Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
DEBATT. Jan Norberg har samtalat med några yngre personer som har en socialliberal samhällssyn. Han skriver att de yngre av idag under sina universitetsutbildningar får lära sig att de har ett tolkningsföreträdet i linje med den så kallade PK-ismen. Eftersom Norberg själv är konservativ blir ett fritt diskuterande problematiskt.
Text: Jan Norberg
Det finns några människor som jag högaktar mer än andra. Jag har funderat lite på vad som kännetecknar dessa människor och vad som gör att motsvarande förakt ganska snabbt inställer sig gentemot andra människor man möter i olika situationer.
En som också verkar ha funderat en del på detta är Patrik Engellau redaktören på Det Goda Samhället och jag skulle varmt rekommendera hans senaste krönika. Han landar där i att orsaken är vad han kallar ”nånannanismen” som det största hindret för att sluta vara rädd för sin omgivning. Läs hans krönika och bedöm själv.
Den kände vetenskapsmannen Karl Popper (1902-1994) introducerade sin s.k. falsifieringstes som kort går ut på att man ska göra allt för att kunna vederlägga uppställda hypoteser, dvs ett kritiskt förhållningssätt till olika vetenskapliga påståenden. Hans teorier är kontroversiella och har därför kritiserats av den självgoda vetenskapen som alltid vill stå oemotsagda och endast söker s.k. konfirmeringsbias.
Överfört till den samhällsutveckling vi nu befinner oss mitt i, år 2019, så är det slående hur alla politiker och åsiktsmaskiner inom massmedia ständigt söker konfirmeringsbias, dvs ingen vill ens diskutera sina ståndpunkter och få dem ordentligt analyserade, än mindre motsagda. Då kommer alla dessa obehagliga tillmälen om rasism, extremist, osv.
En typisk socialliberal inställning
Den här oförsonliga uppfattningen att alltid söka konfirmeringsbias lärs ut vid olika lärosäten i många av västvärldens länder. USA är inte minst ett av dessa länder, möjligen kan Sverige ta sig in som god tvåa, och när jag därför för ett tag sedan fick tillfälle att träffa ett par yngre människor bosatta i Los Angeles så fick jag tillfälle att själv testa hur långt detta med konfirmeringsbias nått in i studenternas sätt att förhålla sig till Karl Poppers falsifieringsmetod.
En av dessa yngre personer med avancerade studier inom “political science” med sig i bagaget hade lärt sig konsten i konfirmeringsbias till fulländning och han kände sig därför sannolikt på säker mark när jag bestämde mig för att utmana hans så typiska socialliberala inställning genom att ställa en del inträngande frågor utifrån mitt konservativa synsätt.
Jag öppnade därför med att fråga vad som fått honom att studera just “political science”. Svaret förvånade mig inte, men denne såg det som en god möjlighet till en bra yrkesmässig karriärutveckling inom “the public sector”. När jag därefter frågade vilken politisk uppfattning denne själv bar på så blev svaret det väntade, dvs personen såg svensk socialdemokrati som ett föredöme och inte förvånande är den nya förebilden den extrema Alexandria Ocasio Cortez som nyligen vid 29 års ålder invaldes som kongressledamot i New York.
| FAKTA: Alexandria Ocasio-Cortez (1989-) är en amerikansk politiker och politisk aktivist. Hon tillhör Democratic Socialists of America och kommer att representera delstaten New Yorks 14:e distrikt i USA:s representanthus från 3 januari 2019″ … “29 år gammal blev Ocasio-Cortez därmed den yngsta kvinnan någonsin att väljas till kongressen.” – Wikipedia |
Videotips: Alexandria Ocasio-Cortez is an Idiot
På min fråga varför man frivilligt söker anställning inom “the public sector” nu när diskussionen om “Deep State” är på tapeten, där blev han mig svaret skyldig. Ibland är tystnad mycket talande, det gäller bara att låta frågan hänga kvar i luften tillräckligt länge. Uppenbart helt ovan att få den här typen frågor så fortsatte jag därför mitt frågande med vad som hänt med den genuint amerikanska entreprenörsidealet?
Då kunde inte flickvännen (28 år) hålla tyst längre utan frågade varför jag ställde så konstiga frågor, vad visste jag om amerikansk politik. Stämningsläget hade nu nått ett bottenläge och det var dags för mig att bestämma mig om jag skulle ge dem fri lejd utan ytterligare diskussion. Jag valde inte denna lösning utan fortsatte diskussionen.
Slutsatsen jag dragit av just den här diskussionen är att man aldrig får vara rädd att stå för sina åsikter och att aldrig tveka att framföra dem, även om det rent socialt kan leda till visst gnissel.
En annan mycket tydlig slutsats jag dragit är att yngre av idag i sin utbildning får lära sig att använda det påbjudna tolkningsföreträdet som PK-ismen ständigt trummar ut. Tyvärr gör det studenterna helt oförberedda på hur man bemöter orädda, äldre och konservativa stofiler som jag själv.
Text: Jan Norberg