ekologisk. Kompetens hur man odlar finns djupt rotad i kulturerna i Afrika.

  5. All hjälp är bara en ren ursäkt för att kunna gå in och roffa åt sig. Fungerar det inte via U-landshjälp går det lika bra med en fullskalig invasion, även den maskerad som hjälp.

  6. Till Jan Norbergs kommentar:
    Intet av min kritik är riktad till dig! Bra att du tar upp det här!
    All min kritik riktad till SIDA, FN, World Bank, EU, investerare etc., samt disinformation från MSM. Torbjörns kommentar håller jag även helt med om.

    Här ett litet utdrag från boken jag nämnde ovan.

    “At the time, West African governments subsidized plowing schemes. Farmers and agronomists believed that plowing helped water to sink into the ground instead of running off over the surface and causing erosion.
    But Lal found the opposite was true. Less runoff—and therefore less erosion—occurred on plots that were not plowed. Leaving more than 4 tons of plant residue per hectare completely eliminated erosion on all but the steepest slopes. And after an initial year to establish the ground cover, no-till methods proved just as effective as heavy mulch. Where crop residue stayed on the fields earthworms were abundant and the water sank into the ground instead of running off. Plowing wasn’t the solution—it was the problem.

    Montgomery, David R.. Growing a Revolution: Bringing Our Soil Back to Life (pp. 78-79). W. W. Norton & Company. Kindle Edition.

    Andra försök visar att det bästa man kan lägga ovanpå jorden är träflis! (Obs inte plöja ned!)
    Det blir ordentligt med mat för jordbakterier. Länk till artikel om 5-års studie som visar att flis är bäst.
    https://www.gardenmyths.com/mulch-how-does-it-affect-soil/

    Skillanade mellan ett par år med träflis och NPK är att jorden fortsätter att ge god avkastning efter man slutar med träflis (eller mulch), medans det direkt blir sämre om man inte fortsätter NPK-gödsling. (Jmf droger) Den senare verkar både med att tillsätta och förbruka den mylla som finns, medan den tidigare endast stimulerar “jorden” att producera mer.

  7. Afrikas problem har inget med europeiska jordbruket att göra – annat än den livsmedelsexport som de stora europeiska livsmedelsbolagen ägnar sig åt, – med Bryssels goda minne.
    Att lägga skulden på de europeiska bönderna är en skamlig utpekning av en totalt okunnig debattör.
    Då hela den europeiska jordbrukspolitiken bygger på att de europeiska livsmedelsbolagen skall kunna köpa in sina råvaror till världsmarknadspris – även inom EU, vilket kommissionären Pascal Lamy´klart deklarerade på ett möte med de dessa företag en gång på 90- talet. En industripolitik, icke en jordbrukspolitik.
    Inget har förändrats sedan dess. Och om man kan sin europeiska historia så var hela Brysselbudgeten från början bara jordbrukspolitik (CAP). 100%… Idag alltså 38% som Bryssel vill sänka till 32% vilket utslaget inom exempelvis danskt jordbruk innebär en ekonomisk försämring på drygt 25% de närmaste åren om det blir framtiden. För svensk del är situationen redan katastrofal. Afrika måste nog ändå mata oss svenskar…

  8. @ Thomas Gunnarson 8 Maj, 2018 at 14:42

    Har jag med ett ord sagt att Afrikas problem har med det europeiska jordbruket att göra?? Om så i så fall var i mitt inlägg hittar du det??

    Jag har försökt hitta en lösning för all de från Afrika vilka av olika skäl väljer att söka en bättre framtid inom EU. Den vinklingen har tydligen gått dig helt förbi.

    Dessutom undviker du till 100 % att debattera grundfrågan, dvs varför är det EU:s skattebetalare som med sina skattepengar skall stå för notan när ett europeiskt jordbruk inte förmår producera sina produkter till priser som är konkurrenskraftiga??

    Du tycks i din ivriga argumentation hellre vilja kasta skit på mig för att jag kommer med ett konkret förslag hur man ev kunde göra för att stoppa bidragsvansinnet i EU och samtidigt skapa förutsättningar för de stackare som söker till EU för ett bättre liv.

    Kasta skiten på åkrarna istället !!!

    Då växer kanske dina åsikter till en nivå så att det går att debattera med dig.

  9. Jag har inbillat mig att det stora stödet till EU-bönderna beror på att
    EU redan har gett Afrika mycket låga handelshinder för att de skall kunna sälja sin produkter till EU. Men då inträffar det att EUs bönder skullle slås ut eftersom de inte kan konkurrera med Afrikanernas låga priser. Det är för att rädda EUs jordbruk i den konkurrensen som jordbruksstödet finns. I praktiken ett maskerat bistånd av enorma proportioner. Dessutom är nog inte exportmetoden den naturliga vägen för att Afrika skall utveckla sitt jordbruk. De borde i första hand utveckla handeln inom Afrika. I ett TV-program framgick det att de har stora svårigheter att nå den inre marknaden pga brist på infrastruktur, vägar järnvägar, brist på reguljärt transportsystem mm.
    Mycket av EU-stödet går nog till fel brukare men sänker man stödet måste man höja tullarna mot Afrika för att skydda EUs jordbruk.
    Frågan är väl om inte detta vore att göra Afrikanerna en tjänst

  10. Hmm.. Först är, alltså, europeisk jordbrukspolitik en industripolitik.
    Sedan är det inte jag som drar in europeisk jordbrukspolitik i en afrikanska situationen. Eller hur?
    Afrikas problem är just den billiga importen av europeiska halvfabrikat som den afrikanska medelklassen efterfrågar. (Utan stöden till jordbruket hade europeisk landsbygd varit samma situation som i Afrika, en total flykt från landsbygden och en okontrollerad urbanisering). Precis som medelklassen agerar i andra delar av världen, Kina, Indien, Europa m.m. Ett problem som stör ut de afrikanska bönderna och landsbygdsbefolkning som är 60% av den totala befolkningen i flera länder. Att rationalisera, modernisera enligt europeiskt mönster, innebär bara att det finns ännu mindre plats för människor på den afrikanska landsbygden och då blir det som en småbrukarledare från Mali uttryckte det.
    “Herdegrabbarna slänger sin herdestav och tar en kalascnikov och vänder sig mot makten i landet, eller drar till Libyen för att komma till Europa”… OK.. jag inser att jordbrukspolitiken är inte ett lätt område. (De handelsavtal som afrikanerna skrivit på med EU är en sorts självmål av afrikanerna iofs. Ingen tull på import till de västafrikanska länderna , men tull på deras jordbruksprodukter hit).
    Idag, när ett handelskrig mellan Kina och USA (plus den femåriga bojkotten av export till Ryssland från EU) drar in hela den internationella handeln med jordbruksvaror i en repris från 70-talets Reaganpolitik med ännu lägre världsmarknadspriser och (troligen) ökade jordbruksstöd till de amerikanska storjordbruken, så borde man fundera på om de europeiska livsmedelsföretagens export på Afrika är rätt (jordbruks)politik. Utan att de afrikanska bönderna borde få tillgång till sin egen snabbt växande hemmamarknad istället.
    För övrigt skulle svenskt jordbruk vara i konkurs utan de stöd som idag finns. Och trots denna kunskap tycks man inte inse att jordbruksmark inte är värderat högre än annan aktivitet på marken, snarare lägre värde än skogsmark. “Bidragsvansinnet”, som jag inser är en nagel i ögat på de flesta, är en effekt av en industripolitik som går ut på att gynna ett antal stora multinationella företag – numera – till skillnad från den politik som allt började med strax efter krigsslutet 1945. (Hoppas detta är en bättre inledning på en förhoppningsvis givande insikt i det troligen mest trassliga politikområde som finns..)

  11. Jag måste också påpeka att orsaken till det afrikanska intresset för europeiska livsmedel är PRISET.
    Afrikanerna kan inte producera billigare om de inte får tillgång till modern teknik – som kostar.
    Och då krävs det stöd i någon form, lån eller liknande…
    Dessutom krävs det att den arbetskraft som blir övertalig får någon annan form av inkomster, arbete eller så..
    Var finns denna goda morot idag? Därför att det problemet har man i andra delar av världen, som Indien, där man länge jobbat för att flytta en halv miljard människor från landsbygden till industriarbeten i städerna. Industrijobb som inte finns…
    Problemet i Indien är gigantiskt. I Afrika, och även i Europa framöver…
    En global jordbruks- och landsbygdspolitik byggd på europeisk och amerikansk industritradition för att serva den urbana befolkningen är en passerad politik. Men vad man skall göra istället borde diskuteras, inte förvärras genom att peka ut förenklingar i ett komplicerat framtida samhälle…

  12. @Jan Norberg. Tror att du blandar friskt ihop äpplen och päron nu även om syftet är gott. All heder åt dej som tar upp massor av brännande frågor här. Flyktingar från exempelvis Västafrika har inte så mycket med lantbruk att göra utan de som tagit sej till Europa kommer mest från urbana områden där konkurrensen är ännu hårdare än här när det gäller jobb. Slavarbete lönar sej fortfarande bättre i norr. Jag var en hel vinter i Senegal 2016 och tittade bland annat på ureaexport som går lysande, till hela världen. Det finns massor av nytänkande och duktiga organisatörer inom jordbruk med biogas, solenergi mm. Det minsta de behöver är hjälpsamma tjänstemän från EU och någon vänsterinstitution med sjuårsplaner som i sista ändan är någon finansiell strategi för centralisering. De har nog med korruption själva.

  13. Ännu värre nu när EU har varit där nere med en komission för att prata med afrikanska ledare och kom överens att i framtiden ska inte skilja mellan politisk flykting, migranter, ekonomiska migranter m.m. I framtiden alla ska kallas för migranter så att EU länderna ska ta mot alla. Migrantvågen som har varit hittills har varit bara ett prov mot EU medborgare för att se hur de reagera men de förbereder 100.000.000 migranter från Afrika som ska komma till Europa och då blir alla ursprungsbefolkning i minoritet och kommer tryckas ner i demokratins anda. Majoriteten ska bestämma även om de är av annan religion än kristendomen. ALLT DETTA GÖRS AV VÅRA OCH ANDRA VÄSTEUROPEISKA LANDSFÖRREDARE TILL POLITIKER.

  14. Bra Jan att du tar upp detta ämne!

    Jag ska inleda med att säga att detta område är inget jag behärskar särskilt väl. Men är det inte så att ett av de stora problemen för många länder i Afrika är tillgången på vatten, rent vatten. Det gäller såväl vatten för personligt behov som bevattning.

    Varför satsar inte västvärlden mer resurser i sitt bistånd på just detta?

    Jan Eliasson, ordförande i WaterAid Sverige säger ”Uteblivna investeringar i vatten och sanitetstjänster kostar afrikanska länder söder om Sahara upp till 6% av deras bruttonationalprodukt (BNP) varje år, alltså mer än den totala biståndsvolymen till hela kontinenten (47,6 miljarder 2009)”.

    Om bara Sverige satsade 40 miljarder (SIDA:s anslag för ett år) på att borra brunnar i Afrika, skulle dessa kunna försörja 133 000 000 (133 miljoner) människor med rent vatten. Det skulle räcka till fler än alla invånare i Mali och Etiopien tillsammans.

    40 miljarder är dessutom bara lite drygt hälften av det anslag som Arbetsförmedlingen får i anslag i år.

    Hjälp till hjälp på hemmaplan…..

  15. Hmmmm, eftersom en del här har bestämda uppfattningar om lösningar så vill jag säga att man innan man ger sig in debatten bör man ha läst på lite om komplexiteten när man tar sig an denna komplexa materia.

    Mitt syfte var inte att gå i polemik om detaljer kring frågan hur det skall gå till att stödja tex en afrikansk jordbruksproduktion, utan mer att EU via sina interna jordbrukssubventioner tömmer EU:s skattebetalares plånböcker samtidigt som relativt höga tullar och andra handelshinder inte hjälper tex de afrikanska ländernas egen förmåga att öka sina exportinkomster till EU.

    Min vana trogen hade jag råkat läsa en rapport som jag sedan komparerade med vad som pågår inom EU nu i samband med deras budgetdiskussioner och förslag till sänkta subventioner med 5 %.

    Ett allmänt råd till alla besserwissers är att tänka till lite innan ni kastar er på tangentbordet. Jag vill med mina tankar främst fästa uppmärksamheten på vilka alternativa lösningar som kan övervägas till fromma för EU:s skattebetalare och för att undvika ytterligare massinvandring från Afrika.

    Jag är frikostig nog att ge er lite lästips, men sök för all del information själva.

    Denna länk ger vid handen att detta inte är nåt enkelt område att ta sig an samt att man nog bör diskutera problematiken på ett mer övergripande plan först innan man kastar sig in i politiskt vinklade förslag på lösningar.

    http://www.agrifood.se/Files/AgriFood_Rapport_20111.pdf

  16. Hmm.. ja, Agrifood är kanske inte den bästa källan för insikt om jordbrukspolitiska problem.
    Deras inställning är lika konservativ som om Reagan själv skulle diktera villkoren. Agrifood bildades av Margareta Winberg när hon insåg att man nere i Bryssel knappast bryr sig i vad svenska stormaktsdrömmande svenska politiker tycker. Det är en lika korkad politisk tanke som Ingvar Karlsson hade när han skulle “åka ner till Bryssel och berätta för dom hur man bedrev politik”. Eller dagens statsminister som trott att man spelar hockey i Bryssel när det är poker…angående migrationsfrågan.
    Istället för att lyssna på ekonomer utan politiskt ansvar så vore det bättre att lyssna på olika internationella bedömare, gärna afrikanska eller indiska sådana, som inte sitter säkert på skattefinansierade utredningstjänster för att skapa politiskt korrekta utredningar.
    För att krångla till jordbrukspolitiken så måste man skilja mellan Direktstöden (pelare ett) och miljöstöd kopplade till olika allmänna problem som inte egentligen är jordbruksrelaterade miljöproblem, men som lokaliserats dit för att undvika regler inom WTO-systemet angående jordbrukspolitiken.(Pelare två, landsbygdsprogrammet. Åtgärder som oftast måste sökas som projekt och underhåller en stor byråkrati och kontrollapparat).
    Allt det gör inte saken enklare, utan tvärtom.

  17. Öysten,
    I den här som jag tycker mycket viktiga videon beskrivs vatten och erosionslösningar dels i KIna i huvudprojektet, dels i Etiopien och Rwanda.
    Det handlar faktiskt inte om brunnsborrning, mer om att se till att brunnnarna inte sinar! Inte så svårt som det kanske låter.
    https://www.youtube.com/watch?v=InYKENDfZng#t=78

    Kombinerat med regenerativ odling som jag skrev om i början kanske även Sverige kan återfå oberoende. Men inputkostnaderna sjunker…

  18. @ Jan Rosbäck 8 Maj, 2018 at 17:12

    Jag kan be om ursäkt för att jag, som du anser, blandar rätt friskt här. Möjligen var det lite oöverlagt att starta denna debatt här och nu, men jag är också lösningsorienterad (har varit mitt jobb) så när tåtarna kopplade ihop så tyckte jag att detta var en reflektion som vi kunde diskutera.

    Jag är i grunden en riktig amatör på detta område men tillåter mig ändå att reflektera och tänka fritt. Det är därför med stor ödmjukhet jag tar intryck av de vilka tillför debatten något konkret.

    Jag håller med om att Afrika som kontinent har betydande problem som påverkar de olika ländernas förmåga att skapa utveckling, jag är definitivt ingen vän av att EU skall försöka lägga sig i hur de löser sina problem.

    Förvisso kan jag inse att de individer vilka i form av massmigration söker sig mot EU kommer från urbana områden och att de på ett individuellt plan inte kan belastas för att vilja ha ett bättre liv. Men om EU på allvar vill hjälpa många av de afrikanska länderna att själva försöka lösa sina egna problem så kan vi börja med att ge dem hyggliga förutsättningar att åstadkomma detta.

    Jag är definitivt ingen vän av sk u-landsbistånd i form av villkorslösa biståndsprogram, som tex Sverige och många andra mer utvecklade västländer plöjer ned i olika länder på den afrikanska kontinenten.

    Jag betraktar detta som mer eller mindre kontraproduktivt och passiverande, vi måste ta afrikanernas problem seriöst och då hjälper vi inte till om vi behåller jordbrukssubventioner till våra EU-bönder samtidigt som vi i andra änden ger dem villkorslösa biståndspengar.

    Min grundinställning är att frihandel skall främja både de europeiska konsumenternas intressen och skapa förutsättningar för olika afrikanska länder att utveckla en egen jordbruksindustri. Det första steget skulle kunna vara att avskaffa skyddstullar och andra handelshinder riktade mot olika länder i Afrika.

    Med det sagt så har jag som sagt ingen egen patentlösning för hur detta skulle gå till, då hade jag nog fått plats i EU:s beslutande församling.

    Låt mig avslutningsvis få hålla med dig om att EU inte på nåt sätt skall försöka gå in och styra upp hur Afrika skall lösa sina egna problem, men de skulle på bilateral basis kunna skapa förutsättningar för att dessa afrikanska länder inser att det finns exportinkomster att hämta gm ökad frihandel med EU.

    Något som kommer EU:s konsumenter tillgodo och som gör att de slipper subventionera ett ineffektivt jordbruk inom EU.

    Att vi sannolikt får en uppbromsad massinvandring på köpet är väl nån slags bonus.

  19. @ Thomas Gunnarson 8 Maj, 2018 at 18:56

    Ok Thomas, nu när vi mätt vapnens kaliber kanske vi kan diskutera frågan mer seriöst.

    Jag funderar lite på ditt påstående om att objektiviteten inte är särskilt hög ibland dem vilka har sin inkomst säkrad via offentliga medel. Du hänvisar till internationella bedömare och företrädesvis från Indien eller Afrika.

    Då inställer sig osökt frågan vilka uppdragsgivare dessa “internationella bedömare” har??

    Dvs jag tror att alla är lojala med sin uppdragsgivares agenda så att det finns korruption med i spelet kan vi utgå i från, eller hur?

    Det är definitivt helt sant att Indien och Kina på allvar börjat göra något själva åt sin situation på det generella planet och i synnerhet på det jordbruksindustriella området. Men har verkligen Afrika på samma sätt försökt åtgärda sina problem?

    I mina ögon så är Afrika som kontinent ännu inte helt samspelta på samma sätt som tex Indien och Kina. Något som vi i Europa kanske kan stötta dem med gm att erbjuda generösa handelsavtal. Något som också gagnar de europeiska konsumenterna om vi är framgångsrika.

    Att detta i någon form kommer att innebära bilaterala avtal som måste ratificeras av olika afrikanska länder och EU förebådar ju tyvärr en ordentlig portion onödig byråkrati, men om vi inte försöker så kommer ju utvecklingen att gå både EU och Afrikas länder i händerna på andra ännu mer korrupta intressen.

    Frihandel kan vara vackert i tanken, det gäller bara att få det att fungera i verkligheten.

  20. @ stenbj 8 Maj, 2018 at 19:46

    Din länk exemplifierar mycket väl vad jag ser framför mig som en väg för olika afrikanska länder att ta efter som en väg ut ur sitt elände.

    Det känns som att tex Rwanda är ett exempel på vad som kan åstadkommas om vi låter sunt förnuft kan få fotfäste i den lokala samhällsbildningen i Afrika.

    När olika afrikanska länder har nått en tillfredsställande grad av självförsörjning kan vi erbjuda exportmöjligheter genom sänkta tullar och handelshinder vilket gör alla inblandade en ömsesidig tjänst, en riktig win/win lösning.

    Självklart inser jag liksom många andra att detta inte går att åstadkomma utan viss styrning och då sätts det demokratiska systemet till viss del ur spel, men ibland måste vi överse med att vägen till målet kan innebära vissa passager blir lite tvångsmässiga.

  21. Skrev en längre text, som föll bort; ska försöka sammanfatta min kritik mot förslaget.

    Först av allt bör vi gå ut ur EU.

    Anser att vi i Sverige skall tillgodose att bli självförsörjande vad gäller KRAV-märkt matproduktion (köttproduktion, spannmålsproduktion samt grönsaks- och rotfruktsproduktion) av flera av varandra oberoende orsaker. Det vore ett misstag att outsourca vår nationella matproduktionen till den afrikanska kontinenten. Dels på grund av den försämrade kontrollfunktionen det innebär. Dels av samma orsak som försvagade Rom (inga andra jämförelser). Ett land som inte producerar någonting, utan importerar alla livsnödvändigheter är extremt utsatt för minsta störning.

  22. Just dessa bilaterala avtal har skapats under senare år. Och kommit i bruk bl.a. så sent som förra året i vissa fall…
    För övrigt så är konsumenternas totala matkostnader nere på 10-11% i Sverige och i andra delar av EU, som Irland, ännu lägre (7%). Svensk självförsörjningsgrad är max 50% och det är även i de klassiska produkterna som mejerivaror enbart 70-75% (och fallande).
    Skall matpriserna falla ytterligare, ner till irländsk nivå, så innebär en 30-40% billigare mat.
    Maten är alltså en obetydlig kostnad för européerna överlag.
    För svensk del är själva jordbruket en bagatell ekonomiskt sett, men skapar en hel del jobb i samhällsbyråkratin.
    Det finns runt 100 svinuppfödare, mellan 3000 och 4000 mjölkproducenter (som kommer att vara klart färre inom något år).
    Med en samhällsbyggnad där man av tradition haft ett stort fokus på jordbruket som näring och försörjningskälla för många medborgare, så är dagens situation med en liten grupp hårt arbetande totalentreprenörer (sk Bönder) som har många bollar i luften för att klara sitt företagande en riskabel situation.(Varför driva jordbruket när man kan tjäna bättre med annat?)

    Men det kanske inte var de svenska böndernas situation som allt handlade om..

  23. Kan massutvandringen handla om överbefolkning? Brukar titta på Voice of Africa på CNN där en innovativ sida visas kryddad med flärd och lyx.

  24. Ovanstående är ett “feltänk! Principiellt är det nödvändigt att varje land på jorden ansvarar för livsmedelsförsörjningen för sin EGEN befolkning. Helt rätt då att EU måste skrota subventioner till sitt jordbruk.
    Målet skall absolut inte vara att importera livsmedel från ett annat land och i synnerhet inte från länder utanför EU.
    EU medlemsstater måste förmås att skydda sitt resp jordbruk. En metod är att resp land inför skyddstullar för att stödja sitt nationella jordbruk. Lägre tullnivå för utbyte mellan medlemsnationer och högre för sådant som produceras utanför EU.
    T ex Ryssland vet detta och är idag den ledande livsmedelsexportören i världen. Om t ex EU på allvar hotar Rysslands intressen, så behöver de bara strypa sin livsmedelsexport några år till EU, men strypningen kan även ske indirekt genom att strypningen sker så att leveranser till de “normala” kunderna stryps, vilka då måste söka täcka livsmedelsbehovet från andra källor, vilka hellre säljer till de strypta kunderna än EU-området. Läget är att USA inte längre är den “kornbod” man tidigare var. Inte Australien, Argentina heller. I Afrika skickas hellre producerad livsmedel till bl a EU-området än säljs till de nationella befolkningarna. “Överskottsproduktionen” ligger dessutom till delar i händerna på globala livsmedelsproducenter, som inte har för avsikt att tillgodose livsmedelsbehov hos betalningssvaga Afrikanska konsumenter.
    Dessa globala livsmedelsproducenter har 2018 fått gehör hos svenska statsledningen om att Sverige skall tillåta storuppköp för globala aktörer av svensk mark (inkl jordbruksmark) avsett för industriell livsmedelsproduktion. Processen kommer att ta lång tid, men ske utan att väcka uppmärksamhet. Numera gäller ju TTIP resp CETA “frihandelsavtal” (har inget med “fri” handel att göra), varvid svenska miljöregler lär komma att anses vara handelshinder för dessa industrijordbruk, varvid risken för mängder med fusk i utsläpp, giftutsläpp etc blir överhängande. Produktionen är heller inte avsedd för svenska eller ens EU-konsumenter, utan för bäst betalande inom världsmarknaden för livsmedel. Ser Sverige (och EU) inte upp så kan man hamna i en “Afrikansk” livsmedelssituation, där politiska stormakter hotar använda svält som vapen (medan industriproduktionen av livsmedel exporteras ut ur landet).

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here